söndag 24 april 2016

Du som skadeglad tror att MP är på väg att försvinna blir besviken

Skadeglädjen tycks stor hos de som aldrig gillat Miljöpartiet. En del gråter krokodiltårar. Själv känner jag bara sorg. Och några uns vrede.

En del önskar att partiet krackelerar så pass att det försvinner. Andra, som vill partiet väl, oroas snarare över att så kan bli fallet. Jag kan ta glädjen från de förra och trösta de andra. MP har varit illa ute förr - och kommit tillbaka som återvinnare. 

Så blir det nu också. Men. Det kan komma att göra ont.

Det har krackelerat förr, paniken har brett ur sig förr. När MP fick lämna riksdagen 1991 efter bara en mandatperiod hade en sådan period pågått ett tag. Vilsenheten var stor. Som första nya parti på 70 år hade vi kommit in, som första åkt ur.

Partiet försvinner för alltid, skrockade de som avskydde vårt partis värderingar.

Men det blev en nystart. Det var en smärtsam process.

I en lätt mögelskadad skola byggde ett antal eldsjälar upp rikspartiet igen på den hållfasta grund som fanns bland gräsrötter som aldrig gav upp. De gräsrötter som bar på värderingar och drömmar om ett annat samhälle, alla de som slet ideellt.

Vi kom tillbaka 1994, och började så småningom inleda formellt budgetsamarbete med regeringen men insåg att partiet var för litet för att ingå i densamma - för regeringsmedverkan beslöt vi att 12 procent i valet 1998 skulle vara miniminivå.

Dels skulle vi då kunna få reellt - inte bara formellt - inflytande i en regeringen. Dels skulle vi ha tillräcklig fallhöjd - ett radikalt grönt parti i regeringsställning riskerar att tappa röster eftersom många som otåligt röstat grönt har förhoppningar som riskerar att inte bli infriade. 


Och nu, vad gör partiet nu? De faror som lurar är att man - "vi" höll jag på att säga - kanske inte förstår riskerna med att låta det fortsätta utan genomgripande förändringar på riksnivå. Dessutom: det är inte lätt att göra nödvändiga förändringar när man sitter i en regering. Lagt kort ligger tungt.

Att överleva den våg av krackelering, som just nu pågår, kräver nästan onaturliga förmågor. Bland annat felfrihet hos företrädare och pressfolk. Men också några sakliga såväl som symboliska rejäla framgångar i det politiska hantverket.

Om detta uteblir och man istället tvingas försvara steg som går i motsatt riktning mot vad man förväntas vilja är man ute på väldigt tunn is. Brunkolet, effektskatten, närmandet till Nato genom värdlandsavtalet ligger och lurar före sommaruppehållet.

Det är förstås en mardrömssituation där man riskerar att tappa det viktigaste man har: kärnväljarna. Och det är det farligaste ett idéparti kan göra.

Då gäller det att ta sig till säker mark. Vilket är smärtsamt. Lika smärtsamt som det var för snart 25 år sedan. Men svårare. För lagt kort ligger tungt.

Det blir inte bekvämt att ta sig ur det man är inne i. Det blir smärtsamt. Men det kommer att gå. Förr eller senare. För partiets värderingar är tidlösa.


Kongressen skall välja ny partisekreterare. En såväl sakligt som symboliskt viktig roll. Där har man ett embryo till det som skulle kunna bli nystart. Man har ett namn på gång. Hon heter Amanda Lind. Är från Härnösand där man förstått vad ideologisk förståelse betyder.

Men att som ny komma in i ett sammanhang där stämningen är tryckt - och många kort ligger tungt - är inte lätt.

Räcker det med att komma in med ett stort lass jävla-anamma, gott humör, ideologisk övertygelse och förståelse för vikten av att ett parti såväl måste sköta det demokratiska hantverket som driva opinion? 

Eller är lagda kort så tunga att de tar andan ur det som skulle kunna bli en omstart?



Att partiet kommer tillbaka, blir stort, får reellt inflytande är jag övertygad om. Frågan är bara när. Och hur långt ner man måste falla för att man skall förmå sig att göra allt det där som kommer att göra ont.

De som är skadeglada kommer, om inte annat sent omsider, att bli besvikna. För det tyngsta politiska kortet som till slut kommer att läggas är grönt. Det är där lösningar inför morgondagen finns. Det är i alla fall min övertygelse. Och den kan ingen ta ifrån mig.

Det gäller bara att stå upp för gröna värderingar, räta på ryggarna. Det gäller att våga värna den ideologiska rågången till de andra, inte sudda ut den av pin bekvämlighet.

Det gäller att göra allt det där som gräsrötterna en gång tidigare gjorde, allt det där som finns hos människor som drivs av engagemang utan tanke på vare sig cv eller bekvämlighet. Människor som bär på drömmar om ett annat samhälle.

