måndag 24 november 2014

Skall statsråd verkligen kunna vara språkrör?

10:e plats på listan över länder som gör största ekologiska fotavtryck per person.
Är det inte hög tid att fundera på om statsråd verkligen också skall kunna vara språkrör? Bör inte partiets politik profileras av de som inte är direkt ansvariga för alla de regeringsbeslut som man uttryckligen säger är olyckliga? 

En gång i tiden fick inte språkrör ens sitta i riksdagen. Det gick nog för långt. Men skall språkrör också få vara statsråd? Är det bra för partiets idéutveckling, för partiets möjlighet till opinionsbildning?

Statsråd är ansvariga för regeringens beslut, skall försvara regeringens beslut även om dessa går emot partiets uppfattning.  Tappar man inte tydlighet då? Tappar man inte politiken andra ben: opinionsbildning. Att tappa opinionskraft kan mycket väl fungera för ett maktparti, men jag tvivlar på att det är lämpligt för ett idéparti.

Miljöpartiet de Gröna är ett idéparti. Idéerna - om man ser till partiprogram och ideologi - skiljer sig markant från övriga partiers. Tror man på de idéerna bör man nog inte begrava dem genom att låta språkrörs huvuduppgift bli att stå för en regerings kollektiva beslut. Låta språkrör växa in i en gemenskap där regeringen snarare än partiet blir hemmaplan, där ens uppdrag blir att få med sig partiet på sådant som ett annat parti beslutat... Hur kan man då också fungera som opinionsbildare?
 

Förmodligen blir det ännu marigare när många av de beslut som fattas uppfattas som "olyckliga".

När regeringen beslöt godkänna licensjakt på varg så meddelade Miljöpartiets miljöminister Åsa Romson att det är olyckligt.

När regeringen lägger förslag på miljardsatsningar på fler JAS-plan meddelas att det är olyckligt.

När regeringen låter alltmer av akuta kostnader för flyktingmottagning bekostas genom att biståndet dras ner tycker såväl Miljöpartiets biståndsminister som språkrör att det är olyckligt.

När regeringen inte föreslår att försäkringspremien för kärnkraftbolagen ökar så meddelas från språkrör att det är olyckligt att det är som det är.

När regeringen beslutar att kulturministern (MP) - som anser att upphovsskyddat material skall få laddas ner för privat bruk ungefär som när man gjorde blandband - inte i EU skall driva att upphovsskyddat material skall få laddas ner för privat bruk så sägs det vara olyckligt.

När miljöskatterna genom den nya regeringens förslag utgör en mindre del av ekonomin än på tjugo är sägs det vara olyckligt.

När frågan om sänkt arbetstid blir begraven är det olyckligt. När skolministern, tillika språkrör, tvingas tala för att gymnasiet skall bli obligatoriskt betraktas det som olyckligt. När skatten på arbetstid ökar mer än miljörelaterade skatter så är det olyckligt.

Frågan som uppkommer blir naturligtvis: Är det rimligt att som yttersta företrädande miljöpartist administrera så mycket som är så olyckligt?

Efter fyra år med olyckor som förknippas med språkrören, hur mycket trovärdighet är då kvar när de plötsligt skall driva MP-politik sista veckorna före valet?  Jag tror att partiet på allvar bör fundera på om stadgarna inte till viss del skall återgå till ursprunget: språkrör får inte vara statsråd, statsråd får inte vara språkrör.

Visst, det kan skapa vissa synliga konflikter, bli till visst besvär, krångla till det internt. Men är det inte värt det? Och blir inte följderna av nuvarande situation än värre om man betänker att MP är ett idéparti?

PS!
Självfallet kan man fundera vidare rent generellt, även om det ligger utanför ovanstående resonemang: Hur många olyckliga beslut kan man ta utan att sänka blicken när man står framför spegeln?  Anser man att makt är att administrera andras åsikter? Är man inte i så fall mer tjänsteman än politiker? Är formell makt lika viktig som reell makt - om man anser att så är fallet, hur ser man då på sig själv? Vad är då målet med att man valt att göra karriär som politiker?


