fredag 15 januari 2016

Att slakta en guldkalv

I antologin Att slakta en guldkalv skriver Roland Paulsen, Stina Oscarson, Svante Axelsson, Stefan de Vylder, Johan Ehrenberg, Kajsa Borgnäs, Josefin Wangel och Dan Melander, Jan Forsmark. Min egen text ser ut så här:

Jag är på väg hem. Stannar till vid en kiosk. Tänker köpa något att dricka. Stiger ur bilen och ställer mig framför disken. De två som jobbar därinne ser mig inte. De står och tittar på teve. Ser på en film, ett flygplan flyger rakt in i en skyskrapa.  Jag hostar till lite. De hör mig inte. Jag säger ganska högt: är det en bra film? Det är ingen film, säger en av dem.

Elfte september 2001. Tvillingtornen rasar. President George W. Bush meddelar att kampen mot terrorism skall intensifieras. Säger: den som inte är med oss är emot oss. Och meddelar att det som inträffat inte skall få påverka den amerikanska livsstilen. För att hålla igång hjulen gäller det att man fortsätter att konsumera.

Några år senare kom finanskrisen till Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt meddelade i SVT att det gäller att hålla igång konsumtionen för att upprätthålla tillväxten. Vänsterledaren Lars Ohly hävdade att staten inför julen borde betala ut ett extra barnbidrag. Inte bara till de som behöver, utan till alla. Så att konsumtionen skulle kunna hållas igång. Så att hjulen kan snurra.

När riksbankschefen Stefan Ingves gav sin syn på Sveriges ekonomi i samband med en räntesänkning 2014 meddelade han att målet med detta var att vi skall ”köpa mer grejer”. Han sa så. Ordagrant. Riksbankschefen.

Det system vi lever i kräver att vi håller igång hjulen. Att vi konsumerar. Även om det drabbar de planetära processer som gör att vi kan bygga våra samhällen och leva goda liv. Även om det minskar kommande generationers frihetsrum. Även om det står i strid med den klimatpolitik som snarts sagt alla vet att vi borde anpassa oss till.

Någonting brister i hur vi ser på ekonomi. Någonting brister på hur vi ser på jorden. Någonting brister på hur vi ser på oss själva.


”Var inte nöjd, din jävel…”
Slutrapporten 2014 från FN:s klimatpanel presenteras. Slutsats: det är på väg att gå åt helvete om för lite görs. Det görs för lite. Politiker vågar inte, näringslivet räds nästa kvartalsrapport och ekonomin tycks leva ett eget liv.

Medierna rycker till. Öppnar ögonen lite yrvaket. För att ögonblicket efteråt blunda igen. Det kostar för mycket att se…

Vilka medier vill ta klimathotet på allvar när man samtidigt är beroende av annonser för saker, för bilar, för ständigt nya kläder. När man är beroende av inkomster från resebranschens locktoner om shoppingresor till Peking och weekendtur till London. När man är beroende av att vi ständigt skall vara missnöjda med det vi har och det vi gör. Någonting har brustit.

Medier är lika beroende av annonsintäkter som en drogmissbrukare av sina droger. Intäkterna kommer till största del från reklam för en livsstil som är orsaken till att Sverige tillhör världens värsta länder när det gäller klimatpåverkan per capita. Man är beroende av reklam för ökande klimatpåverkande utsläpp. Man är beroende av reklam för en livsstil som leder oss mot kollaps.

Vi som bor i Sverige ligger på tio-i-topp listan när det gäller att per person stampa fram störst ekologiska fotavtryck. De senaste åren har vi intagit allt högre placering. Från trettonde till tionde plats. Redovisar Världsnaturfonden. Skulle alla leva som vi gör i Sverige skulle det krävas 3,7 jordklot. Ändå matas vi med budskapet: var inte nöjd, din jävel! Konsumera! Håll igång hjulen!

Vårt existensberättigande tycks bottna i att vi konsumenter. Vi har fått rollen som ekonomiska varelser vars uppdrag det är att hålla igång de hjul som mal sönder planeten.  Och vad värre: vi uppfattar det nog som något fullständigt normalt… Det är därför allt fler alltfler tillbringar juldagen i shoppinggallerier.

Vi lever mitt i konsumtionsnormen. Som i sin tur har växt fram genom gedigen maktutövning.

Makten över normerna
Man brukar säga att det finns tre sorters maktutövning: den tvingande, den belönande och det betingande.
 
Tvingande maktutövning är ofta rå men tydlig. Det kan handla om att ställas inför ett gevär. I kommunismens Sovjet hotade man med Gulag och i fascismens Chile hotade man med avrättning på Estadio Nacional. I demokratier finns oftast mer uthärdliga straff för den som vägrar följa mer eller mindre ideologiskt betingade laga och förordningar.

Belönande maktutövning är en trevligare variant. Man får betalt – i pengar eller social ranking - för att göra något moraliskt tveksamt, olagligt eller som bara går på tvärs emot ens egen övertygelse. Om inte annat kan man bli landshövding om man håller käft om sådant man ogillar.

Betingande maktutövning är mer sofistikerad. Det handlar om att skapa normer i samhället. Normer som leder till att vi handlar, talar och tänker på ett visst sätt. Ingen stat, inget samhälle är fritt från denna betingande maktutövning. Problemet är att när man lever mitt i normen förstår man kanske inte att man lever i den. Man lever med en livsstil som känns som den självklara och naturliga. Trots att den kanske är påtvingad…

Just nu, i detta tidevarv i vår del av världen, lever vi i konsumtionsnormen. Aldrig har så resurser satts in för att upprätthålla en norm. Bara i Sverige handlar det om insatser på mer än 50 miljarder kronor årligen. Så mycket satsas nämligen på den livsstilspropaganda i form av reklam som gör att vi alltid känner sug efter nya saker, att vi aldrig får vila i förnöjsamhet, att vi upplever konsumtion som en av de mer centrala delarna i våra liv. Och att vi trängs på juldagens morgon för att få ta del av konsumtionstemplens frälsning.