66 kommentarer:

  1. Att mp hamnat fel när man bland annat varit villiga att offra snart sagt allt på det migrationspolitiska altaret är uppenbart. Lösningarna för framtiden är dock inte att backa partiklockan tjugo år. Huruvida det blir mp eller ett annat parti som driver framtidens politik är ganska oväsentligt. Miljöpartiet har ingen överlägsen ideologi, främst eftersom man aldrig lyckats få ihop en sådan. Däremot har man lite större chans än de andra partierna att till sist skaffa sig en sådan. Det biologiska livet bör vara en sund ideologis grund, inte någon knäpp överbetoning av jämlikhet, frihet eller något annat. Miljöpartiet har vissa överlevnadsförutsättningar blott och bart för att man förstått (?) vad som är viktigast av allt. Men sedan gäller det att få till ett rimligt tänkande på den grunden, vilket man fortfarande får se sig om i stjärnorna efter. Miljöpartiet borde varit ett parti för tänkare, men har istället varit ett parti för känslomänniskor, vilket är skälet till att jag aldrig känt mig hemma i partiet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ideologi är till syvende och sist alltid en subjektiv känslomässig värdering. Fördelningspolitik och rättvisa är känslomässiga frågor.

      Radera
    2. Du har fel BD. I synnerhet eftersom det finns mer fundamentala saker än fördelningspolitik och rättvisa. Själva livet. Som är mer än något subjektivt. Det finns på riktigt. Det följer en massa lagar. Som också avgör vad som är rätt och fel.

      Radera
    3. Finns det nån politisk filosof som håller med dig?

      Radera
    4. Det är nog faktiskt väldigt få politiska filosofer som är värdesubjektivister. Är man det kan man skita i att filosofera och bara ta för sig av det man känner för.

      Har du exempelvis hört talas om naturrätten? "Naturrätt (latin: ius naturale, lex naturalis) är ett fundamentalt begrepp inom politiska ideologier och rättsfilosofi. Med naturrätt åsyftas teorin att rätt kan vara naturlig, objektivt sann och universellt giltig - "vad en människa är berättigad till just på grund av sin mänskliga natur", enligt filosofen Bertrand Russells definition.[1] Naturrätten utgör vidare idéhistorisk grund för mänskliga rättigheter, demokrati och flera länders konstitutioner, och är ett viktigt begrepp bland annat i diskussioner om legitimering av makt, statsbildning, ägande och krigets lagar."

      Russel gör dock i citatet ovan misstaget att tro att naturrätten bara ger människor en massa rättigheter. Några naturskyldigheter verkar han inte räkna med. Naturens tvång är dock mer verkliga än några "rättigheter" naturen ger oss. Dessutom är det inte bara människans natur som avgör vad som är rätt och fel. Resten av verkligheten spelar också roll. Men dagens politiker vill ju verkligen tro att det enda man behöver för att få ordning på världen är en gedigen rättighetskatalog.

      Radera
    5. Sen finns positiva och negativa friheter och rättigheter som också genomsyrar alla ideologier.
      Samt G. E. Moores naturalistiska felslut att diskutera.
      Just felslutet och negativa fri och rättigheter har många svårt att ta till sig.

      Radera
    6. Åsikten om vad naturätten omfattar och innebär har dock varierat ganska mycket. Så givetvis är naturrätten subjektiv.

      Radera
    7. Sen finns positiva och negativa friheter och rättigheter som också genomsyrar alla ideologier.
      Samt G. E. Moores naturalistiska felslut att diskutera.
      Just felslutet och negativa fri och rättigheter har många svårt att ta till sig.

      Radera
    8. Jag är lite för trött för att fortsätta den här diskussionen nu. Objektiviteten är dock mycket större än vissa tror. Om man anser att alla har rätt till en bostad så beror det på att man tror att alla behöver en bostad, vilket är ett medicinskt-biologiskt påstående om människan som vetenskapen kan underbygga eller vederlägga. Om man tycker att lycka är viktigt så är det för att man tror att människan behöver lycka eller envetet strävar efter lycka, vilket är ett påstående som psykologin bör underbygga eller vederlägga och skulle psykologin vederlägga påståendet så blev det förstås meningslöst att försöka göra människor lyckliga.

      Radera
    9. Ja, du kan ju fortsätta tro det mot bättre vetande.

      Radera
    10. Om man nu skulle tänka efter lite...vilket jag faktiskt unnar MP. Så titta på budgetens besparingar, på kanske 40 mdkr beroende på höstens immigration. Vad skulle då MPs immigrationspolitik kosta? Vilka hål skulle det kräva i nästa och näst, nästa budget? Om vi nu skall tänka en stund.

      Radera
  2. Bara faktum att ett gammalt språkrör skriver detta inlägg i frågan varslar att Miljöpartiet är väldigt illa ute. Den närmsta tiden kommer de andra partierna klämma ur sig mängder av grön tubpasta som tar över MP:s väljare till 2018. Vilka rester av partiet återstår efter valet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lugnt, Putin invaderar och sätter hela styrelsen som hilfswillige kapos för att bevara freden i olika svenska provinser. Fridolin blir Sveriges svar på Kadyrov. Allt för makten!

