tisdag 29 september 2015

Jisses, vad åren går...

Idag för precis trettio år sedan blev jag språkrör i Miljöpartiet. Mot alla odds. Jag led av torgskräck och var livrädd för att tala offentligt. Tillgång då? Tja, skägg, jeans och Fjällrävenjacka. Utflyttad Stockholmare med får och höns och odlingar. Samt prenumeration på Arbetaren och Land - en lysande kombination. Medlem i såväl Syndikalisterna som Naturskyddsföreningen. 

Och sambo med blivande livskamrat som var lika grön, som varit med att starta MP i Eskilstuna redan som 19-åring och som var lika villig som jag att ta lån för att jag skulle kunna jobba ideellt som språkrör för det nya partiet. Som vi båda var med och bildade - vi träffades faktiskt på det partibildande mötet 1981. Redan då tog vi förresten ett lån - av Sven Anér - för vi hade inte pengar till lunchen.

Innan jag blev rör hade jag bakom kulisserna varit engagerad i kommunpolitik och lite landstingspolitik - dessutom varit ledamot i partiets Förtroenderådet inför valet 1982 och i partiets politiska utskott inför valet 1985. Partiets ekonomiskpolitiska program korrekturläste vi på BB.

Men språkrör var en absurd tanke - tror inte att någon som kände mig ens kunde tänka tanken att jag skulle bli något sådant. Vågade knappt räcka upp handen i skolan för jag stammade. Min grej var att skriva och grubbla -  inte prata.

Det var i Billsbro, utanför Vingåker, som Förtroenderådet samlats för att välja nytt språkrör efter det att Per Gahrton hastigt avgått efter ett dåligt valresultat 1985. Jag skulle sitta ett halvår, till nästa kongress. Ragnhild Pohanka, som var kvinnligt språkrör, orkade vara kvar det där halvåret..

Efter ett halvår var det kongress och jag hade planerat att avgå, partiet behövde ju en riktig politiker. Men jag blev omvald - det var väl inte så många som var villiga att riskera karriär, ekonomi och familj på något så uppslukande och omöjligt som ett nytt parti - nu tillsammans med eldsjälen Eva Goës.


Jag stod för skägget och Eva för barnen.

Siktet inställt på valet 1988. Vintern 1987/88 har partiet över 10 procent. Långt innan döda sälar dök upp på badstränderna.

Och efter valdagen 1988 äntrade partiet så riksdagen. Som första nya parti på 70 år. Ett omöjligt projekt, enligt förståsigpåarna i medierna. Fast så där gulligt var det inte alltid...
Vill du läsa historien om alla språkrör så finns den här.

Kommentarsfältet släcktes ner den 21 sept 2015 pga den allt högre förekomsten av såväl rasistiska och stupida inlägg samt inlägg som inte hade ett dyft med bloggtexten att göra.