Under helgen hölls ett publikt fullpackat "event" om tillväxt, arbete och basinkomst/medborgarlön i Malmö. Mer än fullsatt med åhörare redan på lördagsmorgonen. Inte illa...
Så lät det när jag pratade - det är ljudstörning då och då de första nio minuterna.
De andra talarna som säger saker som lär förvåna de som lyssnar på riksdagens partier är: Nina Björk, Roland Paulsen och Lasse Ekstrand.
Svårlyssnat - inte bra, tycker jag, att länka detta då de flesta kommer att irriteras av ljudet.
SvaraRadera"Skynda, skynda, skynda - fixa ljudet" tänkte jag...
Var ABF så jäkla oroade att dom jävlades med ljudet i början?....
SvaraRaderaBra med alla föredragen! Gillar ABF Play.
SvaraRadera/EW
Bra "jobbat" ;-), tack :-)!
SvaraRaderaAmatöraktigt av ABF. Men bra ändå, efter nio minuter funkar det helt som det ska.
SvaraRaderaEvenemanget va gratis. Vi pratade om detta i helgen, ställde talarna upp utan gage?
SvaraRaderaRoland Paulsen drar stora växlar på hur sjuka medborgarna är utifrån diagnosbegreppen i DSN-manualen som skapats under den amerikanska läkemedelsindustrins påverkan.
SvaraRaderaSchlaug har kritiserat denna manual med rätta, den gör oss alla till människor med diagnoser som bör äta piller. Att vara människa uppfattas i denna som en diagnos. Varför hade ni ingen debatt er emellan? Det hade ju varit oerhört intressant. Ekstrand, som presenterade sig som gammalt rödskägg, borde väl haft mer att säga som talesperson för medborgarlön!
Paulsens avslutning i debatten var inte trevlig. Vill han bli tagen på allvar så bör han sluta uppmana människor som mår dåligt att sätta kniven i bildäck! Nina Björk var däremot som alltid stringent och vågade också kritisera vänstern och facket trots sin egen socialistiska hållning.
ABF arrangerade och de betalar rimligen arvode för talare som kommit långt ifrån och kanske åkt på fredagen, övernattat och kommit hem sent på lördagen. En av dem bor i Gävle, sa han.
SvaraRaderaI ditt långa anförande finns en punkt som är absolut central.
SvaraRaderaDu hävdar att den hittillsvarande tillväxten har vi fått därför att vi ville utveckla samhället till någonting gott. Frågeställningen var ”Vad är ett gott samhälle?”. Det vi sedan gjorde för att uppnå detta goda ledde till tillväxt, men det var aldrig tillväxten som var målet.
Det första vi måste konstatera och bli eniga om är att med en stor ekonomi kan vi åstadkomma mer än med en liten. Ser man sedan tillbaka i tiden kan man konstatera att tillväxten av ekonomin gått hand i hand med att vi människor fått det allt bättre. Vi behöver alltså egentligen inte bekymra oss om vad som utgjort motor i den här utvecklingen, vår strävan att förbättra samhället (idéer och viljeyttringar) eller vår strävan att upprätthålla tillväxten. Båda delarna har varit nödvändiga.
Fallerar den ena delen, fallerar även den andra. Om inte strävan att förbättra och förändra samhället finns (politisk vilja), kommer även den ekonomiska tillväxten att stanna av. Och om inte ekonomin växer, får vi allt svårare att uppnå våra politiska och privata mål. Just nu kan vi se hur man i en rad länder ute i Europa har ekonomier som växer väldigt dåligt, och genast får man stora problem, problem som blir till tragedier på det individuella planet.
Man kan hålla med Birger om att politiker och ekonomer alltför ofta pratar om tillväxten som om denna vore ett undermedel. Birger är rädd för att politikerna därigenom smiter undan ansvaret att berätta för oss vad som är ett gott samhälle och vad vi därför bör sträva efter. Men här tror jag att Birger gör sig skyldig till en felsyn. Den som talar om behovet av ekonomisk tillväxt gör naturligtvis det mot bakgrund av kännedomen om att utan tillväxt kan vi inte göra så mycket som vi vill göra och som kräver ekonomiskt utrymme.
Politiken går man in i för att man vill uträtta saker. Göra förbättringar i samhället och för individerna. Nu kräver inte alla förbättringar ekonomisk tillväxt, men väldigt många gör det. Varje politiker vet att efter varje förslag kommer frågan om finansieringen. Har man ingen finansiering för sina förslag betraktas man med rätta som oseriös. Den ekonomiska tillväxt vi haft under exempelvis 1900-talet har varit nödvändig för att finansiera allt det som byggts upp under tiden och som vi alla drar nytta av idag.
Behövs det då ingen fortsatt ekonomisk tillväxt? Nej, menar Birger, inte i de ”utvecklade länderna”. Han nämner dessutom en rad berömda filosofer och systemskapare som, hävdar han, var av den åsikten att i de utvecklade framtidssamhällena skulle människan i stället ägna sig åt individuell utveckling, konst o.s.v. Att fortsätta springa runt i ett ekorrhjul och sträva efter sådant som vi inte behöver, i syfte att uppnå de tillväxtpolitiska målen, är följaktligen rent skamligt, enligt Birger.
Men här håller jag inte med (vilket de flesta andra inte heller gör). Liksom vi tidigare med hjälp av en allt större ekonomi kunnat så att säga göra alltmer för pengarna, kommer vi även framöver att kunna göra mer med en större ekonomi än idag. Varför skulle just vi, år 2013, sätta stopp för en utveckling som hittills varit alldeles magnifik? Har vi plötsligt slut på önskningarna och behoven? Tanken är absurd.
