fredag 26 maj 2017

Må kongressen bli som solen...


Gomorron. På väg till Nyhetspanelen i SVT efter några seminarier i går kväll inför MP:s kongress. Må denna bli som solen som lirkar upp kronbladen på en blomma. 


Om inte är jag rädd att partiet fortsätter vada i en långsamt stelnande betong som man själv tillrett. Trist för alla de goda partister som dras med på köpet i så fall.

I många fall är man nog omedveten om hur de politiska positionerna förflyttas, det sker ofta i ett ganska slutet politiskt rum. Det omedvetna kan vi bara samtala om när det upphör att vara omedvetet. På grund av just detta är det så oändligt viktigt för MP att det finns en kritisk opinion som vill just detta: medvetandegöra. De är inga fiender som vill detta, det är faktiskt vänner. 

Men, visst, är man otrygg i sin egen position är det ett väl historiskt belagt fenomen att uppfatta alla som framför kritisk analys som fiender. Därför finns inget viktigare än att partiledningen skall känna mer tillit till gröna värderingar, grön ideologi, våga stå för den, våga räta på ryggarna.

Om detta skriver jag  dagens Aftonbladet. Om att inte förminska partiet, om att inte göra det utbytbart, om att inte göra det onödigt.