Ni som följt min blogg under årens lopp har hört det förr. Att jag ogillar begreppet folket. Särskilt när några tar på sig rollen att tala för folket. Jag avskydde det när vänsterns företrädare ansåg sig veta vad folket ville, krävde och ansåg.
Nu är denna vänsters riddare inte lika nöjda, ty nu är det extremhögern som med stor fäbless anser sig tala för folket - vad folket vill, kräver och anser.
Marine Le Pen låter lika entusiastisk som de som viftade med Maos lilla röda en gång i tiden.
Få hade läst den lilla röda, än färre hade fattat vad som stod i den, och de som både läst och fattat men ändå viftade var nog att se som politiskt inkontinenta i meningen att förståndet runnit ut i takt med högljudheten i retoriken
Få har nog trängt in i Le Pens tankegods, analyserat vart det kan leda och lär en vacker dag se lika oförblommerat oskyldiga ut som vänsterns barn började göra när Stalins arv låg där så naket så att bara sinnessvaga vägrade se vad de såg - eller när de såg hur Maos variant av kulturrevolution kläddes av inpå bara de benknotor som blev följden av revolutionens masshysteri.
Och alla goda människor - jo, de finns mitt i smeten - som ser Le Pen, Trump och den allt mer vinnande nationalistiska höger som samhällets räddande änglar? Hur ska man få dem att förstå att de utnyttjas som nyttiga idioter av dem vars målsättningar de alls inte skulle dela om de bara kunde se hur de är medföljare på ett sluttande plan som inte slutar förrän de själva kommer att hamna i en samhällsmodell de egentligen avskyr?
Men hur skall de kunna välja något annat om något annat alternativ inte beskrivs? Om inte vi som ser ett annat alternativ står upp för det, om vi som tillhör den rödgröna rörelsen i vid mening inte förstår vårt ansvar genom att stötta sådana som Sanders, Hamon och andra? Om de som på något sätt företräder den rödgröna sfären i riksdag, regering, kultur- och opinionsscen hellre stöttar Clinton än Sanders, hellre Valls än Hamon...
Vilket ansvar har Löfven, Fridolin, Lövin för att att förstärka den våg som skapats av Sanders och Hamon? Stort ansvar! Men de tar inte det ansvaret. Och därmed är de medskyldiga till att den enda kraftfulla motbild mot nyliberalismens och globaliseringens avarter skapas av extremhögern. Man är medskyldiga till att illa drabbade människor sätter sitt hopp till Le Pen, Åkesson och liknande. I detta ligger de rödgrönas stora förbannelse. Den traditionsbundna vänstern och de fega gröna reducerar sig själva till något mycket mindre än de är, till nyttiga spelpjäser till gagn för extremhögern.