Normen vi lever i upplevs som naturlig. Men den är inte mer naturlig än att den måste påtvingas genom kraftfulla insatser av propaganda. Normen är köpandets och ägandets. Inte levandets och varandets.

Vi är inbakade i en konsumtionsburka som reducerar vårt sätt att se på världen och uppleva våra liv. Inifrån denna burka ser vi det som något fullständigt självklart och naturligt att arbeta mer, för att konsumera mer, för att vi skall kunna producera mer, för att vi skall kunna arbeta så att vi skall kunna konsumera mer i ett evigt snurrande ekonomistiskt hjul där vi reducerar oss själva till att vara kuggar. 

Eftersom konsumtionen är drivande för att upprätthålla ekonomisk tillväxt så kan man säga att vi lever mitt i en konsumtions- och tillväxtnorm. Men så var det aldrig meningen att det skulle bli.

Vad det så här man hade tänkt sig?
Såväl konservativa som liberala och socialistiska ideologer har burit på värderingar och idéer som bryter mot dagens konsumtions- och tillväxtnorm.

John Stuart Mill, liberalismens kanske störste tänkare, menade att den dag vi nått det materiellt och ekonomiskt mogna samhället så skulle vi låta annat än ekonomin få växa – nämligen fritid, kultur och det han kallade andlighet.

Karl Marx är inne på samma tankar. När vi nått en god materiell grund att stå på – och samtidigt rationaliserat den materiella produktionen – så skulle kunna vi få mer fri tid för att bilda oss och leva goda liv utan stress.

Från konservativa har vi hört samma sak. F.d. vice ordförande i Moderaterna tillika rektor på Handelshögskolan i Stockholm är en av dem som varit mest klartänkt under min tid. Staffan Burenstam Linder skrev 1969 om vad som skulle prägla det framtida konsumtions- och tillväxtsamhället: ”En ny form av ekonomiskt slaveri, som inte längre bottnar i kampen för ekonomiskt överlevnad utan i en tillväxtmani som ibland, i de bokförda expansionsökningarnas namn, tvingar oss att fördela våra ekonomiska resurser, inklusive tiden, destruktivt - så att vi raserar sådana naturliga grundvalar för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa.”

Man behöver således inte vara grön för att vara djupt kritisk till det system som driver på konsumtionssamhällets tillväxtjakt. Det går utmärkt att vara liberal, socialist eller konservativ. 
Men det gäller nog att gå till botten med en fråga: Vad är det som skapar det goda samhället?

Det behövs ett utvecklingssamtal
Är det ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi strävat efter – skola, sjukvård, bostäder, mat på bordet och materiellt goda förhållanden - eller är det människors strävan efter allt detta goda som också gett oss ekonomisk tillväxt?
Svaret på frågan är förstås att det är människans strävan efter bättre liv som medfört allt detta goda och att vi också fått ekonomisk tillväxt. Mor- och farföräldrar frågade sig knappast hur BNP skulle växa  - det är detta som är ekonomisk tillväxt - utan hur deras egna och deras barns liv skulle bli bättre. Detta bättre liv skapades och gick hand i hand med ekonomisk tillväxt. Precis på samma sätt som det måste gå hand i hand när materiellt fattiga länder utvecklas så att människor får chans att leva goda liv.
Att ekonomisk tillväxt går hand i hand med eftersträvansvärd utveckling tycks således vara något givet under ett visst skede av samhällsevolutionen. Men det innebär inte att det är självklart när samhällsevolutionen fortskrider. I varje tidevarv måste man därför ställa sig frågan: Vad är bättre liv?
Det kanske är så att bättre liv, när vi väl har nått en god materiell standard, inte är att vi skall arbeta mer för att kunna konsumera mer så vi kan producera mer i ett evigt ekorrhjul som snurrar allt fortare. Den delen av samhällsevolutionen har vi redan passerat. Vi blir inte lyckligare av att fortsätta på samma spår. Nu är det snarare mer fri tid, mer kultur och mer social närvaro som kan ge bättre liv. Vilket går hand i hand med en utveckling som också är nödvändig för klimatet och de andra planetära processer vi är beroende av.
Utveckling är inte liktydigt med ekonomisk tillväxt. Än mindre om den är konsumtions- och dessutom lånedriven. I Sverige hade vi inte haft någon vidare ekonomisk tillväxt per capita om inte hushållens lånat alltmer till den. Bara det borde få en och annan att fundera.
Vi behöver helt enkelt ett samtal om vad utveckling är.
Statistik som vill behaga
Lyssnar man noga kan man höra en viss ångest bland konsumtionssamhällets mer offentliga försvarare. Mellan skål och vägg kan man höra oron. Insikten att något har brustit finns. Insikten att vi konsumerar sönder planeten med lånade pengar för att hålla igång ett system som kräver det omöjliga av både planeten och oss själva finns. Även om den har så svårt att komma till uttryck, våga uttalas offentligt, leda till handling.

Hur kan det komma sig att Sverige placerar sig som en av de värsta länderna när det gäller utsläpp per capita trots att vi ständigt matas med budskapet att vi ligger i framkant, att vi tillhör de mest klimatsmarta?

Svaret är nedslående: i den officiella statistiken väljer vi att bortse från hur vi konsumerar för att istället enbart mäta de utsläpp vi gör inom landets gränser. Att vi konsumerar alltfler importerade prylar, med allt kortare livslängd, belastar inte vårt koldioxidkonto… Men väl planetens.

