”Löfven måste visa tro på näringslivet”

Häromdagen skrev fyra profiler från näringslivet en debattartikel i DN. De fyra - och hur de presenterar sig - är: Antonia Ax:son Johnson, företagare i fjärde generationen, från Axel Johnson Gruppen, Rune Andersson, företagare, grundare Mellby Gård, Olof Stenhammar, företagare, grundare OMX, Dan Olofsson, företagare, grundare Sigma.

  

I svart följer artikeln, jag kommenterar den löpande i rött.

För många av oss som verkar i svenska företag har de senaste veckornas politiska turbulens inneburit ett brutalt uppvaknande.  Kommentar: I vilken värld levde dessa fyra under hela valrörelsen? Hallå,är ni totalt politiskt ointresserade eller har ni varit bortresta? 

På område efter område uppvisas ett lättsinne, en kortsiktighet och en tondövhet inför företagandets villkor, som är häpnadsväckande. Kommentar: Huvudnumret i denna kritik visar sig nedan bestå i att de fyra försvarar vinstuttag för välfärdsföretag. Stopp för vinstuttag ur dessa företag har ett ju faktiskt opinionsstöd som grundats bland annat på att "företagandets villkor" inneburit att bolag tagit vinsten och sedan satt upp skylten "stängd skola" på dörren...  Inte har det blivit bättre av att kollegor till de fyra inte ansett det lönsamt nog att ta emot vare sig stökiga elever eller multisjuka patienter. Hur vore det om De fyra lyckades se bjälken i sina egna ögon och inte bara grandet i andras...

Förstår regeringen vilka konsekvenser det kortsiktiga politiska spelet kan få för Sveriges förmåga att tackla våra långsiktiga utmaningar? Förstår De fyra vad det inneboende kravet på vinstjakt leder till för verksamheter där gott arbete kräver tid och där varje extra minut som går åt minskar vinsten?

Sverige har de senaste decennierna upplevt en fantastisk utveckling. Från 1970-talets stagnation och 1990-talets kris har vårt land utvecklats på snart sagt alla områden. Men snälla, Svenskt Näringsliv har ju gnällt kontinuerligt över det som de fyra nu kallar fantastisk utveckling!

Oftast beskrivs detta i ekonomiska termer. Här var det en spännande ingång... man är således nöjd med en ekonomisk tillväxt per capita som legat nästan helt stilla under de två borgerliga mandatperioderna...

Sedan krisen har vårt land klättrat i den internationella välståndsligan och är nu åter bland topp 10. Realinkomsterna har ökat med 55 procent de senaste tjugo åren. På miljöområdet är Sverige ett internationellt föredöme, som visar att det går att förena högre tillväxt med minskade utsläpp. Så illa pålästa så det är förskräckligt! Utsläppen av koldioxid per capita har snarast ökat när vi ser till vad vår konsumtion ger upphov till - bland annat som följd av detta har Sverige klättrat från trettonde plats till tionde plats på listan över de länder som gör världens största ekologiska fotavtryck per capita. Av de tre herrarna som skrivit under förväntade jag mig inte någon som helst kompetens i de här frågorna, men av Antonia Ax:son Johnson trodde jag mer, hon var för många år sedan med i Det Naturliga Stegets miljöutbildning. Allt verkar glömt... 

Och visst är det lustigt: med den logik som de fyra företräder blir vi ännu mer miljögoda om vi käkar kött till frukost, lunch och middag bara vi lägger ner det svenska jordbruket helt och importerar allt, struntar i att ta mopeden till granngården för att istället flyga till Thailand (inrikes mopedåkning genererar utsläpp som räknas med utrikes flygresor räknas inte in - så ju längre vi flyger ju mindre utsläpp ger vi upphov till - simsalabim och hokuspokus). Än godare blir vi om vi köper hur mycket pryttlar som helst bara de är importerade. Gammal god kolonial inställning... Helvete vad dom skiter ner bara för att vi konsumerar över alla breddar...

Vårt land har tagit enorma kliv framåt när det gäller det som brukar kallas toleransfrågor, genom att människor får komma till sin rätt oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg eller bakgrund. Javisst är det lustigt, och de som drivit den opinionen bland de politiska partierna är framför allt de två partier som De fyra avskyr mest: MP och V!

