Gryning. Tisdag morgon. Snart iväg till simhallen för veckans kilometer i bassängen. Straxt efter åtta kommer skolklasser och då är det kört. Dessutom badar ungarna med firsingar under badbyxorna, så äckligt! Låg i natt och retade upp mig på politiker. Det var länge sedan. Flera år sedan faktiskt. Hade haft en mardröm om att Ian Wachtmeisters hjärna styrde samhället. Så här:
Trots att vi automatiserar, rationaliserar, datoriserar och effektiviserar så måste vi arbeta mer för att få ihop skattepengar till skola, vård, omsorg, försvar och rättsystem… Det är budskapet från riksdag och departement. Det är nämligen arbetet som beskattas. Inte produktionen i sig.
Detta innebär att vi aldrigt kommer ifatt oss själva. Hur mycket vi än effektiviserar och automatisrar så kommer vi ändå alltid att tvingas arbete för fullt. För att finansierar våra pensioner och våra ungars dagis. Och moster Emmas lårbensbrott.
Jag deltog med full lust i den debatten. Liksom många andra. Nu är det totalt tyst. De politiker som inser det absurda i situationen tiger. För att inte verka flummiga när hela eteblissmanget slår tillbaka med sina etablerade floskler. Men floskler är floskler om än ur Reinfeldts och Sahlins munnar.
Det är nog, trots allt, en hjärna liknande den jag tror att Ian Wachmeister hade som ledare för Ny demokrati, som ligger bakom alltihopa. Total kaos. Vilken sorts hjärna skulle annars kunna komma på något så idiotiskt som att samhället drivs framåt av arbetsnarkomani och konsumtionsmissbruk?
Ska bli skönt med bastu efter simningen. Slår jag huvudet i kaklet riktigt, riktigt hårt så kanske jag förstår hur man tänker.
Arbetsnarkomani... Är det inte så, Birger, att i dag är det vi själva som individer som avgör hur mycket vi vill lönearbeta? När jag jobbade 100 % hade jag ett bra liv, tyckte jag då. I dag jobbar jag 50 % och har det minst lika bra! Den fria tiden har dessutom tillfört nya dimensioner till livet. Jag styr alltså själv. Jag har rensat ut alla "måste", "skall" och "bör" med resultat att jag kunde halvera min arbetstid. Det är min omgivning och hela samhällsandan som skapar de tvång jag nu beslutat att inte längre följa. En mycket stor del av arbetstiden används således i dag för att tjäna in till en mängd saker som vi kan klara oss lika bra utan.
SvaraRaderaDet var inte så många år sedan LO drev frågan om produktionsskatt som skulle finansiera offentliga sektorn på ett bättre sätt än nästan enbart löneskatter som ju dessutom slår hårdast mot mjuka sektorer i samhället, det vill säga just vård, skola och omsorg. Det parti som vågar tala om produktinskatt har allt att vinna, problemet för Birgers gröna vänner är nog att det bör ske på mer överstatlig nivå.
SvaraRaderaVarför påtalar inget politiskt parti det orimliga i det Du beskriver???
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaVad tycker du om Kalix Erikssons utspel om att miljöpartiet skall samarbeta med socilademokraterna? Kongressen var tydlig med att partiet inte skulle binda upp sig i blockfrågan. Jag tycker att miljöpartiets ledning har tappat fotfästet, vilket blir följden när man har hållit på med politk för länge. Eriksson har enbart sysslat med politik sedan början av 90- talet. Nu är väl hans önskan att bli erbjuden ngt stort av socialdemokrateran för sitt fjäskande - likt Marianne Samuelsson, som efter år av interna kontakter med (s) fick sin landshövdingspost.
Snälla Birger Schlaug, kom tillbaka till politiken och miljöpartiet!
SvaraRaderaStyr själv: Det är fantastiskt att du har kunnat gå ner till 50%, men verkligheten ser inte ut så för den stora mängden arbetare i Sverige. Det är inte så att vi bara kan strunta i platt-tvn och mallissemestern - det finns ingen sådan konsumtion att skära i. De flesta klarar sig helt enkelt inte på halv lön och det stör mig lika mycket varje gång när det kommer massa oempatiska självutnämnda lyckoprofessorer och säger "skaffa er städhjälp som jag, jag fick massor av tid till familjen då". Bra för dom då.
SvaraRaderaDet måste till ett politiskt beslut och en bra start är 6-timmarsdagen med bibehållen lön.
Pelle! Jag kan inte lösa andras problem med tid och lön. För mig fungerar min lösning. Andra får hitta egna lösningar. Det viktiga är att inte fastna i livslögnerna "måste", "skall" och "bör" därför att då tappar vi till sist friheten att styra själva; vi styrs av omgivningens förväntningar och tryck. Med 50 % arbetstid talar vi om en nettolön på 12 000; jag klarar mig på det, det trodde jag inte för några år sedan.
SvaraRadera6-timmars arbetsdag med bibehållen lön kan du glömma. Vem ska betala det kalaset? Låt i stället varje individ själva bestämma över sitt liv.