Så resonerade De gröna 1989... Var finns trygghet?

Jisses... så många miljöpartister som hörde av sig med anledning av gårdagens blogg. Tydligen finns ett sug efter diskussion om grön samhällsanalys. Kul! Några frågade om partiet hade någon sorts ideologisk analys över olika trygghetssystem. Och visst fördes en sådan diskussion.

Verkligheten är ju inte endimensionell. Inte politiken heller. Inte ens trygghetssystemen. I min bok Miljön, makten och friheten (1989) resonerade jag - utifrån nedanstående bild - kring just trygghet och dess blå, röda och gröna schatteringar. Så här skrev jag:

"Det finns storskaliga lösningar, det finns småskaliga, formella och informella.

Trygghet i fält 1 är en förtröstan, som det varit kommer det alltid att vara, lita på systemet, det är en specialist som konstruerat det – kanske rent av en gud… Det är en trygghet för undersåtar.

Trygghet i fält 2 är att känna igen sig. Överblicken och rätten att forma sitt eget öde spelar stor roll. Rätten att vara i fred kan vara en sådan trygghet. I det här fältet har det blivit svårt att överleva eftersom samhället blivit alltmer storskaligt, komplicerat och komplext.

Trygghet i fält 3 är att vara med och påverka, att kunna lita på sin egen och sina vänners kraft i den informella, civila sektorn.

Trygghet i fält 4 är at ha en ”utfärdat garanti” och att den som utfärdar garantin har goda avsikter. Denna trygghet är den traditionella folkhemsmodellen.

Det ur grön synvinkel intressantaste fältet är naturligtvis nr 3 – det vill säga trygghet i en fungerande informell sektor med fungerande grannskap, brukarinflytande och medmänsklighet snarare än teknisk-steril trygghet. Men; ingen skall tvingas in i detta trygghetsfält, däremot bör detta fält få möjlighet att växa och utvecklas. Att skapa den möjligheten strider mot idéer såväl inom röda som blå partier, den sektorn skapar inte ekonomisk tillväxt, bara medmänskliga relationer...

Men. Det handlar inte om att kasta in människor i informella trygghetssystem – däremot inte heller att försvåra för denna sektor att växa fram. Skyddsnätet – som finns i fält 4 måste alltid värnas. Det är skyddsnätet som gör det möjligt att våga förlita sig på fält 2 och 3, att de skall kunna utvecklas för människor som frivilligt söker sig till dessa därför att de föredrar dem. Samtidigt som det förmodligen enbart är i fält 3 man kan bygga upp verkliga garantier för att trygghet skall finnas. Gud är ingen garanti,  lika lite som alltmer sårbara och komplexa system som byggs upp i fält 4. I det fältet är det pengar och teknik som utgör grundelement – i fält 3 är det människor."

Slut på citatet ur boken.

Hela det resonemang som fördes här ovan bottnade förstås i tidigare resonemang om makten över vår tid - hur vår tid används. Tidsutrymme måste skapas för mer utrymme i den informella, civila, sektorn.

Sänkt arbetstid handlade således inte bara om att dela på jobben och öka livskvalitén utan också om att skapa ett socialt hållbart samhälle där äkta relationer - inte sådana relationer som uppstår när vi intar våra roller i det formella arbetslivet -  ges större möjlighet att växa fram mellan människor.

Allt på temat "vi tror mer på människan än på staten och kapitalet".

Baserat på idéer om den gröna ideologi som vi betraktade som så mycket mer än "enbart" natur och fysisk miljö. I bilden nedan, hämtat från den ovan nämnda boken, beskrivs hur de tre ideologierna kan placeras. En beskrivning som de röda och blå gjorde vad de kunde för att negligera - vilket de också lyckats med eftersom dagens ledande miljöpartister själva reducerar begreppet grönt till en fråga som inte omfattar en samhälls- och maktanalys utan i stort sett helt handlar om natur, klimat och miljö.

Ytterligare än bild från partiets ungdom...