onsdag 17 februari 2016

Rätten till sin död

Det har pågått ett samtal om dödshjälp i en av de större tidningarna. Frågan är inte lätt. I den bästa av världar vore det väl en självklarhet att man hade rätten till sin död, och därmed också rätten till sitt liv. Det är ju ens eget. Ingen annans. Inte släktens, inte samhällets. Ens eget. Vore det inte en mänsklig rättighet att ha rätten till sin död?

Min pappa var sängliggande i ett par år. Hade drabbats av diabetes och följdsjukdomar, förutom att åldern tagit ut sin rätt. Han hade ont, smärta. Klar i huvudet.
 

Mamma hade hjälpt honom med det mesta, bostaden hade förvandlats till ett vandrarhem där ständigt ny vårdpersonal dök upp.

En natt när jag fanns i bostaden ropade han på mig, vi satt och pratade. Ljusen från gatubelysningen kastade skuggor in i rummet, de rörde sig i takt med vinden därute.

Vi hade inte något starkare förhållande, pappa hade arbetat som småföretagare hela sitt liv och hade inte haft tid med sin familj. Vi hade aldrig talar om något djupare, kanske om någon film ibland eller om fotboll eller om företaget. När vi inte grälat om politik.

Den där natten bad han mig om att få en spruta.

För han hade så ont. Han var trött och kanske aningen förvirrad. Han sa att han hade så ont, att han ville få slut på det. Han bad mig ringa efter en spruta.

Jag gjorde det. Jag ringde. Han tackade mig. Han log. Och tackade mig. Hans ansikte fick liksom ro. Jag förstod att han trodde att jag ringt efter en spruta som skulle få honom att få avsluta livet.

För första gången i mitt liv upplevde jag att han var tacksam mot mig, och att han ville prata. Han var lycklig, han trodde att jag ringt efter en dödsspruta, men det var förstås bara en vanlig spruta med smärtstillande morfin.

Så kom en sjuksköterska, gav honom sprutan och han tittade på mig med ett konspiratoriskt leende, han sa tack än en gång. Han blundade och somnade. Några minuter senare var han död. Han hade just innan dödsögonblicket tittat upp, med stora ögon och med ett leende på läpparna. Han tittade på mig och han utstrålade ett enda stort Tack.

Det kändes märkligt att bli tackad för något som jag inte gjort.

Det jag vill ha sagt är att lycka också kan vara att få avsluta sitt liv. Apropå samtalet om dödshjälp som pågår i DN.

Min egen uppfattning: jo, jag anser att man borde kunna få hjälp att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt, jag grunnar på om det inte till och med borde vara en mänsklig rättighet. Livet är ju ens eget, ingen annans, inte släktens, inte samhällets. Ens eget. 


Problemet är att vi lever i en tid när den så kallade ekonomin styr, när allt mer underställs lönsamhetskrav. Ungar är inte lönsamma, därför utrustas alltfler förskolor med små, döda, utsläppsgårdar. Har man inte råd med ordentliga lekplatser har man då råd med gamlingar som mest är till besvär? Hur stort kommer trycket att bli på den cancersjuke som trots allt vill leva någon vecka till, trots smärta och hopplöshet? 

Rätten till sin död borde vara en mänsklig rättighet, precis som frånvaron av ekonomismen borde vara en mänsklig rättighet... 

För ett antal år sedan (2008) fick en äldre kvinna en så kallad dödscocktail av malariamedicinen chloroquine. Det gick lugnt till, men skälet till att hon fick cocktailen av en "dödshjälpsaktivist" var att hon inte ville hamna på ålderdomshem. Hon var inte sjuk, kände inte smärta. Men var bara rädd för ålderdomshemmet. Att det var dåligt. 

Allt videofilmades så att bevis fanns för att "aktivisten" inte aktivt deltog i självmordet. Videon visades på en presskonferens, där han erbjöd sina tjänster. 