Flygresor till utlandet belastar inte heller statistiken. Vilket medför något så pittoreskt som att när vi ersatte semesterutflykten till faster Agda i grannbyn med en resa till Thailand så minskade våra statistiska utsläpp…

Men inte bara det. Ju snabbare vi lägger ner det svenska jordbruket – för att istället importera allt mer - ju mer klimatsmarta blir vi. Vi kan käka kött till frukost, lunch och middag och ändå flagga för att vi lever i ett klimatsmart land. Det gäller bara att välja underlaget till statistiken…

Det är först när vi mäter verkligheten som vi får svart på vitt och inte kan undkomma sambanden.

Svart på vitt: medan de inhemska utsläppen minskar ökar våra totala utsläpp – baserade på vår konsumtion - så mycket mer. Vi väljer att se den statistik som behagar. Och vad som behagar oss avgörs av den maktutövning vi är utsatta för.  Ja, ni vet, det där med hur normer skapas…

Det makroekonomiska kravet på konsumtion
Det makroekonomiska skälet till att vi uppmuntras och uppmanas att konsumera, trots att lyckoutdelningen av detta är starkt begränsad, är att vi byggt upp system och strukturer när BNP-tillväxt och bättre liv gick hand i hand – vi fortsätter med detta även nu när det egentligen bara är själva tankefiguren som återstår av sambanden. ”Den moderna ekonomin” är, för att uttrycka det mer nationalekonomiskt korrekt, strukturellt beroende av ekonomisk tillväxt för sin stabilitet.
I detta finns dilemmat. Utmaningen. Kravet på nytänkande. Vi kan i längden inte låta social välfärd vara beroende på hur snabbt vi omsätter varor. Det är, inte minst utifrån klimat- och miljöskäl, absurt att pensionssystem och skolans finansiering blir lidande om topparna från HM inte byts ut tillräckligt fort av kvalitets- eller modeskäl. Vi kan rimligen inte tillåta att socialförsäkringar och äldrevård blir lidande om vi konsumerar hållbart och långlevande istället för ständigt nytt och kortlevande.
Är den förresten ens teoretiskt möjlig att upprätthålla tillväxten i ett längre perspektiv?

För att svara på den sistnämnda frågan bör man ha klart för sig att ekonomisk tillväxt mäts exponentiellt. Det innebär att den önskade tillväxten på fyra procent årligen innebär att ekonomin mätt i BNP fördubblas vart 18 år. Strax efter nästa sekelskifte skulle den således vara 32 gånger större än idag. Arton år senare 64 gånger större. 
Om följderna av exponentiell tillväxt kan man förresten läsa i Nationalencyklopedin: ”Ekonomisk tillväxt enligt ett konstant procenttal leder till exponentiell tillväxt med i längden orimliga följder.” Så var det sagt.
Konsumtionsnaiva invändningar…
Forskare har länge pekat på att varje människa inte får bidra med mer än 2 ton koldioxid per person och år. Idag kan vi i Sverige bara spendera mellan 3000 och 4000 kronor per månad innan vi når det taket.
En del hoppas på att produktonen skall bli så mycket mer energi- och råvarueffektiv i framtiden att vi kan fortsätta att upprätthålla en stigande konsumtionsnivå. För detta krävs en historiskt sett gigantisk effektiviseringsgrad för att klara målet. Detta resonemang bortser dessutom från det som kallas rekyleffekten och som innebär att ju billigare en vara blir ju mer pengar får vi över att konsumera annat som också bidrar till utsläppen. Vad gör vi med de pengar vi sparar genom att sätta upp solceller? Tar oss en extra flygtur till Thailand…?
Vi kan konsumera tjänster i ökande grad, brukar vän av ordning hävda när jag kommit så här långt i en föreläsning. Och så kanske hen tänker på mysiga kaféer, trevliga cykelreparatörer och finurliga skomakare. Men tittar man på statistiken över det växande ”tjänstesamhället” är den sortens tjänster försvinnande små i det som kallas BNP. Bland de växande stora tjänstenäringarna finns åkerinäringen, resebranschen och den ivriga reklambranschen. De förstnämnda djupt klimatpåverkande och i hög grad orsak till våra ekologiska fotavtryck, den sistnämna djupt involverad i att skapa de normer som gör oss till fångar i den materiella konsumtionsburkan.
Men ”grön tillväxt” då? Vi vill ju ha mer av klimatsmart konsumtion. Leder inte det till ekonomisk tillväxt. Nej, tillväxt inom gröna sektorer skall ju först ersätta andra delar av redan befintlig BNP.
Att ställa om blir en magnifik uppgift. Det räcker inte att försöka finta bort problemet med att föreslå att vi behöver andra sätt att mäta välfärd.
·       Vi behöver ta oss ur beroendet av ekonomisk tillväxt. Vi måste börja tala om ekonomisk utveckling istället.
·       Vi behöver andra sätt än dagens krav på tillväxt och hög skatt på arbetstid för att finansiera och bygga sociala trygghetssystem och det goda samhället.
·       V behöver förstå att en större andel av ekonomin måste utgöras av kultur, skola, vård och omsorg – då bör vi inte heller beskatta detta hårdare än materiell konsumtion.
·       Vi behöver inse att den gröna ekonomin steg för steg måste ersätta de delar av ekonomin som idag utgörs av den bruna – det vill säga den fossilburna ekonomi som skadar klimatet och gröper ur människans möjligheter att i framtiden leva goda liv.
·       Vi i den materiellt rika världen behöver skapa ekologiskt utrymme för materiellt fattiga länder att få utvecklas.
·       Vi behöver förstå att en omställning i realiteten bara blir demokratiskt möjlig om fördelningen mellan rik och fattig – såväl globalt som nationellt – blir mer rättfärdig.
·       Vi behöver se på oss själva med andra glasögon än de ekonomistiska.