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  3. Om man hanterar en kris rätt finns det alla möjligheter att komma ut starkare på andra sidan. Kanske mindre, men starkare.
    Börjar man fundera kring procent och väljare, och inte om sakfrågor och ideologi, kan det dock bli tvärt om.

    Alla hus behöver städas då och då...

    SvaraRadera
  4. MPs partistyrelse består numera av en samling maktkåta och naiva karriärister. Parhästarna Romson/Fridolin överträffar Juholts tafflighet med hästlängder. HAr man ingen medieträning inom MP eller är det så enkelt att dessa språkrörs världsbild har förvridits när man tagit in personer som förnekar förintelsen till partistyrelsen? Ett första steg är att Romson/Fridolin likt Kaplan "frivilligt" avgår. Men detta räcker inte på långa vägar. De nya språkrören måste genast definiera en ny värdegrund och rensa upp i leden. För övrigt har Per T Ohlson en nykter sammanfattning av krisen i MP:
    http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/per-t-ohlsson-en-samlad-bedomning/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle kanske inte, vid en samlad bedömning, likställa Romson och Fridolin.

      Radera
  5. Skall Mp komme tillbaka måste man inse miljöpolitikens villkor.
    Att ha miljöpolitik som ideologi räcker inte!
    Det måste grundas på fakta! Vissa problem är uppenbara. Som kärnkraften...
    Liksom GMO. Men på vad sätt?
    Istället för att ha miljön som ideologiskt underlag måste varje åtgärd motiveras med vetenskaplig grundhet. Vilket just har avslöjats på denna korta tid....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen har vi knappt någon orörd natur heller.
      Så gott som allt har påverkats av människan, så kallad kulturmark.
      Att ignorera detta basala inom ett parti som säger sig värna om vår natur.
      Samtidigt som de ignorerar kulturens betydelse för just den samma.
      En av de mest viktiga komponenterna är även den enskilda äganderätten, utan den kan vi aldrig värna om vår miljö.

      Radera
    2. Ja, så länge jag får äga luften och solen så är jag för enskild äganderätt på allt.

      Radera
    3. Glöm inte vattnet Ben Dover. Det tar jag, så att jag har råd att hyra luft och sol av dig när jag behöver det.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  6. Tror att förnyelseprocessen kommer att komma igång snabbt. Medlemmarna kommer inte att acceptera ett långsamt förfall ner mot botten enbart för att skydda en obsolet partiledning. Det kommer att koka nu en kortare period, och sedan blir det en urblåsning med byte av partiledning inklusive rör. Den absurda situationen att rören är helt låsta av sina tidigare lojaliteter kan helt enkelt inte förlama partiet mer än veckor, sedan tar det slut på ett eller annat sätt.
    Förmodligen är det bästa för partiet att processen kommer igång fort, annars kommer man att tappa medlemmar och ännu fler kommer att tappa motivationen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan bör man lägga tid på en analys av partiets formella och informella ledningssystem.
      Jonas Gardell skrev en kul text om när han var medlem i någon sekt, liknande Hare Krishna eller något sådant. Alla trodde det var total demokrati och ingen hierarki alls, fast när en speciell person sa hoppa så hoppade alla, för han hade alltid rätt.
      Ett parti med rötter i folkrörelser tror man kanske automatiskt blir demokratiskt. Medlemmar är inte på sin vakt och helt plötsligt, som nu, börjar medlemmar inse att man är med i det mest toppstyrda partiet i Riksdagen. Här är tyvärr språkrören medskyldiga. I synnerhet Fridolins attityder, när något går åt helvete ska det snabbt förklaras av honom och sedan ingen mer diskussion om det. Breven som ska lugna ned och hålla medlemmarna kuvade är ju totalt patetska och missriktade initiativ. Gör man så har man absolut inget inyresse av att bottna några problem.
      Baksidan blir uppenbar när medlemmarna inser att de varit kuvade och att de är medlemmar i något som gradvis mot deras vilja ska förvandlas till något annat, som de definitivt inte har fått rösta om, så blir reaktionen våldsam, och när ledningen kommer till jobbet en måndag så är deras stolar borta.

      Radera
  7. Ja Fridolin framstår som oerhört dryg och mästrande. Det öppna brevet till medlemmarna med MP:s värderingar handlar om otroligt basala grejer som skulle kunna gälla vilket parti som helst. Jag är inte själv miljöpartist men mycket intresserad av vår planet och dess miljö. Har aldrig känt att MP är något för mig just av anledningen som Gardel pekar på, en sorts aningslöshet där man tror alla är snälla och då kan inget gå fel. Det förvånar mig mycket att Löfvén inte är hårdare mot MP, speciellt när det gäller att dela upp ministerposter mellan de båda partierna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det tråkiga är att den där aningslösheten, naiviteten, hittas i nivåerna under toppskiktet. Inte i toppskiktet. I toppskiktet har man en agenda, som inte nödvändigtvis är direkt genomröstad i alla dess detaljer på någon kongress, som man ska driva igenom. Aningslösheten hos de under toppnivån gör att de sedan inte reagerar när partitoppar helt uppenbart inte ens delar partiets grundideologi. Topparna inklusive språkrören, har fullt medvetet valt att kompromissa med detta, medan medlemmarna känner sig mer och mer främmande i sitt parti.