41 kommentarer:

  1. Att verkligheten är så långt från miljöpartiets positiva tänkande är olyckligt.

    SvaraRadera
  2. Jag läser från Backspegel om mp:s inträde i riksdagen 1988:
    "Första nya parti på 70 år som tagit sig in i Sveriges Riksdag. Allt borde vara frid och fröjd. Men det fanns inbyggda organisatoriska problem... Språkrören fick inte sitta i riksdagen, ingen riksdagsledamot fick sitta i partiledningen - allt bottnade i den gröna kritiken av personkult, partiledarmakt och politiskt mångsyssleri. Samt i den erfarenhet som sa att makt korrumperar. Gröna partier var, för att citera Petra Kelly, antipartipartier. Vi skulle stå emot etablissemangets lockrop om anpassning. Det hade gått åtta år sedan Per Gahrton på DN-debatt skrev om den chockterapi som väntade de gamla partierna. Skulle det nu bli så? Eller skulle det bli Miljöpartiet som utsattes för chockterapi?"

    Backspegel från ProVoka Politik&Kultur finns här: http://backspegel.blogspot.se/

    SvaraRadera
  3. En oundviklig följd av partimodellen, eller föreställningen att man ska förbättra världen via regeringspolitik. Det gäller även om man har egen majoritet i riksdagen, ty man måste alltid kompromissa med andra makter, om inte annat med "den globala konkurrensen".

    Detta fick inte minst socialdemokraterna erfara, från 30-talet och framåt.

    Detta är ingen diskvalificering av regeringspolitik - även sådan behövs, och det är förstås bra om den är så lite destruktiv som möjligt. Men man kanske borde ställa sig frågan om det ens är teoretiskt möjligt att ett politiskt parti/en regering kan vara spjutspets för förändring?

    SvaraRadera
  4. I Miljöpartiet ironiserade vi på 80-talet gärna över de andra partiernas fäbless för ledare, för führer.

    Vi hade sett hur partiledarna fått allt större makt. Och Per Gahrton hade följt upp sin bok Det behövs ett framtidsparti med en doktorsavhandling som fått namnet Riksdagen inifrån (1983). Där hade han beskrivit partiledarkult och hur riksdagsgrupperna blivit röstboskap, ofta i blockpolitikens namn.

    Per skrev om taktikens överhand över principerna, om hemliga samförstånd och underförstådda tystnadsplikter.

    Lägg till detta Petra Kelly, från de tyska gröna, som skrev om de gröna partierna som antipartipartier.

    Och Birger själv hade Elin Wägners beskrivning av faran med auktoritära organisationer på näthinnan, skrivs i just Backspegel.

    SvaraRadera
  5. Om Schlaug fick bilda eget parti skulle det kanske få 0,5% och aldrig kunna påverka verkligheten.
    Göran Bryntse

    SvaraRadera
  6. Är det inte så här det är att regera?

    Det är lätt att ha åsikter när man inte ansvarar för besluten eller har egen majoritet.

    Maud Olofsson sa ju att demokrati ofta är att inte få som man vill, det gäller att kompromissa. Det borde gälla även miljöpartiet...

    SvaraRadera
  7. MP (och Birger) står för mycket bra idéer men fullt så unika som man gärna vill framstå som är man inte. Nog kan även det partiet drabbas av samma makthungriga politiker som ser det mer som en karriärmöjlighet och inte som ett sätt att förändra samhället. Man skulle kanske likt V ha infört en partiskatt så att man tog bort en del av det personliga vinstintresset i att sitta i riksdagen och att regera.

