onsdag 13 augusti 2014

Skola och utförsäljning och kovändningar

"Jag tror att det är den viktigaste reformen i skolan i modern tid." Så sa språkrör i Almedalen för fyra år sedan med anledning av att de rödgröna föreslog att man skall införa skriftliga omdömen från årskurs ett. Jag reagerade surt redan då...

Idag kräver MP att eleverna skall få tillbaka sina lärare och att den tidskrävande byråkratin skall minskas. Bland annat genom att den "viktigaste reformen i skolan i modern tid" avvecklas, enligt svar från partikansliet i samband med den förra skolkampanjen.

Hur som helst: skolan blir en huvudfråga för MP inför valet om en dryg månad. Vilket föranleder mig att återuppväcka ett minne från tiden som språkrör. Så här sa jag i en skoldebatt - och eftersom jag skulle kunna säga samma sak idag så kör jag en repris:

"När zulufolket från Natalprovinsen i Sydafrika hälsar varandra säger man "Saku bona". Det betyder "jag ser dig". Den andra svarar med "Sikhona", vilket betyder "jag är här".

Budskapet är mycket tydligt. Ser du mig inte, existerar jag inte för dig. Budskapet kan lära oss i Sverige oändligt mycket. Inte minst har vi att lära när det gäller hur vi möter barnen i skolan. Saku bona! Jag ser dig!

Jag är övertygad om att det största, grundläggande problemet i skolan i dag är att så många elever inte blir synliga. I de allt större klasserna och grupperna försvinner individerna i kollektivet. Lärarna får ingen rimlig möjlighet att, ens om de själva verkligen vill, se alla elever i en stor grupp. Någonstans går en smärtgräns för hur stor en grupp eller klass kan vara för att varje individ skall framträda som en individ. Kanske går gränsen vid 18 elever.

Barn behöver bekräftelse Jag har under vårterminen besökt en mängd skolor - såväl grundskolor som gymnasier. Jag möts av samma problem snart sagt överallt: det är för få vuxna i skolan. Detta är resultat av politiska prioriteringar. Det är en av de politiska felprioriteringar som kommer att visa sig vara den mest kostsamma som vi överhuvudtaget gjort i vårt land.

Inom det moderna näringslivet arbetar man, i de goda exemplen, medvetet med att bekräfta medarbetarna. Bekräftelse ges främst av andra människor; chefer inom näringslivet, ordförande inom fackföreningarna, gruppledare, partiledare och språkrör inom den politiska sfären. Att få bekräftelse är för de flesta ett starkt incitament för att göra ett bra arbete. Att bli bekräftad är detsamma som att erkännas som en viktig individ i ett större sammanhang, att vara någon att räkna med, att få det egna jaget bekräftat.

Varför är det inte lika självklart inom skolan? Att som ung människa - barn eller ungdom - få bekräftelse är något av det viktigaste man kan få. Behovet av bekräftelse är närmast outtömligt. Bekräftelse fungerar som en stark social drivkraft. Det är kanske t o m den starkaste drivkraft som finns. Men varför tar då inte vuxenvärlden hänsyn till detta när man drar upp förutsättningarna för skolan? Varför är bekräftelse så viktigt i vuxenvärlden, men så bortglömt i skolpolitiken?

Att bli sedd, bekräftad, synliggjord kräver att omvärlden har tid att se, tid att bekräfta, tid att synliggöra. En lärare med 30 elever i en klass har inte den tiden - hur gärna hon eller han än vill. Genomsnittligt kan man ge några minuter till var och en under en hel vecka. Före sommarlovet mötte jag förtvivlade lärare - lärare som kände det omöjligt att sätta betyg på elever som man inte haft tid till, individer som försvunnit i den massa som en klass utgör. Jag mötte galghumor och till och med tårar.

Saku bona! Jag ser dig! Vi måste ta barn och ungdomar på allvar. Föräldrar måste ges tid för sin barn - vad gör man efter det att föräldraförsäkringen tagit slut och barnet är två år? Arbetar åtta timmar om dagen, en timme lunch, en timme resor och en timme handla. Elva timmar borta - sedan hem, trött, full med praktiskt arbete för att få hemmet att fungera. Är det så vi ska behandla barn? Är det rimligt?