      Radera
    2. Ja det har du rätt i och det är väl vad Birger Schlaug är inne på också. Det är otroligt obehagligt men samtidigt bra att det nu är uppenbart så alla kan se. Vad jag menar är också att medlemmarna har en skyldighet att just se.

      Radera
  8. Det finns ingen risk att MP försvinner, man har varit extrema i flera år nu. MP nu är inte samma som MP 15 år sedan.

    Migrationspolitiken kostar 70-80 miljarder per år bara i inledande kostnader. Tar man med sjukvård, utbildning, barnbidrag och framför allt socialbidrag handlar det om långt över 100 miljarder per år.

    Man har övergivit sin gamla miljöprofil mot en migrationsprofil. Man totalt åderlåter SJ på pengar, man satsar på kolkraft, men framför allt lägger man alla pengar på migrationen. Tänk så mycket riktiga investeringar man kunnat göra för de mer än 1000 miljarder som slängts bort de senaste tio åren

    Vad har man fått istället? Jo en svenskfientlig grupp på flera hundra tusen personer, där det anses normalt att hata homosexuella, att inte låta tjejer vara med på gympalektionerna, att kräva att ens egen religion ska ha företräde över allt annat

    Katastrof

    SvaraRadera
    Svar
    1. En katastrof som synd svart på vitt i regeringens vårändringsbudget, för de som kan läsa och har fundamentala kunskaper i plus och minus.

      Radera
  9. Amanda Lind lär ju vara för etnisk kvotering, endast varannan på vallistor med svensk bakgrund, trots att de utgör omkring fyra av fem av befolkningen. (Parallella strömningar ses ju inte oväntat hos public service.)

    Från den internationella diversity-forskningen är det väldigt tydligt att bra beslutskvalitet förväntas vid hög kognitiv diversitet och låg värderingsmässig dito. Kognitiv är inte nödvändigtvis samma som social(dvs kön, ålder, etnicitet etc), och kan inte sällan verka i motsatt riktning. Värderingsmässigt är ju någotsånär givet inom ett parti. Problemet är just att fokuset ofta läggs så starkt på social istället för kognitiv diversitet, vilket antyds med dylik kvotering av etnicitet.

    Varför inte ställa upp kriterier kring kognitiv diversitet istället? Inte minst med tanke på vad som lyfts fram senaste veckan, när journalister för en gångs skull valt att kommunicera till allmänheten problemområden och strömningar som varit väl kända rätt länge. (Att det sker just nu och flera delar kommer på en gång antyder just gruppbeteende och brist på kognitiv diversitet hos media.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fredagfriday, så vitt jag begriper så är Amanda föreslagen därför att hon gjort ett bra, kvalitativt och engagerat jobb i Härnösand, någon "etnisk kvotering", som du skriver, handlar det absolut inte om. Kvalitativa värden, snarare. Och ett hopp.

      Radera
    2. Jag kan mycket väl tänka mig att hon gjort ett bra jobb och hållit den ideologiska fanan högt och att det är på dessa meriter hon är föreslagen. Vad jag ville var bara att lyfta det eventuellt problematiska med att personen synes förespråka just någon form av etnisk kvotering, och risken med att detta leder fel - samt vad alternativet skulle kunna vara för att leda partiet i en bättre riktning.

      Jag skall inte länka, men här ett citat från en artikel i expressen som lyfter det hela:

      'Miljöparitet i Härnösand vill att Miljöpartiet nationellt - och övriga partier - också ska börja kvotera in invandrare, efter varannan-principen.
      "Nu har vi jobbat med kvotering och att få in en lika representation av män och kvinnor, och att man kan lyfta den här frågan som ett nästa steg", säger Amanda Lind, språkrör för MP Härnösand i ett Rapport-inslag.'

      Radera
    3. De menar nog proportionellt, och inte bokstavligt varannan.
      Ska man lägga in fler kvoter, föruton kön, så blir det problematiskt. För det första, vilka kriterier är viktigast? Är det födelseland, utbildningsnivå, religion, ålder...? Och hur små undergrupper kan ett litet parti hantera?

      Radera
    4. Varannan svenskfödd är det som gäller i Härnösand, såvida de inte ändrat sedan jag senast läste. En "randig" lista. Min magkänsla är knappast den bästa av detta kvoteringstänk, i minst när forskningen tydligt säger något annat...

      Radera
    5. Fredagfriday, det har jag inte sett - om det är som du säger så har man i alla fall lyckats väldigt dåligt, av de tjugo förtroendevalda man har tillsatt ger väldigt lite intryck av att man haft den målsättningen... Jag hittar det inte heller under deras rubriken om mångkultur.

      Radera
    6. Kolla gärna med din tidigare språkrörskollega Eva Goës, från hennes blogg:

      "Vi vill få flera av våra invånare som kommer från andra länder engagerade i politiken. Vi har redan tidigare haft 25-30 % utlandsfödda, men nu varvas listorna från toppen!" Om nu målet är att representera efter etnicitet så misslyckas de alltså redan tidigare enligt detta uttalande. Enligt SCB hade Härnösand 11% utrikesfödda (16% i riket) 2014.

