måndag 16 oktober 2017

Liste Pilz tycks tagit sig in det österrikiska parlamentet - skulle Lista Schlyter ta sig in i riksdagen?

Skulle en riksdagslista med namnet Lista Schlyter, Lista Lillemets, Lista Mutt eller (bevare mig väl...) Lista Schlaug kunna ta sig in i riksdagen nästa val?

Skulle Team Schlyter, Team Lillemets eller Team Mutt slå ut MP?

Skulle detta kunna ske utan större partiprogram - själva personerna skulle utgöra partiprogrammet...

Knappast, i Sverige har vi en rad spärrar mot nya partier, inte bara ekonomiska. Men något liknande  har skett i Österrike. Den från gröna partiet avhoppade Peter Pilz har med Liste Pilz och sitt "team" tycks ha tagit sig in i det österrikiska parlamentet. Medan motsvarigheten till MP har åkt ur.

Jisses.

Vad gäller MP så undrade Per Gahrton i helgen om han skulle vara mest glad för att SD minskade eller mest ledsen för att MP hamnat under 4-procnetspärren i SIFO:s nya mätning.

Jo, det är det nog många gröna vänner som undrar. Kan partiet hålla sig kvar i riksdagen nästa val? Den retoriska kommunikationen har hittills varit att "det är lugnt", "valrörelsen skall visa vad vi betytt" och "vi har visat att vi i många kommuner har gjort ett jättebra jobb".

Den retoriska kommunikationen är åt helsicke korkad. Strategerna i MP har definitivt inte alla bestick i lådan.

För det första har det aldrig varit så att gott arbete i kommunerna gett röster på ett riksparti - tvärtom gäller: går det dåligt för rikspartiet, går det dåligt också i kommunvalen hur gott arbete som än utförts.

För det andra: Det hjälper inte att i en valrörelse försöka berätta om "allt man gjort" eftersom människor röstar på vad man skall göra - lägg till det den synnerligen märkliga retoriken vad gäller klimatlagen. "Vi har fått igenom en klimatlag som gör att alla kommande regeringar tvingas driva en bra klimatpolitik". Den retoriken säger att man inte behöver rösta grönt för att rädda klimatet... Till slut tog man i alla fall bort detta strunt från hemsidan, men likt förbannat var det någon grön statssekreterare som körde samma visa för någon dryg vecka sedan. Hur dum får man vara? Dessutom är det inte sant: Det behövs ett starkt grönt parti för att klimatlagen skall gälla. Det är ingen lag, att bryta ger inget straff.

För det tredje: Kommunikation på temat "vi är lugna" ter sig närmast som om man levde i en totalt isolerad bubbla där varje uns av kritisk analys är bannlyst. Man lever - och har levt - med det värsta politiker kan göra: innanförperspektiv.

Partiet har även förr varit illa ut, till och med åkt ur riksdagen (1991) efter att som första nya parti på 70 år kommit in 1988.

Inför 2002 års val låg partiet en bra bit under spärren till riksdagen.Kaos utbröt - partistyrelsen ville skrota språkrörsmodellen, nya rör valdes ett halvår förd valet, de sittande ville sluta. Maria W blev vald och hennes främsta styrka inför det valet var att hon skiljde sig helt från de andra partiernas partiledare, vilket var en framgångsfaktor. Annorlundaperspektivet fanns kvar. Partiet lyfte och kom in. Men då hade MP inte plötsligt försvarat Roundup, röstat för värdlandavtal, gått emot miljörörelsen (inkl gröna partier) i Europa och röstat för CETA-avtalet, Man hade fortfarande en profil, var ännu inte ett med etablissemanget, talade inte som de andra.

Än värre var det inför valet 1994, partiet hade åkt ur riksdagen 1991 och låg ett år före valet på mindre än 2 procent. Men vi blev återvinnare trots att Sverige hade ekonomisk kris (500 procents ränta etc...). 

Varför kunde vi komma tillbaka? Eldsjälar på ett litet mögelskadat kontor i Kristineberg, bevarat annorlundaskap, skickliga gröna kommunpolitiker som inte tvingats försvara sådant som vi inte gått till val på, -  vi hade dessutom extrem tur med de frågor som jag fick i SVT:s stora ekonomidebatt ( det var den som fick Gustav Fridolin att bli partist). Detta toppades av att intervjuarna i  partiledarutfrågningen faktiskt gjorde bort sig, inte minst genom usel research. Vi hade det självklara modet att ifrågasätta det ekonomiska systemets brister, driva krav på sänkt arbetstid och lyckades få upp miljöfrågorna (förmodligen med hjälp av att vi uppfattades som icke-etablissemang som ärligt slogs underifrån). Vi hade dessutom inte försvarat Roundup, sagt att vi var liberaler - vi var gröna -  eller närmat oss Nato. Inte ens avvecklat den effektskatt på kärnkraft som vi ännu inte bidragit till att införa...

Plattformarna vi stod på inför de förra kriserna var ideologiskt tydligare än idag, vi hade värnat annorlundaskapet (Petra Kelly, de tyska grönas främsta inspiratör på 80-talet ville att de gröna skulle vara ett antipartiparti.).

Frågan som Per Gahrton ställde under helgen - ska man som grön vara mest glad över SD:s tillbakagång eller mest ledsen över siffrorna för MP - må vara relevant. Jag är föga glad över att SD tappar genom att andra partier tar över deras politik... Jag är djupt bekymrad över den kris som MP:s partiledning snickrat ihop alldeles på egen hand genom fullständigt obegripligt beteende. Varav Roundup nog var en av de sista spikarna som plockades fram i arbetet med att spika ihop kistan. Hade det varit i Österrike lär Liste Schlyter, Liste Mutt eller Liste Lillemets sett dagens ljus.