Det offentliga sagoberättandet

För att hålla igång det globala samhället pumpas det upp ungefär 11 miljarder liter olja per dygn. 

Det är mer än 1,5 liter per person och dygn. 

Det är så vi byggt det globala samhället, det är genom billig olja vi format de system, strukturer och normer som helt dominerar i den rika delen av världen. Oljan har det tagit årmiljoner för naturen att producera, det är den produktionen vi byggt både välstånd och klimatkris på.

Peter Benson gör under rubriken Analys följande utsaga i SvD: "På lång sikt kanske oljepriset stiger...". Kanske? På lång sikt? Peter Benson agerar i detta fall sagoberättare som vill att även de dramatiska sagorna skall sluta lyckligt. Vi måste ju kunna somna på kvällen...

Det här är nog en rimligare beskrivning av situationen: Den så kallad "produktionstoppen" - det vill säga när vi konsumerar oljan genom att pumpa upp den -  för oljefälten har förmodligen redan passerats. Källorna töms nämligen.

Nya oljekällor blir i många fall betydligt dyrare att nå än de gamla. Och det kostar allt mer energi att utvinna oljan från nyöppnade källor - "energiutbytet" blir således allt mindre. Fossilgas då? Jo, processerna att göra den flytande är dyr. Kol kan omvandlas till flytande form, men också det är dyrt. Samtidigt ökar efterfrågan så fort "världsekonomin" rullar på lite snabbare, fler länder är ute efter olja för att mätta drömmarna hos en växande medelklass.

I vår del av världen ska man via tillväxtfrämjande åtgärder försöka få de ekonomiska hjulen att snurra fortare. Med lånade pengar. Konsumtionen ska öka, investeringar, som nästan undantagslöst bygger på att - och under överskådlig tid kommer att bygga på att - tillgång till billig olja skall finnas.

Jag är ledsen att behöva säga det: med naivitet och sagoberättande löser vi vare sig klimathoten eller finansiella kriser. Visst kan det bli kortvariga nedgångar i pris - men oljepriset kommer lika säkert som amen i kyrkan att stiga dramatiskt. Och den som tror att vi kan låna oss ur krisen - genom att statsskulderna ökar eller genom att, som i Sverige, regeringen låter hushållens skulder öka - är inte bara naiv sagoberättare utan dessutom dödgrävare.

Den som vill berätta om framtiden bör nog inte vara helt inställd på att av ren vana avsluta med att "så levde de alla lyckligt på lån medan oljekranarna aldrig sinade".

Apropå analyser i medier: Paul Krugman citerar idag chefen för Europeiska centralbanken (ECB) Mario Daghi som tydligen har sagt att "euron är som en humla, den är ett av naturens  mysterier för den borde inte kunna flyga men den gör det."

Kanske är detta en bra förklaring till att det ser ut som det gör. Ekonomer som styr världen har inte en susning om vare sig naturen eller dess processer. Det är nämligen inte alls något mysterium att humlor kan flyga. Det är inte heller ett mysterium varför euron inte fungerar.