tisdag 14 juni 2016

Gahrtonism v/s schlaugianism...

Partiledardebatt imorgon - ska förresten kommentera den efteråt i SVT Forum - och undrar hur Gustav Fridolins löften om skärpt politik skall gestalta sig i Isabella Lövins skepnad. Ska det bli mer av gahrtonismen eller skall det växla över till schlaugiansm

Begreppen härrör från Grön omstart, där Billy Larsson rett ut de två strategier som han namngivit efter Per och mig. Så här skriver Billy:

MP:S FRAMTIDSSTRATEGI: GAHRTONISM ELLER SCHLAUGIANISM?
 

Jag tror inte alla medlemmar förstår att bakom den politiska linje som MP för i regeringen finns en genomtänkt strategi. Jag redogör för den här och kallar den för gahrtonism. Om man inte känner till den strategin blir det svårt att förstå vad det är som styr MP:s agerande.

Jag redogör också för alternativet till gahrtonismen, vad jag kallar för schlaugianism. Det är den strategi som MP hade före att Peter Eriksson och Maria Wetterstrand blev språkrör, och schlaugianismen omfattas fortfarande av många medlemmar.


FÖRTYDLIGANDE. Jag namnger dessa strategier med hjälp av namnen på två av partiets förgrundsfigurer. Men jag menar inte att de som givit namn åt strategierna har exakt de ståndpunkter som jag påstår ingår i dessa strategier. Men strategierna finns och det är Per Gahrton och Birger Schlaug som gett inspirationen till två olika strategier.


Jag utgår delvis från vad de själva skrivit, delvis från Maggie Strömbergs bok ”Vi blev som dom andra. Miljöpartiets väg till makten”. Och lite egna gissningar.
 

GEMENSAMT MÅL
Bägge strategierna har samma mål; en radikal grön politik, så det är inget fel på ambitionerna. Men de anvisar helt olika vägar att nå det målet.
 

GAHRTONISMEN
 

STRATEGI. Fokus är på att så snart som möjligt erövra regeringsmakt. För att lyckas med det behövs två saker.

A. Det ena är att föra en politik som kan få andra partier att bli intresserade av samverkan så att man kan komma i regeringsställning. Därför kan man inte bedriva en politik som ses som ”ansvarslös”, ”oseriös” m m av andra partier.


Därför kan inte MP kan driva ett krav som friår.
Därför kan inte MP inte kan prata om att vi borde arbeta mindre.
Därför kan inte MP vara för nedrustning.
Därför kan inte MP vara kritiskt till att inrikta politiken på ekonomisk tillväxt.
Därför kan inte MP säga att ibland måste miljöhänsyn gå före jobb.
Etc, etc.


B. Det andra är att när man väl kommit i regeringsställning måste man göra allt för att framstå som regeringsdugligt.
 

Det värsta som man då kan göra är att dra sig ur en regering. För då blir man brännmärkt för lång tid som ett parti som det inte går att samarbeta med.
 

Men om man lyckas komma i regeringsställning, då kan man genomdriva ”gröna framgångar”. Och när väljarna ser det, blir de positiva och alltfler röstar grönt, och så blir partiet stort och inflytelserikt till slut. Det är tanken.
 

Men om man inte gör A och B, då blir MP istället dömt till att förbli ett litet parti utan inflytande.
Så ser den gahrtonianska strategin ut.
 

STYRKA. Gahrtonismen grundar sig på en analys hur gröna partier i Europa blivit framgångsrika. På det viset kan man säga att den har ett visst vetenskapligt stöd. Det är dess styrka. Förmodligen är det därför som övertygade gahrtonianer driver strategin med sådan tilltro. Gustav Fridolin är t ex är en övertygad gahrtonian, och driver strategin långt.

SVAGHET. Gahrtonismens svaghet är att när man väl kommit i regering, hur ska man då kunna driva en grön politik när man gett avkall på så mycket för att komma i regeringsställning?
 

Det är detta vi ser nu, när det inte går så bra för MP. Men då kommer övertygade gahrtonianer och framhåller ”men det hade ju blivit ännu värre utan oss.” Vilket kan vara sant. Men det är långt ifrån troligt att ett sådant budskap lockar så många väljare.

SCHLAUGIANISMEN

 
STRATEGI. Schlaugianismens fokus är på väljarna. Schlaugianismen utgår ifrån att radikal grön politik kan uppskattas av många väljare. Storleksordningen 10 -20 % av väljarna anses inte orimlig.


Enligt schlaugianismen ska inte ett grönt parti anpassa politiken för att passa andra partier, för då blir politiken uddlös. Istället ska man lita på att det går att skaffa sig tillräckligt stort väljarstöd. Och då kommer de andra partierna att behöva anpassa sig till MP.