Svenska idrottare presterar i världsklass, liksom svenska kulturskapare. Många svenska företag – såväl sekelgamla industriföretag som unga startups – är i dag världsledande. Trots att - i tur och ordning - Verkstadsföreningen, Svenska Arbetsgivarföreningen och Svenskt Näringsliv - klagat på det mesta som politiker beslutat i snart hundra år. Hade De fyras kamrater och föregångare fått bestämma hade Sverige varit ett land med 54 timmars arbetsvecka, klorblekt papper och avsaknad av hyggliga socialförsäkringar.

Ingenting är naturligtvis perfekt. Men vi har anledning att känna stolthet över svenskt företagande. Och kanske skulle man med viss ödmjukhet också känna stolthet över den miljörörelse som tvingade fram de miljökrav som som näringslivets organisationer regelmässigt uttrycker stolthet för när de väl genomförts efter att lika regelmässigt ha motsatt sig innan de genomförts...

En viktig orsak till dessa svenska framgångar är den grundläggande friheten att få lyckas. Under de senaste decennierna har politiska satsningar på en stark ekonomi kombinerats med långsiktiga spelregler och pragmatiska lösningar. Hmmm, undrar om de pragmatiska lösningarna omfattar det bisarra faktum att den lilla ekonomiska tillväxt som vi haft per capita upprätthållits genom att hushållen tagit allt större lån... Undrar också om det är de politiska satsningarna på att skattebetalarna betalar 32 miljarder kronor i räntebidrag till de som lånar alltmer. De där bidragen brukar ju de fyras kamrater gilla, medan bidrag till sådana som är sjuka och lytta brukar ogillas.

Denna realistiska politik inleddes av Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar och har fortsatt under Fredrik Reinfeldts regeringar. Se där! Återigen en hyllning till nästan nolltillväxtsamhället - för det är ju så att BNP under Reinfeldts år ökat i Sverige bara av en enda orsak: det där partiet som De fyra ogillar har drivit fram en öppen invandringspolitik så att vi har blivit mer än en halv miljon fler. Men, som sagt, BNP per capita har inte ökat nämnvärt.


I grunden strävar människor efter en bättre tillvaro – för sig själva, för sina nära och kära och för det samhälle man lever och verkar i. Precis! Och det är därför vi i alla tidevarv bör ställa oss frågan: vad är bättre liv? Ni fyra, ni anar inte, vad glad jag blir när ni skriver detta... För bättre liv förr var något helt annat än vad bättre liv är idag. Då gick bättre liv hand i hand med ekonomiskt tillväxt - eller rättare sagt när man tog kamp för bättre liv (skola för alla, sjukvård, bra bostäder, mat på bordet, god materiell standard) så medförde det också ekonomisk tillväxt. Idag kanske bättre liv mer fri  tid, mer social närvaro, mer kultur snarare än ökande konsumtion som håller BNP uppe... Vad gör vi då? Om människor liksom blir nöjda med pryttlar och trötta på gallerier? ( John Stuart Mill och Adam Smith, som ni säkert känner till, har en hel del att säga er i denna fråga! Läs på!)

Denna drivkraft har i öppna, demokratiska, marknadsekonomiska samhällen gett fantastiska resultat. Absolut! Och tänk vad drivkraften hos människor i det materiellt mogna samhället kan ge för fina resultat när kravet på bättre liv leder till nästa steg i samhällsevolutionen... När vi går från tillväxt- och konsumtionssamhället till Utvecklingssamhället! Trots att ni fyra kommer att göra allt för att stoppa den fortsatta samhällsevolutionen.

Det gäller alltifrån den dramatiska minskningen av fattigdom i världen till de senaste decenniernas utveckling av nya läkemedel, innovativ teknologi mm. Företagens möjlighet till vinst är en avgörande del i att denna nyskapande och ofta riskfyllda utveckling kommer till stånd. Det skapar därmed förutsättningen för vår välfärd. Hmmm, just läkemedel var kanske inte det bästa exemplet på vad just vinstjakt kan leda till... Antibiotikaresistenta bakterier är ju en direkt följd av jakten på kortsiktiga vinster och frånvaron av nyutveckling av antibiotika hänger direkt samman med  marknadsekonomins tillkortakommanden inom den branschen. Men det är klart, ni kanske också käkar blodtrycksmedicin och det är något som läkemedelsindustrin gillar eftersom vi nog behöver ta piller varenda dag så länge vi lever... Jag tror nog att vi behöver en god blandekonomi snarare än en marknadsekonomi med allt mer kortsiktiga målsättningar om vi skall få långsiktiga investeringar som görs även om vinsterna kan bli begränsade.