Med nya glasögon…
Vi möts ständigt av det. I tidningarna, i radion, i teven, i näringslivets propaganda och politikers retorik. Hjulen måste snurra nu, kvartalsrapporten visa plus nu, omsättningen öka nu. Aktieägarna kräver vinst nu. Bankerna vill att vi lånar nu. Reklamen vill få oss att konsumera nu. Behovstillfredsställelse nu.
Kortsiktighetens förbannelse.  Hade vi inte konsumerat så mycket nu med lånade pengar hade vi inte haft den tillväxt som vi av rent slentriantänkande gjort oss beroende av.
När vi nu sitter inne med kunskaper som aldrig förr om klimatfrågan och dess konsekvenser – och till detta kan lägga att ny forskning har visat att vi blir tolv miljarder människor snarare än de nio vi planerat för – måste vi ta oss tid för det där utvecklingssamtalet.


Bertrand Russel menade att de ekonomiska framgångarna är att se som ett medel att frikoppla oss från den ekonomiska processen. Men istället för att frikoppla oss har vi fäst oss. Vi har låtit oss bli infångade i ett tänkande som förlamar vår förmåga att bryta oss loss från det ekonomiska hjul som, enligt rådande norm, måste snurra allt fortare.

Russel är långt ifrån ensam. Många av de tänkare som filosoferat kring idéer om samhällets utveckling utgick således från att den ekonomiska och materiella tillväxten skulle vara ett gott verktyg, ett medel, för att skapa den goda plattform varifrån vi skulle kunna växa som människor genom mer av bildning, kultur och det som John Stuart Mill skrev: ”förfina konsten att leva”.


Det finns hopp… När allt fler fakta börjar bli besvärande för att upprätthålla trovärdigheten i en dominerande tankemodell och en härskande samhällsnorm så växer stegvis en ny fram. Eller, för att tala med Thomas Kuhn, ett nytt paradigm, en ny verklighetsbild, växer fram.

Att byta verklighetsbild kan ta lång tid. Det tog nästan 200 år för den kopernikanska modellen att ersätta den ptolemaiska. Långt in på 1700-talet arbetade åtskilliga vetenskapsmän utifrån en världsbild som om Newtons naturlagar inte existerade. För att inte tala om hur länge läkare vägrade att acceptera glasögon som medel att förbättra synförmågan – man lät till och med meddela att glasögon var något mystiskt, något nästan ogudaktigt. Men i botten låg självbevarelsedrift och egenintresse. Man ville helt enkelt inte bli av med möjligheten att tillverka och sälja olika former av ögondroppar.

Med detta i bakhuvudet väljer jag att tro på att även dagens ekonomisk-politiska paradigm kommer att förpassas till historiens arkiv. Och därmed att man kommer att skaka på huvudet åt den tid när vi gjorde oss beroende av ökande konsumtionsvolymer och fick för oss att värden skapas genom omsättning. Som om människans uppdrag var att fungera som kugge i ett ekonomistiskt hjul som snurrade allt fortare. Som om människan i första hand var en ekonomisk varelse – inte en biologisk, social och kulturell varelse. Som om finansiellt kapital kunde ersätta naturkapital. Som om vi inte förstod att jordens klimat drabbades av vårt sätt att leva.

Som om människan blev lyckligare av att vara fången i en konsumtionsburka istället för att utnyttja den plattform som tidigare generationer byggt för att vi skulle kunna skapa oss goda liv med mer av fri tid, mer kultur och mer social närvaro.

En sådan besynnerlig tid, kommer man att säga i framtiden. Någonting hade tydligen brustit…


Jag är på väg hem. Stannar till vid en kiosk. Tänker köpa något att dricka. Stiger ur bilen och ställer mig framför disken. De två som jobbar därinne ser mig inte. De står och tittar på teve. Ser på en reklamsnutt.  Jag hostar till lite. De hör mig inte. Jag säger ganska högt: är det en bra film? Det är ingen film, säger en av dem. Det är reklam. För grejer? frågar jag. Ja, för grejer, säger en av dem. Och suckar.

(Bokens källhänvisningar och fotnötter finns inte med i den här texten)

42 kommentarer:

  1. Kortsiktigheten är en förbannelse som syns i opinionssiffrorna.
    Språkrören läser inte opinionssiffror nu för tiden.

    SvaraRadera
  2. Självklart behöver vi ha en diskussion om utveckling, vadan och varthän i vårt samhälle.Så länge man anser att det finns - marknadsliberalen Thatcher ansåg ju som bekant inte det...

    Men sker inte detta samtal inom den demokratiska processen? Debatter, val, opinionsundersökningar, motioner.

    Jag ser det som problematiskt att å ena sidan säga att vi måste ha ett samtal och å andra sidan i någon mån underkänna vanligt folks åsikter för att de är grundlurade av en konsumtionsburka. Då är man på en farlig väg. Kommunisten Gotfred Appel som inspirerade Rebellrörelsen här i Sverige och mördargänget Blekingegadeligan i Danmark tänkte ungefär så. Här i väst är arbetarna grundlurade och mutade av den koloniala utsugningen, något konventionellt gehör i den parlamentariska processen kan vi således inte få utan det är revolutionära metoder som gäller. Resultatet känner vi väl, det blir inget bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Makten över media påverkar vad folk tycker. När staten via TV dominerade media valdes socialdemokratiska regeringar år för år. Nu när i stort sett hela media domineras av konsumtionskrafter är det just dessa som också dominerar politiken. Svårare än så är det inte.

      Det är tex ganska många svenskar som tror att Sverige förbrukar mindre CO2 per capita än Kina. Det är också många som tror att det förbrukas mindre CO2 totalt sett när energieffektiviseringar i Sverige genomförs.

      Radera
    2. Nja, det är väl inte FÖRBRUKNINGEN av Co2 som är problemet, det är väl produktionen....

      But anyway, den sossiga makten bröts ju till slut? Hur? Genom ett demokratiskt samtal eller via något annat?

      Radera
    3. Nej, det är förstås inte förbrukning av CO2, fel av mig.