      Ser vi sedan till den andra kvoteringsfaktorn så skriver hon:

      "Eftersom Miljöpartiet i Härnösand inte har problem med kvinnorepresentationen, (efter nomineringen hade vi 2/3 kvinnor som kandidater)". Om nu könsrepresentation är viktig så verkar de även misslyckas där. På presenterad lista är det i princip konstant bara var tredje man, först i slutet på 'i realiteten icke-valbar plats' det jämnas ut något.

      Det kan mycket väl vara så att denna lista representerar bäst kognitiv diversitet, men då tycker jag att det är något som bör lyftas fram.

      Jag blir riktigt ledsen när jag ser dagens auktoritära tendenser och kollektivistiska/identitetspolitiska strömningar hos ett parti som jag en gång upplevde som snarare motsatsen till detta. Min upplevelse är att jag inte är helt ensam om detta.

      Radera
    7. Rekommenderat inlägg på temat, dagens inlägg på "Staffans blogg", fd kommunalråd/fårbonde/trädgårdsfantast etc

      Radera
  10. Vill bara skriva att;

    Det är inte bara Tur, det är Skicklighet, att du finns där Birger Schlaug!
    Tungt Vägande ord, som verkligen Behövs.
    Övriga ord, känns helt överflödiga.

    Inte bara för Mp, utan för fler partipolitiker, som också de behöver se sej i spegeln, om vad de har skapat här och nu.
    Tack för du återger ett Hopp framåt!
    ... för Mp och övriga behöver alla ta sej en lång tankeställare.

    SvaraRadera
  11. Förstår inte riktigt hur detta kommentarsfält fungerar så en testpost först =)

    SvaraRadera
  12. Jag är en riktig miljöpartist. Efter alla skandaler senast så säger folk runt omkring mig att de inte förstår hur folk kommer att rösta på miljöpartiet efter det här. Sedan tittar de på mig och säger: du kommer rösta ändå.
    Och de har väl rätt, även om det gör ont inombords. För mig började det med att Mikaela Valtersson inte blev vald till språkrör. Hon var ett klockrent val för mig. Men jag kan förstå att hon inte blev det, för man visste att man ville ha Fridolin sen ville man ha en som kunde föra miljöfrågorna och då var Romson ett rimligare val.
    Däremot kan jag tycka att när man blickar på tiden som gått nu så har Romson fått mer slag mot sig än hon riktigt förtjänat. Visst hon har uttryckt sig fel fler gånger än vad kan anses acceptabelt. Men det var hon som stod och grät i tv i migrationsvändningen, medan Fridolin snarare upplevdes som att han gömde sig. Hon har på något sätt försökt ta ansvar i högre utsträckning än Fridolin har. Men nu när ljuset hamnar på honom och det är upp till honom att ta ansvar är vi många som känner oss besvikna.

    Personligen vill jag i dagsläget att ingen av dem ska sitta kvar. Men en kongress närmar sig och jag antar att alternativ aldrig ens funderats över så det börjar bli lite för sent att välja om och välja rätt. Och det brukar vara svårt att hitta andra villiga att ställa upp i kriser som detta. Så det blir att som miljöpartist stå ut ett tag till. Jag är skeptisk till valet av ny partisekreterare, men som läget är nu spelar det inte så stor roll, hon kan få chansen om hon vill... känns som att ingenting kan göra saker värre nu och att bli positivt överraskad skulle vara välkommet.

    Borde miljöpartiet lämna regeringen? Jag tror att man borde gjort det tidigare, nu vet jag inte vilket gott som skulle komma ur ett avhopp mer än att man erkänner sig misslyckat som regeringsparti. Förtroendet är redan i botten, som miljöpartist finns det inte så mycket att hoppas på. Vi har vattenfall, nato samt effektskatten - fler misslyckanden att se fram emot. Däremot om miljöpartiet lämnar så väntar nyval, och för mig svider det att lämna in en miljöpartistisk valsedel i lådan i dagsläget. Åren kvar till nästa val kan förhoppningsvis ge partiet möjlighet att se över saker och ting och ge mig möjlighet att känna mig trygg i varför jag är miljöpartist och varför jag vill ge miljöpartiet fortsatt förtroende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En "riktig" miljöpartist hade inte satt sin tillit till Valtersson. Hon var en av dem som så förutsägbart sådde vad mp nu skördar.

      Radera
    2. Jag instämmer med "Fd mp". Mikaela Valtersson hade inte hållbarhet bland sina kärnvärden och då är man inte en äkta miljöpartist. Hon hade liksom många andra gått med i ett parti hon inte hörde hemma i. Och arbetat sig upp till toppen för att diverse starka kommersiella intressen ville ha en extrem "liberal" som partiets ekonomiska talesperson och var beredda att understödja henne på alla sätt. Godtrogna miljöpartister fattar inte när deras kandidater stöds av onda krafter. Mammon eller islamism.