I ekonomismens tidevarv - eller om ni så vill i den vulgärt giriga kapitalismens tidevarv - kan lätt äldreboende förvandlas till något som skrämmer. Så man får fart på vinstsyftande dödshjälpsbolag som kan skapa jobb.

En av de bättre filmer jag sett heter Gråta med ett leende. Den handlar om en man som för 30 år sedan brutit nacken och förlorat förmågan att röra någonting annat än hals och huvud. Han vill inte leva, men kan inte själv göra slut på sitt liv. Hans familj vill inte hjälpa honom. Det är, hur barockt den än kan låta, en mycket vacker film. Med några slutscener som knappast gör det lättare att ta ställning.

Förvirrat går tankarna fram och tillbaka - själv vill jag har rätten till min död, men jag vill inte leva i ett samhälle där någon enda känner att det är hens plikt att - av ekonomiska eller andra skäl - begära läkarassisterad hjälp att avsluta sitt liv. 

Å andra sidan: skall läkarkåren av etiska skäl döma en människa till en långsam och plågsam död? 

Tänk om vi blev av med ekonomismen och lärde oss bygga ett ekohumanistiskt samhälle. Där ekonomin underställdes etiken, där människan uppvärderades från att vara en ekonomisk varelser till att få vara det hen är: en biologisk, social och kulturell varelser.

Men farsan var i alla fall lycklig och tacksam. Det var sällsynt. 

48 kommentarer:

  1. Jag är helt enig med dig om att det borde vara en rättighet att få avsluta sitt liv. Kanske borde man också ha rätt till assistans med detta.

    Det finns dock oerhört många etiska överväganden man bör göra. T ex:
    -Ska det vara en obligatorisk arbetsuppgift för personal?
    -Vem ska ta beslut?
    -Hur påverkar det förtroendet för sjukvården generellt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skall det vara sjukvården som utför dödshjälp? Kliniker, eller hem, för dödshjälp anställer förstås bara sådana som vill arbeta där.
      Nyfiken grönrödblå

      Radera
    2. Förutom tradition och gammal hävd så omfattas ju sjukvården av ett ganska omfattande etiskt system. Det är ju bl a det som skiljer dem från bilhandlare.

      Men visst skulle man kunna utföra detta på annat håll med samma etiska överväganden, det är ju ingen naturlag.

      Radera
    3. Knappast något man kan ålägga sjukhuspersonalen att göra, det måste bygga på frivillighet eller göras på separata kliniker.
      Däremot tror jag säkert att en del brinner för frågan, det är nog inte svårt att hitta några som kan åta sig uppgiften.

      Ett annat problem som idag inte är riktigt lösbart är att många som lider och egentligen vill avsluta livet inte anses tillräckligt klara i tanken för att kunna få besluta, eller kommunicerar inte tillräckligt klart. Det kanske till och med berör majoriteten av de tänkbara patienterna i denna situation. Till skillnad från andra livsavgörande beslut kan man nog inte heller godta förhandstagna beslut i sådan här fråga.

      Radera
    4. Ja, det vore väl egentligen en väldigt smart lösning av flera skäl att utföra dödshjälp på helt separata kliniker.

      -Förtroendet för sjukvården intakt.
      -Risken för fel blir minimalt.
      -Den personal som inte vill behöver inte jobba där.

      Radera
    5. De tar ju redan liv i alla tusentals aborter. Ett liv är ett liv. Tycka vad man vill om abort. Jag är varken för eller emot. Men dock är det ju ett dödande. Hycklande och påstå något annat.

      Radera
    6. Tramsigt inlägg:

      1. Om man ogillar aborter så kan man nog forutsätta att man söker sig till en annan del av sjukvården. En hudvårdsklinik, eller en ortopedisk klinik, t ex.

      2. Även den som är motståndare till aborter anser nog att de ska utföras på ett etiskt sätt. Motståndare till dödsstraff ser nog skillnad mellan en giftinjektion och en huvudavhuggning utförd av IS, även om man anser att båda är ett mord.