Vuxna som inte har tid - hur gärna de än vill. Hur behandlar vi våra barn? Egentligen? Skollunchen får kosta mindre än en kopp kaffe i vuxenvärlden. Många skolmiljöer är så torftiga och hälsovådliga att facket aldrig godkänt dem om det varit vuxna som suttit inklämda i bänkarna i allergiframkallande skolsalar med icke fungerande ventilationssystem. Vad gör LO? TCO? Hur kan de tiga om de skolmiljöer som är undermåliga? Vad gör SAF? Driver kravet på färre kronor till offentliga sektorn och därmed till skolorna! Vad gör regeringen? Drar ner statsbidragen till kommunerna, lägger nya kostnader på dem och tvingar fram neddragningar och avskedanden i skolorna. Miljöpartiet har aldrig accepterat detta.

Vi har förvisso också ställt oss bakom kravet på sanering av statens finanser men vi har konsekvent föreslagit att skolan ska ha mer. Vi har valt att dra ner på de militära investeringarna i stället av den anledningen att vi är övertygade om att demokratin hotas mer av att barn och ungdomar mår dåligt, inte blir sedda, inte tas på allvar, än av ryssen. Vi har också, när möjligheten gavs i en förhandling med regeringen, lyckats friställa över en miljard kronor för kommunerna att allergisanera skolor och dagis för. Vi önskar att vi kommit in i fler förhandlingssituationer - det hade gynnat skolan!

Jesse Jackson, tidigare amerikansk svart presidentkandidat, har sagt: "Jag vill hellre se barn i bra skolor i dag, än i dåliga fängelser i morgon." I detta ligger det mest grundläggande, själva kärnan i politiken: en bra skola är en investering i ett gott samhälle!

Någonstans på vägen till Nu förvandlade de makthavande politikerna skolan till en kostnad - inte en investering. Någon större felbedömning är svår att finna i svensk politik. Vi måste nu ställa krav på fler vuxna i skolan. Lärarfacket riktar lite väl mycket in sig på att tala om högre löner. Det vore pedagogiskt betydligt bättre om man koncentrerade sig på att kräva mindre klasser, mindre grupper och möjlighet att ägna tid åt varje elev.

Problemet har naturligtvis förstärkts nu när gymnasiet i realiteten blivit en obligatorisk utbildning på tre år - där också många som drabbats av (en väl så naturlig) skoltrötthet tvingas in, för att man inte har något annat alternativ. (Man borde självfallet återupprätta tvååriga praktiska linjer och dessutom låta skolan ta ansvar för lärlingssystem. Skolan får kosta Det kan inte finnas något mer förödande än att tvinga in skoltrötta ungdomar tre år i gymnasiet - hur ska de någonsin få lust för att studera i framtiden?).

Miljöpartiet vill sjösätta Projekt Saku Bona! Målet skulle kunna vara att före år 2005 ha rustat upp grundskolor och gymnasier, att öka antalet vuxna i skolan markant, att se till att inga klasser är större än 18 elever, att det finns fungerande kurators- och skolsköterskeverksamhet, att skolluncherna är bra och näringsriktiga.

Ganska rimliga krav. Inget märkvärdigt. Det som är märkvärdigt är att det måste sägas. Och jag är övertygad om att en överväldigande majoritet av alla oss som bor i landet skulle ställa sig bakom att det skulle få kosta. Att bygga ett ekologiskt, socialt och demokratiskt hållbart samhälle förutsätter att vi ger barn och ungdomar de bästa förutsättningar - och att vi ser och bekräftar. Miljöpartiets krav på barnkonsekvensanalyser som underlag för varje politiskt beslut skulle kunna förändra politiken - om det tas på allvar. Och jag är övertygad om att det som är bra för barn och ungdomar också är bra för hela landet!"



Så sa jag - och skrev - för mer än 20 år sedan, men jag tycker att det håller än. Idag skulle jag vilja tillägga att staten borde ta över ansvaret för skolan i syfte att för 2035 ha förvandlat alla offentligt ägda skolor till vackra, kreativa och prestigefyllda utbildnings- och kulturcentrum. Det kräver ombyggnad, nybyggnad och massor med skaparglädje. Men detta borde bli ett av de stora politiska projekten de närmaste tjugo åren, jag hävdar att det till och med är viktigare än höghastighetståg.

