Strålkastarens riktning

MQ-1 Predator armed with an AGM-114 Hellfire missile

Det är bra att en strålkastare riktas mot den avskyvärda användningen av kemiska vapen. Bilderna av döda och döende är starka.

Det är ett problem att det finns alltför få strålkastare. Det är nämligen så att lidande, sorg och plågsam död också drabbar de som råkar ut för de stridsmedel som den som pekar använder. 

Enligt The Bureau of Investigative Journalism har mellan 2640 och 3474 människor dödats i amerikanska drönarattacker enbart i Pakistan.  

Lägg till det de som lemlästats - både till kropp och själ. Lägg därtill drönarattacker i Jemen och Somalia. Antalet civila offer är okänt. Bilder kablas inte ut. Obama kallar dessa attacker för framsteg i humanitär krigföring.

I dagens Under Strecket i SvD skriver Lars O Ericsson om den Grégorie Chamayou nya bok Théorie du drome.

Frågan är för det första om begreppet krigföring verkligen kan användas i det här fallet. Det finns inte två stridande parter, det finns ingen stridszon där det anses vara godkänt att, enligt "krigets lagar", döda. Drönare dödar som om det vore krig.

Drönare kränker dessutom suveräna staters luftrum. Därmed håller världen på att förvandlas till ett slagfält. Eller som Chamayou menar: "en jaktterräng" där politiska mord och avrättningar görs utifrån i förväg upprättade dödslistor. Spillet tillkommer. Detta är terror.

För att förtränga vad det handlar om talas gärna om kirurgiska träffar och precisionsbombning. Jämfört med en bombmatta över Dresden eller en atombomb över Hiroshima är det förstås mer precision i drönarattackerna. Dödsradien är mindre. Precis som när en självmordsbombare spränger sig i luften. Även inom en mindre dödsradie finns civila mål, oskyldiga människor.

Drönarna är bestyckade med hellfiremissiler med en dödsradie på minst 15 meter.

Vidare: Syftet är inte att döda stridande, utan syftet är att döda de som kallas "misstänkt militanta". Vilket kan vara alla män i krigsförande ålder, enligt den amerikanska logiken.

"Den absurda slutsatsen blir att sett med amerikanska ögon har inga civila dödats, så länge som enbart krigsföra män eliminerats", sammanfattar Lars O Ericsson.

Skulle tro att ganska många av läsarna av denna blogg är i krigsförande ålder och därmed med denna logik kan ses som misstänkt militanta...

Naturligtvis slår Chamayou fast att drönarna är kontraproduktiva. Med sitt konstanta surrande däruppe i luften - de spanar mer eller mindre kontinuerligt i vissa områden - sätter de skräck  i hela befolkningar. En talibanledare berättar i boken hur lätt det är att rekrytera efter drönarattacker. Och en amerikansk journalist, som varit fånge udner sju månader i Waziristan, berättar hur skräcken kröp under huden när han hörde surrande från drönarna "som en konstant påminnelse om en förestående död".

Tja, det är ju inte så svårt att tänka sig hur det kan vara.

Låt oss säga att Vita Huset är till 90 % är säkra på att det finns en trolig terrorist i trakten Marsjö-Byle-Ekesjö, strax utanför Vingåker. Låt oss sedan säga att man för att eliminera denna eventuella terrorist beslutar att göra ett drönaranfall.

Klockan är tjugotvå minuter över nio på kvällen. I ett av husen nattar en pappa sina två döttrar, i ett annat avslutas just ett barnkalas, i fem av husen sitter familjer samlade och ser på Let´s dance. I ett av köken står en ensamstående mamma och diskar. Man har hört surr av drönare över sina huvuden flera dygn. Några av dem kommer att dö, några att få livslånga men. Totalt dödas 8 människor, varav 6 klassificeras som militanta, det vill säga män i ålder där man kan förvänta att de kan bära vapen. Bara två civila gick åt, enligt denna logik. Tre hundar blir ihjälklämda.

Skulle de som drabbats älska USA efter detta? Skulle de ta Barack Obama till våra hjärtan som en frihetshjälte som räddar vår värld? Eller skulle hatet slå rot i deras hjärtan? Skulle känslan av hämnd ligga och gnaga i deras tankar?

Nu skulle naturligtvis USA varken flygbomba Marsjö eller Byle. Inte ens Ekesjö. Det vore fullständigt otänkbart. Jag menar, vi som bor här är ju till största delen vita och har våra rötter i den kristna traditionen. Vi har människovärde och ses som individer. Till skillnad från den massa som bor i de byar i Somalia, Jemen eller Pakistan  där amerikanska drönare gjort exakt det som jag beskrev ovan. Det finns de som anser att vi skall ta ett aktivt beslut för att ingå i en militärpolitisk union tillsammans med det land som gjort det till vardag att bete sig på detta sätt.