Många har inte råd att åka på semester. Medan andra just nu gottar sig lite varstans i världen. Även sådana som till vardags säger sig vara oroliga för klimatet drar iväg eftersom oron är mindre än begäret.
I en rapport från LO togs fråga om semesterresor upp. Alla har inte råd att dra iväg. Vare sig utrikes eller inrikes.
– Det är förfärligt farligt om man inte får återhämta sig. Man måste få stänga av sin hjärna, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
Om detta kan man fundera. För det första: måste man åka bort på semestern för att "få stänga av sin hjärna"...? I så fall bör man försöka skaffa sig intressen utanför jobbet: läsa, lyssna på musik, jogga, ta apostlahästarna, bussen eller tunnelbanan till närmsta skog och vandra.
Det känns inte bara penningfattigt utan dessutom mentalt fattigt om det krävs att man skall behöva göra en utlandsresa eller dra iväg på inrikes långresa, för att bo någon annanstans än hemma, för att kunna njuta av en semester. Måhända är detta en skavank för vår tid och hur samhället ser ut.
Allt var sannerligen inte bättre förr, väldigt mycket är bättre idag. Mina föräldrar reste aldrig bort på semester - jo, en gång åkte morsan till Åre med sin syster, och farsan drog iväg på några dagsturer på Vaxholmsbåtar under sitt liv - en resa till Capri blev det också den sommar när alla skulder var betalda. Själv åkte jag på semestrar ibland - med tält och sovsäck till fjällen, samt två charterresor och den där resan till Capri som farsan tog med mig på.
Sen följde jag med gröna vågen till landet, fick barn, och Per Gahrton startade Miljöpartiet som tog all tid. Vem hade råd eller tid att åka på utlandssemester då? Inte jag i alla fall. Och inte saknade jag det heller. Lediga dagar kunde man cykla till badet, läsa böcker som låg och väntade, studera filosofi och biologi, skriva dåliga noveller som ville bli skrivna.
Och det är där någonstans jag funderar om det har med a) var man bor och b) vilka intressen man har som gör om man behöver åka på semester eller om man nöjer sig med att vara ledig på sin semester. För de som nu ens får någon semester. Prekariatet ett växer - och många sjuka och arbetslösa har andra problem än utebliven resa.
Att göra det till någon sorts mänsklig rättighet att göra årliga semesterresor utomlands har jag inte mycket till övers för. Om det beror på att min hjärna stängts av vet jag inte. Att fördelningen, mellan rik och fattig, är åt helvete är en annan sak. Rättfärdig fördelning är inte politiskt modernt... Och att LO reagerar är väl ändå höjden an hyckleri. Där har man i årtionden tittat på, i LO-borgen tycks man mer intresserad av att upprätthålla ordförandens lön än motarbeta prekariat och orättfärdig fördelning.
För övrigt är talet om allas lika värde floskler, inte minst när det framförs av den skara som tar sig rätten att leva, inklusive ta sig rätten att flyga runt i världen, på ett sätt som innebär att de personliga skologiska fotavtrycken blir tiofalt större än man kräver att andra skall leva på. Det stora problemet, för vår gemensamma framtid, är inte de som inte har råd att dra iväg... Det stora problemet är de som likt LO-bossen har råd att att leva på ett sätt som alla inte kan leva på utan att planeten kraschar...
