Idag skiljs agnarna från vetet...

Idag skall det röstas om huruvida beslutet om det så kallade värdlandsavtalet skall godkännas eller om det skall bli en vända för eftertanke innan beslut skall tas.

Vänsterpartiet har lagt förslag på att beslutet skall bli vilande. Sverigedemokraterna har sagt sig stödja detta - så sent som i förrgår stod man på barrikaderna tillsammans med Sjöstedt -  men kovände igår. Kanske mest som del i en strategi för att visa sig "ansvarsfulla"

En mängd sossar och miljöpartister är kritiska till avtalet. Trots SD:s kovändning blir det intressant att se vilka miljöpartister som står upp för sitt partiprogram, vilka som fegar ur genom att lägga ner rösterna och vika som står upp för att begreppet Nato skall skrivas in i svensk lagstiftning och därmed kratta manegen för ett sista beslut om medlemskap i Nato.

MP:s utrikespolitiska talesperson Valter Mutt stöder förslaget på att beslutet skall vila. I första hand genom att prövas i KU och sedermera i Lagrådet. Jag utgår från att han håller fast vid sin ståndpunkt. Han lär i alla fall, till skillnad från SD, känt till a) att KU inte kommer att hålla med och b) att en "ny" vinkel måste till för att Lagrådet skall förorda att beslutet vilar. Det sistnämnda är i sak värt att pröva, och politiskt värt att markera eftersom beslutsgången hittills varit under all kritik.Dessutom är det osäkert om Lagrådet tagit tillräcklig hänsyn till de hemliga följdavtal som kan komma att inskränka svenska medborgares fri- och rättigheter.

Valter Mutt lär ha en stor majoritet av partiets medlemmar med sig. Frågan är om gröna riksdagsledamöter blir återvalda till riksdagen om partiets medlemmar får veta att man röstat mot kravet på vilande beslut, om man krattat för ett i stort sett oåterkalleligt beslut som går på tvärs mot MP:s hela varande utan att pröva varje väg för att stoppa det. Å andra sidan lär man under innevarande mandatperiod bli sämre bemött i möte med statsråd om man prövar denna sista väg.

Vad händer med Schlyter?

En personlig fundering: tillåts ordföranden i EU-nämnden, Carl Schlyter, att rösta som partiets utrikespolitiska talesperson sagt sig vilja göra i enlighet med såväl partiprogram som egen moral, eller kommer han att straffas i så fall? Tvingas han avgå som ordförande i EU-nämnden?

Maria Ferm, numera gruppledare i riksdagsgruppen, tycks djupt upprörd över att ett antal miljöpartister, redan meddelat att man kommer att rösta för att beslutet om värdlandsavtalet vilandeförklaras. Hon meddelar att hon "förutsätter att alla riksdagsledamöter" stöder avtalet med Nato cch oatt de tar ansvar genom att stötta regeringen.

Hade Ferm haft en susning om skälen till partiets bildande hade hon knappast uttryckt sig på det sätt hon gör. Hade hon läst Per Gahrtons bok Det behövs ett framtidsparti hade hon begripit att en av tankarna med partiet var att dess riksdagsledamöter måste ges rätten att ta personligt ansvar för sina åsikter, att inte reducera sig till lealösa knapptryckare. I det här fallet handlar det till och med om att stå för en av de absoluta grundbultarna i partiets ideologi och partiprogram. Att MP skall rösta för att Nato skall kunna föra in kärnvapen i Sverige i freds- kris- eller krigstid ter sig ur grönt perspektiv som totalt absurt - som en pervers underkastelse för att vara trogna sina ledare.

Hade jag varit språkrör hade jag uppmanat var och en att rösta efter sin övertygelse - och påmint dem om partiets ideologiska värderingar. Det är det bästa sättet att ta ansvar. Att agera tvärtemot sin övertygelse - och därmed legitimera något man är vald för att motverka - är ansvarslöst.

För att bli lite högtravande: Redan Aristoteles menade att individens karaktär skapas genom de val man gör och de beslut man tar. Han menade också att människan måste äga ett visst mod för att kunna leva ett gott liv.

För övrigt kan noteras att värmens tillbakadragande kan få livslängden på häggens och syrenens blomning att överleva längre.