Intressant förslag till partiprogram

Att skriva partiprogram är svårt. Det skall tillgodose många olika fraktioner i ett parti, det skall vara både realpolitiskt och visionärt, det skall innehålla ord laddade med ideologisk identitet, det skall få människors hjärtan att brinna. Lättare sagt än gjort.

Ekomodernism
För Miljöpartiet handlar det om än större svårigheter. Det gäller att bedöma vad den nya medlemskåren anser vara rimligt - man måste utgå från att partiet har bytt medlemmar i en ganska rask takt.

Den politik, och de värderingar, som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, byggde såväl retorik som sakargumentation på var på många sätt nyskapande i partiet. Man pläderade nämligen för det som kallas ekomodernism - det vill säga fortsatt ekonomisk tillväxt, som mäts i BNP, är nödvändigt för både miljö och samhällsutveckling. 

Språkren satte ner foten redan den 1 augusti 2004. Det skedde på DN:s debattsida där Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tillsammans med Lars Ohly och Göran Persson slog fast: "Våra tre partier är fullt och fast övertygade om att våra ambitioner för ett rättvisare och grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer." Så småningom gjorde man till och med begreppet ”grön tillväxt” till sitt eget slagord.

Nya medlemmar tillkommit
Samtidigt med detta drev de två språkrören alltmer bort från ett antal av de sakpolitiska grundbultar som varit varit kitt för MP:s ideologiska basvärderingar - detta påverkade förstås partiets framtoning som i sin tur attraherade nya medlemmar.

Därför är det en rimlig bedömning att det nya förslaget till partiprogram mycket väl spegla det parti som idag finns. De tidigare språkrören tog tillsammans, eller var för sig, avstånd från, eller tonade ner, sådant som friår, grön skatteväxling, ändrad norm för vad som anses som heltid, syn på framtida generell bastrygghet, kritik av militariseringen av EU etc.

Gröna nyckelord
Mycket riktigt återfinns inte ens begrepp som grön skatteväxling och friår i förslaget till nytt partiprogram. Gröna nyckelord som självtillit och minskad sårbarhet fladdrar bara förbi i någon enstaka mening.

Sänkt arbetstid
En kärnfråga för partiet - sänkt norm för vad som anses vara heltid - omformuleras helt lakoniskt till ett konstaterande att kortare arbetstid "är något som många önskar sig." Men man skriver inte in något om rätten till deltid, utan nöjer sig med att kräva rätten till heltid "i kvinnodominerande branscher". Man kopplar inte heller sänkt arbetstid som en del i en hållbar klimatpolitik, vilket partiets kongress tidigare betonat vikten av.

Ägande
Den maktanalys, som partiet grundat sin syn på ägandet av skola, vård omsorg på, frångicks aktivt av de tidigare språkrören -  förmodligen med såväl riksdagsgrupp som partistyrelses godkännande. I dessa frågor balanserar man nu, väl medveten om att det finns en stark partiopinion som vill något annat.

Triangulering
Det förslag till partiprogram som nu vuxit fram är en naturlig följd av flera års utveckling. Och Miljöpartiet, liksom andra partier, har, medvetet eller omedvetet, gjort trianguleringen till måttstock på vad som är gångbart, modernt och/eller maktpolitiskt mest optimalt.

Frågan uppkommer då: Vad har man ett parti till? Jag menar att ett parti står på två ben: det ena består av att sköta det demokratiska hantverket i riksdag etc med allt vad det innebär av kompromisser, det andra består av att skapa opinion för den samhällsutveckling man verkligen vill se utifrån sina ideologiska grundvärderingar. Tappar man ben två, eller låter det bestå av en protes som är utbytbar beroende på hur vindarna blåser när man sätter upp fingret, är man illa ute.

Symtomatiskt för partiprogrammet är att man slår fast - precis som socialdemokrater och moderater gjort i retoriken  - att "det finns många sätt att vara grön på". Vad är det då som förenar de som vill vara gröna? Jo: "Det som förenar oss är den uppgift vi tagit på oss: att bygga våra samhällen för en ny tid".

