Självpåtaget strypkoppel när S och MP pläderar

På väg till Nyhetspanelen. Lär väl bli prat om de rödgröna partiernas budgetförslag. Vad ska man säga? Funderar vid frukostbordet, lär fundera även på vägen till SVT.

Kopplet till regeringen är inte långt. S och MP vågar inte ta många steg från Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. V tar några fler steg och tycks vara det enda parti som, i bredare politisk mening, tycks vara ett uns av oppositionsparti.

Läser att MP tycker det är lättare att samarbete med sossarna därför att dessa "nu inte anser att man skall ha någon förmögenhetsskatt". Att den frågan tillmäts så stor betydelse för Miljöpartiets ledning tycker jag verkar aningen märkligt.

Det som förvånar mig mest är annars hur (framför allt) MP och V tycks tro att de (goda) investeringar man vill göra i t ex järnvägen och bostadsbyggande leder till den minskade arbetslöshet man målar upp. Men eftersom vi har en gemensam arbetsmarknad i EU - och att arbetslösheten är gigantisk stor i delar av unionen - bidrar inte investeringar till minskad arbetslöshet på samma sätt som förr.

Att lägga ut räls i Sverige innebär inte svenska jobb, utan europeiska jobb. När partierna målar upp bilden av att man kraftigt sänker arbetslösheten i Sverige genom olika byggprojekt så tycks man helt sonika blunda för detta. Det är inget fel på att det blir europeiska jobb, men det är fel att låtsas som något annat.

Fribrev för de stora företagen
I övrigt noteras att S och MP hänger på i det race som innebär att olika länder nu tävlar om att sänka bolagsskatten, vilket i sin tur innebär att man anser att de stora företagens ansvar gentemot samhället skall minska. Här har V en syn som fler utvecklade länder borde inta - det är nämligen inte rimligt att skriva ut det ena fribrevet efter det andra till de stora företagen. De måste lära sig inse att de är en del av samhället de också, en del av oss alla.

Överhuvudtaget är V det enda parti som i realiteten svarar nej på frågan om vi kan bygga ett gott samhälle om klyftorna mellan rik och fattiga ständigt ökar. Det är också det parti som de facto lägger förslag som totalt leder i den riktningen. De andra ägnar sig åt retorik.

Sjuklöneansvar, sänkt arbetstid och fler vuxna i skolan
Bra att S, MP och V vill minska sjuklöneansvaret för småföretag. Det är ett otyg, Att de borgerliga inte lyckats att avveckla detta är minst sagt märkligt. Bra också att oppositionen inser vikten av mer pengar till skola och äldreomsorg - här har V lagt mer krut på fler vuxna i skolan och bättre arbetsmiljö än på jakten på högre löner. Bra.

Bra i MP:s budget är att man lägger 500 miljoner i en pott till att korta arbetstiden för personal i vården.  Annars är idén om sänkt arbetstid helt borta från dagordningen - partierna borde faktiskt för förklara hur planen ser ut för att nå det man kallar "full sysselsättning" i en tid när nästan varje miljard som investeras på marknaden går ut på att rationalisera bort människor.

V är elaka mot oss
Miljöpartiets "klimatpaket" är inriktat på investeringar men kommer inte åt - man vill inte ens diskutera - dilemmat vi står inför: vår konsumtion är inte hållbar. Tvärtom stimulerar man - genom utformningen av ROT - att vi ska fortsätta att riva ut fungerande kök och slås sönder kakel i badrummen för att göra något mer trendigt. Man vill utöka bidraget så att man också får hälften betalt för saker som bidrar till minskade klimatpåfrestning.

V är elaka mot oss småhusägare, vill ta bort ROT helt och föra över pengarna till bygge av hyreslägenheter. Det är elakt, men helt rimligt  eftersom det är sådana som behövs, det gäller bara att hitta en utformning på bidragen som inte medför att byggbolagen river åt sig än större avanser på löjligt dyrt material i monopolsvängen. Även vi som gynnas reellt eller potentiellt har anledning att lyfta sig från våra egna soffor och spana på hela samhället.

De analyser som borde ha gjorts i skuggbudgetarna är följande:
Vad gör vi efter det att tillväxt- och konsumtionssamhället nått sin kulm? Hur skapar vi social välfärd, kulturell frihet och levande demokrati i ett samhälle utan ständig ekonomisk tillväxt? Det borde vara tre partier som åtminstone funderar i dessa banor (MP, KD och V).

Kan vi verkligen uppnå ”full sysselsättning” med ett Europa med närmare 25 miljoner människor arbetslösa samtidigt som vi på alla fronter effektiviserar, rationaliserar, automatiserar, robotiserar och datoriserar? Det borde finnas åtminstone tre partier som funderar på detta (MP, S och V - de sistnämnda luftar frågan vid de högtidliga tillfällen som inte har med reella beslut att göra).

Kan vi bygga ett gott samhälle om klyftorna mellan rik och fattig ständigt ökar – om inte: hur minskar vi klyftorna mellan rik och fattig i vårt land?  (Här har bara V tillstymmelse till svar, även om de nog kan bli bättre).

Hur skall de offentligt finansierade verksamheterna bekostas i framtiden? Är det rimligt att det är skatt på arbete och arbetstid som skall utgöra bas för denna finansiering? Om inte: vad är det då? (Här har MP och de borgerliga mycket att fundera över, socialisterna älskar i princip skatt och avgifter på arbete i tron att man då värnar arbetets värde.)