      Att kasta bort etiska överväganden pga att man personligen anser att ursprungshandlingen är oetisk är sällan produktivt om man lever i ett samhälle med olika moraluppfattningar.

      Radera
    7. Så varför inte säga att en spade är en spade. Ett mord gjort av en bödel är likväl ett mord. Tramsigt och kalla likvärdiga saker vid olika namn.

      Radera
    8. Så du vill kalla det assisterat självmord istället för dödshjälp? Ok. Kan vi diskutera sakfrågan nu?

      Radera
    9. Du är fri att diskutera med vem du vill.

      Radera
    10. Alla i Sverige borde få ett piller man dör av staten när man blir 18 år. Då kan man ta det själv eller be någon annan att ge det till en om man inte kan själv. Alternativt ska det gå att köpa på Apoteket för självkostnadspris. Saken är biff och medborgarna får själva välja när det är dags.

      Radera
    11. Vem ska städa upp efteråt då? Pappa staten där med? Från vaggan till kistan ska staten har sitt långa finger.

      Radera
    12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Du förefaller i dina avslutande ord missat att människan också är en politisk varelse. Våra rättigheter får vi som en del av en politisk organisation (främst staten). Ett av Sveriges stora problem är att vi ser mänskliga rättigheter mm som viktigare och tyngre vägande än de politiska ordningarna som håller oss i liv. Det är ett stort, stort misstag. Hållbara ordningar är faktiskt viktigast av allt. Är samhällsordningarna inte hållbara kan det vara en fördel att dö förr snarare än senare. Hur många har lust att se Harmageddon från första parkett?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju precis det som står i deklarationen om mänskliga rättigheter, att de skall vara överordnade politiska ordningar. Så det är ju inte bara vi som tror det.

      Anledningen till varför den ordningen bör gälla står ju i inledningen till deklarationen så argumentera mot det istället.

      Radera
    2. Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer

      Utan mänskliga rättigheter brukar det ju bli krig lite varstans och då hamnar man också i ett läge där det kan vara roligare att lämna showen än att delta.

      Radera
    3. "Skyddas genom rättsstatens principer" - det är alltså staten som är garanten för allt. Utan staten brakar de mänskliga rättigheterna samman.

      Radera
    4. Individen är högst viktig för arten, men arten är faktiskt än viktigare för individen. Vem vill vara den sista levande människan? Motsvarande gäller för samhället. Demokratin är viktigare än individen. Men "liberaler" tycker att individen är viktigare än demokratin. Delvis för att det finns många stater och därmed också många demokratier. Men individen blir inte viktigare än demokratin för att det går att dra till ett annat land. Liberalismen har alltså fel. Frihet är viktigt men inte viktigast.

      Radera
    5. Niklas Ekdahl skrev i DN i förrgår att "Vi som argumenterar för humanitet, öppenhet, EU-medlemskap och liberaliseringar har haft en sammanhängande idé. Nu verkar det politiska slaget stå mellan aktiv nationalism och passiv verklighetsflykt." Det är ytterst tvivelaktigt hur sammanhängande denna idé varit, men den beskrivs verkligen med fördel i imperfektum/dåtid - "har haft". Det liberalistiska paradigmet har fallit och det var inte en dag för tidigt. Nu behöver vi ett nytt paradigm.

      Radera
  3. Önskar att vi talade mer om rätten till sitt liv oavsett var vi befinner oss i livet. Nu är det dags igen! Till och med forskarna, ger sig nu in i debatten om stupstocken. De borde göra sitt jobb och forska kring vad en människa är dvs en biologisk, social, kulturell och andlig varelse. I stället vill de minska läkarnas makt. Ta ifrån dem deras kall, att vilja hjälpa.
    Nu i svåra tider, väljer man ännu mer ut grupper, som det inte är så noga med. Det är väl aktiv dödshjälp?