      Makten bröts i kölvattnet av införandet av TV3 1987 och TV4 1991. Inledningsvis hade även TV3 nyheter. Detta ledde till att fler perspektiv på maktutövningen nådde bredare lager av befolkningen. Sossarna har gått från 43 % 1988 till ca 30 % 2010 och 2014.

      Som en bieffekt exploderade möjligheten för makt baserad på pengar att påverka opinionen med TV-reklam i alla vardagsrumssoffor.

      Dvs det demokratiska samtalet fanns redan innan, men mest på tidningarnas ledarsidor, som bara vissa grupper i samhället läser. Samtalet blev inte nödvändigtvis bättre med fler aktörer i TV-mediet, men det var fler som tog del av det och det kan i sig anses mer demokratiskt. Man kan dock fundera på hur låg kvalitet på information som kan anses bidra till ett demokratiskt samtal. Att medvetet vilseledande propaganda inte gör det skulle nog de flesta skriva under på, men det finns förstås inte någon exakt kvalitetsgräns.

      Radera
    4. "But anyway, den sossiga makten bröts ju till slut? Hur? Genom ett demokratiskt samtal eller via något annat?"

      "Så ska de skapa ett Sverige för de rika" (google det, länk kan jag inte klistra in)
      "DAN JOSEFSSON ser Svenskt Näringsliv ladda om: satsar 12 miljarder på att förändra samhällsklimatet. "

      Penga-intressen vinner generellt längden - tyvärr. Mycket vill ha mer, så därför så lobbar man fram förändringar som man vill se. Och makt är ju också till salu.

      Radera
  3. En klok skrivning Birger. En morgon då näringslivets protest om flygskatt ekar i radionyheterna. En morgon då jag läser att MPs stöd minskar till 7:årslägsta. En minskning som säkert inte beror på att man står upp för det du skriver - utan tvärtom tyst stöder beslut i fel riktning. Utan protester och en tydlig röst om att vi är på väg åt fel håll..

    SvaraRadera
  4. Neoliberal Agendafre jan. 15, 08:28:00 fm

    Tänk om alla i Sverige idag hade levt som på 1850-talet med ineffektivt jordbruk och vedeldning. Det skulle vara en ekologisk katastrof. Sån tur går saker framåt, industriell tillverkning, kärnkraft, katalytisk avgasrening, e-post, GMO-grödor mm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samhället har utvecklats i oljans tecken. Vi har haft mycket glädje av det. Det har också stoppat upp utveckling av den del av samhället som inte bygger på olja. Fundera tex på varför kärnkraften utvecklas så långsamt och vi fortfarande har potentiellt planetförstörande verk i drift.

      När jag skriver planetförstörande menar jag förstås planetens egenskaper som gör mänskligt liv möjligt. Själva planeten kommer med största sannolikhet överleva mänskligheten.

      Radera
    2. "Rockefellers oljeimperium startade 1870, när John D Rockefeller grundade Standard Oil och blev Amerikas första miljardär. Standard Oil har sedan dess gått ihop med Exxon Mobil med flera.

      Rockefellerfamiljen kontrollerar också vår mat. Dom var primärt ansvariga för det globala skiftet till storskaligt oljebaserat jordbruk.

      Du kanske minns ”gröna revolutionen” på 60 och 70-talet. De flesta trodde det var något bra. Det var, dock, baserat på att man skulle plantera stora ytor med en enskild gröda och använda enorma delar oljebaserat gödsel, ogräs och insektsmedel. Rockefellers naturvetenskapliga division låg bakom idén till den gröna revolutionen, tillsammans med stora jordbruksföretag: Cargill, DuPont, Bunge, Continental, Monsanto.

      Petroleum baserat jordbruk gav nya vinster för oljeindustrin, men levde aldrig upp till sina löften om att få ett slut på svält och främja hälsan.

      Den ”gröna revolutionen” ökade till en början produktiviteten eftersom varenda jordplätt användes för omedelbar produktion, men dess riktiga kostnad kan vi nu se. Skattebetalarna betalar miljarder i Subventioner till stora jordbruksföretag, små familjejordbruk har nästan försvunnit helt; biologiska mångfalden är förstörd. Giftiga kemikalier förgiftar bönder och förorenar jorden, vattnet och vår matförsörjning och hotar allas hälsa. Från 2010, så har ungefär 1 av 7 människor i världen inte tillräckligt att äta.” (Länk förbjuden)

      Christer

      Radera
    3. Ja vi minns många av oss den gröna revolutionen. Inte många tänker väl på "Rockefellerfamiljen". Utan på gräsrotsrörelser, politiska partier och miljörörelsen. Att de ligger bakom den gröna revolutionen.

      Det här med vilka som ligger bakom saker är intressant. Och vilka som medvetet eller omedvetet, snappar upp saker och tror att allt är gott och bra. Idag är det väl inte många som jublar över EU:s jordbrukspolitik.

      Permaodling som delvis handlar om, att man odlar många grödor som trivs tillsammans, får inget större genomslag. Försök sälja grönsaker från en sådan odling till butiker och du får som svar, "det finns ingen streckkod" Det fick en vän till mig erfara. Hen har blivit enormt motarbetad. Du skriver "Från 2010, så har ungefär 1 av 7 människor i världen inte tillräckligt att äta" Det trots att det finns sätt att odla, som skulle kunna ordna så att de hade det.

      Lisbeth

      Radera
    4. Lisbeth.
      Kan man se sambandet mellan att kontrollera matförsörjningen och befolkningsökningen borde man inse vad som pågår. Mångfald bland grödor och människor är inget för de som har kontrollen. Rasförädling är på tapeten.