Så när MP fått ett stort väljarstöd (12 % har det talas om), först då ska man gå in i en regering. Det är tanken. För då är man tillräckligt stort för att kunna pressa andra partier till att få igenom grön politik.


STYRKA. Styrkan i schlaugianismen är att strategin tillåter att man kan utmana de andra partierna med den politik man står för, istället för att anpassa den till andra partier redan innan man kommit i regering.


SVAGHET. Svagheten skulle vara om det inte går att få det stora väljarstöd som schlaugianismen menar att det går att få, då blir man aldrig ett regeringsparti. Å andra sidan, om det inte är möjligt att få många väljare, då kanske det inte heller finns något behov av grönt parti.


SLUTSATSER
 

1. Många gahrtonianer tycker att kritik som de får för att förespråka en utslätad politik är orättvis.
De ser sig som personer som egentligen står för en politik som ”vill förändra världen i mer grön och rättvis riktning”. Men det räcker inte med att ha radikala tankar inne i sitt huvud. Ett parti värderas för den politik som man förespråkar, inte utifrån den politik som företrädarna har i sina tankar ”Den politik som vi hade velat stå för om vi haft en majoritet av väljarna bakom oss”. Först när den når väljarna blir den intressant.


2. Ett grönt parti måste ha några grundidéer som har bärighet i decennier framöver, och kanske in i nästa sekel.
 

Att istället anpassa sig till gammelpartiernas världsbild, det förstår i vart fall inte jag poängen med. Hur skulle det kunna vara framgångsreceptet för en grön rörelse? Det innebär att man lägger ner allt som handlar om idékamp. Hur intressant blir ett sådant parti?

3. Så hur ett parti som inte formar sin politik utifrån sina grundläggande värderingar utan har som huvudambition att framstå som regeringsdugligt – vilket innebär att vara ett parti som andra partier gillar – till slut skulle kunna bli ett riktigt stort parti, det framstår i vart fall för mig som gåtfullt.


4. Därför är jag schlaugian. Jag håller inte med Birger Schlaug om allt. Men jag tror att en ny politisk rörelse måste utmana etablerade partiers sätt att se på världen beträffande vad som är viktigt i en värld präglad av globala miljöproblem och där mänsklighetens framtid är oviss.


5. Huvudmotsättningen i dagens MP gör mellan gahrtonismen och schlaugianismen. Och motsättningarna mellan dessa strategier ökar. Men det är svårt att veta hur gahrtonianer ser på den processen.


Kanske längtar de efter att bli av med de besvärliga schlaugianerna. Ett tecken på det är att de fyra riksdagspersoner som nu lämnat sina poster får ses som schlaugianer.


Kanske är de oroliga för en sådan process och ser en risk för att partiet splittras. Men inte mycket tyder på att de ser en sådan risk. Då skulle de nog agera försiktigare.


Och gahrtonismen dominerar på ledande nivåer i MP, och kanske även bland medlemmarna. Men schlaugianismen är starkare bland gräsrötterna än på ledningsnivå.


Dessutom. Genom att det inte går så bra för MP i regeringen är det inte omöjligt att schlaugianismen kommer att stärkas inom partiet. I synnerhet om MP börjar dansa runt 4-procentspärren. Det är därför inte omöjligt att schlaugianismen kan bli lika stark som gahrtonismen.


Vad det leder till får man se. Men visst bör det finnas väljarunderlag för en politik som betonar solidaritet med kommande generationer, med världens utsatta människor och som vill ge naturen ett erkännande som grunden för välfärden. Ett parti som därför driver frågor som klimatomställning, biologisk mångfald, minskade ekonomiska skillnader mellan människor, social grundtrygghet, djurrätt och en levande landsbygd.


6. Hur som. Det vore bra om man i MP kunde ha en levande diskussion om politiska strategifrågor.
Som det är nu har den gahrtonistiska strategin i små steg blivit alltmer utpräglad, men utan så mycket diskussion på gräsrotsnivå.


Men att Per Gahrton nu tycker att ledningen går för långt i sin strävan efter regeringsduglighet talar för att gahrtonismen nu kan ha gått till sin absurda överdrift. Och då kan det vara dags att återgå till MP:s ursprungsstrategi: schlaugianismen.


47 kommentarer:

  1. Så är det förstås. Gahrtonismen är på väg att dra själen ur MP. Hur ska vi få valarbetare att tala om sådant vi inte vill tala om?

