Kärnkraften: Fyra politiker och en begravning

Vattenfall har tagit första steget för att bygga nya reaktorer i Sverige. Det gläder DN och SvD och likasinnade. Man är lika fäst vid kärnkraften som man varit (DN) och är (SvD) vid euron...

Centerpartiet öppnade upp för Vattenfalls steg, Socialdemokraternas nya partiordförande har bidragit och vi är tillbaka till ruta ett. Till och med Miljöpartiet, som till stor del grundades på grund av sveken i kärnkraftsfrågan, stod inför förra valet på samma sida som Moderaterna och Svenska Arbetsgivarföreningen gjorde 1980.

En generation har gått sedan Sverige förärades med en folkomröstning om kärnkraft. Den linje som vann stöddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet. Dessa partier lovade inte bara att avveckla kärnkraften till 2010, utan också en rad andra åtgärder för att underlätta avvecklingen. Men inte ens åren efter folkomröstningen lade man två strå i kors för att genomföra det man lovat. Tvärtom röstade man, när frågor kom upp i riksdagen, mot det man lovat att göra - t ex förhindra ny direktverkande el som uppvärmning och att föra över kärnkraften i offentlig ägo för smidigare avveckling.

Man kan tycka vad man vill om kärnkraft och folkomröstningar. Men hur partierna förvaltat folkomröstningens resultat - och då ska man minnas att Sverige nog aldrig haft en så genomgående och het debatt i hela samhället som inför den folkomröstningen - är värt förakt. Jag har aldrig mött en enda ledande socialdemokrat eller folkpartist som verkar ha menat ett enda dugg med vad man sa inför folkomröstningen.
  
Låt mig berätta om fyra politiker - och begravning av det som kan kallas heder.

Fyra politiker och en begravning

Efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg 1979  beslöt socialdemokraterna att säga ja till Centerpartiets krav på folkomröstning om svensk kärnkraft. Centern ville ha tydliga röstsedlar med ja eller nej till kärnkraft. Detta kunde inte Olof Palme acceptera för då hade han tvingats stå på samma sida som högern. 

Därför manipulerades det fram tre linjer, där socialdemokraternas Linje 2 gavs samma innehåll som moderaternas Linje 1, men med en baksida med löften man aldrig hade för avsikt att genomföra.

Linje 2 (Socialdemokratenra, LO och Folkpartiet)  vann med 0,4 procent över Linje 3 (Centern, KD, V och miljörörelsen). Hade Linje 3 vunnit med 0,4 procent hade naturligtvis Socialdemokraterna efter några år pläderat för att man egentligen borde räkna ihop Linje 1 och Linje 2 eftersom de hade samma grundsyn på kärnkraften... Manipulationen var total - och socialdemokraterna lade inte två strå i kors för att infria det löfte man gav under valrörelsen: att all kärnkraft skulle vara avvecklad till 2010.

Tobjörn Fälldin, Centerpartiet, fastnade i bilan och de häftigaste orden en politiker sagt i Sverige visade sig vara luft.

I valrörelsen 1976 kom kärnkraften att spela en huvudroll. Fälldin sa: "Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse." Dagtingande handlade om att ladda nya reaktorer, vilket moderaterna under Gösta Boman ville.

De borgerliga vann valet och socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten för första gången på 44 år.

Därefter började ett kattrakande, med regeringskris där Fälldin tvingas avgå och efterträdas av en minoritetsregering ledd av Ola Ullsten (FP). Fälldin återkom 1979 som statsminister och kärnkraften förföljde honom. Han tvingades/valde att dagtinga med sitt samvete, medan svetten rann på en presskonferens där han skall redogöra för att Barsebäck skulle laddas.

 

Ingvar Carlsson, socialdemokratiskt statsminister under många år, har varit den fräckaste av samtliga politiker när det gäller hanteringen av kärnkraften.  

Så sent som den 15 juni 1995 låtsades Ingvar Carlsson att han stod fast vid löften socialdemokraterna gett inför folkomröstningen, nämligen att all kärnkraft skulle vara avvecklat 2010.

Inga beslut tog denne man, eller hans efterföljare, som ens tillnärmelsevis skulle kunna leda till en avveckling till i år. Det var bara lögn. Inget annat. Medveten om att han skulle vara avgången, och att riksdagsprotokoll sällan läggs på minnet, sa han den 15 juni 1994 följande:

Anf. 42 Statsminister INGVAR CARLSSON (s): Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det.Låt oss konstatera det Ingvar Carlsson säger: det är en moralisk fråga. Och det parti som alltid haft möjlighet att i olika koalitioner avveckla kärnkraften till 2010 visade sig sakna moral.