      Radera
    3. Det är ok att ni kallar mig "oäkta" eller "oriktig" miljöpartist då om det gör er lyckligare, jag ser iaf inget annat parti som representerar mina åsikter och värderingar bättre än miljöpartiet och kommer sannolikt att vara kvar trots att det ser eländigt ut för tillfället och jag själv inte riktigt vet hur partiet ska styras upp för att kunna få tillbaka sin trovärdighet.

      Det som gjorde att jag var imponerad över Mikaela Valtersson var hur bra hon talade kring ekonomiska frågor. Det skulle ha varit enormt intressant om miljöpartiet hade ett språkrör som kunnat ge partiet förtroende i de ekonomiska frågorna, något som varit svårt för miljöpartiet tidigare. Jag är besviken över att kongressen inte valde henne, och jag är fortsatt besviken över att partiet inte kommer att få chansen att välja henne igen. Så för mig, som oavsett definitioner alltid röstat på miljöpartiet, så kändes Mikaela som en representant som skulle ha skött språkrörsrollen bättre och det var det första misstaget jag såg miljöpartiet göra, därefter har det tillkommit många fler. Jag tycker även att vissa kompromisser har varit acceptabla, men när det kommer till att driva nästan en hel valkampanj på vattenfall och brunkolet i tyskland och sedan kompromissa där, då är det dags att se sig själv i spegeln. Dessutom när vi även vet hur mycket kolkraftverken släpper ut i jämförelse med Sveriges totala utsläpp. Jag ser inte hur det ska kunna gå att försvara en sådan kompromiss på något sätt om miljön är viktig för oss miljöpartister.

      Radera
    4. Inte minst ingick hon i gänget som tillsammans med M Wetterstrand, P Eriksson och aktuelle Magnus Johansson såg till att mp lämnade sitt demokratiska gröna arv för att bli ett grått och toppstyrt parti. Med beröringsskräck för gröna grundbultar.
      Säger som Birger, känner sorg och vrede. Sedan länge. Måtte många i toppen ryka så att den här eran tar slut någon gång. Och grön stake återuppstå.
      Om inte nu, när?

      Radera
    5. Valtersson var allt annat än grön i ekonomiska frågor.

      Radera
    6. Fd mp,
      Toppen kommer nog att ryka nu, och tvingas lämna plats till en ny ledning som är närmare gräsrötterna och med mer klassisk grön politik. Men den aktuella ledningen kommer att kämpa emot det, givetvis. Med näbbar och klor.
      De grova misstag som de gör nu, görs på grund av stress. Fridolins planeringschef som inte ville höra mer elände i TV, fick för sig att försöka diktera vad som skulle tas upp i ett TV-program. Idiotiskt. Idag ställde man in ett ledningsmöte p g a att man trodde att media skulle lyssna på mötet. Där avslöjar man två saker; man ser det som prioriterat att hålla diskussionen och eventuella beslut hemliga, vilket borde vara prioritet 16 just nu. Och dessutom tror man att de som deltar på mötet ska hålla tätt utåt. Om mötet ska inkludera fler än språkrören, får de nog glömma den målsättningen. Diskussionen på mötet kommer att vara ute i media direkt, oavsett om de kan lyssna av mötet eller inte.
      Men det här visar hur stressade ledningen är och hur fel de prioriterar och hanterar situationen just nu. Det handlar kanske om dagar nu innan betydande ändringar kommer att annonseras.

      Radera
    7. Utifrån tycks Schlyter som rör i maj vara ett måste för att upprätta partiet.

      Radera
    8. Carl Schlyter är mitt mest hoppfulla alternativ till Fridolin, och jag skulle bli lycklig med honom som nytt rör :) Det skulle vara ett stort steg till upprättelse måste jag säga :)

      Radera
    9. Jag har träffat Schlyter en gång på hans rum i Bryssel. Växterna i rummet var vissna och själv framstod han som galet socialistisk. Mer röd än grön, alltså. Vill man ha en trovärdig ekonomisk politik är nog inte det bästa kortet, alltså.

      Radera
    10. Eftersom man sa tack men nej tack till Mikaela Valtersson så är det bara att acceptera att trovärdighet i ekonomisk politik inte hör till majoriteten av medlemmarnas prioritet :/ Och eftersom man ska acceptera det och se till övriga politiken så tycker jag att Carl Schlyter är härlig, enormt duktig debattör som både skulle kunna kommunicera till andra partier och till folket varför miljöpartiet fortfarande kan vara en kraft att räkna med. Jag skulle gärna ge honom chansen!