Den politiska omsvängningen den senaste tiden är dramatisk. Nej, men snälla! Titta er runt i världen så skall ni se vad som är dramatiska omsvängningar!

Stefan Löfven har plötsligt låtit ett litet ytterkantsparti diktera regeringens agenda vad gäller till exempel vinster i välfärden. Diktera och diktera, problemet för er är nog snarare att en majoritet bland medborgarna håller med Vänstern i just den frågan. Vilket till stor del beror på att era vänner varit alltför snikna, alltför giriga och saknat förmåga att se andra mål än siffrorna på sina egna konton. Att Sverige blir mer likt andra länder i frågan om vinster i välfärden borde väl ni fyra, som väl gillar globalisering, vara glada åt. Eller tycker ni att Sverige skall vara en liten ytterlighet i världen?

Och detta utan att svenska folket i val har gett regeringen något mandat att gå i den riktningen. Åjo! Varenda parti pekade i den riktningen före valet! Till och med era favoritpartier. Riktningen var solklar!

Uppfattningar som före valet ansågs extrema har Löfven nu accepterat. Det politiska priset för att bokstavligen stampa på äganderätten, schyssta spelregler och friheten att starta och driva sitt eget företag är helt uppenbart inte tillräckligt högt. Men snälla! Ni tycks tro att världen utanför era egna kontor är en enda stor marxistisk sammansvärjning utan frihet och utan äganderätt! Är ni konspirationsteoretiker, är ni galna eller är ni bara offer får en spökskribent från Timbro?

Kortsiktigheten och oförutsägarheten i politiken är häpnadsväckande. I ena stunden har Bromma flygplats tillstånd till år 2038 och investerar för fullt. I nästa ska flygplatsen avvecklas. I ena stunden sätts spaden i marken för miljardinvesteringar i infrastruktur. I nästa stoppas Förbifart Stockholm till en kostnad för skattebetalarna om fyra miljoner om dagen. Ja, det är problematiskt med demokrati, kanske sneglar ni åt Kina där inga jävla folkvalda partier kan komma att ställa till det. Vad var det Göran Persson kallade den kinesiska modellen? Stabil. Så var det. Ni vill ha stabilitet. Jojo, det vill Sovjetunionens gamla ledare också, det där med demokrati och folkvalda beslutsfattare och "fragmentering" skulle bara ställa till det. Skulle en kapitalistisk diktatur vara tillfyllest?

I regeringens uppgörelse med vänsterpartiet om vinster i välfärden märks en generell misstänksamhet mot företagande, som sträcker sig långt utanför välfärdssektorn. Det talas om hur ”kommersialiseringen får negativa följder vad gäller likvärdighet, kvalitet, effektivitet, behovsstyrning och öppenhet”. Men om nu läkare tvingas - för att klara vinstkrav - jaga pinnar (antalet patientbesök) istället för att ta sig an t ex multisjuka patienter så att dessa kan komma tillbaka på arbetsmarknaden och leva bättre liv - är inte det ineffektivt? En skola som väljer bort besvärliga elever för att de tär på den förväntade vinsten - är det behovsstyrning? Och visst är det väl ändå ett problem värt att analysera att vi ideligen matas med livsstilspropaganda i syftet att vi aldrig skall vara nöjda? 

Regeringens agerande uttrycker en motvilja mot privat företagande och mot kommersiell utveckling. Det riskerar att bli en framtida hämsko för hela vårt samhälle. Nja, riktigt så är det väldigt svårt att se regeringens agerande. Men visst vore det väl trevligt om en rödgrön regering lyckats problematisera det ni kallar "kommersiell utveckling". Jag tror att det vore nyttigt om vi - såväl filosofiskt som politiskt - funderade på vad som händer med oss när vi hela tiden utsätts för livsstilspropaganda som går ut på att vi aldrig skall känna oss nöjda. Ungefär 50 miljarder kronor per år satsas på denna livsstilspropaganda. Konsumera nu! Låna pengar nu! Konsumera nu! Var inte nöjd din jävel! Köp! Köp! Är det så vi kan bygga ett gott samhälle? Att ni fyra tycker det är bra kan jag förstå, ni lever gott på att andra ständigt uppmanas att konsumera, nöjda människor skulle leda till att er status och era villkor dramatiskt skulle förändras.Men systemet är bristfälligt.