Ordet "modernt" förekommer för övrigt ymnigt, man vill ha en modern skola, modernt samhällsbygge, modern upphovsrätt, modern teknik, moderna jordbruksföretag, modernt Sverige, modern välfärdsstat, modern ekoturism... Något mer oideologiskt begrepp än modernt får man nog leta efter, men det har ätit sig in i nästan samtliga partiers begreppsvärld, vilket nog är ganska symptomatiskt när man har så svårt att leverera ideologiskt betingade värderingar.


Strategi för lansering
Lanseringen av nytt partiprogram följer den gängse mallen för hur lansering skall väcka mest nyfikenhet: således påstår man att man breddat programmet (vilket man inte alls har), har tillfört näringslivsfrågor för första gången (partiets första näringslivspolitiska handlingsprogram antogs våren 1982), man påstår till och med att man utvecklat avsnitten om ekonomisk politik (trots att den ekonomiska politiken varit tung i partiprogram ända sedan åttiotalet och det var ekonomisk politik som lyfte in partiet i riksdagen igen 1994, efter tre år utanför).

Jag svär mig inte alls fri från att inte själv ha utnyttjat liknande retorik när jag presenterat nya partiprogram, vill bara påpeka att det följer den retoriska mallen som journalister bör vara medvetna om och faktiskt granska.

Starkt ställningstagande för antidiskriminering
Förslaget till nytt partiprogram har en stark och brinnande plädering för antirasism och antidiskriminering som känns både äkta och nödvändig i vår tid. Det är befriande att läsa.

Det är ingen tvekan om att partiet känner starkt behov av att utgör en motsats till Sverigedemokraterna i dessa frågor. Därför återfinns dessa frågor tidigt i programmet, man fullföljer därmed inte bara gamla partiprograms värderingar utan förstärker dom. Det ligger, nu som tidigare, före miljöavsnitt och ekonomiavsnitt.

Man skriver bland annat - vilket nog är det enda som kan uppfattas som radikalt och utstickande i programmet -att "det bör vara självklart att även papperslösa och asylsökande ska ha rätt till alla typer av vård."

Intressant är också att idogt arbetande ledamöter i programgruppen faktiskt fått med en del resonemang om konsumtionssamhällets baksidor. De mest grundläggande frågorna vågar man tyvärr inte ställa: hur kommer vi ur konsumtionssamhället, kan ekonomisk tillväxt upprätthållas utan att den är konsumtionsdriven, kan exponentiell tillväxt (vilket är det sätt BNP mäts på) överhuvudtaget upprätthållas - sedan tio år tillbaka upprätthålls den genom att skulderna ökar (i Sverige är det hushållens skulder som ökat på det sätt som Greklands statsskuld ökat).

Fallgropar
Tonen i partiprogrammet landar ibland - och det är kanske, åtminstone i enstaka fall, oundvikligt - i något som kan liknas vid pastor Jansson. Syftet är säkert gott, men man får se upp så det inte förvandlas till en floskeltopp som varenda politiker oavsett partitillhörighet kan utropa på vilket torgmöte som helst:

"Vi tror att förändringar är både nödvändiga och önskvärda för att bygga våra samhällen för en ny tid".

"Tillsammans kan vi skapa framtidstro och livskvalitet".

"Våra barn är det värdefullaste vi har, oavsett om de är våra egna eller andras"

"Det finns många sätt att vara grön på".

"Svaga grupper värnas bättre om deras åsikter kan höras och bli lyssnade på."

"Vi tror även att en demokratisk öppen stat kan missbruka övervaknigsmöjligheter..."

"Det skall inte finnas lyckade och misslyckade elever, och därför inte heller bra och dåliga skolor."

"Alla behövs, kan och måste dra sitt strå till stacken".

"Utsläppen av växhusgaser i atmosfären riskerar att leda till varaktiga klimatförändringar."

"Människan är fantastisk."

"Pensionsmedlen skall investeras långsiktigt klokt".

 
En del märkliga påståenden
Ibland uppvisar programtexterna uppseendeväckande påståenden inom områden som partiet mer än väl borde känna till. Således kan man läsa att energi kan produceras och konsumeras. Vilket torde bryta mot naturlagarna. Energi kan bara omsättas. Det stärker inte trovärdigheten när man missar något så grundläggande för förståelsen av de processer som driver planeten och därmed våra samhällen.