    Debatten om att avsluta livet, kan lika gärna på sikt leda till en giftspruta för dem, som man anser vara tärande. Eller så kommer inte hemtjänsten när den ska. Uppdrag granskning i kväll visar hur ekonomin styr. Konsekvensen blir slarv. Rent människoförakt. Tänk om vi blev av med ekonomismen. Det börjar med oss var och en! Vill vi bli av med den? Vad gör vi i praktiken för att det ska kunna ske? Snackar? gör förändringar? både och? Gör vi tillräckligt?

    Min farsa var nöjd ibland. En riktig levnadskonstnär emellanåt Han var bipolär. Han död var inte vacker. Inte han heller sägs det, då han hängde sig i ett träd. Konstigt jag gillar träd. Är kanske sällsynt.

    Läkarkårens uppgift är att rädda liv inte släcka dem. Att lindra i livets slutskede är deras uppgift. Ekonomismen kan vilja ha det annorlunda.

    Lisbeth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fin "aktiv" dödshjälp din far fick Birger Schlaug! Finurligt! Även han beslutade sig för att släppa taget. Men på ett mer "civiliserat" sätt än min pappa. Önskar jag kunnat gjort detsamma för min. Men redan på den tiden, skickades människor ut från psykiatrin, för att den var mycket bristfällig. Min mamma kallade man larvig, då hon påpekade att detta kommer att sluta illa. Förstår dina funderingar!

      Är dock helt klar över vad jag anser. Ekonomismen har inget med etik att göra. Moral desto mer jovisst. Moralfilosofers "främsta" uppgift är bl.a. att spekulera kring rätten att avsluta sitt eget liv. Vi föds, ut kommer vi vare sig vi vill eller inte. Vi borde avsluta på samma sätt. Mer pengar till vård i livets slutskede tack. Till smärtlindring. Och låt pengarna användas till det också. En vit "liten" lögn kan vi också använda oss av. Det visar Birgers berättelse. Finurligt och väldigt fint! Tror och hoppas att du landar i att aktiv dödshjälp och ekonomismen är livsfarligt att förena. Läser mellan raderna att du nästan redan landat där.

      Lisbeth

      Radera
    2. Hela denna diskussion är en effekt av ett sekulärt nyttofixerat samhälle. Människan är egentligen degraderad till en produkt. En överskottsprodukt. Likaväl som abortfrågan är en moralisk och politisk fråga är dödshjälpen av samma kaliber. Resultatet är att den som är en överskottsprodukt blir behandlad därefter....

      Radera
  4. Lisbeth, om vi undviker att läkare utgör dödshjälp och istället inrättar rätten-till-din-död-hem på behörigt avstånd från sjukhus, läkare och annat som har med sjukvård att göra. Blir det mindre obehagligt då (bortsett från ekonomismens strävan efter att plocka bort improduktiva människor...)
    Nyfiken grönrödblå

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nyfiken grönrödblå" Naturligtvis inte. När vi förstår att vi är andliga varelser, gör vi inte på detta viset. Birgers inlägg bortser från det. Medvetet eller omedvetet. Vafö gör di på detta viset? Jo vi förstår inte, att allt vi gör får konsekvenser, vi varken förutser eller förstår. Vi förstår inte innebörden av etik och moral. Jag (min medvetenhet) väljer att inte bortse från ekonomismen. Du bortser i ditt inlägg från den. Vi bör inte bortse från den. Vi bör se ekonomismen liksom alla ismer. Birgers inlägg handlar om den. Det blir inte mindre obehagligt med privata självutnämnda aktörer av allehanda slag, som inrättar "rätten-till-din-död-hem" på behörigt avstånd från läkare och annat, som har med sjukvård att göra alltså. Det blir ännu värre. Men bara för att något blir värre, betyder det inte nödvändigtvis, att läkare har rätt att utföra aktiv dödshjälp. Givetvis skulle det också bli som vid aborter. En del barnmorskor vill inte utföra abort. Men tvingas till det om de ska arbeta som barnmorskor.