      Christer

      Radera
    5. Ja mångfald bland grödor och människor är inget för dem som har kontrollen. "Bertrand Russel menade att de ekonomiska framgångarna är som ett medel att frikoppla oss från den ekonomiska processen" skriver Birger. De ekonomiska medlen, bör alltså frikoppla alla inte fortsätta hålla alla fångna. Bertrand Russel verkar en del förknippa endast med Russels tekanna, eller den himmelska tekannan. Synd för de gamla filosoferna och i synnerhet Russels filosoferande, håller i mångt och mycket än idag. Filosoferandet plockar makten upp och gör det till sitt eget. En del glider vidare omedvetna drömmande i drömmen om en grön våg. En del anser sig förverkligat den. Därmed inte sagt att det var och är fel att filosofera över en grön revolution. Men vi ser nu när MP är i regeringsställning, hur svår den är att förverkliga. Och hur långt bort den gröna revolutionen är. Man bör inte påstå att MP endast är glada i makt. Vilket de flesta nu gör. De har fått sin dröm mer eller mindre krossad. Och det är förkrossande att goda drömmar inte får bli verklighet. Och att vi därmed inte får en chans att utvärdera om de skulle hållit i verkligheten.

      Lisbeth

      Radera
    6. Knappast ekologisk katastrof. Ineffektiviteten skulle hålla ner befolkningsmängden och därmed starkt begränsa det ekologiska avtrycket.
      Inte för att jag vill ha det som då, verkligen inte, men måste vi verkligen köra i full fart allt för att bli ännu "lite" rikare?

      Radera
  5. Man bör inse att det är föga rimligt att se "tillväxt" som någon frälsningsväg. Man bör dock passa sig så att man inte kastar ut barnet med badvattnet. Vi behöver den tekniska utvecklingen och vi kan inte heller få stopp på den med några rimliga medel. Vi behöver en någorlunda fungerande samhällsekonomi och världsekonomi, eftersom en kollaps kan orsaka gigantisk förstörelse. Vi måste faktiskt hålla igång ekonomin. Samtidigt som ekonomin utan tillväxt tenderar att vara till för allt färre.

    Lösningen på detta dilemma är medborgarlöner, som fördelar om resurser och håller igång ekonomin och visar ett mått av engagemang för att alla skall räknas. Medborgarlöner måste införas snabbt om vi inte skall få en global ekonomisk kollaps.

    Jag tror att FN snarast bör rekommendera alla länder att varje månad trycka upp en promille av landets årliga BNP (eller en procent av landets månatliga BNP) och dela ut den som medborgarlön. Det är ett sunt alternativ till ett alldeles fåfängt valutakrig, vettlösa kvantitativa lättnader och en vettlös tillväxttillbedjan. Vad tror Birger m fl om detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Medborgarlöner behöver måhända införas snabbt. Och ju mer vi väntar med att utreda, desto snabbare kommer det att upplevas. Det finns inte mycket som tyder på, att det inte kommer att införas medborgarlöner. Snarare mycket som tyder på, att det bara är en tidsfråga. Men innan man inför något, behöver man ta reda på och utvärdera, hur det bäst kan införas. Men det vill ju inte de politiska partierna här hemma. De vill inte göra, som en del andra länder nu gör och ta chansen att titta på, hur det bäst kan utformas i detta land. Därmed har de förverkligat chansen att åtminstone bestämma en del kring utformandet. För utreder inte vi, så gör andra det åt oss. FN är en tandlös tiger. dessutom består FN av en samling skurkstater. Samma stater som ställer till det i annat.
      Vi har fått godkänt av EU kommissionen att varje land kan utreda basinkomst/medborgarlön. En del utreder men inte vi ännu.
      Annika Lillemets MP vill ju sätta igång, det är uppenbart om man lyssnar. Kanske kommer man fram till att det skulle kunna fungera utan att några faller mellan stolarna eller kanske inte. Jag misstänker det sista, även om jag älskar själva tanken.

      Lisbeth

      Radera
    2. @Lisbeth Ja, det bör utredas.

      Radera
    3. Jag kunde nämnt IMF eller Världsbanken istället, men det skulle ingen blivit lyckligare av. FN är och förblir en viktig organisation. Utan FN har vi just ingenting att styra det globala samfundet med. En sådan här rekommendation går snabbt att fixa, utan tidsödande utredningar. Det är inte kritiskt att varenda fattigt land mäktar att genomföra rekommendation. Det rör sig inte om medborgarlön på en nivå som folk klarar av att leva på, men kan utgöra grunden för en sådan. Under alla omständigheter måste ekonomin börja cirkulera pengar bättre om den inte skall kollapsa.

      Radera
    4. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Politikerna sak är att utreda medborgarlön. I tid. Vår sak att vara uppmärksamma på hur de vill göra det. Det som politikerna närmast har att handskas med är väl bostäder, jobb, integration och vår ekonomi kommer givetvis att förändras i grunden. På SVT Forum diskuterades detta. Som "Möjlighet - men mest en utmaning" Medan och samtidigt vi sitter här och skriver om medborgarlön och annat, så diskuteras det friskt, hur vi ska få in alla som kommit hit inte minst i samhället. Och man erkänner att det behövs fler stora reformer samtidigt. Att Ytterligare ge sig på A-kassan t.ex. En önskan från dem som diskuterade var att politikerna inte ska ge sig in och "tafsa" utan att marknadens parter ska sköta detta.
      Man nämnde risken för en Amerikanisering av ekonomin. Samt man talade om att om flyktingar får 50 kronor i timmen skattefritt, så får de lika mycket som en garantipensionär har. Vilket fick en del i publiken att reagera. Tack och lov.
      Så det finns många anledningar till att politikerna börjar utreda en medborgarlön. Om vi inte vill se ytterligare klyftor.