    SvaraRadera
  2. Jag menar nog att miljöpartiets analyser från 1985 i åtskilliga avseenden antingen var felaktiga eller pga teknisk utveckling och annan samhällsförändring passerat bäst-före-datum. Gahrton kanske fortfarande har nästan precis samma föreställningar som 1985 men är extremt opportunistisk. Vad som behövs är förstås ledare som accepterar nya realiteter och kastat ut sådant som inte håller.

    SvaraRadera
  3. Så Gahrtonismen betyder i verkligheten sosse-light, kanske med lite kompletterande fältbiolog/scout-intresse...
    Men varför ska man rösta på MP om man kan vara sosse med någon grön fläck?

    Väljarna ser naturligtvis ett parti som inte håller givna löften och säljer ut sig för att en elit ska få plats vid köttgrytorna.Fridolins kroppsspråk vid presskonferanserna med Löfven säger allt.Han nickar instämmande på huvudet som en duracelldriven hackspett åt allt vad herr statsministern säger.Allt!
    Men den höga lönen borde Friddan ha råd med en riktig mediatränare.Det vore väl värt slantarna.Risken är annars stor att väljarna ser att MP betyder MedhållarPartiet!

    SvaraRadera
  4. Jag skulle önska att miljöpartiet blev ett hållbarhetsparti snarare än ett diverseparti med stort behov av att visa att man är världens finaste människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om partiet döpte om sig till Hållbarhetspartiet de Gröna, Grön Hållbarhet eller något liknande så vore det ett fall framåt. EkoSoLiD är förstås också ett namn med en stark air av hållbarhet. En ekosocialliberaldemokratisk ideologi är perfekt rimlig. Rimligare än att exempelvis vara socialdemokrat. Och rimligare än den diversebutik av värderingar som Schlaug och Gahrton betecknar som "grön".

      Radera
    2. Jag tycker nog att Mp utvecklats hyfsat positivt den senaste månaden, även fast Schlaug verkar anse att allt går åt fel håll. Jag skulle ha lättare att rösta på Mp nu, fast det beror helt på om man återintroducerar massinvandringsvansinnet eller ej. Massinvandring knäcker varje biotop och därmed också varje sociotop. Folkvandringar relaterade till flat, övergenerös kristendom var det som knäckte romarriket och gav tusen år av stagnation.

      Radera
  5. Både Schlaug och Gahrton är gamla föredettingar,has beens, som passerat bäst-före-datum med råge.Den politik som bedrevs på deras tid är passe.Deras bidrag, på deras tid, var absolut värdefulla men som sagt det var då det.Nya tider kräver ny politik.Egentligen är det ingenting konstigt med det.
    Miljöpartiet anpassar sig till verkligheten.Antingen fortsätter man vara ett litet obetydligt parti eller så försvinner man.Den "nya" ledningen har satsat allt på ett kort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knappast. De största tänkarna är döda sen hundratals år men deras idéer är fortfarande relevanta. Idéer blir inte irrelevanta för att deras upphovsmän blir gamla. En bra idé lever givetvis kvar oavsett upphovsmannens ålder. Och en dålig idé är irrelevant från början.

      Radera
  6. Hej,

    I den tappningen är jag schlaugian.

    Tycker inte man skall snegla så mycket på rösttal och valframgångar.
    Vi har en (politisk) övertygelse som vi torgför efter bästa förmåga.
    Om många håller med och röstar på vårt parti kan vi räkna med stort inflytande.
    Om få håller med blir inflytandet litet. Men det påverkar inte (alls) vår (gröna) övertygelse. Utan vi får vackert fortsätta torgföra, slipa på argumenten och kanske rentav invänta andra tider. (Vissa tider är som förgjorda för vissa idéer ..)

    Eric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Sverige är en demokrati i ordets fulla mening, så är det kontraktet med väljarkåren som de invalda ska rätta sig efter. De väljare som röstade på MP gjorde det för att de gillade idéprogrammet.
      Att sätta troheten till riksdagsgruppen före troheten till väljarna vore förräderi på något vis. De fyra som protesterar gör rätt. För sin trohets skull skuffas de nu undan av de otrogna, vilka drar sina väljare vid näsan.

      / Gt (schlaugist)

      Radera
    2. Helt rätt! Det är väljarnas åsikter som är huvudsaken och ett egentligt idéparti som miljöpartiet ska inte låta sig styras av representationspolitiker. Miljöfrågorna ska ha en stark röst i riksdagen och vi är många i detta landet som prioriterar dessa. Miljöpartiets makt ska komma från folket och riktigheten i att miljön är viktig för jordbornas fortsatta existens.

