Vattenfall och den märkliga debatten om ägardirektiv...

• Moderaterna säger: Huruvida Vattenfall skall sälja brunkolet eller inte är helt upp till regeringen. Så varsågod och bestäm. 

• Liberalerna säger: Huruvida Vattenfall skall sälja brunkolet eller inte är helt upp till regeringen. Så varsågod och bestäm.

• Miljöpartiet säger: Huruvida brunkolet skall säljas eller inte är inte alls bara upp till regeringen, så vi kan inte förhindra att det säljs.

Den senaste debatten om brunkolet, som  avhölls i riksdagen, kändes minst sagt absurd. Regeringen kan, om den vill, se till att "kolet stannar i marken". Utan att en riksdagsmajoritet kommer att ifrågasätta denna rätt. Ändå försöker MP hävda att ägardirektivet måste ändras av riksdagen för att MP skall kunna stoppa försäljningen. Detta har de gröna statsråden fått riksdagsledamoten, och MP:s talesperson, Lise Nordin att driva.

Jag är övertygad om att hon mår förskräckligt illa, driven till detta spel genom språkrörens uttalande, agerande och egenskapad  svag förhandlingsposition gentemot Damberg och Löfven.

Än värre, Språkrören,  åtminstone Gustav Fridolin, lurar "sin" riksdagsgrupp. Den ställs inför att vara lojal mot partiledning och statsråd eller att stå upp för det som varje ledamot förmodligen innerst inne vet. Om man inte sätter ner foten nu riskerar man att drivas vidare och även ställa sig bakom frihandelsavtalet med USA - ett avtal som bryter mot det mesta som gröna värderingar står för. Tyvärr, gruppens lojalitet utnyttjas av ett antal ledande figurer i partiet. Man pressas. En och en. Till slut har avståndet till de fyra som redan hoppat av blivit så stort att den frampressde lojaliteten till partiledningen känns mindre otrygg än protester trots att man pressas till nya eftergifter och, i flera fall, mår dåligt.

Problemet, vad gäller Vattenfall och kolet, är inte riksdagen, problemet är socialdemokraterna. Regeringen skall besluta enligt ägardirektivet och detta ger utrymme för att Vattenfall inte skall få sälja. Vilket jag hävdat i åratal, vilket nu allt fler också hävdar - allt från partier till experter.

Till slut kanske det bara blir MP som hävdar något annat för att försöka slippa erkänna att S fått språkrören att lägga sig - tragiskt nog blev ett av Isabella Lövins första uttalande i teve, som nytt språkrör, att anpassa sig till den beskrivningen. Det är de andras fel...

Det där att skylla på andra är ju populärt, tesen "det är inte mitt fel" har blivit allmängods i samhället. Det blir som när Lasse skyller på sin barndom när han mobbar och slår Lisa. Trots att han har valet att låta bli. Men att påpeka det är kanske att betrakta som en kränkning av förövaren...

Nåja, det slutgiltiga beslutet är inte klart än. Gustav Fridolin har ju, inför kongressen, lovat att skärpa politiken om han skulle få sitta kvar. Vad nu skärpt politik innebär. Kan det möjligen bara vara detsamma som att bli mer anpassliga och inte säga att de beslut man tar är skit? Eller menar han något mer substantiellt? Det behövs efter den krackelerande hållningen när det gällde värdlandsavtalet.

Från debatten om Vattenfall i riksdagen:
Så här sa Lars Hjälmered (M) under tisdagens debatt om Vattenfall och brunkolet: "Det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som avgör om Vattenfall skall få lov att sälja den tyska brunkolsverksamheten eller inte. Det kan vara på sin plats att börja där." (Moderaterna vill att man skall sälja, men anser såldes helt riktigt, precis som Jonas Sjöstedt, att ägardirektivet ger regeringen full möjlighet att välja vilket som skall väga tyngst: möjlighet att tjäna en slant eller se till att kolet stannar i marken.)

Så här sa Maria Weimar (L) under debatten: "Lise Nordin frågade mig om ägardireketivet. Vi anser att det ger utrymme till att säga ja eller nej till en försäljning. Detta utrymme finns inom ramen för affärsmässighet och hållbarhet. Det är de två ben som ingår där."