    Det handlar om de drivkrafter i samhället som MP med sin kommunistskräck och misstro mot statligt ägande och iver att locka väljare inte gärna vill kännas vid. Att man inte vill ta ställning i höger/vänsterfrågan om kapitalism eller socialism som ekonomisk samhällsmodell. Det är en stor brist i det partiets ideologi. Man vill få det till att man har en egen ekonomisk modell men det finns ingen sådan egen modell utan det är samma velande som S står för. Ett fortsatt kapitalistiskt system där bara de värsta avarterna ska försöka undvikas genom en ständig kamp mellan lag, ordning och politisk demokrati mot de odemokratiska och kortsiktiga personliga vinstintressena i samhället. Med den inställningen lockar man naturligtvis till sig personer som inte tänker kollektivt utan individuellt och egoistiskt. Det handlar alltså om brister i den egna ideologin och inget man bara kan skylla på olyckliga händelser och att man varit tvungna att förhandla med andra partier.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  8. Thorsten Schüttemån nov. 24, 12:32:00 em

    Egentligen borde detta gäller alla partier, även med hänsyn till att arbetsbördan av att arbetsbördan av att vara statsråd och partiledare/språkrör och kanske även småbarnsförälder är mördande. Under en tid hade det tyska socialdemokraterna Willy Brandt som ordförande, men Helmut Schmidt som statsminister. Funkade bra.

    SvaraRadera
  9. Jan Wiklund!

    Som svar på din fråga. Det beror väl på väljarnas inställning till förändring. Om de anser att en förändring är nödvändig och man som parti kan ge övertygande argument för att förändringarna fungerar. Att det går att utmana de rådande maktstrukturerna och skapa något nytt. Vem ska annars förändra världen till det bättre? Knappast de som sitter på makten idag för de vill knappast ha någon förändring.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  10. "Miljöpartiet de Gröna är ett idéparti." Miljöpartiet de gröna var ett idéparti. Kollektivt var de inte ett maktparti. Kollektivt vill de nu vara ett maktparti som kompromissar. Både här hemma och i parlamentet. En del individer vill annat.

    Varför kämpa mot verkligheten?
    Det är väl bra att vi börjar fatta att innehållet utgör partierna.
    De flesta inom MP vill något annat än du Birger helt uppenbart är det så. Inte minst det EU anpassade Grön ungdom vill annat. Eller tror sig vilja.

    Det finns ingen höger eller vänsterfalang inom S säger de. Säger MP samma sak?

    Det handlar inte om höger eller vänster, säger det gärna själv. För det är sant. Det eftersom vi har en politik och det är EU:s. Denna politik måste våra partier förhålla sig till. I MP:s fall och även FI:s har de blivit mer pragmatiska. Mer anpassade.

    Kanske? (spekulation) smittar det ner, även de beslut som våra politiker fortfarande kan bestämma över. Demokratin finns där någonstans, men ve den politiker som vill eller vågar använda sig av den. Det kan ju gå som för Juholt, eller alla andra som varit utsatta för inre drev från sina partier.

    Ett pragmatiskt uttryck kan låta det är synd, eller det är olyckligt. Sätter knappast igång inre drev. Men det håller inte i längden.

    Det är olyckligt att regeringen riskerar att falla, mycket på grund av att de inte vill samtala med SD i frågor som välfärden. Hörde idag en analys på SVT. Det är MP:s invandringspolitik SD främst vill fälla. De tycker den är extrem.

    Men de säger sig vilja samtala om välfärden. Vilket Löfven vägrar göra. Däremot så pekar han gärna enligt SVT på de frågor de har "gemensamt" med SD. Titta här vad som händer om ni i SD röstar bort oss. Som om det vore ens fel... Att spela på skuld och skam brukar gå hem inte minst hos väljarna. En teater är vad det är. Faller regeringen så kommer vi att matas med skuld och skam.

    Det är olyckligt om regeringen faller! Det är synd om människor som riskerar att komma i kläm om regeringen faller.
    Ja som MP säger om det mesta det är olyckligt.

    Man kunde önska att de var lite mer pragmatiska även när det gäller SD. Att de bjöd in dem i samtal om välfärden. För det gäller oss alla, våra sjuka, våra barn, våra arbetslösa, våra äldre. Inte politikers prestige.

