måndag 21 juli 2014

Ur arkivet (11): Och den första finansministern med hästsvans och ring i örat blev inte alls någon miljöpartist.



Kommer ni ihåg sjuttiotalet? Själv hade jag flyttat till en ny, ultramodern, förort till Stockholm. Där kunde man leva ett helt liv utan att se solen: i kollektiva matplatser, fantastiska tvättstugor och massor med gångar som sträckte sig genom hela det moderna bostadskomplexet. Allt kunde man nå utan att se himlen: affärer, bibliotek, post, banker.


Vi bodde i den bästa lägenheten i hela området. Hade gigantisk utsikt över motorväg, betonggård och färdigplanerade lekplatser. I fjärran såg vi skogen och horisonten. Riktigt tidiga morgnar kunde vi, någon enstaka gång, känna doften av skog.

Efter sex månader i detta moderna helvete kom depressionen. Så vi flydde från stadigt utstakade karriärer, väntade feta inkomster och högburen social status. Flykten gick till en stuga med vedspis, utedass, några höns och brunn från vilken vi fick hinka upp vatten.

Stugan låg i Kåsta, straxt utanför Vingåker.

Där levde vi fattiga och lyckliga åtskilliga år. På vintern var det kallt på dasset och is i brunnen. Vi var lyckliga ändå. Förmodligen för att vi själva hade valt våra liv – fattigdom är lätt att bära när den är frivillig.

Jag skrev noveller som jag krängde. Läste all filosofi jag kom över. Läste av termometrar, skickade upp molnhöjdsballonger och rapporterade till SMHI. I övrigt idkade vi självhushållning.

Så kom Torbjörn Fälldin. Och kärnkraften! Minns ni? Folk gick man ur huse för att demonstrera, gå på studiecirklar och knackade dörr. Jag också. Men jag blev inte medlem i Folkkampanjen mot kärnkraft.

Jag ansåg att deras avvecklingsplan var absurd. I den ingick nämligen ökad kolanvändning och introduktion av naturgas i stor skala. Undrar om ledarna för kampanjen är stolta över det idag. Dessutom ville man ta hela tio år på sig att avveckla de ynka reaktorer vi då hade.

Hur som helst, det var engagemang överallt. Kulturfolket existerade i den offentliga debatten. På Dramaten vågade man ta ställning. Och drömmen om det energismarta lågenergisamhället och gröna vågens miljöengagemang puttrade runt om i landet. Sol, vind och vatten var mantrat.

Sedan laddade Torbjörn Fälldin Barsebäck, trots löften om att ingen statsrådspost i världen skulle kunna förmå honom att dagtinga med sitt samvete. Det var som om drömmen om det nya samhället på några få sekunder rann ut i någon kokade reaktor…

Efter några år bildades Miljöpartiet. Jag hamnade av en slump på det partibildande mötet. Vi bildade lokalavdelning i Vingåker och regionalavdelning i Sörmland, och jag var aktiv med att skriva både kommunalt program och landstingsprogram. MP kom in i både det ena och det andra, men inte i riksdagen.

Efter två misslyckade riksvalrörelser blev jag av tillfälligheter språkrör för partiet, eftersom Per Gahrton avgick direkt efter det misslyckade valet 1985. Jag valdes på ett förtroenderåd som hölls på Billsbro Gård, också det straxt utanför Vingåker.

Mina största kvalifikationer för detta var att jag hade jeans, Fjällrävenjacka och ett lagom oansat skägg. Med mig bar jag rädslan för att tala offentligt, en gedigen torgskräck och en rejäl dos politikerförakt.

Partiet kom in i riksdagen som första parti på sjuttio år, kampen för att slå sönder den dåvarande blockpolitiken kunde börja… Och det skulle bli tryck i energifrågorna, kärnkraften skulle fasas ut och politiken skulle aldrig mer bli sig lik.

Det blev inte riktigt så. Idag ältas kärnkraften med exakt samma argument som då och blockpolitiken är mer cementerad än någonsin. Och den första finansministern med hästsvans och ring i örat blev inte alls någon miljöpartist.

