Almedagen tisdag: Råd till Gustav Fridolin - räta på ryggen och klipp till...

Nio tal höll jag i Almedalen. Några var riktigt bra. Några var sådär. Men jag prackade i alla fall på åhörarskaran en hel del grön ideologi. Och var nog allmänt ganska stöddig när det gällde relationer till de andra partierna.

Det kunde möjligen uppfattas som lite patetiskt för några av talen hölls när partiet låg på cirkus tre procent... 

Mitt råd till Gustav är att vara stöddig. Eller om man så vill vara rak i ryggen, utgå från kongressens beslut och klippa till hårt. Varför svassa omkring och smöra för sossarna och Löfven istället för att driva rak grön politik?

Ett tips i all välmening ser ut som följer. Säg så här:

"Nu får det vara nog! Nu får det vara slut med den ociviliserade kapitalism som är alltför kreativ för sitt eget bästa och som dessutom skövlar planeten i jakt på ständig tillväxt.

Nu får det vara slut med rovdriften på människor och jakten på ohemula vinster på bekostnad av människor och miljö. Det är hög tid att ta steg mot en civiliserad socialekologisk blandekonomi där människors främsta uppdrag inte är att vara konsumenter och producenter och duktiga idioter i ett ekonomiskt hjul som måste snurra fortare och fortare!

Vi måste ta nästa steg i samhällsevolutionen! Tillväxtsamhället har tjänat oss väl, men det senaste årtiondet har den ekonomiska tillväxten varit olönsam för både planet och människor.

Vi måste nu ta de första stegen bort från konsumtions- och tillväxtsamhället för att närma oss Utvecklingssamhället där fri tid, delaktig kultur och social närvaro väger tyngre än gallerior, köplador och den absurda inställningen att vi aldrig kan få känna oss tillfreds med det vi har, känna oss tillfreds med de vi är, känna oss tillfreds med de vi kan bli om vi får växa som människor - inte som verktyg för att hålla igång ett ekonomistisk system som för länge sedan haft sitt bäst-före-datum.

Med stolthet konstaterar jag att Miljöpartiets kongress gett partiledningen på truten. Vi var värda det. Vi hade tappat kompassen. Med stolthet och med rak rygg kräver jag nu sänkt arbetstid, avveckling av vinster i välfärden, rättfärdig fördelning mellan rik och fattig och en politik bort från den ociviliserade kapitalism som skövlar planeten på sin jakt efter ständig ekonomisk tillväxt!

Jag upprepar: vi behöver en socialekologisk blandekonomi, inte en rovdriftens kapitalism. Inte heller en enfaldens socialism.

Låt mig, i detta sammanhang, konstatera att mångfald inom skola, omsorg och vård mycket väl kan växa vinster förutan. Det är rena rama dumheterna när miljöpartister, sossar och borgare hävdar något annat. Människor är större än vinster, kreativitet är större än vinstutdelning. Mångfald skapas av människors intresse och kreativitet - inte av vinster till ägare ointresserade av verksamheterna.

Jag kan nu berätta att jag är med i nätverket STEG 3 tillsammans med allt från Nina Björk till Anders Wijkman och gamla avdankade språkrör som Birger Schlaug. Det är väl inget jag pratat om högt tidigare, men faktum är att jag står på STEG 3:s lista som medlem och att jag nu står rakryggad och ärlig och vågar föra fram deras budskap som låter så här:

Vi tycker att det är dags att släppa rädsla och prestige för att på alla samhällsnivåer börja diskutera frågan om vad som kommer efter tillväxt- och konsumtionssamhället. Att hävda att vi inte kan överge den nuvarande tillväxtmodellen för att vi inte vet hur samhället skulle se ut annars är inte en särskilt konstruktiv approach. Hur får vi utveckling, välfärd och bättre liv utan att vara beroende av ständig ekonomisk tillväxt?

Det är detta som är vår gemensamma stora uppgift. Och fattar inte Löfven och Reinfeldt det så kan jag bara säga en sak: gör något annat än att ägna er åt politik! Ni kan ju börja med att läsa den förträffliga skriften Att svära i kyrkan..."

Så borde det låta ikväll. Det skulle i alla fall sätta myror i huvudet på Mats Knutsson och Stefan Löfven. Men det är väl för grönt för att bli sant. Så det är väl lika bra att avsluta med: Snipp, snapp, snut, så var drömmen slut.

PS!
Jo, för den som undrar, inledningen är hämtat från ett av mina tal. Gustav är för övrigt den miljöpartist som verkligen skulle kunna sätta en grön agenda för samhällsdebatten, få är bättre än Gustav när han verkligen är som bäst. Han skulle kunna tända gröna hjärtan till stordåd. Kanske är det rådgivarna som fegar? Kanske är det den dagordning som den tidigare partiledningen satte som ännu spökar? Kanske är partiet fast i tjänstemannavälde? Kanske suktar gamla trotjänare att få bli ministrar som avslut på sin karriär?