    Naturligtvis är det kollektiva tankar som till kommer att utgöra den förnuftiga staten. Att MP numera gillar kollektivt tänkande ser jag som ett plus. Först när det kollektiva tänkandet höjs allas (vår medvetenhet) kan verkligt samhällsbygge ske. Några få individer (politiker) utgör inte sina partier. Dessutom det räcker med att de byts ut. Sedan kan hela partiet vara förändrat. Motiv skiljer sig åt.

    Lisbeth





    SvaraRadera
  11. Jan Örsell, Ja vinstintresset den höga lönen för politiker är ett stort problem. Inte minst för dem själva och partierna. För efter avslutad karriär som politiker, så vill man inte gärna sänka sin inkomst. Vem sågar frivilligt av den gren man sitter på? Däremot så kan man hamna i "dåligt sällskap" få jobberbjudanden som man kanske inte borde ta. Vare sig för sin egen skull eller partiets.
    Ett stort problem för demokratin. Håller med dig det lockar till sig personer som inte tänker kollektivistiskt. För då är man ju kommunist:) Eller ännu värre rasist. Huva!

    Åsa Romson blev två delar MP-säl samt i livsstilsfrågor Fi-sjöhäst i en test. Någon rödräv ville hon inte vara nej, nej. Men det är nog vad som krävs, listiga rödrävar som vill ge tillbaka återbäringen till folket. Tyvärr så gäller det oss alla, ingen är så unik som man vill framstå som.
    Men tillsammans är vi starka både i positiv och negativ mening.

    Som det ser ut just nu mest i negativ mening. Kollektivistiska tankar i nuläget är ingen hit direkt. De säger evig tillväxt. Få individer säger nej och sätter ner foten. Men som tur är allt är under förändring. Så även vi.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  12. Lisbeth!

    Så mycket sant du skriver men är inte också EU indelat på höger/vänsterskalan? Var står de nu och vart är de på väg? Kommer ens EU att finnas kvar om Storbritannien och andra börjar gå ur? Men så länge vi är med där så är det sant att alla våra partier i Sverige för nästan samma politik. EUs politik.

    Det enda som kan förändra det är att de partier som vill gå ur EU får rösterna. Vad jag vet V och SD i dagsläget så då handlar det mera om att rösta på höger och vänster kanterna för att få till någon förändring i någon riktning. Om V kunde släppa lite på sin prestige och samtala med SD så skulle man kanske se oanade möjligheter till samarbete. Kortsiktiga mål kan mycket väl vara de samma även om slutmålen är helt olika. Så mycket bättre och finare är man inte utan att man kan tala med motståndarna. Det är odemokratiskt och småaktigt av alla andra partier att göra så. Det säger mer om vad de själva är för partier än det gör om SD som parti.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  13. Lisbeth!

    Senaste inlägget från din sida är bara att applådera för.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  14. Jan Örsell, Tror du inte samma sak gäller i Bryssel som här hemma? Man/människor kan lätt hamna i dåligt sällskap. Det kan även vi "vanliga". Oavsett om vi anser oss stå till höger eller vänster.

    Personligen så ser jag det så här... Historien började inte med EU och den kommer inte heller att sluta med EU. Då är det något fel med "flödet". Men därifrån till att någon vågar lämna...

    Snarare så kan det rämna? Som ett korthus och alla utbrister titta kejsaren är naken. Eller står där i spillrorna och gastar det var ju så bra. Vi väljer själva. Utifrån egen förmåga förstås.

    Även de beslut som våra politiker har makt över måste ju harmonisera med EU:s lagar. Det kopplas samman direkt eller indirekt. Komplext och snårigt är det. Avundas inte våra politiker. EU lag gäller före svensk lag. Vi får inte vara alltför hårda. Utan granska även vår egen del. Alla vill förändra världen. Men hur många är beredd att förändra sig själv? Skrev någon...

