Wednesday, 22 November 2017

Är man - eller tillåts man bli - en skitstövel?

Genier ges utrymme att göra sådant som ogillas med accepteras. Så kan man väl tolka det som händer på teater- sång- och dansscenerna. Ja, kulturscenen överhuvudtaget - nu senast med en av de vidrigaste av dem alla, den så kallade Kulturprofilen som har nära koppling till Svenska Akademien.

Genier är ofta kreativa på scenen och har tillåtits vara kreativa på sitt sätt i privatlivet. Utan genierna tappar allt från Dramaten,¨och Operan till  kvalificerade dansutbildningar en del av sina affischnamn. Därför har man accepterat, hyllat och behållit även skitstövlarna. Och därför har de som nu unisont talar ut under decennier accepterat, och i många fall till och med frotterat sig med skitstövlarna.

Det har säkert varit lönsamt - förnedrande men lönsamt i någon mening. Skitstövlarna har fått acceptans. Uppskattning. Hur skulle då skitstövlarna ta in att de är skitstövlar?

Omvärlden kanske inte skapar skitstövlar, men upprätthåller deras status och förminskar deras egenförmåga att reflektera över sitt eget beteende.

Jag tänker på ett möte på en försvarsanläggning i Karlskrona. För att ta ett exempel från den uniformerade skaran av sociala genier. Föredragning av militärt högdjur. Hen är bra på att prata, berättar och står i. Så säger hen att livet i en båt lätt kan leda till att besättningen  luktar taikon.

 En del skrattar, de flesta håller tyst.

Jag frågar vid middagen om det var någon speciell Taikon hen tänkte på eller om hen hade uppfattningen att alla som hette Taikon luktade på något speciellt sätt. Hen tittade förvånat på mig, det blev tryckt stämning och blickar som tittade ner. Äh, det är ju bara ett talesätt, får jag veta. Och efter några öl hävdade ett annan närvarande högdjur men dock inte militär -  att det väl var onödigt att förstöra stämningen med den där frågan. Men det gjorde jag väl bara för att jag inte gillade militärer. Suck.

Jag tror att skitstövlar växer när omgivningen låter det ske. Det är lika välkommet som sent att ridåerna dras upp och avslöjar skitstövlar också i Kultursverige. Jag tror att det vore lika nyttigt om näringslivets och fackets större aktörer också blev synade offentligt. Det var åtminstone inte speciellt bra ställt när jag fanns med på den teater där dessa eliter rör sig.

Visserligen är det så att vettet rinner ur när alkoholen rinner in - nykterhet är en god propp som håller tillbaka värderingar man inte vill skylta med. Fyllans skämt och uppträde avslöjar värderingar.

Under mina år som politiker mötte jag förvisso ganska gravt alkoholpåverkade miljöpartister men jag hörde faktiskt väldigt sällan något rasistiskt eller sexistiskt skämt som bubblade upp-  det låg liksom inte för dem, de fanns inte i deras värderingar, de hölls inte tillbaka av nykterhetens propp. För många Sverigedemokrater tycks det vara motsatsen.

Dramaten, Operan, dansens kvalificerade skolor. Kultur. Den som trott att kulturens sfär är fri från skitstövlar - och att sådana mest finns i "lägre samhällsklasser" och bland just Sverigedemokrater - har i alla fall lärt sig något. Att det inom journalistkåren finns skitstövlar kan möjligen ha bidragit till att lojalitetens tystnad fått råda.

Livet går vidare, generellt sett aningen bättre än innan metoo-rörelsen. Kanske blir de flesta av oss lite bättre - en del lite modigare, andra lite mer eftertänksamma.Måhända att en del missbrukar rörelsen, ser möjlighet till personlig vendetta, njutande av lustmord, snarare än något annat. Men det förtar inte styrkan i det som sveper fram.