Lägg till detta att vi ser till att lärarnas arbete blir hög status. Genom sänkta arbetstider, mindre klasser, bästa tänkbara arbetsmiljö, högkvalitativ lärarutbildning, ständig vidareutbildning och kreativa samarbetsmodeller med högskolor och skapande organisationer. Till grund måste ligga den forskning som faktiskt finns när det gäller hur lärande sker på bästa sätt - troligen bör principen vara att det finns två lärare i varje klass, att speciallärarna återfinns i de vanliga klassrummen, att läxor i första hand skall klaras inom skolans ram och att lärarstudenter ges möjlighet att skattefritt arbeta med läxhjälp inom skolans ram.  

Skolans utveckling borde bli ett av de gemensamma projekt som samhället borde samlas kring - sådana utmaningar och visioner är nödvändiga för att hålla samman ett samhälle och lägga grunden för ett land som vill skapa livskvalitet med människor som kan växa som just människor - vilket är något helt annat än att skolan skall producera förment nyttiga kuggar i ekonomismens hamsterhjul.


Vänstern: Ingen utförsäljning utan två beslut med val emellan.
Godis finns i den gröna väskan.
Sossarna vill skapa en myndighet och formulera krystade regelverk för att kommuner inte skall kunna sälja ut verksamheter till för lågt pris. Borgerligheten har ju ägnat sig åt detta. 

När jag ändå grävde i arkiven så återupptäckte jag min motion till riksdagen 1999 som krävde det som Jonas Sjöstedt just nu kräver i Ekot, så här skrev jag: 

"Det finns skäl att värna demokratin genom att förhindra kuppartad utförsäljning av större kommunal verksamhet... Genom att överföra principerna för grundlagsändringar till det kommunala planet skulle man skapa demokratiskt rådrum. Två beslut, med val emellan, skulle då bli grundregeln för utförsäljning av ovan beskrivna verksamheter."

Kul att Vänstern driver samma krav. MP tycks ha glömt det, men vem vet, man kanske vaknar till liv även i detta, så här i återuppväckelsen tid...  Här finns min motion och det interna MP-spelet kring den...


15 kommentarer:

  1. Affischera som MP lanserade igår inför valet har, till skillnad från traditionella MP-affischer, en mörk färgsättning. Dessutom kan konstateras att miljöfrågor annat än KLIMAT är borta men att det finns en social markering i ordet varmt (varmare politik, inte klimat). Dock: tveksam design, får hoppas att Grön Ungdom sticker ut lite bättre!

    SvaraRadera
  2. Såväl V som MP satsar på ganska mörkt valmaterial, Vänsterns filmer är så dystra dokumentärer. Intressant, undrar hur PR-byråerna kommit fram till den mörka vinklingen inför detta val. Har Roy Andersson tagit sig an sossarnas valfilmer så lär de rödgröna framstå som oerhört dystra.

    SvaraRadera
  3. När sossen hälsar på sina undersåts-klienter låter det så här:"-Ni har en skyldighet, plikt, att göra er anställningsbara, för annars ryker allmosorna!". Då svarar de kastlösa:"-Pyrrhus vann en gång en seger som visade sig vara långt värre än det värsta nederlag."

    SvaraRadera
  4. Stora klasser, att inte bli sedd och att inte få bekräftelse. Det är ingenting nytt. Så var det även på 1950- och 60-talet när jag gick i skolan. De som var duktiga fick lärarnas uppmärksamhet, de andra fick klara sig själva eller fick en bok i nacken. Det nya i dagens skola är däremot – och här har jag mängder av samtal med lärare som stöd – att livet utanför skolans väggar tillåts komma innanför samma väggar. Detta skapar en enorm oreda och koncentrationssvårigheter. Det finns t.ex. lärare som ännu inte fattar att mobilerna måste vara avstängda under lektionstid. Eleverna har sina hjärnor ständigt på högsta speed, men inte när det gäller skolarbetet. De lever i en spärreld av information, bilder, spel och andra intryck som de ska släppa in, sortera, förhålla sig till och föra vidare till andra elever. Det som skolan är avsedd för, nämligen kunskapsinhämtning, får helt enkelt inte plats! Eleverna har följaktligen en hel provkarta av psykosomatiska störningar, och det är i denna miljö lärarna också ska arbeta. Idag vill ingen bli lärare, och de lärare som har detta inferno som yrke hoppar av. Hellre då rörmokare eller något annat hantverk, som dessutom ger bättre betalt och där jobbet uppskattas. Det var lärare jag ville bli på 60-talet, precis som så många andra. Jag hoppade av i god tid. De övriga hoppade av efter några år. Varför? De blev inte sedda, fick ingen bekräftelse.

