söndag 8 mars 2015

Apropå kvinnodagen: "Människorna äro simpla, tycker jag..."

Det var många år sedan... det var grönt!
Kvinnodagen idag. Och igår betonade den rödgröna regeringens jämställdhetsminister att en feministisk politik är att heltid blir norm på arbetsmarknaden. Den rödgröna regeringen har ingen avsikt att sänka normalarbetstiden. 

Vidare hävdades, utan bredare analys, att den som jobbar deltid är förlorare. Att arbeta mindre än heltidsnormen gör således bara losers. Fri tid är på något sätt förlorad tid. Så tänker en modern jämställdhetsminister. Den som väljer deltid för att få mer tid med sina barn, eller sina intressen, eller för att hen vill, förlorar.

Mig veterligen har kvinnorörelsen tidigare drivit krav på sänkt arbetstid. Men det är ingenting som den feministiska rödgröna regeringen driver. Än mindre något som en borgerlig regering driver förstås. 

Vad värre: det parti som mer än något annat borde driva krav på sänkt arbetstid har lagt ner just den verksamheten och anammat arbetslinjen.


Det var länge sedan man på Miljöpartiets valaffischer kunde läsa Dela på jobben - sänk arbetstiden. Eller Arbeta mindre, lev mer. Att få höra dagens språkrör hävda att "lönearbetet bör avdramatiseras" lär vara en omöjlighet. Att lägga skatteförslag som innebär att deltid gynnas är inte att tänka på... Till exempel genom ett kraftigt höjt grundavdrag och mer progressiv skatteskala.


En av rösträttsrörelsens stora namn - Elin Wägner - varnade för att jämlikhet skulle likställas med att kvinnor skulle leva som män. När det snarare borde vara tvärtom. Idag skulle det medföra att fler män jobbade deltid, snarare än att fler kvinnor tvingas jobba heltid. 

Apropå rösträttsrörelsen. Finland var först i Norden när det gällde kvinnlig rösträtt. Sverige kom sist. Femton år efter Finland. Nio år efter Norge. Såväl liberalen Karl Staaf som Hjalmar Branting fegade nämligen ur. Något som såväl den folkpartistiska som socialdemokratiska historiebeskrivningen inte vill kännas vid. Om det skriver jag här.

En som beskrev historien rätt var just Elin Wägner. Och nu kommer några stycken som ni som läst bloggen länge känner igen... Men sedan sist har tusentalet nya tillkommit...
I Pennskaftet (1910) beskriver hon humoristiskt, rappt och ömsint hur idealism och lust driver ett antal kvinnor att arbeta för kvinnlig rösträtt. Men också hur motstånd gjorde sig hört från såväl överklassens som medelklassens och arbetarklassens kvinnor. Vad skulle hända med familjerna om kvinnan fick rösträtt? Hade man en bra man som förmyndare var det väl inga problem? Var det verkligen kvinnligt att behöva bekymra sig om politik? Och vad begrep arbetarrörelsens fattiga kvinnor?

Pennskaftet uppfattades som en av det årets främsta böcker. Den såldes bra, kanske för att den också kittlade genom att vara en, för sin tid, pionjärroman för en friare syn på kärlek. Men succén beror förstås också på att den är just rapp, ironisk och humoristisk med de typiska wägnerska oneliners här och var. Och dessutom var den mottaglig för män: Elin Wägner aktade sig noga för att lägga kollektiv skuld på män, och var noga med att i sina böcker - vars huvudpersoner var kvinnor - alltid se till att det fanns en och annan klok framtidsman. Hon vågade också beskriva rösträttsrörelsens inre liv, intriger, kompromisser och tvekanden.

Huvudpersonen, som kallas just Pennskaftet, är en ung självförsörjande kvinna som är frimodig, ettrig och slängd i käften. Hon arbetar som journalist på en tidning. Hennes vision är att både ha ett yrkesliv och att bilda familj - och förstås att kvinnor skall får rösträtt och ha samma rättigheter som män.


Pennskaftet försöker naturligtvis "omkoda" sin pojkvän från konventionell kvinnoföraktande ungkarl till feministiskt medveten man som finner det högst naturligt att som god kamrat torka disken efter kvinnomöten med allt från "socialdemokrater, slumsystrar och synderskor".

