Kärnkraftindustrin gav häromdagen ett löfte. Kärnkraften är
borta senast 2020. Löftet från folkomröstningen, och bland annat
socialdemokraterna, var att den skulle vara avvecklad 2010. Så det handlar inte
om någon förtida avveckling. Utan om en sentida.
Verkligheten har sprungit ifatt även kärnkraftens mer
fundamentalistiska vänner. Nya säkerhetskrav, fattade på EU-nivå efter
Fukushima, medför kostnader. Elpriset är förhållandevis lågt, inte minst
beroende på att alltmer förnybar el flyter in i nätet. Effektskatten, som i praktiken
innebär att kärnkraften beskattas ungefär likvärdigt med vattenkraften, tär på
tänkta vinstmarginaler.
Målet, som vi folkomröstat om, är på väg att uppnås. Löftet
på väg att uppfyllas. Om än sentida. Då börjar lobbyverksamheten. Inte bara
genom att sentida beskrivs som förtida. Begreppet löfte byts ut mot hot. Också
i SVT:s rubriksättning.
Politiker, som infört effektskatten, börjar darra eftersom
den bidrar till det politikerna lovat... Och det var ju aldrig meningen. Tycks
det.
Det som så många eliter i Sverige egentligen aldrig trott,
och egentligen aldrig velat, håller således på att bli verklighet. Årtionde
efter årtionde har man i retoriken sagt ett, i handling gjort något annat.
Omedelbart efter folkomröstningen, där den vinnande linjen
lovade att direktverkande el skulle avvecklas och reaktorerna skulle bli
offentligt ägda för att underlätta avvecklingen, gjorde man tvärtom.
Direktverkade el byggdes ut så att elen från kärnkraften
skulle kunna säljas. Och kärnkraftverk hamnade hos ägare som Preussen Electra. Så när Barsebäck lades ner, genom politiskt beslut eftersom
danskarna var så förbannade över att Köpenhamn skulle komma att behöva utrymmas
i årtionden vid ett haveri - vilket bland annat beskrevs i utredningen Efter
Tjernobyl - betalade staten pengar till bolaget för "utebliven förväntat
vinst".
Det är ungefär som om bödeln skulle ersättas för förlorad
förväntat vinst när dödsstraffet avvecklades.
Lobbyisterna gräver sig fram, smyger i buskarna, levererar
ord som skall användas. Inför folkomröstningen myntades begreppet
"avveckling med förnuft" - förnuftet innebar att man först skulle
bygga ut kärnkraften för att sedan avveckla den. Sedan lanserades således
begreppet förtida istället för sentida.
Vänsterpartiet börjar darra
Så småningom viskade någon konsult i öron, tillhörande
sådana som aldrig brytt som om klimatfrågan, att kärnkraften skulle kunna rädda
klimatet. Man har tydligen också viskat i öron tillhörande Vänsterpartiets
partistyrelse också. Denna börjar darra på de röda manschetterna.
Målet man sagt sig kämpa för i årtionden kan kanske nås - då
backar man. Den nya idén blir istället
att kärnkraften bör vara kvar längre än man tänkt sig för att fossila bränslen
skall kunna fasas ur tidigare. Tanken lär vara att svensk kärnkraft skall kunna
ersätta tyskt kol. Problemet är bara, som Greenpeace noterar, att kärnkraften
lika kärna kan komma att förhindra utbyggnad av förnybar energi. Så är det
naturligtvis.
Konsumentverket förbjuder lögner
Strategin från kärnkraftbolag och lobbyister har varit att
nylansera kärnkraft som koldioxidfri. Således erbjöds lobbytidningen Allt om
Atomen gratis till skolor. 30 000 exemplar delades ut "som hjälp för
lärare och elever". Med budskapet: "kärnkraft är den enda globala
energiform som är koldioxidneutral…”.
E.On marknadsförde i samma veva - i helsidesannonser -
kärnkraften som koldioxidfri.
Så småningom slog Konsumentverket till. Och förbjöd bolaget
att marknadsföra kärnkraften på det sättet. Kärnkraft är nämligen inte
koldioxidfri. Hur mycket än lobbyister försöker marknadsföra den tanken.
Lakoniskt konstaterades att mängder med fossila bränslen krävs för alla moment
i kärnbränslekedjan – uranbrytning, konvertering, den enormt energikrävande
anrikningen, transporter, bränsletillverkning, byggande under många år, den
tidskrävande rivningen av reaktorer och därtill avfallshantering under minst 100
000 år...
SNF öppnar för avveckling av effektskatten
Och nu är det då effektskatten som är målet för
lobbyverksamheten. Till och med Naturskyddsföreningen trädde in på arena och
förslog att denna skatt skulle kunna ersättas med något annat. Trots att man
vet att detta "något annat" är just det som lobbyisterna vill skall
vara dörröppnare till kärnkraftens bevarande. Just nu när löftet om avveckling
faktiskt kan förverkligas, trädde SNF in på arenan. Lustigt nog samtidigt som
Vänsterpartiet börjar darra. Lustigt nog när kärnkraftslobbyn tagit ytterligare
sats i just den frågan.
Lobbyisterna har smugit in begreppet
"straffskatt". Subventionerna talar man däremot aldrig om. T ex det
faktum att man slipper betala försäkringskostnader för haverier. Lobbyisterna
nämner heller aldrig att den avfallsavgift som kärnkraftsbolag betalar till
avfallsfonden - som skall bekosta rivning av kärnkraftverk och hantering av
avfall de närmaste 100 000 åren - är för liten. Beräkningar, från bland annat
KTH, visar att avgiften bör vara 6 öre per kilowattimme istället för som nu 4
öre.
Dessutom: eftersom kärnkraften beläggs med mycket låg
fastighetsskatt, till skillnad från vattenkraften, så innebär effektskatten att
rimlig balans uppstår.
Också i regeringskansliet darrar man, miljöministerns löften
om två avvecklade reaktorer denna mandatperiod skulle ju kanske kunna
uppfyllas. Och det har ju aldrig varit meningen...
Har man följt alla de turer, manipulationer, svek mot
demokratin som följt kärnkraften i spåren blir man inte överraskad. Min sista
tro på ärligt uppsåt från kärnkraftens försvarare försvann när så litet hände
under så många år när det gäller den så kallade elmidjan, det vill säga
överföringskapaciteten från Norrlands älvar till södra Sverige. Det var som om
man inte ville ta de beslut som skulle underlätta avvecklingen. Precis som man
inte ville ta de beslut som skulle innebära att direktverkande el stoppades
efter folkomröstningen.
Ingvar Carlssons stora demokratilöfte var bara spel, precis
som Linje 2:s (S och FP) löften inför folkomröstningen - den baksida som skilde
linje 2 från Linje 1 (där Moderaterna ingick) vara enbart ett sätt att lura
medborgarna, S och FP hade i årtionde möjlighet att få majoritet i riksdagen,
tillsammans med Linje 3-partier, för det man skrev på baksidan. Men man avstod.
Nu tycks det således vara Vänsterpartiets tur att kovända just inför
slutkampen. Som om man just nu, när lobbyisterna satsat allt på ett kort, plötsligt
upptäckt klimatfrågan...
Och många väntar på att Miljöpartiet skall lägga sig i
frågan om effektskatt för att Löfven så kräver av sina undersåtar i regeringen.
Frågan är om man kommer att göra det. Om riksdagsgruppen skulle stå ut. Jag tror
faktiskt inte det. Naivt?
Tack för att du läst inlägget - kommentarsfältet är stängt,
men vill du kommentera eller fråga något
kan du skriva till synpunkterschlaugse@gmail.com