      De läkare som inte vill utföra aktiv dödshjälp, skulle inte kunna utföra sitt yrke som läkare, om vi bestämde oss för aktiv dödshjälp. Vilket betyder, att många kunniga läkare, som ser som sin främsta uppgift att rädda liv, förmodligen skulle välja ett annat yrke.
      Men nu så vill ju forskarna, flytta makten ännu mer från läkarna. De vill inte ta bort stupstocken och lyssnar alltså mer på Försäkringskassen och andra instanser än på läkarna.
      Vetenskapens uppgift är att forska mer kring vad en människa är. Inte att gå ekonomismens ärenden.

      Lisbeth

      Radera
  5. Neoliberal Agendaons feb. 17, 09:29:00 fm

    " Livet är ju ens eget, ingen annans, inte släktens, inte samhällets. Ens eget. "

    Ja, man äger sitt eget liv, sin egen kropp. Det har implikationer förutom rätten att ta sitt eget liv.

    Äger jag min kropp har jag även rätt att bestämma vad jag vill stoppa i den, t.ex narkotika eller mediciner som inte godkänts av av läkemedelsverket. Det betyder att jag har rätt till frukterna av det arbete jag utför med min kropp och att jag får röra mig fritt i världen, givet at jag inte inkräktar på någon annan egendom, dvs frukterna av någon annan individ. Jag har även rätt att säga vad jag vill, det är mina stämband (yttrandefrihet). Man har även rätt att stämma möte (mötesfrihet), gå samman med andra (organisationsfrihet) eller gifta sig med vem man vill, givet att de andra personerna vill samma sak.

    Kort sagt, man är fri att göra vad man vill så länge man inte skadar andra (deras kroppar, eller resultat av deras kroppar, egendom).

    Detta är liberalism, och då menar jag inte folkpartistiska irrläror.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem äger då mina barn? De är otvivelaktigt frukten av min (+ en annan människas) kropp, då borde jag väl äga dem? Å andra sidan är de egna individer, fast de är ju inte riktigt förmögna att skapa sig en försörjning med den engna kroppen?

      Så, får jag döda mina barn? Eller får jag underlåta att mata dem, så att de svälter ihjäl?

      Radera
    2. Neoliberal Agendaons feb. 17, 10:46:00 fm

      Barn är också liv, så gör du något som inkräktar på dem så respekteras du inte deras rätt.

      När det gäller mata dem, så är det föräldern som har skapat den farliga situationen där barnet kan dö av svält. Det innebär att de har ett ansvar att ta barnet ur denna. Det kommer finnas gränsdragningar, när uppstår ett liv. När kan man anses myndig mm. Det finns även gränsdragning när det gäller egendom. Kan inte ge alla svar.

      Det viktiga som jag ser det är att man har en moralisk utgångspunkt, man äger sin egen kropp. Kan vi bara komma överens om detta, så kan vi ta diskutera oss fram till resten. Det är inte heller så att gränsdragningarna är skrivna i sten. Teknik, samhälle mm förändras.

      Radera
    3. Nä, man "skapar" ingen situation förutom att underlåta att mata dem. Man initierar ingen aggression som barnet kan behöva försvara sig emot.

      Ska du tvinga mig att ta ansvar för mina barn, så måste DU begå en aggression mot MIG, eller de pengar jag tjänat med mig egen kropp. Och var det inte precis sådana tvång som liberalismen skulle undvika?

      Radera
    4. Neoliberal Agendaons feb. 17, 06:22:00 em

      Så du menar att en mamma kan föda ett barn när hon hoppar fallskärm, utan att det är hennes fel när barnet slår i marken och dör?

      Jämför med att kidnappa en person i sömnen och sen väcka denne och släppa taget när man hoppar fallskärm.

