söndag 10 maj 2020

Tjugo år sedan...

Gomorron. Vaknar upp i Vadstena. Precis 20 år efter min sista kongress som MP:s språkrör. Kongressen hölls just i Vadstena.

Fick för en tid sedan mitt sista språkrörstal på video. Med påpekandet att det avbröts över 40 gånger med applåder. En del stående. Märkligt. Rörande. Gustav Fridolin,  som var språkrör för Grön Ungdom, gav mig livstidsmedlemskap i ungdomsförbundet. Är kanske några år kvar om det vill sig.

Jag säger samma sak idag som för 20 år sedan. Gröna värderingar är oövervinnerliga. För mig var det inget skådespel, jag trodde, och tror, på varenda grön grundbult. Med min nya bok vill jag gjuta mod i partister och få andra att förstå vad grönt är. En radikal samhällsförändring där självtillit, livslinje och fredskultur ställs mot globaliseringens avarter, fördummande arbetslinje och grotesk krigskultur.

Gårdagskvällen var fantastisk, årets varmaste kväll, en god trerättersmiddag som mina och Lena förfäder och förmödrar hade förundrats över. Backstugesittare var många av dem, med fattigdomen upp över öronen. Så mycket har blivit bättre. Så mycket har också gått överstyr. Frågan är berättigad: Vad ska vi ha samhället till?