      Lisbeth

      Radera
  6. Vad händer med miljöpolitiken den dagen miljöpartiet inte längre sitter i Riksdagen?Det är en fråga vi måste börja ställa oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi bör formulera ett alternativ till "miljöpartiet" som kan aktiveras närhelst det ter sig nödvändigt och som också kan utgöra inspiration för eventuella kvarvarande sunda krafter inom "miljöpartiet". Ett proto-parti. Schlaug verkar anse att ett sådant parti skall heta Alternativet, själv föreslår jag EkoSoLiD och andra här vill tala om "Vetenskapliga partiet". Kanske EkoSoLiD - det intelligenta, rationella och vetenskapliga alternativet?

      Radera
    2. Kanske ett parti som heter Förnuftspartiet? Om man nu vill skapa ett nytt parti. Enhet har väntat troget, uthålligt och länge nu. Nu är det kaos, men lägger det sig så anser jag personligen att det är deras tur. Då sticker de "nog" mer fram nosen.
      Det vore befriande med ett parti, som anser att vi behöver alla använda oss av vår inre kraft då vi skapar. Oavsett vilken livsfilosofi vi har. Därmed inte sagt att Enhet är ett politiskt parti. Utan något mycket större. Vilket jag tror de vet. Vill de dessutom som de sa förut på sikt avveckla sig själva så skulle de få min röst. De har FÖR-tjänat detta. Då partiet funnits länge och inte verkar ha gett upp

      Lisbeth

      Radera
    3. En betoning på "enhet" känns religiös och/eller som ett starkt repressivt krav på att alla skall tycka likadant. Enhet har väl likt miljöpartiet tyckt att vi kan ha allt förmodat gott på en gång, även öppna gränser och fri invandring. Det skänker dem föga trovärdighet.

      Problemet med ett "Förnuftsparti" är att man faktiskt måste precisera vad man anser är förnuftigt och när man gjort det kan man snarare namnge partiet utifrån den preciserade idén om vad som är eftersträvansvärt. Enda skälet för att undvika att göra en preciserad målangivelse till partiets identitet är att målen är för mångahanda. Det är vanligen ett avsevärt politiskt problem att politikens rätta mål är ganska komplexa och då kan man finna sig tvingad att samlas kring någon luddigare politisk idé om "förnuft", "enhet" eller något sådant.

      Dock menar jag att jag faktiskt angett de viktigaste politiska målen i den smidiga formuleringen om en ekosolid framtid och en ekosolid värld. Namnet EkoSoLiD antyder inte bara ekologins och ekonomins betydelse utan också betydelsen av social och liberal omsorg samt betydelsen av demokrati. Att man kan sammanfatta dessa ultimata politiska viktigheter i en så kort och "grön" formulering och att det fungerar lika bra på engelska som på svenska är ingen liten prestation. Jag tror att alla alternativa formuleringar är för långa, för luddiga eller för omöjliga att översätta från svenskan.

      Radera
    4. Ja om man låter känslan styra, så känns det förmodligen så. "enhet" kan kännas religiöst. Visst är det så. Men om man tänker efter försöker skippa känslorna, så har alla rätt till sin egen livsåskådning, så länge den håller sig inom ramen, för andras rätt till sin. Jag påstår inte att ett parti som heter Enhet är svaret. Utan konstaterar att de väntat väldigt länge och inte verkar ha gett upp ändå. De har därmed enligt mig förtjänat att få åtminstone en chans. Om man nödvändigtvis vill ha ett nytt parti, så skulle det kunna heta "Förnuftspartiet" "Om man nu vill skapa ett nytt parti". så skrev jag. Det vill inte jag. Definitivt inte. För innehållet kommer vara ungefär detsamma. Det är individerna, innehållet som utgör ett parti till vad det är. Olika viljor med olika motiv och mål ska kunna samsas. Tror man.

      Enhet är vad vi medvetet borde sträva efter. Även om målet är avlägset. Alla individer utgör en enhet och vi bör uppbåda en vilja, att förverkliga vår egen enhet, med allt annat liv.
      Hur Enhet ser på öppna gränser och fri invandring idag, vet jag inte. Förmodligen ser deras medlemmar individer olika på det. Men jag vet, att det är ett faktum, att människor kommer att fortsätta att fly fortfarande. Att vi inte kommer ifrån det. Hur vi bör agera i allt detta är inte lätt. De som inte sett och förstått att människor kommer att fly, har väl inte heller någon större trovärdighet. Eller de som endast förmår att säga stopp.

      Eftersträvansvärt är väl att vi skiljer på sak och person. Dvs en persons livsåskådning ( t.ex. politiskt parti, eller religion och på personens handlingar. Rätt man och rätt kvinna på rätt plats är eftersträvansvärt. Och när personer eller partier fortfarande envisas med att föreslå sig själva, blir i alla fall jag misstänksam över kaliber och kapacitet. Har fått nog av maktgalna småpåvar "i makten" som går den riktiga maktens ärenden medvetet eller omedvetet. Enhet däremot ligger mer lågt. Och har jag inte helt fel, så är det för att det är för mycket kaos. Personligen så "tror" jag att en hel del dåliga beslut kommer att tas nu. I ytterligheternas tidevarv. Det kan vi redan se. Vi behöver resonerande alternativ en allians av resonerande människor, som också vågar ifrågasätta.
      Och det gör ju du Kuckeliku. Väldigt många människor är religiösa, så ser verkligheten ut. Och de tycker sannerligen inte likadant.

      Lisbeth

      Radera
  7. Med tanke på att opinionundersökningarna konsekvent visat sig vara viktade till MP:s fördel borde arbetet med ett alternativ genast inledas.Det går inte att garantera att nyval inte blir aktuellt i närtid.Mängder med väljare kommer,misstänker jag,fly till V och FI.
    Den utvecklingen kan bli kostsam för miljön!