      Radera
    5. Neoliberal Agendaons feb. 17, 06:35:00 em

      "så måste DU begå en aggression mot MIG, "

      En tredje part kan gå in. Exempel, om du försöker döda Birger, så har jag rätt att bruka våld för att hindra dig..

      Radera
    6. Ånä, jag försöker inte döda nåt barn, jag rör det ju inte ens. Det får svälta ihjäl därborta i hörnet. Och så har jag låst dörren till min egendom så om du vill hjälpa barnet får du begå skadegörelse. Jag har väl rätt att försvara min egendom, herr liberal?

      Radera
    7. Neoliberal Agendafre feb. 19, 01:06:00 fm

      Du behöver så klart inte betala för andras barn, men du har ett ansvar för det du sätter till världen.

      Radera
  6. Neoliberal, du skriver att man är fri att göra vad man vill så länge man inte skadar andra. Det vill säga inte röka så att andra utsätts för passiv rökning, inte köra bil så att avgaser skadar andra, inte tillverka sådant som skadar arbetarna, inte ta emot pengar insamlade genom påtvingade skatter för att kunna få en canceroperation. ETc etc. Förstår du egentligen vad din ideologi innehåller? Eller är du en sån som är ett troll på nätet för att berätta hur dum liberalismen är??
    Nyfiken grönrödblå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ställer man ekologismen mot liberalismen så vinner ekologismen alla dagar i veckan.Bortsett när det räknas,dvs på valdagen.

      Radera
    2. Neoliberal Agendaons feb. 17, 06:26:00 em

      "Det vill säga inte röka så att andra utsätts för passiv rökning, inte köra bil så att avgaser skadar andra,"

      Korrekt.

      "nte tillverka sådant som skadar arbetarna,"

      Här fr du utveckla. Om jag tillverkar en kökskniv och du sticker den i din egen kropp så är det ditt

      "inte ta emot pengar insamlade genom påtvingade skatter för att kunna få en canceroperation. "

      DU får inte använda tvång mot andra för att betala sjukhuskostnader. Däremot får du så klart gå samman med andra människor frivilligt (t.ex. förskring) så ni bättre kan klara oss mot det som naturen utsätter dig för.



      Radera
  7. Egentligen kan man säga att vår tids ekonomi är ett finansiellt slöseri. Mycket av det som räknas in i BNP är nominell luft.

    SvaraRadera
  8. Tack vare dödshjälpsdebatten får vi kanske äntligen fart på debatten om samvetsfrihet också! Mitt "liberala" parti var ju liksom de andra rena obskuranterna i abortdebatten (i Småland särskilt) när man inte ens vågade utreda konsekvenserna av samvetsfrihet för barnmorskor. I Frankrike får foster med Downs syndrom avlivas ända fram till födelsen (någon påstod att det i praktiken var likadant i England), fick vi veta i P1 11 november, men där finns åtminstone samvetsfrihet för barnmorskor. Varför så omöjligt i Sverige? Är vår abortpraxis och människosyn så mycket mer etiskt högtstående (där foster med Downs syndrom får avlivas 1 månad efter att s.k. "normala" foster fridlysts och där särskild uppspårning erbjuds)? Statens Medicinsk-Etiska råd slår ju numera tydligare larm än Kristdemokraterna.

    Men dödshjälp... tja, har man läst "Fjärilen i glaskupan" författad med ögonblinkningar av en till synes grönsaksliknande redaktör drabbad av en stor stroke så funderar man ett varv extra. Men visst bör man kunna få smärtstillande och kunna välja att avstå från onödigt livsförlängande behandlingar. Fin berättelse om dej och din pappa, Birger - tack för att du delade med dej av den!

