söndag 1 juni 2014

Arbetstid - del 5: Skydda arbetare från fri tid...

Från arbetsgivarsidan har motstånd mot sänkt arbetstid alltid varit en grundbult. Nu ska man inte tro att man motiverat det med snöda egoistiska argument. Tvärtom. I tidernas begynnelse motiverade man kampen mot sänkt arbetstid med solidariska argument. Man hävdade att arbetaren inte skulle kunna hantera sin fria tid på ett nyttigt sätt utan tvärtom supa mer än vanligt. Eller ägna sig åt ineffektiv verksamhet som pysslande i trädgårdsland.


I en skrivelse från den 15 december 1920 redovisar Sveriges Verkstadsförening allt det hemska som skett när riksdagen nyss lagstiftat om 48-timmarsvecka. Man är bekymrad. Man är oroad över risken för sänkt produktivitet, man hotar med att företag skall flytta utomlands och varnar för att beställningar skall gå Sverige förbi. Men man oroar sig alltså även för vad arbetarna skall ta sig till med all fritid.  Man skriver:

”Arbetsgivarnas allmänna intryck är, att åtminstone bland de yngre elementen av arbetarna icke kunnat förmärkas större intresse än förut för vare sig studier eller nyttigt arbete, snarare mindre. Angående de äldre arbetarna framhålles det, att dessa i stor utsträckning söka utnyttja sin lediga tid för arbete i koloniland och dylikt. Utbytet härav anser man emellertid litet i jämförelse med vad vederbörande arbetare skulle kunna prestera, om han fick arbeta motsvarande tid längre på sin plats i verkstaden.”

Det är skönt att höra att omsorgen om arbetarna var stor redan då...

I Verkstadsföreningens tidskrift Verkstäderna från december 1920 kan man förresten även läsa upprörda ord om att till och med något så storsvenskt som skeppsvarven hotas av 48-timmarsveckan. Man skriver: ”Varje dag, som fartyget ligger vid varvet, drager stora kostnader. Som förhållandena nu äro här i landet, har det hänt, att reparenter sökt sig till utländska varv… och beställningarna har gått till utlandet.”

Faktum är att trots den förhatliga sänkningen av arbetstiden, som enligt utsagan skulle drabba varven så hårt, så stod Sverige för 10 procent av världens fartygsproduktion ännu femtio år senare.

Är det inte märkligt? Är det inte underligt att de mest notoriska nejsägarna genom åren är desamma? Bygger det på rädsla? Eller dumhet? Eller nostalgi?

Inte vet jag. Men det kanske är kopplat till att makten ibland parar sig med dumheten.

I Den utmätta tiden beskriver Peter Noll hur han får besked om cancer och hur han tar emot den utmätta tid som är kvar. Han tar den på allvar. Han tar tiden på allvar.

Om vi kunde begripa innebörden av att vi alla har en utmätt tid, ett kort ögonblick på den här fantastiska planeten som svävar i vårt enorma kosmos, vore mycket vunnet. Om vi kunde ta vara på tiden. Se det stora i det lilla, se det naiva i det uppblåsta, samla ögonblick som gör oss till stora berättare den dag vår utmätta tid är till ända. Om vi kunde leva så att vi inte kunde sammanfatta våra liv genom att redovisa vårt formella cv.

Så därför: Arbeta mindre, lev mer!



På Helgeandsholmen låg för länge sedan hovets stall och ett badhus som erbjöd allt från kallbad till blodiglar att fästa på kroppen. Allt detta revs för att man skulle kunna bygga ett riksdagshus. Men det skedde inte utan protester. Kungahuset och den finare adeln ville behålla grönskan och det fria rummet runt slottet. Man värnade de vackra vyerna och demonstrerade mot att man skulle tvingas se ”den dumdryga massa” som skulle befolka ett sådant hus.

Men det hjälpte inte. Både hovstall och badhus revs för att ge plats åt Riksdagshuset.  Blodiglarna finns dock kvar än idag kan jag rapportera.

Vad har då riksdagen åstadkommit? Första gången arbetstidsfrågan behandlades i parlamentet var faktiskt redan 1856. I en motion från bondeståndets Nils Hansson begärdes att arbetstiden skulle begränsas till tolv timmar per dag för vuxna och åtta timmar per dag för barn.

Riksdagen avslog motionen.

Nästa gång riksdagen behagade behandla frågan var 1919. Det var då man första gången lagvägen reglerade arbetstidens längd, till Verkstadsföreningens förfäran. Man beslöt att 48 timmars veckoarbetstid skulle anses som lagstadgad normalarbetstid för alla som arbetade på företag mer fler än fem anställda. Dock skulle lagen inte gälla hembiträden, hotellanställda, kontorsanställda och statsanställda. Man anar nästan en Löfvenare, det var männen inom metallverksamheten som skulle gynnas medan huvudparten av kvinnor som var ute – och skulle komma ut - på arbetsmarknaden vackert fick finna sig i såväl längre arbetstid som att ta hand om hemmet.

