Mikael Wiehe fyller 70 idag. Undrar hur det känns att ge sig in på det sjunde årtiondet... En resa genom höst och löv. En resa mot okänt land. Stjärnhimlen är sig lik, kråkorna finns kvar, men aldrig kan man vända om.
Jisses, han var ju nyss en ung rebell. Det är svårt att undgå hans låtar, de sitter i skallen oavsett man försökt få in dem eller inte. Paletten är fylld med naiva färger, men det blir ändå nåt bra av det. Det är en konst.
Läser i hans mastodontverk Aldrig bli som ni - sånger och synvinklar: "När jag hade tagit studenten på Valborgsmässoafton 1966 åkte jag till Paris för att bli författare. Jag satt i en vindkupa och skrev noveller tills jag ryckte in på P2 i Hässleholm den 6 juni 1966. Min militära bana blev kort: jag började som officersaspirant, degraderades (på grund av allergi) till malaj och frikallades (på grund av ständiga halsflussar) i december 1966".
Låter inte så revolutionärt precis.
Innan lumpen så fick han sin första gitarr, han skriver att han försökte härma inte bara Elvis utan också... Tommy Steele.
Hur kunde han? Nåja, det är förlåtet.
En av alla hans sånger är Dom bara luras - den framfördes i radioprogrammet Öppen Kanal våren 1977. Minns det. Bakom dragspelet fanns förresten Göran Skytte, sedermera kristen frälst tillhörande rödvinshögern.
På fabrikerna, där pratas det
om företagsdemokrati
Jag såg samma sak på tivoli
där dom hade byggt om en gammal bil
Där fanns fyra stycken rattar
två där fram och två där bak
Men att bilen gick på skenor
det var det inte nån som sa.
Och så de klassiska raderna om sin tid - och om vår tid:
Det började med en skakning på nedre däck
Det fyllde oss mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till
att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste
osänkbara skepp.
Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann...
Här kommer en liten homage till Mikael: