torsdag 18 september 2014

MP språngbräda för fler JAS-plan och ny kärnkraft?

Lite lat idag... eller rättare sagt skall mycket annat göras. Så jag lägger in - se nedan - en halvårsgammal artikel från ETC. I den beskriver jag vad som kommer att hända efter valet. Och varför Löfven vill balansera ut MP - med den gröna partiledningens acceptans - genom att flirta in FP i en regering så småningom. Oavsett om det hade blivit rödgrön majoritet eller inte.

Som läget nu är utgår Löfven från att MP dessutom accepterar att han gör upp med andra partier i frågor som rör gröna profilfrågor: energipolitiken och försvarspolitiken -  frågor som definitivt påverkar budgeten. Hur mycket partiförnedring kan ledande miljöpartister acceptera för att få sätta statsråd och statssekreterare på sitt CV? Ska MP förvandlas till språngbräda för ny kärnkraft och tio nya JAS-plan?

(En liten parentes innan jag kommer till artikeln: Jag minns när Joschka Fischer, som sin första åtgärd efter att ha blivit tysk utrikesminister, åkte till USA och bad om ursäkt för allt han sagt, gjort och tänkt i alla år. Som språkrör skämdes jag över beteendet. Vilket observerades av tysk TV som kom för att göra en intervju med mig. Man skulle träffa mig när jag kom ut efter en omröstning i riksdagens plenisal. En vaktmästare pekade ut var jag satt, kamerorna riktades mot mig när jag så småningom kom ut och intervjuaren satte fram mikrofonen framför... Lars Stjärnkvists vilda hårman. Lars och jag var bänkkamrater och han såg ju ut som en riktig miljöpartist - därför utgick journalisten från att det var Lars vaktmästaren pekat på...).

Så till den ovan nämnda artikeln i ETC 3:e mars 2014:

Vad händer efter riksdagsvalet? Socialdemokraterna och Miljöpartiet strävar efter en majoritetsregering. Ingenting talar för att de kommer att lyckas uppnå egen majoritet. Frågan blir då vilket parti de kommer att vända sig till. Blir det Vänsterpartiet eller Folkpartiet?

Frågan kan, ur ett rödgrönt perspektiv, tyckas absurd. Men den är i allra högsta grad relevant.
Stefan Löfven talar ofta och gärna om ”blocköverskridande” överenskommelser. I en tv-debatt stoltserade han med att inte kunna skilja på höger och vänster. Hans ovilja att närma sig Vänsterpartiet är väldokumenterad.

Miljöpartiets språkrör har å sin sida varit öppna för samverkan åt båda hållen. Gustav Fridolin har dock gått längre än så. Han beskrev för tre år sedan (18 januari 2011) på DN Debatt hur liberalen Karl Staaf vid förra sekelskiftet skapade ett starkt mittenalternativ och att det är hans ”övertygelse att den politiska kraften” under 2000-talet kommer från en motsvarande mittenposition. I bagaget har de gröna språkrören dessutom med sig sina företrädares närmast aggressiva ton gentemot Vänsterpartiet i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet.

Att Jan Björklund med en fnysning avvisar inviter från Löfven har ingen som helst betydelse. Efter ett val där alliansen förlorar kommer flera borgerliga partiledare att avgå. Björklund är en av dem. Vilket öppnar för Birgitta Ohlsson eller Maria Arnholm. Båda har betydligt närmare till Löfvens socialdemokrati än Björklund har.

Folkpartiet blir förvisso ett mindre högerstyrt parti efter ledarbytet, men rågången till det som rimligen bör betraktas som rödgrön politik förblir naturligtvis stor.

För Löfven utgör Folkpartiets regeringsmedverkan ”för Sveriges bästa i en svår situation” garanten för att så lite som möjligt kommer att göras. Vilket är centralt i trianguleringens tid, det vill säga den tid när nästan alla slåss om de där väljarna som kan hamna lite varstans.

Märkligare blir den illa dolda vurmen för Folkpartiet när man ser till Miljöpartiets partiprogram och kongressbeslut. Nu är förstås vare sig partiprogram eller kongressbeslut något som vare sig språkrör eller partiledare i realpolitiken finner så alldeles nödvändigt att ta hänsyn till. För språkrörens del var senaste kongressen ett bakslag. Bland annat återförde man – mot språkrörens vilja – partiet till den linje som gällde innan de nyliberalt anfrätta fick fäste i partiledningen. Kongressen krävde att partiet skulle återgå till motstånd mot vinster i välfärden. Hur starkt engagerade är man att genomföra det man inte riktigt tror på?

