fredag 16 juni 2017

Gamla gubbar som lymlar och ligister med pamfletter och plakat

Numera är det gamla gubbar som står för radikaliteten. Bernie Sanders och Jeremy Corbin till exempel.

Ska försöka göra mitt som avdankad gamling i dagens Nyhetspanel i SVT. Klockan 07.45.
.
Allvarligt talat, varför är så många unga politiker så erbarmligt oradikala? Kanske beror det på det där med CV.

Ska man lyckas klättra och skaffa sig allt finare CV så gäller det att tycka i rätt riktning, det vill säga den nyliberalt anfrätta riktningen.

När MP var ungt var det enda CV vi månade om Cykelns Vänner.

Lustigt nog kunde vi offra karriär, stålar och klapp på axeln från etablissemanget för glädjen att stå för radikal samhällsförändring.

Tänker på det när jag läser Lymlar och ligister med pamfletter och plakat - en bok av Nils Eriksson, läkare från Halmstad som drevs av sin övertygelse i alternativrörelsen och var en klippa i MP:s barndom.

Nils kom in i landstinget i Halland 1988. "Jag inköper en grårandig kavaj som Agneta och jag i fortsättningen kallar landstingskavajen och en rostbrun polotröja för landstingsarbetet".

Nils var en av de där man alltid kunde lita på. Rakryggad, tydlig, modig. Bland annat krävde han, som läkare som tillhörde en höglönegrupp, stopp för löneökningar för läkare. Han skriver:

"Vi hade kommit fram till att det inte var rimligt, att den höglönegrupp som vi ingick i skulle kräva ytterligare ökning av vår konsumtion. För att en rimligare fördelning av resurserna ska kunna ske måste naturligtvis de stora löntagargrupperna i i-länderna minska sina krav. Men det var orimligt att kräva att svenskar med lägre inkomster skulle avstå medan höglönegrupper fortsatte att ta för sig. De mest privilegierade måste självfallet i förta hand minska sina anspråk."

Vi behöver fler politiska lymlar så vi kan driva fram den fredliga gröna kulturrevolutionen.  Och färre glin som mest är intresserade av sina cv. Kort sagt, vi behöver fler Nils Eriksson.