Så kom då beskedet. Om brunkolet. Det var väntat. MP lägger sig platt. Eller rättare sagt: Partiledningen lägger sig platt.
Redan några minuter efter beskedet krävde Miljöpartiet i Skellefteå partiledningens avgång.
Carl Schlyter menar att man borde ställt ultimatum för att sitta kvar i regeringen.Själv konstaterar jag att allt det som så många miljöpartister under så många år lagt ner så mycket engagemang på nu blivit skändat, förnedrat och förskingrat.
Greenpeace talar om "politisk kollaps" och om några dagar skall Jordens Vänner, med stöd av Konsumentverket, utse årets miljöförvillare. MP:s partistyrelse är nominerad.
Det är så jag skäms för att ha varit med och byggt upp det som blivit som det blev.
Men språkrör och klimatminister Lövin menade efter beslutet att man är stolt "över att göra skillnad på riktigt". Tanken är att man skall köpa utsläppsrätter för 300 miljoner årligen utan att använda dem - en synnerligen tvivelaktig affär som riskerar att ge noll och intet i klimatvinst, vilket också Johan Rockström påpekar här.
Igår infördes för övrigt skatt på solel...Skillnad gör man, på riktigt. Sossarna ler i mjugg - efter valet lär det bli öppet och hånfullt.
Språkrören har medvetet lurat skjortan av riksdagsgruppen genom att få dem att påstå att beslut om att inte sälja brunkolet måste föregås av ett riksdagsbeslut om ändrat ägardirektiv. Detta är, som jag påpekat i flera år, lögn och förbannad dikt.
Miljöpartiet skulle göra skillnad. Genom att sitta i regering skulle man få makt och inflytande. Vilket man i realiteten redan avsade sig före valet genom att berätta vitt och brett att målet var - inte politisk förändring - utan att få statsrådsposter. Förhandlingsläget var därmed uselt. Allt går att sälja ut.
Mycket, och jag menar mycket, av sådant som partiet bildades för att ändra på har man svikit, man har utnyttjats som nyttiga idioter, fungerat som alibin för politik som går på tvärs mot så mycket av vad partiet stått för.
Det hela är så ynkligt och ideologiskt lealöst att det nästan saknar motstycke i svensk politik. Vilket också K.G Bergström konstaterar.
Skämmes, ta mig fan! Skämmes!
