VAD SKA VI MED SAMHÄLLET TILL?

lördag 28 januari 2017

Muller och Saab - när vi verkligen vill bli förföra. ..

Så har då Saab och den tilltänkta frälsaren Victor Muller hamnat i rätten. Förvånad? Det var väl så uppenbart att stämningen den där gången för sju år sedan handlade mer om förförelse än om eftertänksamhet, upphetsad eufori snarare än tankeverksamhet. Masspsykos, om man så vill. Få trender är så farliga som när alla springer åt samma håll med motivet att alla andra springer medan endorfinerna rusar och baksmällan väntar.



Så här berättade jag för exakt sju år sedan - i samband med att Muller uppträtt som frälsare inför alla de som så gärna ville frälsas - om när jag själv skulle suga in en jättepopulär entusiast i Miljöpartiet.

Jag var språkrör i Miljöpartiet, IT-boomen var som värst, unga frälsare skapade en närmaste religiös stämning, Jonas Birgersson var främst av dem alla, hade en prestigelös stil som skulle passa bra i just Miljöpartiet - som ju dessutom sedan flera år var det mest IT-anpassade partiet.

Jag blev uppmanad att ta kontakt med Jonas. Först vill jag emellertid lyssna på honom, på ett av hans frälsningsmöten. Det var fantastiskt, han sa hur mycket bra saker som helst, på ett fantastiskt sätt, klädd som en miljöpartist skulle vara klädd enligt alla fördomar som existerade... Men så tittade jag mig omkring. Och blev livrädd. Ögonen glittrade, massan sken av lycka och VILLE inte annat än tro på allt som sades från scenen, VILLE inte veta av några kritiska frågeställningar. Det var massmöte, förförelse, det nyrika, de gamla, de unga i en enda lycklig IT-orgasm.

Jag tog aldrig kontakt med Jonas, jag gick ut och mådde illa. Det var inte Jonas fel, det var publikens. Tänkte på hur lätt det är att förföra folk - nu hade Jonas inga som helst onda avsikter, han var bara engagerad, trodde på sin sak, vara kompetent och ödmjuk, kunde entusiasmera. Var alls ingen psykopat eller bedragare - tvärtom. Jonas gick till Centern, IT-bubblan sprack, lyckans gyllne aktier blev till sand. Ingen VILLE höra kritiska frågor.

När jag såg bilderna i teve på de Saabanställda som stod och tittade upp på Victor Muller så kände jag samma sak. Fast med mer ont i magen. Mycket mer ont i magen. För vad är det Victor Muller säger? Lyssna! Analysera! Bedöm! Är inte likheten med Refaat El-Sayed lite väl stor? Minns ni honom? Fermenta. Inte ens Pehr G. Gyllenhammar VILLE annat än tro. Ibland VILL vi blir förförda.


_______
Slut på retron. Sägas skall att staten, under den borgerliga regeringens era, köpte in Saabs reservdelslager... Man har nyss tvingats skriva ner värdet med 682 miljoner... Lägg till detta de borgerligas agerande i Stockholms landsting och Maud Olofssons Nuonaffär så borde väl myten om borgerlighetens duglighet vad gäller ekonomi rinna ner i historiens skräpkammare.