Här får jag en riktig känga...

I dagens nummer av Kristianstadbladet går en f.d. ekonomistisk guru från Dagens Nyheters ledarsida till grovt angrepp mot mig och ärkebiskop Carl Bertil Ytterberg. Det är som att höra en dinosaurie, isolerad från omvärlden de senaste tjugo åren, skrika otidigheter.

Så här skriver Nils-Eric Sandberg:

En gång var Tor Ragnar (Gerholm) och jag inbjudna till en debatt i Västerås, om världens tillstånd, med biskopen Claes-Bertil Ytterberg och miljöpartisten Birger Schlaug. Biskopen var socialist och motståndare till konsumtion, produktion, tillväxt, teknik, ny kunskap. Schlaug var av samma mening.

Tor Ragnar och jag blev överens om att vi skulle börja på ABC-nivå. Tor Ragnar förklarade enkelt de tekniska sambanden, jag de ekonomiska. Men biskopen och miljöpartisten visade sig helt resistenta mot intellektuell påverkan. Tor Ragnar och jag åkte tillsammans hem, lätt bedrövade. Vi hade en del kunskap. Men de två kunde inte ta sig till några fakta, inte förstå några samband. Och just för sin fientlighet mot teknik och tillväxt fick de stort utrymme i media.

Det är lustigt. Jag kommer också ihåg den där debatten. Det var mycket åhörare. Vars sympatier nog var ganska jämnt fördelade från början. Men efter halva debatten spred sig en generad tystnad från Sandbergs/Gerholms skara. Till slut blev det pinsamt och jag minns att jag fick ålägga mig diciplin för att tillsammans med Ytterberg inte krossa herrarna, som såväl uppträdde arrogant som totalt naivt världsfrånvända. Blir man alltför mosad i en debatt kan man nämligen vinna sympati...

Sandbergs minnesbild är ganska skröplig. Inte var det så att vare sig jag eller Ytterberg var motståndare till vare sig ny teknik eller produktion... Men Sandberg mådde väldigt illa av att jag pratade om att ekonomin också rymde det som kallas externa effekter, i form av miljöförstöring, och att miljöskatter är att se som betalning för de externa effekterna av en verksamhet. Och teknik var för herrarna bara sådant som de själva gillade: t ex kärnkraft, men inte vindkraft. Deras bottenlösa tro på att ständigt ökad konsumtion ökar lycka och välfärd i det redan materiellt rika samhället strider för övrigt med vad nationalekonomins fader, Adam Smith, en gång hävdade.

Personligen minns jag denna debatt som en av de mest pinsamma jag varit med om. Herrarna Sandberg och Gerholm menade att allt de själva stod för vara förnuft, medan alla andra åsikter och värderingar var oförnuftiga. Inte ens med facit i handen tycks Sandberg förstå att han var ute och cyklade den där kvällen i Västerås.

Det hände så sent som för några månader sedan att jag träffade en som var med i publiken, och som berättade att han under just den debatten fick en total synvända och blev miljöpartist. Jag behöver väl inte berätta att Nils-Eric Sandberg, förutom att skriva på DN:s ledarsida och spy otidigheter över denna bloggare, även var flitig aktivist för Timbro när denna tankesmedja var som värst.