    Detta kan inte V och SD ändra på. Att de båda skulle samarbeta ser jag som föga troligt. Man samarbetar inte med fan själv tycks båda tänka.
    Tycker som dig "Så mycket bättre och finare är man inte utan att man kan tala med motståndarna."

    Tror man det så säger det mer om en själv än om motståndarna. Personligen så tycker jag att V som säger sig vilja diskutera systemfel ska ta chansen. "Ingen" kan på fullt allvar koppla samman dessa partier. Förmodligen är även V beredda på nyval inte bara SD. Vi har väl aldrig varit i ett så stort behov som nu av ideologiska skillnader. Även om politiken slutat upp med att handla om höger eller vänster.

    Den gröna sköna drömmen får nog vänta ett tag. Dags att inse det?
    Drömmar blir så lätt till mardrömmar. Det goda kan bli till ont och tvärtom. Beroende på innehållet (vi). Vi, vi inte jag, jag. Jag är en fis i rymden. Visst är det en befriande tanke:)

    Lisbeth

    SvaraRadera
  15. Vilket genomslag har grön/röd politik på socialdemokratins tongivade, aktuella beskrivningar av arbetslösa som en flock potentiella "latmask-förbrytare" som även om ingen arbetsmarknad finns att stå till förfogande till ändå, såklart!, ska stå till icke-arbetsmarknadens förfogande? Inte ens sådana "småsaker" lyckas man förändra/sätta sitt avtryck på. Om man inte kan förändra det lilla, hur ska det stora kunna ändras? En fråga om trovärdighet..

    SvaraRadera
  16. Miljöpartiet var ett ideparti, som Lisbeth säger, men deras ideer har i det närmaste totalhavererat. Mycket av hatet mot SD beror på att man inte längre har någon vettig ideologi att använda för att bekämpa intressepartiet SD. Det är sant för mp likväl som för de andra partierna.

    SvaraRadera
  17. Jan Örsell: Nej, det är inte så politisk förändring fungerar. Det är inte så att passiva väljare, genom att rösta på några partipolitiker, ger ett uppdrag som partipolitikerna verkställer.

    Det behövs otroligt mycket mer än så. Trettitalets folkhemspolitik t.ex. kunde genomföras 1. för att en mycket stor del av befolkningen var aktiva i olika klassorganisationer, 2. flera hundra tusen genomförde bröduppror 1917 och satte skräck i makthavarna, och 3. följde upp detta med världens mest aktiva strejkrörelse under hela 20-talet. Detta skapade sån ångest bland makthavare att de blev beredda att rucka på sitt övertag och sina privilegier för att få lugn och ro.

    Även när det gäller den sortens omställning som jag antar att miljöpartiet vill ha krävs motsvarande orosskapande. Vi hade lite av detta på 70-talet, men det har synts ack så lite av det (i Sverige) sedan dess - kanske för att folk förlitar sig till att duktiga yrkespolitiker ska göra allt.

    Men vi kan lära oss mer av 30-talet. När väl de tunga socialdemokraterna satte sig i regeringen stannade utvecklingen av. Dels pga "dom fixar det"- effekten, men också för att regeringsföreträdarna bums hamnade i en förhandlingssituation med världsmarknaden. Företag kunde hota med kapitalflykt och annat om inte regeringen gjorde som dom sa. Och när det inte fanns någon aktiv folkrörelse som tryckte på från andra hållet hade regeringen väldigt lite att sätta emot.

    Samma situation har miljöpartistiska statsråd idag. Om de inte kan hänvisa till en bråkig omvärld som måste blidkas har de inget att sätta emot.

    Politik är inte administration. Politik är hantering av sociala krafter.

    SvaraRadera
  18. Man försöker framställa SD som ett rasistiskt eller nazistiskt ideparti medan SD i själva verket bör förstås som ett intresseparti för svenskar. Ett sådant parti är den mest naturliga saken i världen, kan man hävda, i en värld som blir allt mer globaliserad. Framförallt när ekonomin men inte politiken globaliseras så är det hur naturligt som helst att man får ett parti som försvarar den lokala politiska nivån mot den anarkiska globaliseringen. Men det verkar ingen begripa.

