"As long-time labor activists, we urge a vote for the Green Party national ticket of Jill Stein..."

Snart är det amerikanska valet över, någon av de två stora vinner. Ju jämnare det är mellan de två, ju svårare för något av de oberoende partierna. Det är Green Party och Libertarian Party som är störst bland de tjugotal mindre partierna som ställer upp. Natten till tisdagen kan man - via bland annat nätet - ta del av en debatt mellan just dessa två: Jill Stein och Gary Johnson.

Hur som helst: ett upprop har startats bland bland "labor activists" för att få fler att upptäcka att det finns ett tredje alternativ, vid sidan av Obama och Romney. Uppropet avslutas så här:

The labor movement in every other industrial nation has built its own political party, independent of corporate money and control. They have organized the working class majority to take political power for the benefit of workers and economic justice. They have secured single-payer health care, affordable public transit, free public college education, secure pensions, four to six weeks of paid vacation for all workers, paid maternity and free sick leave, and labor laws that protect their rights to organize and strike.

It is time for labor to practice the politics of courage, rather than the politics of fear and appeasement.  We must support candidates who back labor when they run against the two corporate parties.  We urge a vote for Jill Stein and the Green New Deal and Economic Bill of Rights this November.

Hela uppropet, initiativtagare och underskrifter finns här. 


Noam Chomsky: 
Join me in building demand for progressive change with the Green Party and Jill Stein’s presidential campaign

Every major movement, from suffrage to civil and labor rights, has had an electoral component pushing the agenda in our state houses and capitols. Join me in building demand for progressive change with the Green Party and Jill Stein’s presidential campaign.

People around the world wish they had a voice in American politics. We have the capacity to direct leaders to international war, shape relations in the Middle East, and peak or crash markets in far-reaching places. Our national policies that in turn shape policies in every corner of the earth.

PS!
Peter Wolodarski skriver idag: "Den senaste veckans framgångsrika hantering av ovädret ”Sandy” påminner också om styrkan i hans (Obamas) ledarskap: stabiliteten och inriktningen på rationella lösningar."

Peter W tycks inte finna det märkligt att ledarskapet efter Sandy består i att öppna nya källor för utvinning av olja och naturgas, bygga pipeline från tjärsandsbältet i Kanada genom hela USA till raffinaderierna vid Texas kust... Är det inte märkligt att Obama hyllas för sin medkänsla för Sandys offer men samtidigt driver en politik som innebär än större belastning på klimatet?  Är det inte märkligt att så många av Obamas miljöengagerade anhängare, så ofta och så rodnade tvingas be om ursäkt för hans svek när det gäller klimatfrågan?

Är det förresten inte märkligt hylla "stabiliteten", när den bland annat består i att två partier samverkar för att med alla medel osynliggöra de alternativ som finns. Vore det inte på sin plats att en liberal tidning funderar över att presidentvalet bygger mer på tillgång till pengar än på tillgång till idéer?