Lite trött på gammelvänsterns syn på barn...

På väg till Nyhetspanelen (SVT, Gomorron Sverige, 07:40). Går genom ett höstigt Östermalm, funderar på klassklyftor, känner mig vänster i den frågan, vore väl konstigt annars med tanke på att jag som språkrör i MP en gång skrev i antologin Den nya klassamhället. Här på Östermalm finns också det gamla klassamhället kvar.

Fördelen med demokrati är att man får bli offentligt trött på åsikter som framförs även av sådana man för det mesta tycker har bra åsikter. Jag blir ofta trött på de åsikter som framförs av gammelvänsterns vapendragare. Inte minst när det gäller barn och barns liv.  Retar mig på en ledare i ETC. Så sittande på Karlaplan passar det väl bra att skriva om just det.

Många i gammelvänstern - som sannerligen också omfattar yngre tänkare - anse att biologi är helt ointressant om det medför att socialt och kulturellt betingade vänsteråsikter blir ifrågasatta. Men nu är det så att vi i grunden är biologiska varelser förutom att vara sociala och kulturella varelser. (Jag tycker mig dessutom finna förakt för naturvetenskap när sådan kunskap råkar stå i vägen för en del ideologiska ståndpunkter i gammelsocialistisk anda.)

Utifrån detta har jag tidigare skrivit hur absurt jag tycker vänstern är när man slåss för "nattdagis" med motivet att man skall erbjuda småbarnsföräldrar - främst ensamstående mammor - möjlighet att jobba på oregelbundna och obekväma arbetstider. Märk ordvalet: erbjuder! Samma ord som jägare använder när rådjuret vänder långsidan till... rådjuret erbjuder sin långsida. Samma ord som patron en gång i tiden använde för att i ren "godhet" tvinga fattigt folk till arbete vars resultat patron själv tog hand om. Samma ord som verkstadsföreningen - föregångaren till Svenska Arbetsgivarföreningen och Svenskt Näringsliv - använde när de "fortsatte erbjuda" arbetare 48 timmars arbetsdag istället för att de skulle få sänkt arbetstid som bara skulle nyttjas till improduktivt "arbete i koloniland och dylikt".

Vi vet precis vad som händer med många av dem som jobbar oregelbundet och på nätter: de drabbas i mycket högre utsträckning av klassiska klassjukdomar. Det är detta vänsterfolket erbjuder. Hade man haft någon som helst ryggrad i dessa frågor hade man tagit kamp för att inte minst ensamstående mammor skulle slippa den typen av arbeten som kräver att man får tillgång till dagis dygnet runt. Men det gör man inte. Man är nästan lika mentalt begravna som borgarna i den intellektuellt undermåliga arbetslinjen och den ekonomism som präglar samhället.

Kanske fattar man det inte. Kanske agerar man omedvetet som nyttiga idioter. Fast ibland undrar jag...

I en ledare i ETC markerar Nabila Abdul Fattah mot de som kritiserar förskolan för barn under två år. Utan ett ord problematiserar hon att barn under två år kan få tvingas vara på förskolan i uppåt tolv timmar per dygn... Allt enligt Nabilas egen tidsberäkning som bland annat inrymmer "att pendla tre timmar om dagen till och från jobbet och att behöva varje minut som förskolan har att erbjuda".

Den som kritiserar detta förhållande anklagas för att "skuldbelägga föräldrar" och "skuldbelägga förskolepersonalen". Hela ledaren går ut på hur illa det är att ifrågasätta tingens ordning utifrån att man då skuldbelägger... Så in i helvete gammalvänster!.

Resonemanget är fullständigt orimligt. Låt oss nu säga att det faktiskt är så att det inte är bra med långa dagar på förskolan för små barn - ska man då inte få uttrycka det?

Om det nu faktiskt finns en del som talar för att det kan vara problem med anknytning bör man då inte istället för att prata om skuldbeläggning av föräldrar och förskolepersonal ställa krav på politiker och det politiska system som bygger på en absurd arbetslinje?

Varför gammelvänsterns röster så ofta går hand i hand med den råbarkade kapitalismens ekonomistiska syn på människan är en fråga som kan förvåna - om man inte förstår att båda grupperingarna mest av allt ser människan som verktyg för att upprätthålla system som kräver ekonomisk tillväxt oavsett hur.

