måndag 10 april 2017

Vackert - och så en fundering

Manifestationen i Stockholm var mycket vacker, respektfull, värdig. Den var även en bekräftelse på att det i Sverige är möjligt att samlas i tusentals med känslan, kanske till och med övertygelsen, att risken för attentat just där, just då, inte fanns. Det är på många sätt, mitt i hela bedrövelsen, en tillgång för samhället. I alla länder är det inte så.

Jag har ofta hört, såväl i privata samtal som i medier, hur vi generellt sörjer -  på det sätt vi nu kan sörja de vi inte känner - drabbade i Berlin, Nice och London. Mer sällan drabbade i Sankt Petersburg. Än mer sällan drabbade i de länder där det nästan blivit vardag med terrordåd, drönarattacker eller missiler.

Detta oroar mig. Faktiskt.

För i all vår empati, och den visade godhet som vi alla talar om, finns ett stråk av "vi och dom". Se upp för det stråket! Se upp för vad det kan göra med oss i en tid av krigsretorik!

När Annie Lööf i en partiledardebatt i teve utropar "håll ryssen bort" så är det mer än ett säkerhetspolitiskt uttalande - hade det varit det hade hon uttryckt sig på annat sätt. Vi har hört liknande, inte minst i andra länder, "håll polacken borta", "håll romen borta", "håll juden borta", "håll tutsien borta".

När vi blundar för denna typ av generella uttalande är vi ute på mycket hal is. Det är inte mindre allvarligt när det sker under en tid när krigsretorik råder, dra ut konsekvenserna och fundera på hur lätt det kan gå över styr. Hur de med i grunden goda värderingar plötsligt kan bli det ondas verktyg. Tänk forna Jugoslavien, tänk Rwanda.

Det är naturligt att vi visar empati i olika grad, allt efter närhet - släktskap eller geografiskt. Men samtidigt som vi talar om människors lika värde värderar vi liv  olika. Och den gemensamma nämnaren för den värderingen bygger på är "vi och dom".

Så låt oss vidga våra ramar för vilka vi känner sorg. Lätt sagt, svårare gjort. Låt oss åtminstone själva inte medverka till att uttrycka oss som Annie Lööf i retorisk form. Låt oss inte heller skapa en värld där terror - såväl privatiserad som statlig - sprids. Genom t ex vapenexport och medverkan i krig som sätts igång på falska eller djupt tvivelaktiga grunder. Låter oss inte bidra till nya konfliktzoner som faktiskt gör världen osäkrare på ett sätt som skapar mer terror, privatiserad eller förstatligad.

Det mest akuta steget nu är väl att förmå Socialdemokraternas partiledning att tillsammans med SD och övriga partier inte starta klappjakt på människor i skolor, på sjukhus med följd att vi blir som angivarsamhällets Östtyskland. Allt med det underförstådda "vi och dom" som måttstock. Vilka har då vunnit?