onsdag 9 november 2016

Hur får man hjärtan att brinna för det goda?

Demokraterna är trumpna. Det gick som väntat. I ett land där de de perfekt blekta vita tänderna blandas med alltfler tandlösa. Är det konstigt att känna förakt för det politiska etablissemanget?

Nej, taktiskt inte.

Och demokraterna? Tja, under Obama har fler invandrande utvisats än någonsin, de fattiga har fått det än jävligare medan de blekta tänderna - och de eliter som sitter i tevestudior för att kommentera  - lever i en helt annan värld. Och drev Clinton klimat- och miljöfrågor som valfråga? Nej, vilket snarast gav legitimitet åt Trumps åsikt att klimatproblemen är påhittade.

Det mest märkliga är ändå att dessa eliter fortfarande, som berusade papegojor, envisas med att mer av den globalisering, mer av den frihet för kapital, mer av allt det som skapat de problem som fött fram sådana som Trump, skall lösa problemen. Lär dom sig aldrig?

Demokraternas eliter stoppade Sanders. Ingen vet hur det hade gått med honom som presidentkandidat, men han hade dock fått hjärtan att brinna för något gott, för social rättfärdighet, för jämlikhet i rättssystemet, för individens frihetsrum, för rättmätig kritik av globalisering och marknadsfundamentalism. Nu tog vreden inte fram det bästa av människor, utan det sämsta. Vreden överfördes till hat. Eliterna är skyldiga till den utvecklingen. Det är dessa som mer än några andra skapat ett vi och ett dom. Vi de välbeställda som flyter ovanpå, dom som är illa drabbade.

Vi som lever i goda förhållanden måste - om vi nu inte redan av empatiska skäl gör det - inse att vi måste maka på oss. Inte vara oss själva nog. Det gäller i Sverige, det gäller i Europa, det gäller i världen.

De svenska borgarnas skatteavdrag för oss som redan lever materiellt goda liv - kombinerat med hårdare villkor för sjuka och arbetslösa - är tecken på att också svenska eliter skapar system som skapar klyftor som skapar utrymme för krafter vars agendor tar oss till samhällsmodeller som inte har med demokrati att göra.

I Sverige saknas visioner. Vilket ger utrymme för Sverigedemokraterna som spelar på att man står utanför alla etablissemang.

Den gröna politiska rörelsen har misslyckats med att berätta om sin vision - man har snarare begravt den. Vilket är olyckligt för vi behöver en vision som bygger mer på kärlek än på hat, mer på solidaritet än på egoism, mer på livskvalitet än på materiell tillväxt, mer på individens frihet än på kapitalets.

De gröna behöver tänka om, ställa om, starta om. Det är ett ansvar vi som tillhör den gröna sfären har. Den elit som finns inom denna rörelse måste lära sig att se längre än till egna cv:n och sina roller som statsråd i en regering styrd av ett parti som saknar varje uns av förmåga att få hjärtan att brinna.

23 kommentarer:

  1. "Yes we can" ....much better !
    Demokratin överlever inte för stora klyftor...
    ...skrev fd Metalls ordf. Göran Johnsson i sin läsvärda krönika år 2000.
    Läs den igen och inse att historien bara upprepar sig.
    Kortsiktigt vinstbegär lockar mer än långsiktigt människointresse
    med empati och självklar naturlig omtanke om sin nästa.
    Ord ord ord och tomma löften blir till slut för mycket för den stora
    massan utanför.
    Vi ska ha högt till tak, men vi måste bygga anständiga golv, skrev GJ.

    /"Where are we now", "Change We Can Believe In", "Change We Need",
    "Hope", "Yes We Can"
    /IQ

    SvaraRadera
  2. Neoliberal Agendaons nov. 09, 10:34:00 fm

    Gary Johnson fick 3%. Det bästa resultat en libertariansk presidentkandidat någonsin fått, med bred marginal. Tidigare rekordet var 1%.

    Då Republikanerna vann både kongress och president kan vi nog räkna med mer big government och ökade underskott.

    SvaraRadera
  3. Vi behöver hopp. Annars kan vi aldrig mota bort det mörker som nu lägger sig som ett klistrigt täcke över oss. Utan framtidstro blir kraftansträngningen att stiga upp och dra undan mörkret för stort. Vi behöver självförtroende, en övertygelse om att det går att stå emot. Trots allt är vi inte ensamma mot rödkepsar och små gröna män. Om rädslan vinner över hoppet om en trygg värld är vi förlorade. Om rädslan talar om för oss att vi är för få och för små för att göra skillnad och vi föeblir hopplösa, då har rädslans maktspelare vunnit. Det får inte hända.

    SvaraRadera
  4. It's the economy, stupid. Det spelar ingen roll hur vackert du predikar när folk inte får någon ekonomisk trygghet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte det hela Birgers blogginlägg handlar om? Trygghet - även ekonomisk sådan? Det är ingår iaf i det jag menar med en trygg värld.

      Radera
    2. Jag återfinner inte ordet "trygg" i Schlaugs inlägg. Han pratar om kärlek, solidaritet och frihet. Orden är inte utbytbara mot varandra.