Företagare möter kundernas krav i öppen konkurrens med andra företag genom att ständigt bli bättre. Vänta nu? Bättre på vad? Att leverera hållbara produkter? Eller på att skapa missnöje med det man har? Och öppen konkurrens? Har ni inte noterat att vi är på väg in i en kapitalistisk planekonomi där alltmer hanteras inom stora koncerner - räntesnurror är bara en liten detalj i sammanhanget.

Går verksamheten med överskott är det ett bevis på att vi lyckats. Vinsten är en förutsättning för att företaget ska utvecklas. Stopp och belägg! Överskott är förstås bra, men det överskott som investeras i verksamheten är väl inget att beklaga?

Vinster gynnar medarbetarna i form av löner, tryggade jobb och skatteintäkter till stat och kommun. Detta är en reducering av sanningen som snarast liknar rent retoriskt dravel. Vinster uppkommer när kostnader är betalda - och löner tillhör kostnaderna. Vinster som leder till rationaliseringar gynnar sällan jobben rent konkret - tvärtom investeras allt som oftast jobben bort som en del i den utveckling vi lever med och som kommer att medföra att nästa steg på den digitala robotiseringen tar fart. Ju större del av produktionen som sker genom robotisering, automatisering, datorisering ju mindre del av vinsterna kommer att gå till skatt till kommuner och stat. Företag med många anställda är en del av samhället - inkomstskatter finansierar skola, vård och omsorg, arbetsgivaravgifter finansierar socialförsäkringar. Företag som producerar lika mycket med robotar hamnar i utanförskap, blir inte delaktiga i finansieringen av det goda samhället. Det är detta vi måste samtala om. Istället för att köra med de gamla vanliga flosklerna.

Då kan ägarna fortsätta investera, ta risker och utveckla verksamheten. Detta blir värdeskapande för hela samhället.  Nej, det är alls inte självklart att det blir värdeskapande "för hela samhället" om man med värdeskapande menar sociala, kulturella och demokratiska världen. Inte ens om man menar ekonomiska värden i form av sådant som gör att vi kan finansiera skola, vård, omsorg och trygghetssystem - vilket jag resonerade om här ovanför. Skall detta ske bör vi beskatta  produktionen oavsett om människors arbetstimmar eller robotar, datorer eller något annat står för den. 

Företag som går med förlust överlever inte. Floskeltoppen! Vi är nog ganska många som har företag som inte går med vinst men som ger oss sin försörjning i form av lön.

Näringslivet har inte alltid tagit relevant kritik på tillräckligt stort allvar. Lika lite som någon annan del av samhället är näringslivet fritt från lycksökare, missgrepp och skandaler. Seriösa branscher och företag arbetar aktivt med att säkerställa kvalitet och god etik. Marknads­ekonomin sorterar ut avarterna om konkurrensen tillåts verka. Nja, det där sistnämnda är mer komplicerat än vad De fyra noterar i den här artikeln. Kapitalismens spelregler är tyvärr sådana att den som gör etiskt rätt riskerar att strypas av Adam Smiths osynliga hand. Adam Smith, som också var moralfilosof, menade att marknaden bara fungerar under två förutsättningar: att man inte vill skämmas inför Gud och att man inte vill skämmas inför vår granne. Det är inte mycket bevänt med gudaktigheten. Och producent och konsument ser nästan aldrig varandra i ögonen nu för tiden. Adam Smith hade därmed visat rött kort för dagens kapitalistiska marknadsekonomi. Sorry!

