fredag 23 januari 2015

Ombytta roller: Högern vill riva, vänstern bevara

Det är en konservativ ådra att vilja bevara, värna historien och kulturella värden från äldre tider. 

Man kan tro att det är borgerliga partier som vill värna K-märkta hus, ömsint restaurera istället för att riva, bevara gammalt och vackert istället för radera och bygga rationellt, effektivt -  lönsamt för plånboken om än sorgligt för själen. 

Stockholm är under förändringstryck. Staden växer, tomtmark skall frigöras, bostäder byggas. K-märkta hus är i vägen för utvecklingen. Borgerligheten, högern, driver på. Riv skiten. Bygg nytt. Kulturarv i all ära, lönsamhet i digitala siffror på konton är viktigare.

Maria Hannäs är vänsterpartist och ledamot i Stockholms stadsbyggnadsnämnd. Hon säger att hon försöker gå emot alla rivningar av hus med kulturhistoriskt värde, men att hon är ganska ensam om det. Hon intervjuas i SvD:

– I vår nämnd är det ingen som är på samma linje. Man river ändå - blåklassade, grönklassade, det spelar ingen roll. Nämnden har varit väldigt nonchalant mot Stadsmuseet och deras utsagor, trots deras roll som expert. Ibland har det varit en nästan raljerande ton.

Det var sossarna, arbetarrörelsen, som under 50- 60- och 70-talen gick fram som en enda stor  grävskopa över landet. Snart såg varenda kommuncenter i landet likadant ut. Det kallades modernisering. Egenheter försvann. Historia begravdes. Bara i Klarakvarteren i Stockholm revs 700 byggnader. Sen blev det stopp. Äldre män med plommonstop från Öfvre Östermalm tillsammans med en ung vänster och hemmafruar och grönavågare och trubadurer och gu´vet allt satte stopp. Det gällde rent konkret almarna i Stockholm. I Kungsträdgården. Sossar var förbannade, ville såga ner, bygga betong. Talade om reaktionärer, innan de förstod att det var dags att kovända. Det lugnade ner sig på rivningsfronten.

Nu visar det sig att det är dags igen. Att se K-märkning som ett hinder för den utveckling som inte vill kännas vid någon historia. "I jakten på nya tomter att bebygga offras såväl parker, fotbollsplaner som äldre byggnader", meddelas.

Över 100 k-märkta byggnader i Stockholm har rivits de senaste tio åren. Nästan hälften hade blå eller grön skyddsklassning,viket innebär att de har ett "särskilt stort eller synnerligen stort kulturhistoriskt värde". Bebyggelse inom de kategorierna ska inte vara möjliga att riva. Resten, de med gul skyddsklassning, borde inte rivas med tanke på de har "ett stort värde för stadsbilden eller gatubilden".

Nu är det inte höger som vill värna det gamla, värna K-märkta hus. Det är Vänsterpartiet. Högern vill riva, se K-märkning som ett hinder. Sossarna hakar förstås på. Vänstern står på sig. Vänstern vill bevara. Någon gång med stöd av Miljöpartiet. Ombytta roller.

PS!
Dalgatan, sedd från Vasaparken
Slutet av 50-talet. Familjeföretaget finns på Dalagatan 40 i Stockholm. Jag går i tredje klass när även familjen flyttar in i huset. Från Norrby i Haninge. Farsan orkar inte stiga upp vid fyra varje morgon och ta sig till jobbet.

Vi ska bo i samma hus och på samma plan där företaget ligger. Farsans kamp för huset börjar då. Ägaren vill riva, staden vill tydligen bredda gatan, alla hus skall tydligen flyttas inåt, man har redan börjat med några hus i samma kvarter, rivit det gamla vackra, byggt upp ett nytt "rationellt", indraget - för visionen är att Dalagatan skall bli en större genomfartsgata.

Farsan är fly förbannad. Vägrar låta flytta firman trots att husägaren erbjuder såväl nya lokaler som "flyttersättning" som tycks vara större än två års vinst på företaget. Husägaren begrep aldrig att farsan var ointresserad av pengar, "den fan vill muta mig" sa han som aldrig svor annars. Farsan ogillade - för att uttrycka det milt - sossarnas rivningsraseri i stan. Farsan var höger. På ett gammalt sätt. Bevara, restaurera, inte riva. Nyliberalism hade han avskytt.

