fredag 12 juni 2020

Lupiner, vedspis och enfald

"Plötsligt satt jag med fröer från Holland. Inte så konstigt. Jag hade ju beställt. Det var lupiner. Året var 1972 och jag hade lämnat Stockholm för ett liv på vischan. Som urban visste jag inte mycket mer än att jag längtade till landet, det fria livet, självförsörjning, höns, får och bin. Och så blev det lupiner."




Jag var 22 år. Jag och min dåvarande sambo hade flyttat ihop i en alldeles ny och toppmodern lägenhet i Sollentuna Centrum. Högst upp, Malmvägen 4 A. Gigantisk utsikt. Från balkongen kunde man se en betongförsedd lekplats med fastmonterat lekmaterial och höra ljudet från motorvägen till Arlanda. Det var för jävligt. Så vi blev en del av gröna vågen. Drog till landet. Lämnade den planerade karriären och idén om fint cv.

Vi hamnade utanför Vingåker i västra Sörmland. Med torrdass och vatten att hinka upp från brunn. Inga pengar men en jättestor tomt med bördig jord. Nu blev det självförsörjning. Byggde hönshus och så småningom skulle marken rymma allt från potatis och grönsaker till får och bikupor med gula bin. Läste syndikalistiska Arbetaren och den naturromantiska delen av Land. Höll kylan borta med kakelugn och vedspis.

Mitt i alltihopa skrev... läs hela krönikan här.