Elin Wägner är 26 år när boken kommer ut, hon har tagit stegen in i rösträttsrörelsen, men låter inte detta innebära att rörelsen beskrivs utan skönhetsfläckar. Elin Wägner fick en del kritik från delar av rösträttsrörelsen för att boken "väckte anstöt" och kunde förstärka bilden av att kvinnor som slogs för rösträtt var fallna...

Även hennes familj var bekymrad, och tog illa vid sig. Varken hennes far, hennes styvmor eller andra släktingar närvarade när hon gifte sig strax efter det att boken kommit ut och debatten var i full gång. Styvmodern skriver i ett brev: "Elin har haft en sällsynt framgång med sin sista bok, men vi äro ej förtjusta i den (-) människorna äro så simpla tycker jag...".



Från kyrkligt håll var kampen mot kvinnlig rösträtt lika hård som den sedermera skulle bli mot kvinnliga präster. Det dundrades från såväl predikstolar som från debattsidor.

Kyrkoherde Henrik Ringius är en av alla präster som dundrade: "Hur kan en sann kvinna arbeta för kvinnlig rösträtt, hur kan hon vara en gudfruktig kvinna, när hon är så blind att hon inte ser vilken ställning Guds ord anvisar kvinnan. kvinnor som engagerar sig i rösträttskvinnornas sak riskerar att bli ett mänskligt neutrum, som varken kan fylla kvinnors eller mäns uppgift i skapelsen".

En av de böcker som såldes mycket bra under den här tiden var Ernst von Wolzogens Det tredje könet. Där kan man bland annat läsa om kvinnor som kämpar för demokrati: 

"Dessa urvattnade manliga själar i smaklösa kvinnohöljen, vilka satt en omotiverad stolthet i att ha dödat kvinnans längtan inom sig... (-) och som försummar sina plikter mot naturen. Arma själar i skärselden, för vilka ingen bedjer... sådant är detta tredje kön som ammas upp av emancipationssträvanden."

Även från unga radikala författare var motståndet stort - man menade att det bara var fula, bittra och manshatande kvinnor som ville ha rösträtt. Hjalmar Söderberg skrev i sin debattbok Hjärtats oro (1909):

"Jag har aldrig träffat någon förståndig man som varit anhägare av den kvinnliga rösträtten. Och jag har aldrig träffat någon kvinna, som är mån om sin kvinnlighet, som brytt sig om saken."

Och så berättar han hur han sitter på ett café och tittar ut över ett dambadhus. Det kvinnor ha ser är vackra. Alla bortsett från en som "ser gräslig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser förbanne mig ut som en rösträttskvinna."

Precis som idag handlar samhällsförändring om två saker: dels hantverket i beslutande församlingar, dels opinionsbildning. Det sistnämnda fick i stora stycken engagerade kvinnor och män - jodå, Männens förbund för kvinnlig rösträtt hade bildats, med bland annat Elin Wägners man i styrelsen -  själva stå för mot allehanda etablissemang som försvara den världsbild som utgjorde sin tids norm.

Av detta kan man lära något: att det alltid finns de som försvarar den norm som råder i ett samhälle, hur märklig normen än kan. Så var det då. Så är det nu. Som när normen är arbetslinje och att mer fri tid beskrivs som förlorad tid. Men lugn: det är en parentes i politikens historia. Kravet på sänkt arbetstid kommer att bli aktuellt igen. Även om en del partier tydligen måste göra omstart för att fatta.



8 kommentarer:

  1. Att arbeta heltid - utan en ordentlig analys - ja, det är underligt.
    De som nu går i pension och det efter ett brokigt liv med 1960-70-talen som unga och sedan haft den ekonomiska turbulensens Sverige som bas får en pension som är "måttlig"...
    Det har egentligen ingen betydelse hur man jobbat, ty de som jobbat "deltid", som till exempel,småföretagare med usla inkomster, har ungefär samma pensionsvillkor som "alla andra"... Skillnaden är inte så stor. Att påstå att ett flitigt slavande skulle utgöra någon större skillnad på äldre dagar är nog att överdriva. Lev idag istället!

    SvaraRadera
  2. Normalarbetstiden skall inte sänkas i lag eller genom kollektivavtal. Om man köper mina förslag kan man arbeta 5x4 timmar, 1x8 timmar, 2x8 timmar, 3x8 timmar, 4x8 timmar eller 5x8 timmar och därtill kvittera ut en medborgarlön som räcker till livets nödtorft.

    SvaraRadera
  3. Neoliberal Agendasön mars 08, 09:52:00 fm

    "Dela på jobben - sänk lönen" vore en mycket mer logisk paroll. Jämför med hur en klädaffärer rear ut skjortor för att rensa lagren.