Innan han dog hann han några gånger rösta på MP. Som under sina tidigare år var både det mest konservativa som det mest radikala partiet. Miljöfrågan var en gång en konservativ fråga - i kamp mot socialisterna. Den historien vill inte de senare kännas vid. Inte de förra heller...

8 kommentarer:

  1. Dagens blogginlägg ger en förenklad bild av Stockholmspolitiken. Vänsterpartisterna står knappast ensamma på bevarandesidan, utan har oftast med sig miljöpartiet och (faktiskt) folkpartiet. Moderaterna och socialdemokraterna river hellre. Stockholmscentern intar en särställning, med sin faiblesse för skyskrapor.

    SvaraRadera
  2. Fredrik R flyger över sverige och ser gott om plats för flyktingar. Miljöpartiet däremot vill ha öppna gränser precis som F.R men bromsar allt byggande. Var ska alla bo när det kommer mer än ett halvt Malmö per år? Vi kan inte bara bygga på flygplatser.

    Ex. bönder och små markägare som vill stycka av ett par tomter får alltid sommarstugeägare emot sig. Och sommarstugeägarna är oftast borgerliga men de engagerar självklart den lokala miljöpartisten som gör till sin livsuppgift att se till att sommarstugeägarna inte ska få några nya grannar. Det är bara att använda lite ord som exploatering, biotoper, kärr, så går en miljöpartist igång på alla cylindrar.

    Det innebär att det är bara stora byggherrar som kan genomföra projekt. Bonden säljer. Här borde något göras för att förenkla för markägarna som kanske vill stycka några tomter eller slå upp några stugor för uthyrning.

    SvaraRadera
  3. Det nämns i bloggen att MP ibland är med, men faktum är att Vänstern är bäst på att markera vikten av K-märkta hus. Den artikel som länkas till i blogginlägget är värd att läsa, den ger också, trots att tidningen är borgerlig, en bild av vänsterns som de K-märkta husens försvarare nummer ett.

    SvaraRadera
  4. Inläggets klarsynta perspektiv på omilda och sorgsna förändringar appliceras med enkelhet på annat än byggnation i detta land.....

    SvaraRadera
  5. Kan man verkligen vara säker på vad dagens vänster vill eller inte vill? Allt skulle bli glasklart efter valet & det börjar ju snart vara ett halvår sedan. Likt föregångare verkar man dock "vilja sitta". Och man verkar göra det som gör det möjligt att "fortsätta sitta". Huruvida hus står eller faller beror antagligen ytterst på detta..

    SvaraRadera
  6. Intressant detta med de konservativa, som förr hette Högern, innan dess Allmänna valmansförbundet. De var emot allmänna val, och de höll på hierarkin.

    Men Högern var samtidigt emot miljöförstöring. De hade även kritik mot rå kapitalism, och menade att den som sitter på kapital också måste ta ansvar. Och de socialiserade järnvägen.

    Det var nästa generation som började det råa jagandet efter profit på bekostnad av miljö och människors hälsa. Nu heter de inte höger längre, utan liberaler. Och den som ledde avsocialiseringen av SJ kallades socialist.

    Den första generationen förvärvde, den andra ärvde, den tredje fördärvde.

    Ja, gamla Högerns goda sida har idag övertagits av Vänstern.

    Gt

    SvaraRadera
  7. Det är otroligt förenklat att tro att K-märkning är samma sak som gamla hus. Stadsmuseet K-märker över hela linjen - även arkitektoniska dundertabbar från rekordåren - som kan ses som "typiskt". Exempelvis parkeringshus i City.

    Man är ju faktiskt ett museum, inte ett smakråd.

    Jag tycker det är starkt gjort av politiker om man vill riva ett och annat K-märkt - förstås under förutsättning att det nya är bättre. Vilket det är ibland.

    SvaraRadera
  8. PS. Stadsmuseets praktik förklaras på http://www.stadsmuseet.stockholm.se/Om-hus/. Där kan man också se en karta som visar att det inte finns många hus som inte på ett eller annat sätt är K-märkta.

    Nu tycker jag att det finns så mycket obebyggd mark även centralt i Stockholm att man inte ska behöva riva. De flesta hus används ju av någon.

    Men då dyker det bara upp nån som kräver att även miljöer ska vara skyddade och att alla stadsdelar för evigt ska behålla sin "karaktär". Och då blir det omöjligt att bygga över huvud taget...

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.