    SvaraRadera
  8. @Kuckelikufre jan. 15, 09:23:00 fm Jag tycker det verkar vara sunda idéer. Om det genomförs ”idag” så finns det hopp, annars går vi nog tyvärr mot stupet…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar i mitt stilla sinne hur det skulle kunna genomföras på bästa sätt "idag" Då det inte ens är utrett hur det på bästa sätt kan genomföras. Det skulle inte kunna genomföras på bästa sätt "i morgon" "nästa vecka" eller ens "nästa månad" Men om politikerna börjar titta på hur det kan genomföras i vårt land redan på måndag, så finns det i alla fall en chans att det kan bli så bra som möjligt.

      Lisbeth

      Radera
    2. Det är bra att diskutera en ganska rejäl medborgarlön på den nationella nivån, där det med nödvändighet blir en riktigt stor grej att genomföra. Medborgarlön i Sverige räddar dock inte världen. Man bör inte bara "verka lokalt" (genom att "öppna gränserna" eller göra något annat mer eller mindre korkat) utan också verka globalt och det gör man med mitt förslag. Utan att förta sig.

      Radera
  9. Men FY på KOMMUNAL som ljög så att våran Margot bosatte sig centralt med låg hyra och nu måste flytta!

    SvaraRadera
  10. En sak som slår mig lite i texten: det verkar finnas en förväxling mellan en människas åldrar och mänsklighetens utvecklingsstadier.
    För en person är det logiskt att lära sig, börja arbeta, bilda familj, sträva uppåt, lugna sig lite i medelåldern och sedan minska sitt avtryck.
    Att översätta den känslan till att människan som art ska börja leva lugnt, utan stress, tror jag inte att någon biolog, medicinare eller beteendevetare skulle kunna acceptera. Människan består inte bara av höger hjärnhalva och en poesibok ; det finns adrenalin, hormoner, känslor också. De flesta har någon slags strävan i livet, som är nödvändig. Den består inte i alla fall av att förkovra sig i kultur. Många i medelåldern upplever en lust i att finna nya intressen, varför inte i kultur, men detta gäller knappast människan som art.

    SvaraRadera
  11. Hej,är 3000-4000kr per månad inklusive boendekostnader? Dvs att vi skulle behöva klara oss på en sådan månadslön?

    SvaraRadera
  12. Hej Birger! Lite OT om det går bra? Har funderat lite över ett ord som är missbrukat längre än rasist. Narur, enligt en definition är naturen allt som är fött på jorden förutom människan naturligt. Om en människa gör något annorlunda ses det som onaturligt, men ska man skaffa barn såvill man helst att det är naturligt utfört. Men om man drar naturlighet till sin spets så är det väldigt naturligt för ett lejon att konsumera en människa. Den har ju faktiskt gjort så sedan människans förfader gjorde slut med lejonets förfader för en sisådär 70 miljoner år sedan. Jag tror dock inte att en präst i kyrkan skulle säga om en avliden, han dog en naturlig död, han blev uppäten av ett lejon trots att människor har varit ett naturligt inslag i kosten för ett lejon i ca 70 milj år tills för ca 60 år sedan när lejon började ta slut på lagret så att säga. Vore kul med ett funderande från din sida här på bloggen om vad som är naturligt.

    SvaraRadera
  13. Vem blir förste gröne ut på scenen med ett boende som är för bra för att vara sant?
    Den här regeringen har för vana att mörka både det ena och det andra.

    SvaraRadera
  14. Att det "lönar" sig så i Sverige att avgå och ta time-outer för Herrar & Damer, att inbyggd "ekonomisk belöning" är en del av avgångs-paketet vid skandaler, är det inte märkligt? Borde man inte bli återbetalningskyldiga med stora belopp, när avgång sker i samband med skandaler? Om någon sparkas från sitt lilla jobb pga misskötsel, då lönar det sig definitivt inte.

    SvaraRadera
  15. Appropå reklamen så kommer det behövas ett tvättmedel som är drygt och verkar länge för att få bort fläckarna och solkigheterna från partierna som sitter i den här regeringen.
    Men vilket?

    SvaraRadera
  16. Margot säger att hon inte har något att skämmas för.
    Annelie Nordström har inte hellar något att skämmas för.
    Det är så här vi jobbar helt enkelt!
    Tänkte väl det...

    SvaraRadera
  17. Borgar-(s) kanske borde ta en politisk time-out? Någon välfärd har man ju inte till vanligt fölk & de egna, interna, lyx-privilegierna tycks man ju behöva "prata ut om"? Märkligt dock att "sprit & porr!" alltid tycks ska finnas med på ett hörn när vänstern gör skandal i medierna, borgare förknippas ju helst med opera & konst. Att man inte kan fatta att "opera är grejen", inte porr!

    SvaraRadera
  18. Kuckelikulör jan. 16, 10:52:00 fm Du skrev: En betoning på "enhet" känns religiös och/eller som ett starkt repressivt krav på att alla skall tycka likadant.

    Det är också min åsikt (oavsett om jag bedömer det med känslan eller förnuftet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym, Det skulle kunna bero på, att det är för dig, som för oss andra, dvs. att känslan färgar tanken.

      Lisbeth

      Radera
  19. "eller som bara går på tvärs emot ens egen övertygelse" Bara? Haha, vilken formuleringskonst.

    Den som inte vaknar av denna texts omfattande och briljanta problembeskrivning vaknar aldrig!

    Bolibompa, instämmer, skulle vara oerhört intressant med ett filosoferande resonemang av Birger kring vad som är naturligt. Har själv en inneboende allergi i reptilhjärnan mot onaturlighet samtidigt som min vardag (förstås?) är full av mycket som är onaturligt. Funderar ofta kring detta, inte minst ur självkritiskt perspektiv.

    /En som röstade på Enhet i förra valet (i ren mp-protest)

    SvaraRadera
  20. Väl skrivet. En krönika i samma anda - om att ersätta yttre tillväxt med inre - finns på http://www.st.nu/kultur/kultur-nasta-tillvaxtomrade

    SvaraRadera
  21. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-ekonomaten-varken-nyttigare-eller-miljovanligare

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.