Maud Olofsson bluffade sin riksdagsgrupp - inga subventioner till kärnkraften - för att få den att ställa sig bakom att ny kärnkraft skulle få byggas för att ersätta den gamla. Därmed skulle det i praktiken inte bli några nya reaktorer. Men subventionerna blir kvar. Och Olofsson kan gå vidare.

Vattenfall söker sig nu fram för att få bygga nya reaktorer och vi tycks således vara tillbaka vid utgångsläget. Nu med en socialdemokratisk partiordförande som under åratal arbetat för utbyggnad av kärnkraften och som i fråga efter fråga närmar sig den borgerliga regeringens politik. Samtidigt är det idag bara Vänsterpartiet som sagt tydligt nej till att delta i en regering som godkänner ny kärnkraft. Huruvida det blir dagtingade med övertygelse där också lär vi få veta efter nästa val.


Hur som helst: Politisk heder är begravd.

Så här såg det ut

Socialdemokraterna och Folkpartiet stod bakom den vinnande linjen - Linje 2. Efter valdagen lade man inte två strå i kors för att genomföra det man lovat inför omröstningen. Tvärtom röstade man i riksdagen gång på gång emot det man sagt, lovat och debatterat.

Eftersom den svenska tidningsmarknaden helt och hållet dominerades av tidningar som stod sossarna och folkpartiet nära undkom man år efter år anklagelser för att svika. Här kommer de tre valsedlarna:

Denna linje stod Moderaterna och Svenska Arbetsgivarföreningen bakom. Det är identiskt med det som nu de rödgröna gjort till sin politik. Det är den politik som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson  försvarade inför senaste valet.

Detta är den linje som Socialdemokraterna och Folkpartiet stod bakom, liksom LO och TCO. Som ni ser är första sidan identisk med Linje 1. Men eftersom Olof Palme ville trixa så lade man till en baksida. På den lovades sådant som Socialdemokraterna aldrig någonsin levt upp till, tvärtom har man aktivt röstat emot förslag som skulle uppfylla kraven.

• Trots löften på baksidan röstade man i riksdagen emot förbud mot direktverkande el - vilket innebar att hundratusentals nya villor byggdes just med direktverkande el som medförde att energibolagen fick avsättning för sin överproduktion av el. Och en avveckling försvårats.

• Trots löften om att kärnkraftverken skulle ägas av staten, för att slippa skadeståndskrav etc vid nedläggning - som man i Linje 2:s avvecklingsplan lovade skulle ske senaste 2010 - överförde man istället ägandet till bland annat utländska intressen som Preussen Electra.

• Trots löften om energihushållning, som skulle bedrivas kraftfullt, har idag Sverige byggnadskrav som lett fram till att nya hus, trettio år efter folkomröstningen, fortfarande får byggas utan lågenergistandard.

Folkpartiet har givetvis betett sig lika svekfullt som Socialdemokraterna. Något annat var hellre aldrig meningen. Inför folkomröstningen bluffade dessa partier sina väljare rakt av.

Bakom Linje 3 stod Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna, som inte satt i riksdagen än. Linje 3 fick 0,4 procent mindre än Linje 2. Miljöpartiet fanns inte på den tiden.

Han varnade för terrorister

Hannes Alfvén. Det är kanske inte så många som idag vet vem han var. Han dog ju 1995 och åren har gått. Han hade fyllt 100 år idag.

Under sitt liv var Hannes Alfvén en rakryggad forskare, som stod för sina åsikter även när motståndet var hårt. Oftast fick han rätt. Han blev nobelpristagare i fysik 1970.

Hannes Alfvén blev kärnkraftsmotståndare, och gjorde sig till ovän med stora delar av det etablissemang som finansierat hans forskning. Förmodligen var det hans vistelser i Kalifornien, med dess radikala universitetsmiljöer, som fick honom att tänka om.

Hans käpphäst var att det fanns ett absolut samband mellan kärnkraft och kärnvapen - och han beskrev scenarier om hur terrorister lätt skulle kunna anfalla kärnkraftverk och ställa till enorm skada, förutom att kärnkraften skulle ge dem lättare tillgång till material för egen tillverkning av kärnvapen.

1973 gjorde han ett framträdande på Centerpartiets stämma, där Torbjörn Fälldin tog ställning mot kärnkraft, vilket ledde fram till att centern nästa val fick över 25 procent av rösterna.

