onsdag 13 december 2017

Vad heter grejerna i kökslådan på tyska... eller engelska?

Landsbygdsministern har fått språkutbildning. Dyrt blev det. För dyrt förstås. Men gissa om det är nödvändigt med språkutbildning om man skall förhandla på engelska om jordbruks- och fiskefrågor där nyanser i språket, och facktermerna, är avgörande.

Varför fick Finland bättre jordbruksavtal med EU än Sverige vid inträdet? Tja, svaret må tyckas simpelt, men är mer än rykte: finländarna förhandlade på finska, och tolkades av experter, medan svenskarna trodde att de kunde engelska och förhandlade bort sig.

Själv var jag bergis på att jag fixade tyska i samband med att jag blev intervjuad om den nyvalde gröne tyske utrikesministern Joschka Fischers resa till USA för att be om ursäkt för allt han tidigare sagt om USA:s agerande i världen.  Men jag hade inte alla bestick i den tyska lådan hemma, det blev betydligt hårdare nyanser än jag tänkt mig - ungefär att Fischer var en sketen ynkrygg och idiot -  vilket ledde till en del trassel...

Sedan dess är jag synnerligen ödmjuk i språkliga frågor och inser att vardagsduglighet i språk inte riktigt innefattar ordens nyanser och kusligt lite om detaljerade facktermer. När man krånglat till "arbetsgivaravgifter" på franska några gånger så lär man sig att hålla truten - risken annars är att det slutar i att den som lyssnar tror att man gillar månresor och ekivokt sällskap.