    SvaraRadera
  19. SD har alltså i allra högsta grad framtiden för sig. Det är inte ett dugg konstigt att ett sådant intresseparti växer sig starkt. Det som är störande är inte att det dyker upp ett sådant intresseparti utan det är att vi vare sig har en globaliserad politik eller en god ideologi att bygga våra samhällen på.

    SvaraRadera

  20. I fråga om behovet av ny ideologi är jag inte särskilt bekymrad, eftersom jag är klar över hur en sådan bör se ut.

    I fråga om organisering på olika nivåer så tror jag att SD borde överväga att ge upp sitt EU-motstånd. En hel del av politikernas aggressivitet mot SD beror på att SD säger nej till EU. SD borde kunna acceptera en Europeisk solidaritet som ett bålverk mot en anarkisk globalisering. Då skulle SD svårligen kunna uppfattas som ett särskilt brunt parti.

    SD borde alltså se till att det bildas en grupp inom Europaparlamentet med namnet Europademokraterna, som är positiv snarare än negativ till det europeiska samarbetet och som håller gränserna skapligt mot resten av världen.

    SvaraRadera
  21. (sd) "intelligens-berömdes" av stats-televisionen pravda II häromkvällen: det påstods att bara "extremväljare" (vänsterpartister räknades dit också!) var misstänksamma/skeptiska/tvivlande när "ubåtsbluffar" skulle säljas in i media. Det var ju..lite otippat? Men att "intellektuella" (vänsterpartister) jämförs med "grott-grymtare" (sd:are) är väl ändå lite lågvatten, säger mer om sändaren än de som pekas ut/jämförs, väl?

    SvaraRadera
  22. Om vi accepterar EU som en väsentlig politisk organisation i en anarkisk och allt mer globaliserad värld så tror jag att vi bör överväga införandet av en europeisk medborgarlön. Den blir knappast högre än 2000-3000 kr i nuläget, men även för en svensk kan en sådan summa räcka till allt utom en egen uppvärmd bostad.

    SvaraRadera

  23. Här har ni för övrigt avslutningen på en av två texter som Cornucopia snart torde publicera som gästinlägg av mig:

    Arbetslinje kontra medborgarlön

    Givet Jordens begränsningar är utsikterna att skapa meningsfulla arbeten åt alla väldigt mycket mindre än möjligheterna att skapa välstånd åt alla. Lejonparten av de ekonomiska aktiviteterna är högst beroende av att det finns naturresurser att processa, men i takt med den fortskridande automatiseringen och robotiseringen blir det allt mindre naturresurser kvar för människor att processa med en egen arbetsinsats. Även arbeten som är föga naturresurskrävande går vanligen att automatisera i hög grad. Därtill är människors konsumtionsförmåga begränsad. Produceras det tio tusen filmer om året så hinner vanliga människor inte ens se den bästa tiondelen av filmerna. Produceras det tusen datorspel om året hinner vanliga människor knappast spela en hundradel av dem.

    "Arbetslinjen" är av dessa skäl dödsdömd, eller ett snävt nationalistiskt projekt. Arbetstidsförkortning av typen sextimmarsdag löser inte dessa problem och är ekonomiskt ineffektiv. Alternativet är därför medborgarlön. Jag anser att vi bör börja med en liten ovillkorlig medborgarlön på 2000-3000 kr i månaden som räcker till det mesta utom en egen bostad och sedan fortsätta med en villkorlig medborgarlön. Man får den villkorliga medborgarlönen om man arbetar minst en dag i veckan, studerar minst två dagar i veckan eller är sjukskriven. Samhället skall omvandla en lämplig mängd femdagarsjobb till endagarsjobb, för att alla som föredrar att arbeta framför att studera skall kunna kvalificera sig för den villkorliga medborgarlönen.

    Andra länder bör förstås också införa medborgarlöner. En europeisk och en global medborgarlön torde också vara goda idéer.

