När Miljöpartiet bildades den 20 september 1981 var ett uttalat syfte att partiet inte skulle bli som alla andra. Auktoriteter skulle bannlysas. Partiledare var att betrakta som ett fult ord. Per Gahrton, som tidigare varit ordförande för Folkpartiets ungdomsförbund och riksdagsledamot för samma parti - hade gått till anfall mot rådande partiformer i sin bok Det behövs ett framtidsparti.
Per Gahrton skissade i boken på ett annorlunda parti. Han beskrev riksdagen som en maktlös pratkvarn där en förlamande blockpolitik dödade ledamöternas initiativförmåga och kreativitet. Han skrev om dresserade medier och om tomma framtidsvisioner. Han skrev om den materialistiska tillväxtmodellen som ett hot mot både natur och människa.
Per Gahrton på det partibildande mötet i Örebro. Ryktet
som gjorde gällande att Per var en buffel visade sig vara
helt fel. Han var tillbakadragen och närmast blyg.Till talar-
stolen gick han bara när han behövde.
som gjorde gällande att Per var en buffel visade sig vara
helt fel. Han var tillbakadragen och närmast blyg.Till talar-
stolen gick han bara när han behövde.
Boken blev en viktig del av det som skulle leda fram till bildandet av ett parti som satta annorlundaskapet högt. När partiet bilades var det därför inte tal om att inrätta något uppdrag som partiledare, partiordförande eller ens språkrör. Istället skulle partiet företrädas utåt av ett politiskt utskott. Detta kom att bestå av nio ledamöter, med lika många suppleanter. I utskottet valdes en sammankallande. Det var denna som journalister skulle vända sig till.
Den som valts till sammankallande skulle inneha detta uppdrag i någon dryg månad. Uppdraget skulle således rotera. För makt korrumperar...
Den första sammankallande blev Eva Sahlin. Eva beskrevs i medierna som ett enda stort Alternativ. Hon åt alternativ mat, hade barnen på alternativ skola, hade en alternativ livsföring och var nu alternativ politiker...
Eva beskrev partiets organisation så här i boken Här kommer miljöpartiet: "I böcker om samhällskunskap kan man se hur ett parti är uppbyggt som en triangel. I miljöpartiet har vi valt en annan modell - en rektangel. Vi har inte partiledare, riksorganen skall inte vara de som ensamma styr partiets framväxt. Miljöpartiet består av sina medlemmar, fyra utskott, förtroenderåd och partikongress. Inget utskott har någon egentlig beslutsfunktion, de arbetar sida vid sida. Utskottens viktigaste funktion är att vara serviceorgan för medlemmarna."
Mindre än två månader efter partibildandet kan DN basunera ut: Miljöpartiet i medvind. Kan får riksdagsplats.I en opinionsmätning har partiet fått fyra procent och är större än Vänsterpartiet kommunisterna. Aftonbladet frågar Eva Sahlin varför hon är så blygsam och inte kallar sig partiledare. Eva svarar: "Det handlar inte om blygsamhet, det handlar om förändring av svensk politik". Expressen konstaterar ironiskt att Eva från Högs socken i Hudiksvall redan är på väg att rotera ut och redan ersättas av Inger Paulsson från Östersund.
Den idé miljöpartiet förfäktar tycks reta Organisationssverige. Det är som om man känner sig kränkt. Journalister har svårt att hålla koll på vilken som för tillfället är tjänstgörande talesperson för partiet så man ringer allt som oftast till Per Gahrton...
Ganska snart ändrades därför formerna så att sammankallade fick sitta i tre månader i följd. Och trots partiets nedtoning av person till förmån för politikens innehåll blev det, inför det första riksdagsvalet 1982, en tårfyllt kamp om vem som skulle företräda partiet i valrörelsen. Det val som då gjordes var ett vägval som kom att forma bilden av partiet under lång tid. Det blev nämligen en kamp mellan...
Fortsättning på historien hittar du här!