Erdogan är populär i stora kretsar i Turkiet. Vilket jag och många med mig har svårt att begripa. Varför?
Erdogan. Putin. Blatter. Populära i stora kretsar. Överlevare. Svårt att förstå för den som lever i den norm som behärskar Sverige. För att förstå kanske man kan närma sig genom, det minst direkta politiska exemplet, Blatter...
Den som genom mediernas försorg följt årens granskning av denne man och hans ledarskap i Fifa måste rimligen undra hur det kan komma sig att han varit så populär i stora delar av världen. Inte bara hos de som under Blatters paraply skott sig genom att ta emot mutor, utan hos många i många länder utanför Europa. Svaret är enkelt: Blatter var synonymt med ett land, en röst. Fattigt land såväl som rikt, litet land såväl som stort, land med svagt landslag såväl som land med starkt landslag, europeisk land såväl som afrikanskt eller asiatiskt.
I Europa grinades det illa inte bara pga korruptionen utan också därför att Europa inte tilläts dominera utifrån vår historia, våra klubblags storhet, våra pengar. Europa kände sig fråntaget något av sin självpåtagna särställning. Fotbollen hade globaliserats, stöd till fattigare länders fotboll har ökat.
Lägg till det att vi också i denna debatt likställer Europa som renare än de andra - precis som vi i Sverige så ofta utgår från att svenskar är oskyldiga eller utsätts för rättsskandaler om de döms i länder som Grekland... Minns hur deras rättssystem hånades i svensk media när en ung svensk man anklagades för att knivskurit en grek 2003.
Putin. Hur kan någon känna förtroende och uppskattning för en sådan ledare? Är det inte konstigt att så många ryssar faktiskt gör det? Återigen bedömer vi utifrån måttstock som är svensk, men inte global eftersom någon sådan inte finns annat än i vår inskränkta världsbild.
Samma sak med Erdogan. Förståelsen hos oss som är vana med våra förhållanden och vårt sekulariserade sätt att tänka är minimal.
Samma sak präglade, som jag skrivit om förr, de flesta svenska journalisters bevakning av den arabiska våren, man ville så gärna tro att de flesta tyckte och tänkte svenskt... som vore det någon sorts global normalitet eller rättesnöre för vad som är ett allmängiltigt normalt sätt att se på världen och livet. Man pratade mest med den del av befolkningen som man delade åsikter med. De som var bekväma att intervjua, och de som kände sig bekväma i att bli intervjuade.
Jag tror att mycket av vår oförståelse av världen - som för övrigt skapat så mycket elände - beror på hur vi i europeisk anda satt oss själva över andra i vårt hierarkiska sätt att se på världen. Den vite mannen näst efter Gud på en hierarkisk stege, med den svarta kvinnan längst ner närmast det djävulska mörkret.
Om detta samtalade jag förresten med Thomas Malm i min första intervju i serien En bok, en författare från 2010. Det blev 96 stycken till slut, flera om just detta ämne, vår vurm att klassificera och rangordna inte bara växter och djur, utan även varandra. Och utifrån denna, ofta omedvetna klassificering, förstå världen.