På liknande sätt påstår man i ekonomiavsnittet att "det är människan som är ekonomins grund och måttstock". Genom den typen avslöjar man att man frångår det mest grundläggande i grön ideologi. Grunden för ekonomin är något så basalt som fotosyntesen och planetens möjlighet att underhålla livsförutsättningar. Ekonomins måttstock är alls inte människan. Det människan kan göra är att mäta på det sätt hen finner strategiskt, lönsamt eller bekvämt. Ekonomins måttstock är snarare hur de planetära processerna fungerar.  


Kompromissvilligt och lite luddigt
Den som läser partiprogrammet kan nog börja fundera över den kompromissvillighet som framtonar, kanske för att underlätta kommande regeringsbildningar till höger eller vänster.

Sålunda kan man läsa att de sista orörda älvarna och strömmande vattnen bör skyddas.

Man skriver att civil olydnad kan vara en del av demokratin - istället för att markera att civil olydnad är en del av demokratin och dessutom bara accepteras i en demokrati. Däremot definierar man civil olydnad på ett korrekt sätt: icke våld, öppenhet, strävan efter dialog och beredskap att ta sitt straff. Bra.

I programförslaget skrivs att partiet tror att även en demokratiskt öppen stat kan missbruka övervakningsmöjligheter. Vet man inte det? Vem vill man inte såra genom att skriva tror? Socialdemokraterna?

Texten kring kärnkraften har tunnats ur högst märkbart. Nu nöjer man sig med att konstatera att man anser att kärnkraften skall avvecklas. Ingen förslag om ökande uranskatt som kan hjälpa till att fasa ut kärnkraften, ingen analys om hur länge de skall få drivas eller om de skall få restaureras för att förlänga drifttiden.

EU-frågan är nästan komiskt nedtonad. Vad man vill med EU är motsägelsefullt och nästan ointresserat, vilket är en lång resa från det aktiva motståndet mot svenskt medlemskap, via löften om att man efter bytet av åsikt i medlemsfrågan lovat att föra en aktiv EU-politik.


Kontroversiellt?
Det finns förstås en del skrivningar som kan uppfattas som kontroversiella och som säkert kommer att diskuteras på beslutande kongress. Några av dessa:

• Partiet har stött t ex Vidarkliniken i Järna genom att arbeta för att man kan bli remitterad dit. Nu skriver man att "den offentligt finansierade sjukvården ska dock inte uppmuntra eller stödja en patient att använda sig av metoder som inte är vetenskapligt prövade". Hur ser konflikten ut här?

• Man skriver att "Samhället skall formas utifrån de olika familjekonstellationer som finns. en familj bör bygga på kärlek och respekt, inte på föreställningar om hur det skall vara.". En ny tanke, för MP, är att samhället skall formas utifrån familjen, det är i grunden en tanke som annars är kristdemokratisk. Genom formuleringen  om att familjer kan se ut på annat sätt än som traditionella kärnfamiljer, så kan det tolkas som att man öppnar upp för månggifte. Kontroversiellt? 

Dubbelheten
Det är svårt att skriva partiprogram. Det skall som sagt fånga in medlemmar som tycker ganska olika, och för MP är det kanske än svårare eftersom man betonar att "det kan finnas många sätt att vara grön på". Detta synsätt medför nog att man medvetet varit lite luddig och kanske medvetet ger dubbla budskap. De finns i åtskilligt antal.

Huruvida en kongress, med marig beslutsordning kan reda ut detta - blir spännande att se. Förmodligen kan det gå bra att reda ut om man för eller mot frihandel, för eller mot föräldrars rätt att själva välja den omsorg som passar dem bäst och hur det hänger ihop att dels lärosätenas självständighet och oberoende ska utvecklas, dels att staten och marknaden skall få större inflytande över dem. För att ta några få exempel i sådant där budskapen är motstridiga och där man nog blivit lite fånge i sin egen retorik som bygger på att vara alla till lags.

Det är bara att önska partiet lycka till. Än så länge andas texten ängslighet, men det kan säkert bli mindre av den varan och mer av trygghet och mod att säga något som också är obekvämt, som inte behagar allt och alla.