Regeringen tillsatte för ett halvår sedan en utredning. Inget ovanligt i det. Men den här utredningen skall utreda hur man kan skapa lagliga vägar in i EU. Utredaren är Miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Maria Ferm. Hon sa efter tillsättningen som utredare att "dagens situation är ohållbar, att 3700 dog förra året, varav en tredjedel varit barn".
Hittills har över 3000
dött på Medelhavet detta år. Åsa Romsons jämförelse med hur människor stod och
tittade när nazisterna gasade ihjäl människor blir allt mer relevant: vi
står och tittar, utreder frågan. Kanske var Åsa den enda i regeringen som hade förmåga att gråta över hur det ser ut.
Det som förvånar är att Maria Ferm - som i yngre år, som kommunpolitiker i Vellinge, verkligen tog modig strid i frågan om flyktingars rätt - försvarar att utredningen skall pågå i två år. "Det är viktigt att det genomförs på ett grundligt sätt och då tar det också en viss tid", säger hon.
Maria Ferm är gruppledare i MP:s riksdagsgrupp, vilket tar tid. Mycket tid. Från arbetet med utredningen. Viktigare än så är således inte uppdraget som utredare.
Hade MP haft för avsikt att ta frågan på allvar hade man antingen valt någon annan än gruppledaren, eller också befriat Maria från uppdraget som gruppledare. Nu verkar det hela mer vara spel i syfte att få till en valrörelse där man än en gång kan lova att ta kamp för asylrättens okränkbarhet.
Menar man allvar så byter man ut Ferm som gruppledare och ser till att hon på heltid och på allvar kan ägna sig åt utredningen. Nu blir det bara osmakligt.
Det görs saker på ett sätt som det var menat att partiet skulle avhålla sig från att göra. Men det var kanske bara en naiv förhoppning i partiets barndom och ungdom. Nu har det mognat. Som det heter. Man får dock se upp för stadiet som kommer efter mognad.
Efter valet 2010 då Ferm tagit sig in i riksdagen genom att bli personvald skrev jag på bloggen: "Ska den gröna själen återvinnas betraktar jag valet av Maria som en framgång." Det var sex år sedan.
PS!
För övrigt ökar växthusgaserna. Vilket främst beror på att vi människor placerat oss som fångar i econocen - och drabbats av stockholmsyndromet.
Så får vi höra det än en gång: "Nu krävs insatser för att vända utvecklingen".
Vi har hört det i tio år. Min första presskonferens om klimatfrågan hölls 30 år sedan. Det var då vi skulle början vända utvecklingen. Talet om att nå tvågradersmålet har ingen som helst relevans i verkligheten.
Kortsiktig målsättningar, i smått (som t ex att regeringen satsar 40 miljoner före att locka fler flygturister från Kina och Indien) och stort (som byggande av Förbifart Stockholm istället för att bygga samhälle med mindre transportbehov) motverkar det långsiktiga målet. Kortsiktighetens förbannelse..