      Radera
  7. Politik vs Religion:
    Om sossarna är Svenska kyrkan, då är Mp "Livets ord", "Maranata" eller kanske "Jehovas vittnen".
    Sossarnas urgamla ritualer, med alla omständliga och dyrbara sakramenten, tillhör en förgången tid. Många äldre fortsätter ändå nostalgiskt att vårda de gamla idé-templen och pratar fortfarande om klasskamp och arbetarparti.
    Mp har haft sin väckelsetid, då många lät sig tillfälligt omvändas och omfattas av det eviga gröna livet. Sedan återgick livet till det mera normala, med jakt på upplevelser, prylar och kortsiktiga ego intressen. Kortsiktighet och kort minne är det mest utmärkande draget hos oss alla.

    Ett överflöd av bröd och skådespel åt folket, skapar passivitet och intellektuell tröghet.
    Om orostider med livsbrister åter uppstår, kan en ny väckelsevåg med Mp tillfälligt åter välla in över landet. Detta förutsatt att en ny attraktiv karismatisk Mp-ledare träder in på scen.
    Aran

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trodde ju äppelkindade underbarnet Gustav Fridolin var ödesbestämd att vara den karismatiske ledaren?
      Han är i varje fall övertygad om det själv..
      Annars blir det uteslutning!

      Radera
  8. Anonym 08:46 - det var ju ett intellektuellt storartat inlägg, frågan blir: varför besöker du den här bloggen om du anser att Schlaug är en föredetting med politik från en gammal tid? Vad är gammalt i att inse att skattebasen på arbete minskar i förhållande till den totala ekonomin, att robotiseringen kräver ny skattebas, att sårbarheten i samhället är alltför stor, att en arbetstidsnorm,som är lagstiftat till och med, och som levt i ett halvt sekel är otidsenlig? Att socialförsäkringssystemen är "lappade och lagade så att de kräver alltför mycket byråkrati och kontroll"? För att ta något av det Schlaug skrivit om senaste månaden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som en del av det gröna är det intressant med andra vinklingar eller hur?
      Intellektuell spänst och det du vet?
      Nu förändrar ju inte det faktum.MP kan inte vila på gamla lagrar utan tvingas förändras för att vara relevant.Dessutom, precis som i andra partier, har herrarna haft sin tid om de inte vill sälla sig till Reinfeldt och Perssons klagokör.

      Radera
  9. Miljöpartiets agerande ska ses i sin kontext. Alliansen och regeringspartierna söker alltmer efter gemensamma nämnare och ingår kompromisser, vilket innebär att ge avkall på egna programpunkter. Att miljöpartiet dagtingar märks mer än att övriga partier gör det, vilket är värst för miljöpartiet.

    SvaraRadera
  10. Hej
    Det kanske är dags att låta miljöparteit vara ifred och klippa navlesträngen till partiet. Ge den nya generationen chansen att pröva sina kort. / Robban

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog att de du kallar "den nya generationen" har visat sig vara väldigt dåliga kortspelare den senaste tiden. Får de spela fritt återstår det nog endast för "den nya generationen" att återgå till att lägga Patiens. Jag som jämngammal med "den nya generationen" tycker det låter ganska osunt att både verka historielöst och betacka sig för kritik. Men det ligger ju helt i linje med hur Miljöpartiet agerat den senaste tiden.

      Enda anledningen jag ser till att Birger Schlaug skulle låta Miljöpartiet vara ifred är att han tillsammans med de andra schlaugianerna bildade ett nytt parti. Ett demokratiskt parti där man utgår från folkviljan och gräsrötterna, där man vågar vara obekväm och ett finger i sidan på makten, där partiprogrammet faktiskt betyder något i praktiken och där språkrören återgår till att vara just språkrör (eller att man som första parti faktiskt skippar de helt och istället har flera utvalda utbildade sakkunniga som roterar i media i respektive ämne, en ekolog står för klimatfrågorna, en samhällsplanerare står för bostadsfrågorna osv). Partiet bör ha inbyggda mekanismer för att främja idealism istället för karriärism (lika lön för alla, lägre politikerlöner etc). Man bör även ha förordningar som innebär att partiet aldrig är med och genomför beslut som går emot partiets deklarerade grundvärderingar eller partiprogrammet, samt att man alltid hellre avstår makt än administrerar politik som går på tvärs med den egna.

      Men nu verkar det ju tyvärr som att Birger inte är så sugen på att ge sig in i politiken igen, så det lutar nog åt att "den nya generationen" får rumstera utan konkurrens ett tag till. Synd, för jag tror att ett parti som faktiskt står för gröna värderingar (och som deklarerar att man kan lita på dem annars avstår man makten) faktiskt har en chans att snabbt komma upp i de där 12%. Demokratin i de befintliga stora partierna är ju helt urvattnad och svenska folket ser ju så klart detta.