Det är än idag manligt dominerade fackföreningar som lyckats förhandla fram sänkt arbetstid för sig själva – medan det inte är ovanligt att det på kvinnligt dominerade arbetsplatser istället i realiteten råder förlängd arbetstid genom att man infört delade turer. Allt är sig likt… Och det är ett skäl gott nog för att ändra arbetstidslagen.

Hur som helst: 1973 beslutar äntligen den illustra församlingen på den Helige Andens Holme att den lagstadgade normalarbetstiden skall vara 40 timmar per vecka.

Så är det än idag. Trots att det, när detta skrivs, har gått mer än 40 år sedan fyrtiotimmarsveckan infördes. Nästan ett halvt sekel. Varje årtionde som gått sedan 40-timmarsnormen sjösattes har inneburit förändringar. Stora förändringar. Större än genom hela mänsklighetens historia, om vi bortser från följderna av krig och pest. Det är, för att uttrycka det lätt poetiskt, ett helt nytt tidevarv vi lever i. Den som inte förstår att det också bör innebär förändringar i normen för det som är heltid kanske är rädd för något? Rädd för vad människor skall ta sig för? Rädd för att arbetslösheten minskar så att lönekrav ökar? Rädd för att människor skall förstå att det finns en utveckling som inte har med ekonomisk tillväxt att göra?

Jag vet inte. Jag tittar bara förundrad på hur rädslan sprider sig i de kretsar där man alltid sagt nej. Kanske är man mest rädd för det där som Marx, liberalen Mill och konservativa tänkare en gång var överens om: mer fri tid i ett samhälle på god materiell grund kan få oss att tänka långa tankar och växa som människor.

Här hittar du de tidigare avsnitten; Del 1, Del 2, Del 3. Del 4.

22 kommentarer:


  1. "Är det inte märkligt? Är det inte underligt att de mest notoriska nejsägarna genom åren är desamma? Bygger det på rädsla? Eller dumhet? Eller nostalgi?"

    Det bygger på kontroll!

    "Kärring mot strömmen"

    SvaraRadera
  2. Om vi inte hade ett av världens högsta skattetryck, skulle många fler ha råd att gå ner i arbetstid.

    Men det går förstås inte! Vi måste höja skatterna för att finansiera vår gemensamma välfärd och bla bla bla {fyll på med de vanliga klyschorna]. Kraftiga högervindar har svept över landet sedan borgarna tog över (läs: det går numer att hitta länder, om än extremt få, med högre skattetryck), och pendeln måste svinga kraftigt tillbaka så att vi återigen uppnår balans i mitten (läs: vi måste återigen ha världens allra högsta skattetryck).

    SvaraRadera
  3. Instämmer med "kärring mot strömmen" "Det bygger på kontroll"

    Lisbeth, också kärring mot strömmen

    SvaraRadera
  4. "Tror" dessutom likt Birger, att det kan bero på att makten ibland parar sig med dumheten. Inte vill de para sig med klokheten. "Förmodligen" så är det därför, många inte står ut inom politiken med dess politiska partier, utan istället blir fria debattörer.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  5. När makten parar sig med dumheten får den kontroll.

    SvaraRadera
  6. Otroligt fin text, intressant och kunnigt

    SvaraRadera
  7. "Anstalts-attityderna" lever & har hälsan i svensk politik. Har alltid tyckt glättiga framtidsskildringar där automatiseringen gjort att folk sägs knappt behöva jobba alls, med en massa fritid att "fiska & älska" upplevts mer än lovligt naiva. Ungefär som om inga brutala kapitalister i framtiden kommer att äga dessa automater? Tänkte man inte på det? Är det inte lättare att se taggtråd, långa chain-gangs & fängelse-industrier framför sig i fantasin? Och i extrem-landet avlång kanske det blir allra värst? Här kan nog nästan vad som helst hända, här verkar mänskliga fri & rättigheter helt kopplade till "anställningsbarhet". Utan lönearbete inga rättigheter, det är verkligheten. Arbetslösa kan inte ens gå till sin lokala tidning & säga att de upplever att de sitter i koncentrationsläger för fattiga: det räknas då som att dessa uppvisat en attityd som avvisar arbete, därmed är det slut med allmosorna.

    SvaraRadera
  8. Man måste förstå vad som är orsak och verkan. Att det här landet kollapsar och försvinner omkring 2050, ungefär som ett svårt konstaterat cancerfall, har primärt inget med arbetstiden att göra, utan beror på naturresurserna. Skulle det arbetas mindre så kommer kollapsen bara tidigare av allmän efterblivenhet. Men om andra länder skulle arbeta mindre så vore det bra. Kollapsen skulle försenas. Bäst vore om vissa folk bara försvann med än värre cancer.