    SvaraRadera
  5. Ulf, du är som vanligt klockren!
    Jag har tagit över fullkomligt kaotiska klasser efter lärare som levt efter den gröna lullmetoden med ja till kepsar och nej till auktoriteter. Efter att ha tagit i från tårna för att skapa stenhård men kärleksfull disciplin har jag sett fantastisk utveckling vad gäller arbetsro och kunskapsinhämtning. Tom matte blev ett uppskattat ämne. Min stående och humoristiskt uppfattade devis var att ingen lämnar klassrummet för rast eller hemgång innan jag kunde höra en bomullstuss falla. :)
    Men åren som lärare i grundskolan är de tuffaste jag upplevt i mitt arbetsliv, skulle aldrig mer kunna tänka mig den störda arbetsmiljön.

    SvaraRadera
  6. Ruwaida (mp) uttryckte nyss i svt förvåning (????) över att friskolereformen drog till sig riskkapitalister. Ett samtalsämne som jag hade en dispyt med Wetterstrand om 2008 där hon tog starkt avstånd från att så skulle vara fallet. Trots att jag hade egen erfarenhet av detta från ledningsnivå. Men som så ofta i den gröna världen - verkligheten är inte som den är utan som man vill att den ska vara. Brukar tänka att jag älskar det gröna kärleksbudskapet och avskyr den gröna naiviteten. Inte minst för att den sistnämnda ofta slår undan benen för det förstnämnda. Och det får det att ryka ur öronen på mig...

    SvaraRadera
  7. Tillståndet i den svenska skolan är sannolikt bättre än vad ryktet förmäler. Överlag trivs eleverna bra och när de slussas ut är utsikterna till ett stimulerande jobb med hygglig lön väl så goda som exempelvis i föredömet Finland. Största problemet är nog läraryrkets sjunkande status och den allmänna vantrivseln bland lärare.

    SvaraRadera
  8. Anonym 08:57. Miljöpartister i ledande ställning verkar ha lite dålig koll, för det första satt inte MP i riksdagen när den stora friskolereformen genomfördes, för det andra utgjordes partiets plötsliga jubel inför vinster i välfärden av en kupp av partiledningen mot partiets grundläggande värderingar - iscensatt främst av nyliberalt anfrätta politiker som Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson och till viss del Peter Eriksson som fick för sig att hitta nya varianter för att ta avstånd från Ohly och framstå som mer regeringsfähig.

    När MP kongresser beslutat att vinster i välfärden skall tas bort så valde partiledningen att streta emot - det gäller för övrigt även de nuvarande språkrören.

    Ur ett grönt perspektiv kan vinstsyftande företag i skola och omsorg inte vara acceptabelt.

    SvaraRadera
  9. Skriver helt under på dina visioner. Har själv röstat på Mp och V i mina fyra val. Men jag ångrar faktiskt att jag röstat på Mp de senaste gångerna. Privatiseringsnaiviteten blev jag varse först efteråt. Och det är en fråga om sunt förnuft. Sedan du Birger slutade som språkrör så har Mp gått i en märklig riktning där väljare som jag inte längre har förtroende för ledningens omdöme. Med Sjöstedts tydlighet blir det V hela vägen denna gång. De liknar idag mer Mp:s ursprungliga gräsrotsförnuft. Att privatisera och vinstöppna kärnverksamheter kring skola och vård, samt järnväg...är ett kortsiktigt tänkande som inte hör hemma i miljörörelsen. Alternativ och kooperativ med kvalitet, där finns det rum för kreativitet, men att ösa pengar in i spekulationsföretag, det är vansinne. Bra att Mp förra stämman vågade ta ett steg tillbaka, men det räcker tyvärr inte för min röst. Dock glad om fler från andra partier väljer Mp. Mp är lite mer rumsrena i deras ögon, lite finare i kanten. Men med en värld i stort behov av nytänkande så skulle Mp behöva läsa igenom sitt oredigerade partiprogram från förr. Men ekonomismens dominans har varit som en dimma över världen. Men fler vaknar och tappar tron på dess monotona syn på livets mening. Måtte Mp åter finna sin grund. Fortsätt tala fritt Birger! Saknar din glöd inom partipolitiken men förstår det måste varit tufft att vara före sin tid mitt i 90-talets krispaket. Saknar också Palmes glöd inom sossarna. Men sjöstedt är en frisk fläkt och jag hoppas Mp vågade tala mer om att låta hela människan få plats och om det ohållbara i nuvarande livsstil, om fördelning, om hur ojämlikhet i världen och inom länder föder konflikter och frustration. Tala om visioner och helhetsfrågor, inte bara budgetkalkyler. Lyfta blicken lite och tala om vad som är möjligt och att det krävs en förändring om fortsatta generationer ska kunna fortsätta leva på jorden.