En regeringskompromiss ligger som hand i handske för både Löfven och Fridolin. Mittenpositionen värnas. Vinstsyftande bolag får fortsätta att agera inom skola, vård och omsorg. Omgärdade av en del kosmetika. På ungefär det sätt som skoluppgörelsen med de borgerliga ser ut.

Med Vänsterpartiet istället för Folkpartiet skulle språkrören tvingats vara på tårna för att uppfylla sitt partis kongressbeslut – allt annat hade sett förfärande ut. Rödgröna väljare skulle undvika en ”kompromiss” höger ut.

Frågan som måste ställas är alltså huruvida Löfven överhuvudtaget är intresserad av rödgrön politik. Hans löfte om att förändra så lite som möjligt när det gäller den borgerligt förda skattepolitiken pekar åt helt annan riktning. Det mesta tyder således på att Löfven söker den position som Gustav Fridolin beskrev som sin framtidsvision: ett starkt mittenalternativ. I ett sådant har inte Vänstern någon plats.

De som försvarar Löfvens linje menar, mer eller mindre öppet, att det är ett spel för att Socialdemokraterna ska kunna dra till sig väljare från det borgerliga blocket. Det gäller att vara lagom harmlös före valet, för att sedan slå till med rödgrön politik när man vunnit valet... Jag tror att den analysen är naiv.

Löfvens fäbless för tal om blocköverskridande regeringar har inte bara med någon sorts taktisk finess att göra. Han har strikt sakpolitiska skäl att söka sig högerut. Hans står närmare Folkpartiet än Vänstern i en rad känsliga frågor. Kärnkraften, klimatpolitiken, vapen­exporten, utrikespolitiken, djurrättsfrågor, sänkt arbetstid, vinster i välfärden och synen på ekonomi. Inte för inte definierades Löfven som en ”ekologisk analfabet” av de grönas nestor Per Gahrton.

Vänsterpartiets medverkan i en regering skulle till råga på allt stärka de delar av socialdemokratin som Löfven anser vara besvärande när det kommer till reellt beslutsfattande. De är bra att ha som radikala alibin, som nyttiga parti­arbetare, men inte som deltagare i reella beslutsprocesser.

Löfven känner naturligtvis också det kalla draget av att V och MP gemensamt skulle kunna bli nästan lika stora som hans eget parti i en regering. Vad skulle det innebära för de frågor där dessa partier är överens: kärnkraften, vapenexporten, nya militära äventyr, delar av utrikespolitiken och – gud bevara Löfven och hans vänner i partitoppen – frågor om sänkt arbetstid. Lägg till det krav på större investeringar i klimat- och skolpolitiken som strider helt mot hur den tilltänkta socialdemokratiska finans­ministern profilerat sig.

En regering med MP och V skulle således bli problematisk för en socialdemokratisk regeringsbildare med den politiska agenda som Löfven har. Med FP vid sin sida skulle de två mindre partierna balansera ut varandra. Bland annat skulle MP:s krav på avveckling av kärnreaktorer kompromissas med FP:s krav på mer kärnkraft. Lagom ljumna kompromisser skulle kunna ramla ut i en rad känsliga frågor.

I det större perspektivet finns risken, ur den socialdemokratiska partiledningens perspektiv, att Vänsterpartiet i en regering utnyttjar sin givna ideologiska utgångspunkt genom att ställa de penibla frågor som också borde ligga i såväl grönt som allmänrött intresse: Vad gör vi nu när vi bör och måste byta samhällsmodell för att lösgöra oss från ett ekonomiskt system som gått över styr i takt med att kapitalismen blivit alltför kreativ till och med för sitt eget bästa?