      Radera
    11. Jeppen, jag har träffat Schlyter flera gånger och noterade varken något visset eller galet. :)

      Radera
  13. Läs Per T Ohlssons kolumn i Sydsvenskan
    http://www.sydsvenskan.se/opinion/per-t-ohlsson/per-t-ohlsson-en-samlad-bedomning/

    MP måste bestämma sig vad deras riktiga ideologi är

    SvaraRadera
  14. Det går fort nu, vad det verkar. Processen har skapat sitt eget momentum. Att ett kommunalråd kritiserar ledningen är inte så farligt, de sitter på olika mandat. Men när en riksdagsledamot och utskottsordförande gör detsamma, och dessutom indirekt uttalar att hon saknar förtroende för det ena språkröret, närmar det sig Juholts sista vecka. Konstig slump att det sker just före kongressen, det blir en märklig kongress som inofficiellt kommer att handla om partiledningen men officiellt om politiken.

    SvaraRadera
  15. Skadeglädje är som söta alkoholstarka drinkar, trevligt när man dricker dem, men det finns en prislapp. Jo det kan kännas skönt för en SDare att ett annat parti löper gatlopp för en gångs skull, ett parti som varit mediernas skötebarn (nåja, lite överdrivet kanske). Tror inte så många känner skadeglädje som varit med ett tag, man anar att man kanske står på tur, det är så det fungerar, och det var kanske det just MP inte visste? Som utomstående betraktare. MP har inte gjort hemläxan, det som fungerade med identitetspolitik fungerar inte lika smidigt i dag. Den uppenbara politiska korrekthet man fick poäng för i går ger kanske minuspoäng i dag, och DET tycker jag är bra. Hoppas faktiskt att MP lär sig läxan, och det är en helt annan läxa en den gamla trätan mellan fundisar och realos. Men ni tar er väl aldrig ur den motsättningen. Och så det här med att räkna plus och minus. Vårändringsbudgeten innehåller indragningar på en 40 mdkr för höstens migration. Vad skulle då er migration kosta på sikt? Ja men stå för er migrationspolitik då, men ta höjd för den i budgeten, låt Lennart Olsen räkna på den. Jag lovar att chocken kommer bli fasansfull. Robert Stenkvist SD.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste ju också vara skönt för er i SD att åtminstone då och då få sällskap nere vid Putins blanka stövlar.

      Radera
  16. Det finns förmodligen väljarstöd för ett mer renodlat miljöparti som sysslar med miljön, inte bara klimatet då. Som dessutom tar sig an stadsmiljön och en del andra närliggande frågor. Man måste kanske bestämma sig för var man ungefär skall landa i den ekonomiska höger - vänsterskalan. Det smartaste är ju att lägga sig i mitten. Viktigaste av allt, avhålla sig från stolligheter. Träffade en miljöpartist på krogen. Frågade varför hon gick med i MP. Hon svarade rättvisefrågor, allas lika värde solidaritet mm. Nja... det är inte så många partier som är för orättvisa, ojämlighet etc. Så det är nog inget framgångsrecept.

    SvaraRadera
  17. Jag hoppas min favorit i MP, Valter Mutt, får en chans nu.

    SvaraRadera
  18. Nu är det vår dags att dra upp alla maskrosor så man får en fin rabatt.

    SvaraRadera
  19. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  20. Jag tror också som vissa här redan varit inne på, att det är gränslösheten som är problemet.

    Det finns gränser i form av systemgränser (vilket t.ex. kuckeliku brukar påpeka) och de som BÄST borde begripa olika typer av sociala, samhälleliga och biologiska systemgränser är väl ett parti som har sin grund i förståelse av de biologiska och ekologiska verkligheterna?

    Men.
    Istället har Mp:s mantra sedan många många år varit "Det finns inga som helst gränser", "Gränser är bara en konstruktion" etc.

    Hur kunde det bli så?
    Var inte Mp:s ursprungliga kritik mot högern och vänstern just att dessa gamla elefanter inte förstod systemgränserna?

    Även på värderingsområdet har detta mantra naturligtvis tagit sig in. Några "värderingsgränser" har knappast funnits. Man har fått tycka "vad man vill". Annars har man kanske varit "diskriminerad".
    Därav Fridolins förvåning över att kvinnor kunde ta illa upp av att ignoreras i en hälsningssituation?

    Mp:s kris nu, handlar om gränsen mot islamismen - någon sådan har tydligen inte funnits. Men utan gränser och normer kan man också bli utsatt för sådant som amerikanisering, russifiering, kommersialisering, och annat mindre trevligt. Eller finns det ingen gräns mot kommersialiseringen heller?

    Mp har sagt två saker samtidigt - "vi måste förändra vårt sätt att leva eftersom resurserna är beGränsade" + "det finns inga som helst gränser".

    Dessa två hållningar är i längden oförenliga, och det är faktiskt konsekvensen av detta vi ser rullas upp nu. På ett värderingsmässigt plan inom partiet alltså.

    På ett samhälleligt plan pågår parallellt en systemgränskris - där systemgränserna nu nåtts för sådant som bostäder, polisresurser, socialtjänst, skola och inhemsk jordbruksmark. Mp är medskyldigt till detta, genom att propagera för att obegränsad befolkningstillväxt är möjlig (ja till och med önskvärd?).

    Min gissning är att Mp antingen kommer nyktra till mot ett parti som börjar prata mer om systemgränser, alternativt att partiet kollapsar och ersätts med ett annat grönt parti som bättre förstår sig på samhällets och biologins systemgränser.

