lördag 20 juni 2015

Crying in the chapel...

... eller som Pekka Langer kallade den i Sommartoppen: Gnället i kapellet, placerade sig midsommaren 1965 på första plats på topplistan i Storbritannien... Som högst låg  den 2:a på Sommartoppen. Märkligt, kan man tycka...

Vad värre: Farmer John med Hep Stars låg femma på Sommartoppen vid midsommar 1965. Enda förskonande drag med den versionen är att den bara är 1:52 lång... Etta låg Bring it on home to me med Animals.

 

7 kommentarer:

  1. Man ser på killarnas frisyrer vilka det lätt flippar ur i skallen på. Nu är det gröna muppar som ska rädda världen med hållbarhet och massinvandring.

    SvaraRadera
  2. Urban, kommentarer som behandlar bloggtexten är välkomna, skriver bloggägaren. Hur vore det om du respekterade det, de som läser kommentarsfältet vet vad du anser om invandringen så du behöver inte ta upp det när ämnet är ett annat.
    Vänligen.

    SvaraRadera
  3. Animals såg jag en kväll på Queen Mary College i London våren 1965.
    Hep Stars slapp jag.

    SvaraRadera
  4. Ang, "Gnället i kapellet" Låten borde ha legat etta på alla topplistor världen över. Så mycket som det gnälls i kapell världen över, borde det ha gett bättre resultat. "Jag har sökt och sökt" bett till Gud att jag ska bli starkare. Nu är det dags att visa prov på om det har hjälpt. Dvs. sluta upp med att tala om människor på flykt som närande eller tärande. Eller rättare dags hitta kappellet inom oss och använda Gudsrummen till bättre saker än gnäll. Flyktingmottagande t.ex.

    Stackars indianer var det dem Elvis grät över? Stackars urfolk världen över. Vad vi har trampat på dem. Nu är vi själva rädda för att bli framtidens indian. Hållbarhet är inte att stänga gränserna. EU har sådana brister att vi borde avstått från medlemskap. Nu väntar överkurs och det räcker inte med att gnälla i kapellet. Utan i stället hoppa upp ett par klasser, gå direkt på överkurs och fixa detta. Samt ställa sig frågan vill människor verkligen komma hit om de fick och kunde välja? Till ett land som talar om vi och dem och tydligt visar att vi ser på människor som närande eller tärande.

    SvaraRadera
  5. Elvis röst är fantastisk. Baryton, närvaro, frasering, värme. Spelar ingen roll vad man tycker om texten. Det är bara att njuta oavsett vad man tycker om både låt och person. Rösten!

    SvaraRadera
  6. Man ska låta sig förföras alltså:)

    SvaraRadera
  7. Fred, själv har jag ett ytterst svagt minne av att drabbats av Hep Star på Grönan någon gång i den vevan. 1967 (?) såg jag dock Jimi Hendrix på Grönans stora scen, vilket var en upplevelse. Dels för att han var så ohyggligt bra, dels för att det var så ohyggligt mycket folk trots att han egentligen inte slagit igenom riktigt stort än.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.