    Varför medborgarlön?
    * För att Jordens naturresurser är begränsade och arbetena med dem automatiseras och det därför inte går att sysselsätta särskilt mycket folk med naturresursernas processande till färdiga och levererade produkter.
    * För att även arbeten som kräver föga naturresurser automatiseras bort.
    * För att människors konsumtionsförmåga är begränsad, vilket också gör att allt färre kan sysselsättas med att tillfredsställa mänskliga behov och begär.
    * För att människor skall ha en grundtrygghet som också ger flexibilitet.
    * För att belastningen på Jordens resurser minskar kraftigt när folk inte tvingas vara i farten jämt för att dra in pengar.
    * För att man får en cirkulation av pengar i ekonomin som man inte får när alla pengar går till de rikaste.
    * För att kreativa men fattiga människor skall få lättare att förverkliga goda ting.
    * För att minska välfärdsbyråkratin.
    * För att medborgarlönen kan fungera som ett påtryckningsmedel för att få folk att skaffa lagom många barn och avstå från brottslig verksamhet mm.
    * För att stävja den desperata massinvandringen till länder som fortfarande förefaller erbjuda visst ekonomiskt hopp.

    SvaraRadera
  24. Jan W, en ekonomiskpolitisk faktor som skapade folkhemmet var också inflationen, där småhusbyggandet kom arbetarklassen till del medan skulderna betalade av sig själva genom inflationen... Det är det man i lönndom hoppas på också idag...

    SvaraRadera
  25. Jan Wiklund!

    Ibland orkar man kanske inte ta den långa versionen och upprepa samma saker om och om igen. Naturligtvis handlar det inte bara om att passivt rösta vart fjärde år utan om betydligt mer vilket jag också skrivit innan.

    Men när det gäller den moderna svenska historien så behöver du nog läsa på och tänka till lite mer. Det är lång tid mellan 20 talet och nu (nästan 100 år). Det var knappast så att all förändring stannade av när socialdemokratin kom in i bilden. Det var dåtidens socialdemokrati med fackligt och folkligt engagemang i ryggen som stod för den goda folkhemsmodellens omskapande av samhället och bevarandet av denna folkhemsmodell i många årtionden. Med den penningpolitik som då fördes (inte bara i Sverige) så fanns det inte möjlighet för kapitalet att flytta utomlands som de kan hota med att göra idag. Den makten över penningskapandet och den fria rörligheten för kapitalet är något som vi och andra länder givit bort till kapitalägarna de senaste årtiondena. Det var vi själva (både väljare och politiker av olika slag) som tog de besluten helt på egen hand och den makten kan också genom politiska beslut i motsatt riktning ta tillbaks makten över kapitalet och samhället till folket och våra folkvalda politiker. I dessa avseenden behöver du helt klart lära dej mer om ekonomisk historia och fantisera lite mindre.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  26. Kuckeliku!

    Du är allt bra förvirrad. Kom ner på jorden. SD ska alltså enligt dej för att bevara Sverige svenskt göra Sverige till en del av EU för att motverka globaliseringen. Skärp till dej.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  27. Kan vi bevara Sverige europeiskt är det tillräckligt bra, tycker jag. Det tycker kanske inte SD:arna, men som du kanske minns brukar jag föreslå ett nytt politiskt alternativ: EkoSoLiD.

    Sluta kalla folk förvirrade. Mina politiska ideer är extremt mycket bättre än dina. Så de så.

    SvaraRadera
  28. Birger 07:23!

    Det var ju också en mycket snedvriden och förenklad bild av inflationens verkningar på ekonomin och den svenska folkhemsmodellen.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera

  29. Jan.

    Även, Birger, gillar ganska ofta, körsbärs-
    plockning ...

    Roland

    SvaraRadera
  30. Hur mycket förförisk retorik kan det egentligen rymmas inom en och samma man. Borde inte greppen liksom ta slut.

    SvaraRadera
  31. Kuckeliku!