    SvaraRadera
  9. Precis, kanske får vi äntligen fart på debatten om samvetsfrihet också. Och en debatt kring, att det så kallade samvetet, är ett hopkok av bl.a. fruktan, vidskepelse, fåfänga, fördomar och vanor. Något som märks då vi är eller leker moralfilosofer. Och blandar äpplen med päron (etik och moral) Finner det inte konstigt att "Statens medicinsk-Etiska" råd slår tydligare larm än Kristdemokraterna. Etik och moral, det är väsen skiljt från varandra. Moralfilosofi ägnar vi oss alla åt mer eller mindre. Det är hoppfullt att/om Statens Medicinskt-Etiska råd, slår larm tydligare än politiska partier som t.ex. Kristdemokraterna. Fast det ska lyssnas också. Och öppnas ögon. Det verkar som om politikerna lyssnar minst på expertisen. Oavsett om det är läkare, poliser eller Statens Medicinskt-Etiska råd.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Varje beslut och val som individen tar, samt handling, får konsekvens för individen. Men även för mänskligheten som kollektiv. Frågan om liv och "död" kräver nog en djupare insikt för att förstå innebörden.

    Christer

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer det lag på rätten till döden, så kanske den kan utnyttjas av en framtida regim som ser en allt mer åldrande befolkning som en ekonomisk börda. Är det därtill ett ökande antal dementa, så kanske dessa kan fås att inse hur bra det vore att få slippa detta liv.
      Minns någon hur Hitler värderade människor som var vanskapta?

      Gt

      Radera
  11. Dödshjälpen tar bort det (lilla) människovärde som faktiskt finns kvar, det "signalerar" att avlivning är en godtagbar lösning. Skröplig människa & sjuk hund hamnar för nära varandra i status. Och vem vill vårdas av leende doktorer som man vet antagligen bedömer ens "livsduglighet" samtidigt som de småpratar om väder & vind..?

    SvaraRadera
  12. Det är bara de konservativa som vill ha tillbaks vänster-höger skalan.
    Vi andra dansar regndans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den traditionella (ekonomiska) höger-vänsterskalan går snarare från nyliberalism till socialism. En annan skala som blivit mer aktuell idag är en som går från konservatism till socialliberalism.

      Radera
  13. Morfin gör ju att andning och puls går ned vilket gör att det i vissa fall kan göra att döden kommer snabbare, särskilt hos redan försvagade patienter. Ärlig vårdpersonal upplyser anförvanter om denna påföljd, det kallas på ett fint sätt att "förloppet skyndas på"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det samhälle vi fått vore det galenskap att införa dödshjälp, pratas det sjukskrivningar på nyheterna så är det BARA ekonomi diskussionen rör sig om eller den borgerliga oron, som delas av den s.k. vänstern, att "pressen på den enskilde" har börjat bli för lite kännbar. Tv-sända övertydliga skolboks-exempel i ämnet "avhumanisering".

      Radera
    2. Man kan dö av morfin om det används fel och om man höjer dosen för fort. Man måste därför gå försiktig fram i små trappsteg. Gränsen mellan aktiv dödshjälp och smärtlindring kan vara hårfin. Sedan är det så att vissa människor tål morfin mycket bättre än andra. I vårt samhälle, där etablissemanget utnämnt sig själva och den stora grå massan vara en humanitär stormakt, behövs inte morfin bytas ut mot säkrare läkemedel. Vi vill ju varandra så himla gott...

      Radera
  14. Det märkliga är ju att det är så självklart med abort medans dödshjälp direkt blir komplicerat och svårt.

    SvaraRadera
  15. Birgers far
    ...verkar ha fungerat som de flesta fäder på den tiden. Inte många gosade med familjen eller hade moderna gröna åsikter på halvgamla dar.
    Sjuksköterskan verkar ha skött sig exemplariskt i stundens allvar.
    Birger själv fick ett fint sista möte med sin far, som fick som han önskade.
    Mycket relevant och fint av Birger att berätta detta i anslutning till dödshjälpsdebatten.
    Tacksam IQ

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.