Nabila hävdar vidare att debatten känns så svensk "i den bemärkelsen att man tror att endast föräldrar är de som kan ge barn kärlek och trygghet". Ett minst sagt konstigt påstående för ett land där redan Alva Myrdal skapade en norm där "barnstugor" och sedan dagis och förskola blivit normalitet.

Däremot har Nabila förstås rätt i att det i en del andra länder finns en större krets av släktingar, vänner och närboende som utgör vardagen för små barn. Ofta i länder där det inte finns förskola på det sätt som det gör i bland annat Sverige. Den stora kretsen av anhöriga började försvinna i Sverige när gamla tiders storfamiljer upplöstes, än mer när flyttlassen började gå och vi fick en modell när generationer alltmer levde åtskilda.

"Allt jag egentligen vill ha är en hälsosam och fördomsfri diskussion om barnuppfostran" skrivs i ETC:s ledarskribent. Jo, det vore ju bra. Men om den diskussionen skall rymmas inom den bur där ekonomismens syn på människans uppdrag här i livet - arbeta, konsumera, producera, var duktig idiot i det ekonomistiska hjulet -  är vi illa ute. Låt mig ta ett exempel på hur det kan gå till när vänstertänkare lägger förslag:

Maxtaxan på dagis", som genomfördes efter valet 1998,  hade som mål att föräldrar skall låta sina barn vara längre tid på dagis/förskola så att de skall kunna arbeta mer och därmed bidra till en ökad ekonomisk tillväxt - som bieffekt kunde man ju dessutom pressa fram mer tillväxt genom att en ny marknad för hemnära tjänster skapades medan småbarnsföräldrarna sprang som råttor mellan hem, dagis, jobb. Maxtaxan handlade  inte om barnens bästa. Det handlade om systemets bästa.

Vi borde införa maxtid på dagis, och se till att småbarnsföräldrar kan gå ner i arbetstid. Genom t ex rejält höjt grundavdrag, finansierat genom högre skatt på inkomst av kapital. Det är nog det vi borde diskutera.

PS1!
Apropå erbjudande av nattdagis... Forskning visar inte bara på ett samband mellan sömnbrist och fetma, utan också att dygnsrytmsstörning leder till sämre ämnesomsättning, minskad insulinproduktion och ökad risk för diabetes. Såldes gamla hederliga klassjukdomar.

Och var så säker, det är inte vi med goda inkomster och goda fria arbeten som lär åka på dem. Det är inte ens kommunalråden. Dessa skriver således att nattöppen förskola ”möjliggör för fler kvinnor att kunna jobba obekväma arbetstider, vilket leder till en högre inkomst och bättre pension”. Vad är det för arbetarrörelse vi försetts med i detta land?

• Först ställer man sig bakom en pensionsreform som innebär att pensionerna sänks medan pensionsmäklare och fondägare kan skära guld med täljkniv på pensionsmarknaden.

• Sedan ser man till att låginkomsttagare betalar löjligt hög skatt på sin inkomst, medan höginkomsttagare kommer allt mer lindrigt undan.

• Slutligen vägrar man sänka arbetstiden – vilket leder till att arbetslösheten blir så hög att kvinnor med små barn ska jagas ut på nätterna för att kunna försörja sig.

Skälet till allt detta är att gammelsocialister låter idén om den eviga tillväxten väga tyngre än människors livskvalitet och värdighet. Man har fastnat i tillväxtmanin. Man hjälper Svensk Näringsliv att reducera människan till en produktions- och konsumtionsvarelse vars uppdrag det är att hålla igång ett ekonomiskt hjul som ska snurra fortare och fortare. Dygnet runt.

 
PS 2! 
Man kan ju bli trött på andra än vänsterdebattörer - vilket nog framkommit på den här bloggen... Eva Rusz tillhör de som kritiserar att barn under två år överlämnas till förskolan. Det är ingen sans på självförhärligandet där heller, på sin hemsida meddelar hon: "Jag är ledande expert i relationsfrågor sedan tio år tillbaka". Ingen ödmjukhet där inte, närmast lite psykopatiskt utrop. Som sagt man blir trött...