lördag 2 juli 2016

Kultur som vaccin mot Brexit...?

Paris Operahus var en av Hitlers favoritbhyggnader.
Björn Wiman skriver i DN att den skånska bonde som låter sig bergtas av en, till den lokala biografen, direktsänd operaföreställning från Meteropolitan knappast skulle rösta för Swexit.

Genom att falla för en operaföreställning från Metropolitan skulle man vara destinerad för att, enligt DN-s kulturchef,  känna så stor avsky för avarterna i Brexitretoriken att man skulle rösta mot utträde.

Och att samma förhållande skulle gälla i en svensk folkomröstning.

Wimans sätt att argumentera skulle nog bli ett av Swexit-sidans bästa argument om det skulle bli folkomröstning i Sverige. Von oben-attityden (medveten eller inte) gör mig lika illa berörd var helst den utspelar sig. Inom politiken, inom ledarskribentskrået, inom kulturjournalismen.

Wiman tycks mena att den som faller för opera - och det bör man ge sig tid att göra -  har något sorts högre medvetande som gör risken för rasistiska och invandrarfientliga uttalanden mindre troliga... Det är över måttan naivt. Hört talas om antisemitism som Wagner med kultur som medel förde in i salongerna?

Jag konsumerar kultur - som det numera heter. Opera, konserter, bio, balett, teater, konstutställningar och bibliotek - allt det där som Myndigheten för kulturanalys (jo, det finns en sådan) analyserar i sin senaste rapport. Och tror inte för en sekund att man där hittar människor som har mindre fördomsfulla inställningar än någon annanstans. I rödvinsdimma kan det sägas det mest groteska, när anständighetens fasad spruckit.

Wiman gör sig också skyldig till den fördomsfulla föreställningen att den som är kulturellt intresserad inte starkt kan ifrågasätta det lämpliga i EU:s demokratiska underskott, det rimliga i kapitalets frihet, det optimala i byggande av Europas förenta stater och det smarta i att beslut fattas av sådana som man inte haft möjlighet att själv får vara med att välja. Det kan ju faktiskt vara så att vi som gillar opera också har delar av hjärnan som förmår ifrågasätta tendenserna till centralisering och sovjetiserad byråkratisering.

Så skapa inte klyftor, genom att resonera som Wiman gör. Fall inte för fördomar som den som tror sig vara fördomsfri besitter.