      Radera
    2. Är det dags att starta ett nytt grönt parti, Birger Schlaug?
      Jag hör till dem som tror det! Jag tror att vi är många kärnväljare till MP - jag har själv röstat på MP hela mitt liv - som blivit förfärade att våra allra viktigaste frågor verkar gå förlorade: freden (läs: vi accepterat värdlandsavtal med NATO för att underlätta krigsövningar på svensk mark), miljön (läs: vi accepterar Vattenfalls brunkol säljs till tjeckiskt riskkapitalbolag med mål att maximera utvinningen) och demokratin (läs: miljöpartiet har alltid varit öppet och pluralistiskt, nu viner partipiskan och det har blivit så lågt i tak att man får gå dubbelvikt! Det behövs ett parti som vill förändra världen, som står upp för freden, miljön, demokaritn och de fyra solidariteterna.

      Radera
  11. Miljöpolitik har många dimensioner. Det som är bra för svenska miljömål kan vara negativt eller utan betydelse globalt sett. Det som verkar bra på några års sikt kan vara förödande i det långa loppet. Det hade varit bra med en tydlighet kring vilken nivå olika miljöfrågor bäst löses på, och vad som ens är möjligt inom nationens styrning.

    Kapitalismen har nått internationell dominans. Något som även kommunismen strävade efter. Miljöpolitiken verkar inte ta den dimensionen på allvar, och ligger ständigt i defensiv position när det globala ramverket utvecklas i allt mer marknadsliberal riktning.

    Kan inte se att någon av strategierna har en lösning på detta. Finns det ens idéer?

    SvaraRadera
  12. Det kan väl inte vara svårare att fixa ett parti än att fixa den svenska skolan?
    Så om Gustav bara lovar att miljöpartiet är Sveriges tredje största parti om hundra dagar så tror jag på honom och happy days are here again!

    THE BOY WONDER

    SvaraRadera
  13. Är verkligen befintligt (mp) så ideologiskt avancerat? Rör det sig inte mera om den betydligt enklare "hedonist-opportunismen", där allt som betyder att man får stanna kvar i salongerna anses vara den ansvarsfulla politiken..?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klart det gör!
      Men det låter mycket mer intellektuellt så här..

      Radera
  14. Grunden är att partiet svikit sina väljare i frågor som man trodde var omöjligt, enbart för att få sitta och äta vid djävulens bord. Man kan säga att partiledning och deras anhängare i den "nya generationen" sålt sin själ och pinkar på det mesta gjort partiet unikt genom åren. Bli inte förvånad om 4% kommer attl närmare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm.
      Undrar vad som hänt om ett kommunistiskt parti hade kört sin kommunistiska variant av gahrtonismen.

      A.E.

      Radera
    2. 4%-spärren är väl redan nära så det räcker?
      Bara i någon undersökning där SD är största parti klarar mp 5% men den tror vi ju inte på..

      Radera
  15. Intressant analys. Som Schlaugianist (utom MP) är jag övertygad om att MP inte kan nå framgång genom Garthonism. Med framgång menar jag både röstsiffror och förmåga att genomföra en förändring av samhället i grön riktning värd namnet.
    En grundläggande anledning är MPs starka position i folks medvetande som ett huvudsakligt enfrågeparti (miljö, fred). MP fungerar då som röstmagnet när människor/väljare vill dra i nödbromsen. Vi behöver ett rebelliskt schlagianistiskt parti som med 10-15 %, oavsett regeringsmakt, kan få ett genomslag och ett förändringstryck på de övriga partierna. Ett Garthonistiskt Parti med motsvarande väljarstöd ser jag som osannolikt eftersom utslätningen på sikt gör partiet ointressant. Partiet förlorar sin position och miljöaktivistiska rebelliska karaktär. Nuvarande Garthonistiska MP i regeringsmedverkan ger ett försvagat väljarstöd och
    ett allt svagare och politiskt fragmenterat inflytande. Partiet har monterat bort sin opinionsbildande roll och lagt sig platt i sin paradgren; miljö och fred. Partiet kan därför inte bli en kraft att räkna med när det gäller verklig förändring.

    SvaraRadera
  16. MP har klättrat upp till 5,3 procent i Sentios junimätning. MP i nuvarande skepnad tilltalar antagligen tillräckligt många väljare för att partiet ska hänga kvar. Som gahrtonistiskt parti utgör det ett värdefullt komplement till S. (Hoppas att h:et kom på rätt ställe i namnet.)

    /Gt (schlaugist)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt att hänvisa till den ovetenskapliga och oseriösa undersökning som sätter SD som Sveriges största parti!
      Inte ett enda rätt har dom och fascister är dom!