    SvaraRadera
  10. Jag tror klyftan mellan magkänsla och samhällsnormer gapar ihåligt hos mängder av människor idag. Vilsna själar suktar efter bekräftelse. Paddnackarna hopas.

    Att lärare/elever tappar fokus i en tid när politiker förfäktar "arbetslinjen" medan mänskor går i väggen och avhandlingar ifrågasätter hela vår tillvaro. Det kan jag gott förstå.

    Samhällsnormer tar inte hänsyn till alla människors upplevelse av tillvaron. Det skuldbelägger och polariserar. Bygger upp frustration och motsättningar. Till den grad att bränslet bakom mängder av mänskliga aktiviteter på det här klotet är personlig revansch.

    Om vi tänkt oss bygga ett hållbart samhälle den här gången, tror jag absolut vi behöver se varandra bättre, se oss själva. För vad vi är. Med allt vad det innebär.

    Har stor behållning av denna blogg. Många bra inlägg, många bra kommentarer.

    /Jenni

    SvaraRadera
  11. Jag tycker det låter helt fantastiskt om vi skulle börja prata mer om visioner! Får känslan av att MP är ett mer populistiskt parti än det var förut. Eftersom jag inte är så gammal kanske någon kan upplysa om hur det var i partiets början. Jag skulle jättegärna se politiker som talar om hur vi skulle kunna leva våra liv och hur världen skulle kunna se ut. Allt jag ser idag är en massa små idéer som kanske låter bra i jämförelse med dagens situation men inga större förändringar vilket jag är säker på att skulle behövas.
    För att gå tillbaka till skolan så undrar jag varför man fokuserar så mycket på lärarna. Borde inte främst eleverna stå i fokus? Vad behöver man kunna? Skulle intresset kunna vara en bra vägledning till vad man får lära sig? Finns det saker som vi inte har med som är viktiga? Behövs ämnen som utvecklar eleverna som personer utöver kunskapslärandet? Behövs ens klasser längre? Medverkar inte det ofta till att vi jämför oss med andra snarare än att utgå från oss själv i lärandet?
    Jag tror att otroligt mycket bra skulle kunna komma med hjälp av den nya tekniken. Alla lärare behöver inte kunna allt samtidigt som de ska göra det på ett sätt som får eleven att bli intresserad. Skulle man kunna bygga upp en stor databas med videor för att bredda utbildningen och få de mest motiverande föreläsningarna tillgängliga även på skolor som har svårt att få tag på duktiga lärare. För att inte tala om de olika inlärningssätten som präglar olika människor. Vissa behöver se, andra höra och en del röra för att förstå. För alla ska väl med? Och gör det öppet för alla använda. Utbildning och utveckling är förhoppningsvis något som fortgår i hela livet.

    SvaraRadera
  12. Bongo!

    Många bra och tänkvärda saker du skriver. Jag tror dock att vissa gärna ser att eleverna inte blir allt för smarta och självständigt tänkande individer. Sådana personer kan ju få för sig både det ena och det andra som inte passar in i den nuvarande samhällsmodellen.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera
  13. Neoliberal Agendafre aug. 15, 12:55:00 fm

    Hur definieras ett för lågt pris?

    Bäst är väl att man lägger ut det till försäljning och sen får olika aktörer bjuda. Den som lägger mest får ta över egendomen.

    SvaraRadera
  14. Tack Jan!

    Samtidigt som jag tror att det antagligen ligger något i det du säger så vill den idealistiska sidan av mig tro något helt annat. Skulle det inte kunna vara så att samma saker som jag tar upp har kommit upp som förslag förut? Problemet skulle väl kunna vara att det helt enkelt varit för svårt att genomföra, vilket det inte borde vara längre. Finns det något sätt att framföra förslag? Är inte politiskt aktiv även att jag tycker det är intressant.

    SvaraRadera
  15. Bongo!

    Du bör nog överväga att gå med i något politiskt parti. Förhoppningsvis så kan du där diskutera frågorna med andra och så kan det kanske gå vidare om idéerna visar sig vara riktigt bra även om det inte alltid är så lätt. Lycka till.

    Jan Örsell.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.