Faktum är ju att vi, samtidigt som vi genom en allt större ekonomi uppnått så oändligt mycket gott för mänskligheten, delvis kan leva ett liv som inte står de berömda filosofernas hägringar så värst långt efter. Aldrig har så många människor ägnat sig åt sin egen privata utveckling som idag! Men det är alltså viktigt att komma ihåg varför vi kan leva så.
Kritiken av tillväxten är inte ny, den är tvärtom mycket gammal. Och när argumenten tryter tar man till matematiken. Med exponentiell tillväxt blir det till slut alldeles omöjligt, hävdar man gång på gång, och alldeles särskilt mot bakgrund av att jorden är begränsad. Men för det första är jorden, för människan, inte alls begränsad, och för det andra har hittills ingenting vuxit upp i himmelen och kommer inte att göra det heller.
Anders O, om det nu var så att vi ville leva som vi idag gör, hur kommer det sig, och här kommer det centrala, i alla anföranden som hölls i Malmö, måste påverkas för 50 miljarder kronor årligen av propaganda för konsumtionssamhället?
SvaraRaderaCentralt är att bättre liv kanske är sådant som inte tillför den formella ekonomin något. Fri tid, kulturell delaktighet, tid att vara.
Exponentiell tillväxt ÄR omöjligt i längden. Vad har vi för skolgång när vuxna människor inte vet det ens????
Min kommentar här har inget direkt med ditt inlägg att göra, men jag tycker det är så intressant, så jag vill gärna vidarebefordra det. -- En mycket vis man talar - och från en helt annan vinkel än de vanliga tankebanorna på lösning av klimatfrågan mm...
SvaraRaderahttp://www.upworthy.com/someone-give-this-man-a-nobel-prize-already-he-s-going-to-save-the-planet?g=4&c=gp1
Hej Anders O
SvaraRaderaÄr du bara ett vanligt nättroll, eller ids du inte lyssna, ta in centrala delar och slutligen förstå dem!?
Oavsätt vilket två av ovanstående, vad anser du själv att du gör här, alltså varför anser du dig vara här, och vad får du ut av det???
Med vänlig hälsning
/Undrande Tom strömberg
Anders, problemet med växande skuldberg beror bland annat på att man jagat tillväxt med hjälp av lånade pengar. Att, som du gör, tala om vilka problem man har nu när ekonomin inte växer är detsamma som att bortse från steg ett i den kedja som lett fram till steg två.
SvaraRaderaDu skriver att vi kan göra allt mer med pengarna som ryms inom tillväxten. Visst, vi kan t ex konsumera mer. Men bättre liv är kanske istället mer fri tid, mer delaktig kultur och mindre stress. Skäl till att jaga tillväxt har varit att vi skulle få det bättre och få fler jobb. Dessa kurvor följs inte längre åt, vi har därmed nått ett vägskäl värt att stanna upp vid, fundera vart vi skall ta vägen, skåda ut över världen och se hur vi hanterar den.
Läs Marcuse så hör ni detsamma fast utan brus.
SvaraRadera“The strains and stresses suffered by the individual in society are grounded in the normal functioning of that society (and of the individual!) rather than in its disturbances and diseases.” Herbert Marcuse
“The so-called consumer society and the politics of corporate capitalism have created a second nature of man which ties him libidinally and aggressively to the commodity form. The need for possessing, consuming, handling and constantly renewing the gadgets, devices, instruments, engines, offered to and imposed upon the people, for using these wares even at the danger of one’s own destruction, has become a “biological” need.” Herbert Marcuse
Osv
Tom Strömberg:
SvaraRaderaVad gör du själv här? Din attityd är sekteristens.
Birger:
Du läste ju inte vad jag skrev! Omläsning, alltså.
Tycker det alltjämt är alldeles för mycket fokus på begreppet tillväxt.
SvaraRaderaDe finansiella begränsningar som idag finns i Sverige är hjärnspöken, alltså sådant som ikläds med ord som "ekonomiskt ansvarstagande" och som åtföljs av godtyckliga budgettak och överskottsmål m.m.
Staten Sverige har inte några begränsningar att finansiera det den vill ha, så länge någon kan och vill producera dessa varor och tjänster. Monopolvalutan SEK möjliggör det.
Har man det som utgångspunkt, kan man också tänka sig att de varorna och tjänsterna mycket väl kan fungera ihop med ett ansvarsfullt miljötänk.
Inom ramen för det finns mängder med bra saker att göra och det är då tillväxtskapande. Det har jag svårt att se som något alarmerande.
MEN det krävs samtidigt att beskattningen användas till att styra tillväxten i den privata sektorn, att man demokratisk kommer fram till var man vill ha mer respektive mindre tillväxt. Sådant kan till fullo göras med miljön i åtanke, det är bara viljan som möjligen sätter stopp för det.
Men för att komma dithän, måste man sluta luta sig mot verklighetsfrämmande ekonomiska teoribyggen, som inte klarar av att förklara hur fiat-ekonomier, som Sverige, fungerar i verkligheten.
Det sista tror jag är den absoluta grundförutsättningen, för att överhuvudtaget komma vidare mot ett hållbart samhälle. Utan den förståelsen kan nog så godhjärtad ekonomisk policy leda till mycket oönskade effekter.