Krönika Katrineholms Kuriren 2008
Bild: Detalj från Gröna Vågen av Birger Schlaug

9 kommentarer:

  1. Jätteroligt att de fem länkarna kommit tillbaka, enda problemet är att man så lätt fastnar flera timmar! Hoppas på regn...:-)
    L.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var tider det! Jag var ute ännu tidigare – på 60-talet. Då var det kvicksilverbetat utsäde och annat elände som dödade ”mina” fåglar, vilket resulterade i ”tyst vår”.
    Jag var mycket aktiv i linje 3. När det gäller kolet och linje 3 ska man emellertid komma ihåg att på den tiden, 1980, var det ingen som talade om klimatet och koldioxiden. Däremot varnade både linje 1 och linje 2 för ”Sot-Sverige”, som man menade skulle bli verklighet om linje 3 vann omröstningen. Att man hade tre linjer och inte två var ju ett listigt sätt att garantera vinst för kärnkraftens vänner. Många talade om skandal i samband med detta tilltag.

    SvaraRadera
  3. Ulf! Jodå man talade om risken för växthuseffekt redan då!

    SvaraRadera
  4. Ja, nu har vi både kärnkraft, klimatsnack och försurning....

    SvaraRadera
  5. Borgare smyger sig in i allting & underminerar sakta, till sist återstår bara en "dumkäck medelklass-rörelse" som fladdrar med sina lättsinniga sommarkavajer. Få saker undslipper den utvecklingen. Nästan som om det fanns en hemlig blå organisation med detta syfte: att ta kål på allt vänsterradikalt? Gröna borgare. Folk som vill framställa sin ekonomism & konsumtions-lusta som lite finare än andra, där Makten lockar något så otroligt att vilken "sell-out" som helst är möjlig. Böjliga som vassrör, formbara som gele. Mmm..makt. Symbolisk, skenbar makt duger också. Att få vistas i maktens närhet, stå i dess skugga. Skaka hand med Makten & le pojkaktigt. Det gör gröna borgare lyckliga. Då trivs dom.

    SvaraRadera
  6. Katastrofer var ofrånkomliga.
    Den logiska slutsatsen var därför
    att njuta privategoistiskt ännu
    hänsynslösare än förut.

    DESSA människor och deras
    njutningar roade inte Nina.

    Verklig njutning upplevdes av
    dem som brutit igenom till sin stjärna.
    Deras lågor var sega och böjliga
    omöjliga att bryta loss.
    De genomlyste hela personligheten och gav den styrka.
    De människor som inte var
    råmaterial till andra, stod
    givetvis i början av någonting
    som den orörda snön påminde henne om.
    Samhälsformerna svarade inte
    längre mot folkets behov.
    Ett nytt samhälle, med en
    mänsklig återkopplingsfunktion
    var vad som krävdes.

    Att Nina inte visste hur det nya
    samhället skulle se ut gjorde bara
    utmaningen större och mera lockande.

    SvaraRadera
  7. Förlåt, kärna ska de väl vara?

    SvaraRadera
  8. Annan minister, hör kanske inte hit!

    Carl Bildt:
    "... Och därmed kommer vi med all sannolikhet att få en utveckling kring MH17 som kommer att påminna om den efter sprängningen i luften av PanAm 103 över Lockerbie i Skottland i december 1988.
    Utomordentligt noggranna utredningar kom att tydligt peka på libyskt ansvar för terrordådet, och konsekvenserna för Khaddafi blev på sikt mycket
    kännbara."

    R: Han blev mördad med svensk medverkan på USAs sida.
    Vem Fan är denna Carl ombud för?
    Det finns indicier på att olyckan
    med PanAm iscensattes av större
    makter än vad Libyen var.

    Nu håller Bildt på att vänja oss med vad.
    Att mord på ledare inte är uteslutet från USAs, EUs och
    Sveriges sida.
    Hoppas att han som tappat svansen
    och att han som underdånigast
    viftar med densamma snarast slipper
    sina betungande uppdrag!!!

    Intern 1263




    SvaraRadera
  9. Anonym 11:44

    Ja, men det är en annan sak. Denna diskussion var dock ytterligt begränsad. I den debatt som föregick folkomröstningen sades ingenting om hotet mot klimatet. I stället var debatten helt inriktad på radioaktiviteten. Det var den som var det stora hotet mot framtiden. Man talade om "kärnkraftssamhället". Idag är det väldigt tyst om radioaktiviteten, men det hotet är ju kvar, det försvinner inte därför att man gräver ner det. "Gömma och glömma" - världens äldsta metod för avfallshantering.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.