      Radera
  17. Tillägg: Jag menar förstås "värdefullt" ur sossarnas synvinkel. Ur grön vinkel är det givetvis tvärtom.

    Gt

    SvaraRadera
  18. Jasså, Billy han fortsätter att slicka. Minst sagt en omnipotent syn på sig själv av Schlaug, ungefär som leninism visa stalinism. Men jag tror att det blir i stället Fridolism. Killen är stark som en nötkärna. Ung och stark och ibland fortfarande barnslig. Jag tyckte han kom undan för lätt repressalier som juntan i partiet höll på med i kongressen. Men han ÄR framtiden vad än gubbarna tycker. Päivi

    SvaraRadera
  19. Rolig analys med många korn av sanning, tycker jag.
    Får väl kalla mig "schlaugian", då.
    MP gjorde ett förlustval 2014, och med tanke på målsättningen att bli riksdagens tredje största parti var valet en fullständig katastrof.
    Stollepartiet hade drabbats av hybris.
    Ja, det är stollar som leder partiet idag, anser jag.
    Efter förlustvalet satte man sig så i knät på socialdemokraterna, det gamla betongpartiet som så många gröna kämpat mot så länge.
    Ett litet förlustparti i knät på ett stort parti, alltså.
    Då får man ju vara ordentligt makthungrig och glömma varför partiet bildades, eller hur?
    Man steg alltså på ett sluttande plan som transporterade partiet ner i mörka källaren: eftergift på eftergift, skandal på skandal.
    Vilka väljare vill kännas vid det partiet idag?
    Det MP har missat de senaste 15 åren med sin "gahrtonism" är ju den gröna opinionsbildningen!
    Väljarna förstår helt enkelt inte varför de bör rösta på MP.
    I stället ser väljarna endast att andra partier också värnar om miljön och har skrivit gedigna miljöprogram.
    Varför då rösta på MP, som ju endast kan klanta till det, tydligen?
    När MP bildades var tillväxtkritiken själva grundbulten.
    Men den grundbulten har man lösgjort och gömt undan, kastat bort.
    Därefter har man fuskat undan alla andra tunga gröna idéer.
    Ty makten framför allt.
    I socialdemokraternas knä.
    Jag tror numera inte att stollarna vaknar förrän partiet åker ur riksdagen en andra gång.
    Kan de göra något annat utan sitt existensberättigande?
    Kan ett parti utan gröna röster och utan grön opinionsbildning intressera någon enda grön väljare?
    När det krävs 3,7 planeter för att alla världens människor ska kunna leva som den genomsnittlige svensken, då finns numera ingen grön röst i riksdagen.
    Det horribla i detta inser varje sant grön, men inte "gahrtonisterna".
    Inför valet 2018 bör gröna samlas till en grön opinionsbildning.



    SvaraRadera
  20. /Päivi
    föreslår marxism och leninism och instämmer för övrigt helt och hållet!

    SvaraRadera
  21. Kan anonym 05:42 ge exempel på mätinstitut som är seriösa, eller rent av vetenskapliga?

    SvaraRadera
  22. Billy Larssons beskrivning kan ju i stora delar kännas träffsäker, men jag anser att den behöver vidareutvecklas på några centrala punkter.

    1. När jag gick med i MP på 90-talet var det relevant att tala om två huvudinriktningar vad gäller strategin: en som betonade att uppnå politiska resultat så snart som möjligt, vilket kräver att man kompromissar, kohandlar och går in i koalitioner, och en som betonade opinionsbildning för våra visioner, vilket ansågs försvåras av att samtidigt hålla på med kompromisser och kohandel. Men någon gång för ca 12 år sedan dök det upp en tredje huvudstrategi, som såg regeringsmedverkan som det högst prioriterade kravet/målet, vilket därmed blev överordnat både sakpolitiska resultat och visionärt opinionsarbete. Denna tredelning vad gäller synen på MP:s strategi finns än idag, och det kommer inte riktigt fram i Billy Larssons analys.

    En del invänder att fixeringen vid regeringsmedverkan är en förlängning av den resultatinriktade strategin, men jag menar att det är en stor skillnad, principiellt och ibland också i praktiken. Om man inför en förhandling ställer ett ultimatum, så får man svårare att förhandla om andra frågor. Man måste ju vinna förhandlingen i den del man ställt ultimatum om, därmed kan motparten kräva desto större eftergifter i andra frågor, och det vet motparten. Har man gjort det till ett ultimatum att få ingå i regeringen, så har man därmed gjort detta till överordnat över alla sakpolitiska krav som man också skulle vilja få igenom. Däri ligger motsättningen. För den som vill uppnå maximala sakpolitiska resultat är det oftast viktigt att sträva efter att ingå i regeringen, men kontraproduktivt att göra det till ett ultimatum.