1980 lämnade Hannes Alfvén Ingenjörsvetenskapsakademin på grund av kärnkraftsfrågan. Efter centerns krumsprång i kärnkraftsfrågan, vilka bland annat ledde fram till att Fälldin tvingades gå med på en laddning av Barsebäck trots löften om motsatsen, blev det naturligt att han så småningom blev en del av Miljöpartiets vetenskapliga råd.

Men mest minns jag honom som den som ringde efter några av mina första teveintervjuer som språkrör för mp. Med glada hejarop och tips på argumentation i energipolitiken. Det värmde en ung, osäker och nervös politiker, kan jag lova! Han fnös åt de kritiker som hävdade att mp var flummigt och hävdade att "du och dina vänner får rätt, var så säker!"

Värst av allt var sandlådan

För 26 år sedan var sommaren förstörd. Inte på grund av dåligt väder, utan på grund av en kärnkraftsolycka. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.

Men värst av allt var sandlådan. Barnens små hinkar och spadar låg där. En docka satt kvar efter morgonens lek. Ett glas med förra årets svartvinbärssaft stod på en liten bänk bredvid.

Klockan 01.26.49 två dagar tidigare, den 26 april 1986, hade trycket i den två år gamla reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl stigit till över hundra gånger det maximala. Det 95 ton tunga locket på reaktorn hade lyft. Reaktortaket slitits sönder. Radioaktivitet slungas ut från härden. Hela byggnaden skakas, brinnande reaktordelar och kärnbränsle kastas ut i omgivningarna.

Det brinner överallt. Ett jättelikt moln bildas. Radioaktiviteten stiger och förs med med vindarna mot väster. Enligt alla kalkyler är det som sker totalt osannolikt. Det kan inte hända.

En god vän har ringt från Tyskland och berättat att det rapporterats om en kärnkraftsolycka i Forsmark. Ja, det var i Forsmark man uppmätte höga doser radioaktivitet. Det hade börjat smattra från detektorn när en av de anställda skulle gå igenom en sluss. Man trodde att han trampat i radioaktivt smuts som någon av misstag fört med sig in i omklädningsrummet.

Men det smattrade lika mycket om alla som närmade sig slussen. Personalen hade blivit utsatt för radioaktivitet långt över det normala.

I Dagens Nyheter har berättats hur skyddspersonalen går ut med geigermätare utanför kärnkraftverket och upptäcker kraftigt förhöjda strålningsvärden. De tar prov på gräset utanför reaktorerna. Får besked från sitt laboratorium att gräset innehåller Cesium 137 och Jod 131. Höga halter. Allt pekar på att en kärnkraftsolycka inträffat.

Ledningen för Forsmark beslutar strax efter elva på förmiddagen att evakuera alla anställda som inte var absolut nödvändiga för drift och säkerhetsarbete. 800 anställda evakueras.

I svensk media råder tystnad. Några svenskar som var på väg hem längs tyska Autobahn får höra den amerikanska arméns lokala radiostation rapportera om att strålningen från Forsmark snabbt stiger.

Senare under dagen upptäcker man ökad strålning också i Finland. Tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl erkände Sovjetunionen vad som hänt. "En olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk. En av reaktorerna har skadats", meddelar nyhetsbyrån Tass.

De svenska apoteken säljer massor av jodtabletter, småbarnsföräldrar blir rekomenderade att duscha barnvagnshjulen om man kört i vattenpölar. Man ska inte äta sådant som växt där radioaktiviteten slagit sig ner. Jakt ställs in. Renbeten förgiftas. För höga doser i fisk. Julgransodlare är oroliga.

Folkpartiets partiledare Bengt Westerberg passar på att vädra tanken att partiet kanske bör arbeta för snabbavveckling av kärnkraften. Vad skulle han säga? Centerns partiledare Olof Johansson kräver att folkomröstningens reslutat skall efterlevas. 

En stor majoritet av svenska folket har ju redan beslutat att kärnkraften skulle avvecklas, i en folkomröstning som hölls som en direkt följd av kärnkraftolyckan i Harrisburg i USA. Men ingenting har gjorts. Tvärtom: varje punkt på den vinnande valsedlen (Linje 2) har motarbetats av de partier som stod bakom just den valsedeln.  

Hyckleriet har fortsatt. Mona Sahlin lät i ETC meddela, för fyra år sedan, med anledning av att statliga Vatenfall investerar i kolkraft och då ville satsa 130 miljarder på engelsk kärnkraft, att "En socialdemokratisk regering kommer att vara mycket tydlig som ägare: det är investeringar i förnybar energi som skall vara Vattenfalls fokus." 

Jo, visst.