    Detta är sagt i all välmening då det finns massor av människor inom Mp som är välmenande och godhjärtade - och många kloka idéer finns, som förtjänar att förvaltas bättre (inte minst den här bloggens upphovsman sitter på en enorm klokhet).

    Det är bara det att man inte kan leva helt utan gränser - varken som individ, samhälle, parti eller planet. Det borde Mp fattat för länge sedan.

    SvaraRadera
  21. Partier är komplexa och ganska rigida skapelser. Den som vill gå med i ett parti måste anpassa sig till hjärtefrågorna. Den som under resans gång kommer på att någon hjärtefråga är feltänkt kommer känna sig tvungen att gå ur. De flesta är på så vis organisatoriskt låsta och om dessa hjärtefrågor går ur tiden, så har partiet svårt att upprätthålla volym. Du, Birger, bidrar förstås till låsningen.

    De gröna rörelserna bildades mer eller mindre på hotet från kärnvapen (och kärnkraft), som var den tidens definierande existentiella hot. Nu är det existentiella hotet den globala uppvärmningen och den självklara räddningen är kärnkraft, lustigt nog. Men miljöpartiet och andra gröna organisationer är organisatoriskt låsta vid det gamla hotet. De klarar inte av skiftet och kan inte kapitalisera fullt ut på det nya.

    Därtill trivs folk allt bättre i en högteknologisk, globaliserad värld. De förstår allt mer av världen omkring sig. Det gör det svårt för ett parti som byggt en hel del stöd på populistiska anslag med motsatta förtecken. Det finns inte tillräckligt många som vill att Sverige ska betala för en tysk omställning som går stick i stäv med Tysklands officiella energipolitik. Det finns inte tillräckligt många som får panik över att det alltid funnits någon form av gift i färgen som våra kvitton trycks med. Det finns inte tillräckligt många som stödjer NIMBYism utan förbehåll eller eftertanke. Det finns inte tillräckligt många som vill isolera sig och leva småskaligt.

    Ett miljöparti som sätts samman idag för att samla många väljare skulle därför vara ekomodernistiskt, men Mp kan aldrig ta sig från sin nuvarande sociala position till en modern och intellektuell miljövurm.

    Men det är ett mer långsiktigt problem. Det mer akuta är det att man tävlat i identitetspolitik, vilket såvitt jag förstår har visst stöd i gröna grundvalar. När man tävlar i tolerans så har man svårt att värna några värderingar. Det lirar inte så bra när höstens invandrings-spik gav upphov till ett konservativt genombrott. Resten är ett mediadrev där allt Mp-företrädare säger tolkas maximalt ovälvilligt. Det blåser snart över och förr eller senare kommer medvind igen, inte minst med tanke på hur grön journalistkåren egentligen är. Men någon större potential för Mp finns knappast långsiktigt, som sagt.

    SvaraRadera
  22. Likheten med Juholt-affären är slående, egentligen har inga dolda hemligheter kommit upp till ytan, allt har varit känt för den som velat se. Men så har "tipsen" och signalerna gått ut till media om än det ena än det andra. Från var? Från Allianslägret? Från intressen i något annat stort parti som har erfarenhet av sådant här intrigspel där man sätter kniven i ryggen på varann?
    I vart fall några som kan få media att springa.

    Vi styrs ju numer av en samling både första och andra generationens broilerpolitiker som lärt sig spelet i ungdomsförbunden.

    MP skulle väl göra skillnad en gång i tiden, som ett fräscht alternativ till blockpolitiksspelet och att politiker växte fast på sina positioner och folk från verkligheten kunde få gehör.
    Mp styrs nu av den ultimata broilerpolitikern, som värvades redan som barn och odlades som det politiska underbarnet och fick redan i tonåren medieträning i hur man skulle framstå som den oskyldiga godheten själv.
    Mp överlever nog, de borde väl ha ackumulerat åtminstone 4 % kärnväljare?

    SvaraRadera
  23. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  24. Hej Birger, här kommer en liten hälsning med reflektion. Jag kom ju in precis efter valförlusten 1991 och hade den enorma förmånen att få vara med i ett gäng där idealismens fana hölls högt. Det är svårt för de som kommer in idag och blir mötta av vänskapskultur och jakt på pengar och snygga meriter. Vare sig du blir inkluderad i den inre kretsen eller hamnar utanför kan det nog vara lika frustrerande. Hur ska det brytas upp? Det känns som om jag, trots att jag lämnade mp i slutet av 90-talet, känner halva regeringskansliet men knappt någon riksdagsledamot. Rimligen borde jag känna lika stor andel av båda men på regeringskansliet har man till mkt hög del anställt sina kompisar, dvs min generation gröna ungdomar. Omoget? Maktgalet? Sekteristiskt? Jag vet inte vilket... men vi hade kul i början av 90-talet :) /Ullis

    SvaraRadera
  25. Åh, vad Schlyter gjorde mig hoppfull idag!! Blir han språkrör kan jag äntligen återvända hem till mitt älskade parti igen.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.