    Den nya strategin att sätta regeringemedverkan framför allt annat dök upp när partiledningen första gången gick ut i media och sa att efter nästa val ska vi rösta emot varje regering vi inte själva ingår i. Året därpå hade man inför kongressen skrivit in ett ultimatum om regeringsmedverkan i ramplanen, men kongressen röstade bort detta till förmån för en formulering om att vilken statsminister MP accepterar och vilken samarbetsform vi ska ha med statsministerns parti bestäms efter valet beroende på hur vi kan få igenom mest av vår politik. Genom den kongressomröstningen ställdes tydligt prioritering av sakpolitiska resultat mot prioritering av ministerposter som två olika strategier, och den gången blev resultatet en seger för den resultatinriktade strategin över regering-framför-allt-strategin. Men några år senare och en bit in på nästa mandatperiod tror jag partistyrelsen fick igenom en formulering om att vår regeringsmedverkan var ett absolut villkor för att vi skulle stödja en regering.

    Men de som drivit igenom regeringsmedverkan-som-ultimatum-linjen har nog aldrig riktigt insett denna motsättning. Jag har diskuterat med några av dem som sagt att "nej om vi ska vara med i regeringen måste/kommer vi också få igenom mycket mer av vår politik". Nu ser vi allt tydligare att detta inte alls är någon självklarhet.

    2. Oavsett vilken av de tre strategierna man lutar mest åt, så är det ett misstag att tro att vår möjlighet att påverka i en regering främst beror på om vi har 6, 12 eller 18 % av väljarstödet. Vår möjlighet att ställa tuffa krav på våra koalitionspartner är mer beroende av om vi har något alternativ att regera ihop med någon annan eller inte. Därför tror jag det var ett centralt strategiskt misstag, både inför 2014 och inför 2010, att slå fast med vilken sida vi ville regera innan vi hade förhandlat fram tillräckligt bra kompromisser om knäckfrågor som säkerhetspolitiken, energipolitiken, rovdjurspolitiken och skogspolitiken.

    Avslutningsvis vill jag tillägga att jag är väldigt tveksam till om det är rättvist mot Per Gahrton att benämna den överdrivna prioriteringen av ministerposter efter honom. Visserligen satt han i PS vid den tiden denna strategi dök upp, men jag hade nog intrycket att det snarare var andra i ledningen som drev fram den strategin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för en fin komplettering Anders. Sen är det inte meningen att "gahrtonism" ska låta nedvärderande, jag skrev:

      "Bägge strategierna har samma mål; en radikal grön politik, så det är inget fel på ambitionerna." och framhöll att även den strategin har sina fördelar.

      Jag ville dock ha namn som stack ut lite, och jag tror att Per Gahrton har inspirerat Fridolin och andra som driver linjen om regeringsduglighet hårt, det är min bild från Maggie Strömbergs bok ”Vi blev som dom andra."

      Radera
  23. Haha, har för vana att kalla mig schlaugian när jag träffar gröna jag inte känner såväl och snabbt och koncist vill kommunicera min gröna tro.

    SvaraRadera
  24. Det är märkligt att du så sällan använder ordet hållbar, Birger. Du föredrar det diffusa ordet "grön". Kan du förklara varför? Är inte det viktigaste kriteriet på att något är bra att det är hållbart? Handlar inte hela evolutionen om att selektera fram det hållbara? Miljöpartiet skyltade på senaste kongressen i maj med devisen "hållbar utveckling", vilket kändes ganska sunt, men du föredrar att använda det sladdriga begreppet "grön", som du kan fylla med vilken innebörd du vill. Du är mer en predikant än en politiker, förefaller det. En politiker måste framförallt formulera en hållbar politik, oavsett om hjärtat brinner för jämlikhet, frihet eller naturskydd. Jag uppfattar nog att miljöpartiet börjat ta den uppgiften på allvar. Medan du bara vill fortsätta drömma. Kanske då dags att medge att du inte är politiker utan bara en som drömmer om en bättre värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om miljöpartiet hade bildats fem år senare hade vi kanske fått ett Partiet Hållbar Utveckling istället. Det hade nog varit bättre både för Sverige och Världen.

      Radera
    2. Jag kan väl föreslå ett parti med namnet "EkoSoLiD/Hållbar Utveckling" (E/EHU). Är mp intresserat av att uppdatera sin framtoning så är jag beredd att diskutera saken.