    Sänka arbetstiden, är som att säga, bär shorts eller kortärmat!

    Mängden arbete (eller tyg) som kan köpas inom den yta vi kallar Sverige är inte begränsat.

    SvaraRadera
  4. Heltid för kvinnor, delád föräldrarförsäkring handlar om pensionen inte om människornas liv. Ungdomstiden är till för att bli lydig och duglig arbetskraft i kapitalets tjänst eller göra tjänst som det varnande exemplet vad œlydighet kan leda till. Aktiv ålder är vikt för tjänst hos kapitalet eller om folk har otur arbetslösa inflationsbekämpare. Först när du träder in i pensionen och den begränsade tid du har kvar till döden får du äga din tid, då kan du leva som du vill, om du har hälsan. Och ve dig om du inte arbetade heltid i kapitalets tjänst, då blir det knapert.
    Visst är det skillnad dagens sossar och de som engång fanns.
    Ernst Wigforss:
    "Om målet med samhälls­utvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet."

    SvaraRadera
  5. Arbetstiden beror på naturresurserna och välståndet och kan inte påverkas politiskt. Snart ökar arbetstiden och minskar medellivslängden av ett sänkt välstånd, som i sin tur beror på produktiviteten i naturresursernas utvinning. Denna toppade år 2000 inom allt som utvinns i hela världen. Men det viktiga är att vi har en politisk kamp i vårt samhälle och låtsas att det inte är så. Myterna måste ju flöda.

    http://static2.businessinsider.com/image/5346ee3b6bb3f79c458b4567-800-600/usvsfrenchvsgermany-1.png

    I Sverige är flödet fint. Förra året ökade LKAB sina kostnader per utvunnet ton med 12 procent jämfört med året innan och med 150 procent sedan 2004. Ökningen började föga förvånande år 2000. Ingen makthavare har det minsta intresse av att veta. Men siffrorna är av den karaktären att de inte kan döljas. Allt man behöver göra att öppna ögonen. Men det ska vi ju inte göra.

    http://www.lkab.com/Global/Documents/Finansiella%20rapporter/Del%c3%a5rsrapporter%20sv/2014/Del%c3%a5rsrapport_Q4%202014.pdf

    Naturresurserna och välståndet gav också rösträttsrörelsen på 1820-talet i samband med den förste demokratiske presidenten i USA Andrew Jackson. Många flydde dit från Sverige och så kan den hit. Så sent som på 1910-talet sågs Jackson i Sverige närmast som en terrorist och historieskrivningen var korrekt. ”Jacksons ämbetstid betecknar det stora demokratiska genombrottet på godt och ondt i Förenta staternas statslif.”

    http://runeberg.org/nfbl/0617.html

    Nu måste vi passa på att arbeta fram till landets kollaps omkring 2050 för efter denna blir det bara tråkiga arbetsuppgifter när man lever i isolerade celler och tekniken bortsett från vissa rester är på stenåldernsnivå. Varje chans till arbete måste därför utnyttjas. Heltid för alla bör vara norm i det goda samhället.

    LKAB har lyckat bra med att arbeta mer. Under de sista 10 åren har antalet anställda per utvunnet ton ökat 25 procent. När alla entreprenörer räknas in är det långt fler. De har också gjort större investeringar per ton och det finns mycket arbete i dessa grejer, bland annat i långt borta tillverkade maskiner. Energi- och materialåtgången per ton är större och även här finns mer arbete. Företaget är alltså vårt stora föredöme inom att öka mängden arbete.

    SvaraRadera
  6. Fel, 150 procent ska vara 116 procent. Det är lite mindre efter inflation.

    SvaraRadera
  7. Det pågår ett försök med 6 timmars arbetstid på Svartedalens äldreboende i Göteborg. Varför är det så tyst om det? Allijangsen i Göteborg är emot försöket, som ska pågå under ett år.

    SvaraRadera
  8. Låt oss då hoppas att även nästa steg i rösträtten kommer att tas. Rätten att rösta i de propositioner våra politiker eller folket lägger fram. Vi har fortfarande en bit kvar till vi kan säga att vi verkligen har en demokrati även att dagens och gårdagens politiker menar att vi har full rösträtt även att den bara infaller en gång var fjärde år och att man bara får rösta på ett parti (som man garanterat inte håller med till 100%).

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.