Saturday, 27 May 2017

Ideologisk diskrepans efter femton med frånvaro av ideologisk debatt




Hörde att Gustav Fridolin avslutade sitt inledningstal med mina gamla ord som jag avslutade många torgmöten etc med - jag hade snott dem från Jesse Jackson, svart amerikansk presidentkandidat och en av mina förebilder då det gäller retorik: "Hotet är stort, men hoppet och möjligheterna är större."

Trevligt.  Här två artiklar med väldigt olika innehåll.  
            

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/miljopartiet-maste-vaga-sta-radikala-forandringar-17331


Sedan någon dag tillbaka har vi, tillsammans med flera andra miljöpartister, fått ett nytt epitet. Vi är numera, enligt bland annat en av Sveriges största dagstidningar, rebeller. Det känns nytt och ovant. Men vi tror att ibland är det bra att vara rebeller.


Som när utvecklingen i världen tuffar på i snabbfart rätt mot en klimatkatastrof som hotar att göra stora delar av jorden obeboelig. När vi människor utrotar djur- och växtarter i en svindlande takt. När de ekonomiska orättvisorna i världen är enorma och miljontals människor är på flykt. Då finns det anledning att vara rebell mot de system som skapar dessa problem och orättvisor.


Miljöpartiet bildades av rebeller. Som inte bara ville ha lite grön fernissa på politiken på ytan, utan som ville gå till rätta med de grundläggande orsakerna till de stora problemen. Den ständiga konsumtionshetsen, där marknadsekonomiska mekanismer får oss att alltid vilja konsumera mer. En oreglerad världshandel som främst gynnar de multinationella storföretagen och som leder till att varor fraktas kors och tvärs över klotet, utan att ta hänsyn till eller betala priset för de klimatutsläpp och den miljöförstöring som följer. En ekonomisk ordning i världen där åtta personer i världen äger mer än hälften av världens befolkning tillsammans. 

Läs fortsättningen här - en artikel undertecknad av en radda miljöpartister som egentligen bara försvarar partiprogram och ideologisk grön grund. Numera kallade för "rebeller"...  



Samtidigt skriver Paulo Silva, f.d. stabschef (sic!) i MP när Peter och Maria var språkrör så här i Dagens Industri, med anledning av att Gustav kallar sig liberal och Isabella väljer FP framför V för samarbete trots att det skulle bli än mer Natosamarbete, än mindre arbetstidsförkortning, än större klyftor mellan rik och fattig.


http://www.di.se/opinion/paulo-silva-mp-bor-samarbeta-hogerut/


"Liberalernas krav på mer pengar till försvaret och sänkta marginalskatter är i praktiken inte några problem för vare sig Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Skattehöjningarna för företag genom ändrade 3:12-regler skulle kunna hindras och Reepalus utredning förpassas till papperskorgen. " N

"När Socialdemokraterna 2010 gick till val på återinförd förmögenhetsskatt sa MP nej. Den gemensamma rödgröna budgetmotionen innehöll sedan inte detta förslag med hänvisning till att det försvårade kapitalbildning i småföretag. När Vänsterpartiet 2014 ville återinföra förmögenhetsskatten avvisades det av MP."

"Janine Alm Ericson, ekonomisk-politisk talesperson för Miljöpartiet, signalerade att Miljöpartiet även kunde tänka sig att diskutera slopad värnskatt. Någon skatteöversyn blev det inte eftersom Socialdemokraterna krävde att Vänsterpartiet skulle delta i en uppgörelse med Liberalerna.

Gustav Fridolin har vid ett flertal tillfällen sagt att Miljöpartiet ska vara ett parti i politikens mitt. När nu Isabella Lövin tydligt vill se Centerpartiet och Liberalerna som en del av regeringen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet så innebär det att hon bedömer att samarbetet med Vänsterpartiet har kommit till vägs ände."


 Lät mig säja att Sibylla och de som kallas rebeller just nu är hjältar som vill rädda grunderna i MP.  Det är inte försent, men det är bråttom. (Också hämtat från Jesse Jackson...)