Regeringens politiska utspel har gjort att Sverige i dag står vid ett vägskäl. Ska svensk politik präglas av misstro och konspirationsteorier mot företagares och entreprenörers drivkrafter? Konspirationsteorier? Vinstsyftande bolags uppdrag är att skapa vinst. Det är väl ingen konspirationsteori? Att vi lever alltmer i en kvartalskapitalism  - om inte förväntade siffror uppnås drar sig placerare undan - är väl inte heller någon konspirationsteori? Däremot är det konspirationsteori när de fyra fått för sig att en kritisk analys av förhållanden - som de faktiskt är - utgör en konspirationsteori.

Ska företagande, kommersiella drivkrafter och dynamisk utveckling utmålas som ett stort samhällsproblem? Eller ska vi välja den historiskt så framgångsrika samarbetsvägen – där entreprenörskap, innovationer, konkurrens, kunskapsutveckling och välståndsskapande går hand i hand med samhällets krav? Vi ska välja det sistnämnda. Vilket kräver politisk styrning av en vildvuxen kapitalism som inte bara är alltför kreativ för samhällets bästa utan också för sitt eget bästa.

De nya signalerna skapar stor osäkerhet. Ska Sverige gilla eller ogilla ekonomiska drivkrafter för näringslivets utveckling? Självfallet skall det finnas näringsliv som drivs av ekonomiska drivkrafter. Det är bra om det finns näringsliv som också drivs av samhälleliga drivkrafter.

Ska Sverige verkligen styras av två små partier med utpräglat näringslivsfientlig politik? Två partier, som i valet fick ett minskat stöd och som tillsammans endast samlade cirka 12 procent av valmanskåren. Menar de fyra på fullt allvar att Sverige styrs av V och MP? I så fall uppkommer ännu en gång frågan: är de fyra läskunniga? Ta en titt i Vänsterns och Miljöpartiets partiprogram och försök sedan påstå att detta "styr Sverige"! Kom igen nu, Antonia, dig hade jag väntat mig såväl mer analytisk förmåga som viss hederlighet av!

Stefan Löfven måste ge besked om han fortfarande tror på näringslivets och entreprenörskapets förmåga till värdeskapande. Återigen: vilka värden är det vi talar om? Själv är jag övertygad om att näringslivet och entreprenörskapet har förmåga. Däremot är förmågan i avtagande i takt med att långsiktighet oftast får stryka på foten. Glöm inte heller att entreprenörer alls inte alltid har som drivkraft än att maximera vinster. Tvärtom: de som brinner för en idé gör det för sakens skull. Ni fyra tycks ha en tendens att reducera andra värden än de som ger digitala siffror på konton. Begreppet entreprenör har för övrigt sitt ursprung i medeltidens Frankrike och var en benämning på befälhavaren över ett större antal legosoldater.
 
Endast då kan de samhällsbyggande krafterna i politiken, näringslivet och övriga samhället tillsammans rusta Sverige för att möta framtidens utmaningar. Framtiden utmaningar är nog helt andra än de som de fyra talar om. Framtidens utmaningar är att hitta modeller där vi kan klara social välfärd och finansiering av det goda samhället i ett skede av samhällsevolutionen där ekonomisk tillväxt inte längre faller ut som något naturligt när samhället utvecklas. Skapandet av ett bättre samhälle ger inte i det materiellt mogna stadiet samma utslag i ekonomisk tillväxt som det ger i ett samhälle som inte är materiellt moget. 

Framtidens utmaningar är att ta sig an en utveckling där den digitala revolutionen kommer att medföra att två miljoner jobb kommer att försvinna de närmast tjugo åren - medan vi förmodligen bara kan få till nya jobb i den takt som Reinfeldts regering lyckades med. Framtidens utveckling är att få en ekonomi som bär utan att vi konsumerar sönder planeten. Framtidens utmaning är att få politiker, fack och näringsliv att förstå att "ekonomi" betyder hushållning med knappa resurser. Framtidens utmaning är att slippa den typen av artiklar som de fyra skrivit under - de fyra borde kunna bättre än så. Åtminstone gäller det Antonia Ax:son Johnson.

På gång:

Tors 4 december kl 19 till Quality Hotel i Södertälje.

Miljön, makten och pengarna

Birger Schlaug

Arr: MP i Södertälje och Vuxenskolan

Fredag 5 december kl 07.40

Nyhtespanelen, Gomorron Sverige, SVT

Söndag 7 december

Runda bordet, SVT

Samtal om arbete