      Radera
    3. Jag håller inte med dig. Är det inte genom kärlek och solidaritet vi kan minska samhällets klyftor? Genom att samhällets elit bryr sig tillräckligt om sina medmänniskor att man inte berikar sig på andras bekostnad? Förstå hur förödmjukande det ska vara att behöva le utan tänder samtidigt som styrande politiker med bländvita leenden inte ser dig. Helheten av texten talar om det du efterlyser.

      Radera
    4. Vi behöver medborgarlön, inte kärlekspredikanter!

      Radera
    5. Ekonomisk grundtrygghet, som Birger brukar kalla det om jag inte missminner mig, är en mer inkluderande benämning. Det håller jag med dig om behövs. En förutsättning för att få igenom en sådan sak är ju att människor bryr sig om varandra. Annars är det omöjligt om vi fortsätter att köra på var och en för sig själv utan vilja att dela med sig.

      Radera
    6. Socialister har talat om ekonomisk demokrati och med det menat socialistiskt övertagande av produktionsmedlen, eller möjligen medbestämmande i företagen. Ekonomisk demokrati borde vara synonymt med medborgarlön. Man behöver faktiskt inte tala om kärlek.

      Radera
    7. Då måste man dock fråga vilken drivkraft som skulle ligga bakom en sådan process?

      Radera
    8. Tja, en trygghetslängtan, snarare än "kärlek".

      Radera
    9. Men är trygghet för andra än en själv inkluderat i denna längtan? Trygghet för sig själv kan man egoistiskt kämpa för hur mycket man vill. Ska det till trygghet för kollektivet måste många engagera sig solidariskt och ställa upp för varandra. Det måste finnas en vilja att dela med sig åt dem som av någon anledning saknar jobb eller är sjuka.

      Radera
  5. Hade någon väntat detta? Tänk om även svenska höstdagen år 2018 blir "lite" annorlunda än väntat? Att de ofta så genompolitiserade önskedröms-opinionsmätningarna skiljer sig "en aning" från verkligheten aka The Reality..?

    SvaraRadera
  6. Redovisning av valstatistik visar att Trumps väljare i genomsnitt tjänade mer än Clintons. När Birger Schlaug med flera antyder att sämre bemedlade röstat på Trump, så förvränger de synfältet.

    SvaraRadera
  7. Genomsnitt kan man dock inte utgå från när man gör en analys. Väljare som vanligen inte röstar alls lär ha röstat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Den vita medelklassen revolterade" lyder en rubrik i DN 2016-11-10. DN: s korrespondent Martin Gelin konstaterar att arbetarklassen föredrog Clinton, medan Trump vann i samtliga kategorier av mellan- och höginkomsttagare. Att även vita lågutbildade röstade på Trump beror i första hand på att de är vita. Med andra ord får Schlaug med flera inse att 2016 års presidentval i USA knappast står för en klassrevolt, snarare en rasrevolt.

      Radera
  8. Människan är galen.
    Men WW3 verkar att vara uppskjutet.
    Kanske kan vi använda den tiden väl?

    Roland

    SvaraRadera
  9. Klockren analys! Synd att både de gröna och röda är så svaga i sin systemkritik, när den som bäst behövs. Hoppas på en snabb och tydlig kursändring snart, iaf från V.

    SvaraRadera
  10. Trygghet har mycket med solidaritet att göra. Och solidaritet är ett uttryck för kärlek till nästan. Därför är medborgarlönen eller basinkomsten, som vi i Enhet föredrar att kalla den, också ett uttryck för kärlek till våra medmänniskor. Och basinkomsten ger oss inte bara trygghet utan personlig frihet och utrymme att utveckla våra bästa sidor och högsta potential, vilket återverkar positivt både på samhället som helhet, och på alla dess medlemmar individuellt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara fantastiskt att vara som er i Enhet och springa omkring och älska alla människor. Du tror inte att det mest är snack?

      Radera
    2. Många individer i Enhet kan nog "älska alla människor" på ett högre plan i sitt kollektiva medvetande, speciellt då detta inkluderar dem själva och detta dessutom lyfter egot. Det tror jag alls inte är mest snack. Det kan nog de allra flesta göra om de får komma ner i lugn i meditation. Frågan är väl om hela hjärnan hänger med rent logiskt när de vill omsätta denna fina känsla i praktiken. Jag anser inte att de klarar detta...än... även om de kanske vill det. De har s.a.s. förmodligen inte alltid tur när de spelar schack för att uttrycka sig diplomatiskt. Problemet är naturligtvis att inse detta med denna lägre förmåga. Det kan vara en svår uppgift för egot.

      Radera
  11. Hur får man hjärtan att brinna för det goda?

    Ja. Frågan tycks viktig. Mitt tips är att först meditera på i fall man är så himla "god" själv. Försök öppna er sig för vad "de onda" har att säga, tänka över det, helst tänka i flera steg ekologiskt i enskildhet. Det tror jag kan leda till "den goda" synergin på riktigt.

    "Turning to God, Truth, Reality, simply means to let go, even fearfully at first, of our self-centered ideas."
    /Vernon Howard

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.