Birger Schlaug
(Artikel införd i ETC 2 mars 2014)

13 kommentarer:

  1. Det var ganska förutsägbart att vi skulle hamna här. Spådomen från mars var ju korrekt (med undantag av spekulationen runt (s), (v) och (mp):s relativa storlek).
    Jag tycker fortfarande det är lite märkligt att Löfvén inte satsar på en (s)-ministär, hade han gjort det hade han kunnat ha jobbat med budgeten sedan i måndags. Nu blir det många steg och omständligt innan en budget kan presenteras. Det måste bero på någon tidig överenskommelse med mellan (s) och (mp) att köra racet ihop vad som än händer. Ser inte så smart ut just nu, med en 38%-regering som knappt kan lägga förslag OCH måste hitta ett-två partier till att förankra det hela med. Grundproblemet kommer hela tiden att vara hur regeringen ska kunna presentera förslag där de två ingående partierna har diametralt motsatta synpunkter, och i synnerhet där (mp) har en extrem position.

    SvaraRadera
  2. Att Löfvén avspisade Vänsterpartiet var ju i enlighet med förutsägelsen i artikeln från april. Realpolitiskt ligger nära till hands att även avspisa Miljöpartiet. Kanske är detta den hårda nöt som Löfvén i dessa dagar försöker knäcka, innan nästa nöt väntar.

    SvaraRadera
  3. Profeten Birgers siande om framtiden besannas återigen.
    Sann demokrati är ett oavbrutet kompromissande mellan olika åsiktsblock.
    Smutskastning och rävspel har ingenting med samhällsutveckling att göra.

    Om ändå Stefan, Fredrik och Jimmie kunde sätta sig i samma båt och
    prestigelöst enas om allas vår gemensamma framtid.
    De gröna, kvar på stranden, hittar då lättare tillbaka till sin rätta identitet inför nästa val.

    Önskar att sanna profeter kunde sia om detta.
    / Katarina, i det gröna.

    SvaraRadera
  4. Summasummarium: I dagarna väntar vi på att folkpartisten Jan Björklund avgår. Förslagsvis ersätts han med en kvinna för att dra till sig kvinnliga röster och göra det svårare för FI att komma över valspärren i nästa val.
    Ett förspel till Löfvens planer med att locka in FP i en regering kan vara att bidra till att välja en folkpartist som vice talman. Jan Björklund!?
    Med FP i regeringen kommer MP att vänslas mer med FP än med S.

    SvaraRadera
  5. Ett strå till stacken som skall sticka under fötterna på de som förhandlar för att de skall tänja gränserna istället för att värna värmen i att vara överens med de man inte är överens med. Hoppas många inom partiets organ också inser att de skall dra sitt strå till den stickiga stacken för att det skall bli så bra som det möjligen skulle kunna bli!
    L.

    SvaraRadera
  6. Val-analyserna verkar smått ovillig att komma igång? (s) tolkning av sina "fina siffror" verkar vara att den närmast öppna kampanj man drev under valrörelsen om blocköverskridande borgar-uppgörelser...fick "grönt ljus" & tummen upp av röda väljare? Vore det inte direkt motsatt tolkning mera trolig?

    SvaraRadera
  7. Vart tog alla riktiga miljöpartister vägen?
    Ingen som vet, ingen som vet...

    SvaraRadera
  8. Finns antikvierade i trakterna kring Byle i norra Östergötland i gränsen till Vingåkers kommun.

    SvaraRadera
  9. Att MP i en S-regering blir desarmerat på den lilla gröna laddningen, som eventuellt finns kvar, är väl troligt.

    Angående vice talmansposten så blev det klart ikväll. Det är nu bara V som ogillar att SD får det jobbet. Men så blir det alltså. Vi får väl se om V verkligen förmår sig säga "tack fru/herr talman" till en SD:are.

    Gt

    SvaraRadera
  10. Man bör komma ihåg att fp nu är *mindre* än kd var förra mandatperioden. Om det kostade på i väljarstöd att regera ihop med m, hur mycket lär det inte kosta att slå ihop påsarna med s? Mycket osannolikt att fp går den vägen.

    SvaraRadera
  11. Per Gahrton skriver på Cogito att det må vara ok att sitta i regering, men bara om man är berdd på att resa sig och lämna den. Han rekommenderar Duflots bok om hur det var att som grön minister i Holland se alla gröna drömmar krossade.

    SvaraRadera
  12. Din kristallkula var den grön?

    SvaraRadera
  13. Dags att säga grattis till SD och medborgarna som nådde 13 procent. Eller vad säger Birger Schlaug?
    Isa/

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.