      Radera
  25. (s) verkar ha förväxlat den svenska modellen med "den magiska modellen", den där seglare kan segla utan vind, båt eller vatten & där arbetslösa går till jobbet utan arbetsplatser, lön eller anställningar..?

    SvaraRadera
  26. Är det schlaugianska aktivister som stormar Rosenbad?
    Eller gahrtonska?

    SvaraRadera
  27. Årets "gulligaste" politiska oro: centerpartiet oroar sig över att det eventuellt kan uppstå en liten, liten skillnad mellan dem som har lön att leva på & de som inte har det..

    SvaraRadera
  28. Billy, som vanligt en analys enbart fokuserad på maktstrategiska överväganden - lika ofruktbar som den gamla förkättrade vänster-högerskalan, eller realos och fundisar. Politiken är inte tvådimensionell. Det sorgliga med Mp är ju helt enkelt att de personer som nu dominerar riksdagsgruppen och partitoppen har sålt ut det mesta av partiets grundvärderingar för att få kampera vid köttgrytan ett tag. Everything for sale, hette en bra rulle av Wajda. Det gör man inte ostraffat i medlemmarnas och kärnväljarnas ögon. Jag har varit Mp-medlem sedan 1985 i ärkeröda Sundbyberg och aktiv där i över tio år. Jag gick med framför allt för att få bort de livsfientliga atomreaktorerna (som tillväxtstrategerna smart nog döpte om till kärnreaktorer och kärnkraft, det låter ju så mycket sundare och ofarligare). Jag är förvisso ingen typisk miljöpartist. Jag har alltid varit för ett starkt svenskt alliansfritt försvar, för fortsatt flyg på Bromma, men mot vinster i vården och omsorgen och skolan, och mot friskolor i grundskolan. Ja enligt den gamla mossiga terminologin vore jag snarast att betrakta som vänsterkonservativ. När nu Mp plötsligt accepterar fortsatt brassande av atomkraft(!) med ännu mera livsfarligt avfall, och dessutom förmodligen låter Vattenfall fortsätta schackra med brunkolet, så har partiledningen nått en botten. Efter över 30 år i Mp lämnar jag partiet åt sitt öde. Karriäristerna i ledningen må fortsätta resan utefter botten utan mig. Det är symptomatiskt att Mp också totalt har missat 1,5 miljoner väljare som har gått i pension. Inte en enda av våra riksdagsmän driver äldrefrågor när man läser om deras "hjärtefrågor". Det är bara klimat, feminism och jämställdhet man förnumstigt flaggar med. Den ena efter den andra. Opportunismen är magistral. Därför kan Mp aldrig kravla sig över 10%. De bedriver ungdomskult. So good luck, folks! Det finns bara tre partiledare just nu som står upp för en genomtänkt politisk agenda, och det är Sjöstedt, Åkesson och Ebba Busch. Jo, så är det. Och de argumenterar skickligt. Övriga kör mest med floskelmaskinen påslagen. Naturligtvis får Jonas Sjöstedt i fortsättningen mitt stöd. Där finns ju hjärta och en glöd som känns äkta. / jeha

    SvaraRadera
  29. Förlåt att jag här kommenterar ett annat inlägg, det om kolet idag 17/6. Håller sannerligen med dig men det där du skriver om att inte skylla på andra och att alla har ett eget ansvar gäller ju även Lise Nordin.
    "Detta har de gröna statsråden fått riksdagsledamoten, och MP:s talesperson, Lise Nordin att driva." Fått henne till? Hon borde ta det egna ansvaret och avsäga sig skiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fd mp, naturligtvis vore det bäst för klimatet att kolet låg kvar, men frågan som vänstermedia aldrig ställer Jonas Sjöstedt m.fl. är om det är rimligt att svenska skattebetalare ska finansiera detta med tiotals miljarder? Svenska skattebetalare som redan finansierar EU:s byråkrati och utjämning till länder som blivit fattiga av socialism, bistånd till tredje världen, den stora, dyra invandringen till Sverige, m.m. De betalar redan bland världens högsta skatter, finansministern lånar och skjuter skulden till skattebetalarnas barn och skattebetalarna får allt mindre välfärd och pension för sina skatter.

      Alla som ylar om att kolet borde ligga kvar kan väl "put their money where their mouth is", gå ihop och bjuda över det tjeckiska bolaget. Sedan kan de låta kolet ligga.

      Radera
  30. Erik: 1) Då ska man vara ärlig och motivera sin ståndpunkt med ekonomiska skäl, nu pågår en låtsasdebatt.
    2) Är man orolig för den svenska ekonomin får man titta på andra poster. Närmast perverst att motivera en sån planetär katastrofåtgärd i ett överflödssamhälle med ekonomiska skäl.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.