    Jag kallade dej förvirrad och inte folk i allmänhet. Jag är inte religiös men -Gud hjälp oss! Om resten av dina förslag är lika genomtänkta som förslaget om SD. Mina idéer är inte tagna ur luften och sitt sammanhang utan bygger på grunderna i socialismen, vår historia, fakta och vad andra redan tänkt. Dessa insikter har tagit väldigt många år att komma fram till. Du däremot verkar tro att du på egen hand kan snickra ihop en enkel lösning på alla världens problem på en kvart genom att bara införa en medborgarlön. Riktigt så enkelt är det inte. Det kan jag garantera.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  32. Anonym 08:38!

    Jag antar att det är mej du syftar på. Logiskt tänkande utifrån fakta är något annat än förförisk retorik på tomt innehåll. Att argumenten är många och inte tryter tyder kanske på att det finns något i det jag säger och att det inte bara är tomt prat. Att idéerna faktiskt är ordentligt genomtänkta och håller för granskning från alla håll och kanter. Att idéerna inte är motsägelsefulla. Argumenten för en riktigt genomtänkt politik tar inte slut. Det gör däremot argumenten för förförisk retorik utan riktigt innehåll.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  33. # Jan Örsell

    Kvaliteten på dina ideer visar att du inte är värd att diskutera med. Du kan ignorera mina ideer så ignorerar jag din dynga. Deal?

    SvaraRadera
  34. Kukeliku
    Kvaliteten på dina idéer visar att du inte är värd att diskutera med. Du kan ignorera mina idéer så ignorerar jag din dynga...

    Och som Gandi sade:
    Var den förändring som du vill se!

    Och som Sven Fagerberg sa:
    Visdom och utövande skall vara ett!

    Och som Jesus predikade:
    Det är först när Vetekornet planteras i en Stor kruka som det
    kan ge liv åt en hel Veteåker!

    Roland

    SvaraRadera
  35. Haha, Jan, det var gott med ett hjärtligt gapskratt såhär med huvudet på kudden. Visserligen skrev jag häromdagen att jag tror att du har dina poänger, men därifrån till att kalla din retorik förförisk e det lååångt. :-)
    /08:38

    SvaraRadera
  36. Tyvärr, Miljöpartiet är ett maktparti. I praktisk politik. Inte vad gröna gräsrötter representerar, utan vad ledningen lyckas pressa fram av maktspel. En förlorad rörelse.

    SvaraRadera
  37. Jan Örsell: Fram till finanskrisen 1929 var kapitalet fullständigt internationellt. Retoriken då var ungefär som nu: att det var omöjligt att ingripa mot kapitalets frihet.

    Så kom då finanskraschen. På grund av den politiska förtroendekris denna skapade tvingades varje regering upphäva de globala finansmarknaderna och bestämma själv, eller riskera revolution.

    Principen stadfästes sedan internationellt i Bretton Woods 1944.

    SvaraRadera
  38. Jan Wiklund!

    Men du kan ju! Varför skev du tvärt om innan då? Eller har du läst på nu efteråt? Det viktiga är trots allt att du fattar nu.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  39. Jan Örsell. Sjuklöverpartierna kan inte plötsligt börja tala med SD. Det vore i så fall att underkänna sina ideligen upprepade "häxstämplingar" över det partiet. De har målat in sig i ett hörn.

    Nu står de i valet & kvalet att bilda regering mellan M och S, detta för att slippa nyval, som bara SD anses kunna vinna på om det verkställs.

    På köpet blir Löfven av med bromsklossen MP. Vägbygge och kärnkraft står på hans dolda önskelista, och där har han vänner, inte minst i SD.

    SvaraRadera
  40. Utför går det....

    "I själva verket låter Lorenz Tovatt mer som att han är med i MUF än att han är en miljöpartist i sin tro om sk grön evig tillväxt i en ändlig värld."

    http://cornucopia.cornubot.se/2014/11/gron-ungdoms-lorenz-tovatt-far-pa.html?m=1

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.