    Det är välståndet som styr hur mycket folk anstränger sig med tråkigt arbete. På slutet kommer dom nog att arbeta långt mer än idag för att hålla näsan över vattnet. Mikroekonomiskt är arbete det sista man ska ägna sig åt. Makroekonomiskt måste det kanske arbetas mer och normalarbetstiden borde höjas med bland annat lördagsarbete, kortare semestrar och slopade helger och högtider. Men många andra åtgärder är mer kostnadseffektiva för att hålla tillbaka cancern så länge det går.

    Om man har lungcancer så trappar man inte upp sin rökning tills man dör. Kortad normalarbetstid, massinvandring och klimatkamp är ungefär lika dumt. De ständigt flummande mupparna förstår inte verkligheten och kommer nog snart att få hårda tider. Med cancer finns alltid ett hopp och radikala lösningar kanske inte är så långt bort. Den sjuka patienten har inte fått en tillräckligt bra diagnos. Läkarna törs inte säga som det är.

    SvaraRadera
  9. Makroekonomiskt måste det arbetas mer och normalarbetstiden borde kanske höjas. . .

    SvaraRadera
  10. Anonym 12.39, om du läst dem 2 så hade sluppit den kommentaren.

    SvaraRadera
  11. Bra skrivet, Birger

    @Urban Person

    Du måste anföra någon form av argumentering och inte bara stapla tvärsäkra påståenden på varandra.

    Men jag gör som du - spikar upp tvärsäkra utsagor (fast troligen lite bättre fastklistrad i någon logik).

    Det kommer krävas mindre med resurser om folk hinner ta hand om varandra - inte mer.
    Maskinerna kommer ta över allt meroch sköta uppgifterna mer effektivt än människan som istället kan ägna sig åt att leva. T.o.m jobben på McDonalds kommer skötas av robotar (finns redan maskiner som kan fixa det). Byggnadsarbetarna kommer i stor utsträckning gå samma möte som grafikerna. Finns redan en 3D skrivare om kan bygga 10 hus om dagen som använder mindre med resurser och nästintill inga byggjobbare.
    http://rt.com/news/155220-3d-printer-houses-china/

    T.o.m taxibilarna kommer nog troligen bli automatiserade - och friställa en massa taxichaufförer:
    http://liliputing.com/2014/05/lilbits-5-28-2014-google-designs-its-own-self-driving-cars.html

    Så när du kommer med påståendet att vi måste jobba mer så kanske så är motfrågan - med vad (och då menar jag konkret -inte en massa högtravande, nästintill oläsligt svammel).

    SvaraRadera
  12. Arbetet åt alla!

    Lars Johanssson

    SvaraRadera
  13. Lincoln, automatiska restauranger, bilar och husbyggnadsmetoder sätter bara mer sprätt på naturresursernas utvinning och tidarelägger kollapsen, precis som en ökad mängd arbete. Och precis som alla fattiga som också ska ha. Om det bara skedde här och vi låg långt före så vore det nog positivt. Så detta övertygar inte. De arbetslösa massorna som är improduktivsa och bara kostar samhället blir bara större av teknikutvecklingen. I den mån det är realiserbara saker så blir avkastningen på komplexitetsökningen liten, liksom inom informationststekniken i stort. Produktiviteten faller lika väl med cirka 5 procent i utvinningen och det knäcker systemet oavsett. De sysselsatta direkt och indirekt med detta ökar med också cirka 5 procent, vilket inte minst märks inom det framgångsrika företaget Atlas Copco. Även där kommer naturligtvis allt fler automatiska lösningar. Allt detta är självklarheter i evolutionen. Så du tillför inget nytt.

    http://www.borsdata.se/comp/atco

    SvaraRadera
  14. Vi SKA ha högt skattetryck, det är lönerna som är på en rent oförskämt låg nivå.
    Gällande fritid, jag håller ej längre med om 6h arbetsdag.
    Låt arbetarna få arbeta på, det finns inte så mycket annat i en sunkig förort att göra. Huvudsaken är att jag slipper slösa bort min tid på något motbjudande verkstadsgolv.

    Så, slava på, bara.

    SvaraRadera
  15. Neoliberal Agendasön juni 01, 07:30:00 em

    "Om vi inte hade ett av världens högsta skattetryck, skulle många fler ha råd att gå ner i arbetstid."

    Visst är det så. Gökungen heter välfärdsstaten och idag glufsar den i sig närmare 24 av 40 arbetade timmar.

    SvaraRadera
  16. Åh, vad jag ser fram emot morgondagens inlägg... :)
    AK

    SvaraRadera
  17. AK... funderar på att fundera en extra dag på analysen av MP:s ställningstaganden... så du blir nog besviken imorgon, även om det då också blir något om arbetstid, typ näst sista varvet av det här distansloppet...

    SvaraRadera
  18. När liberaler möts börjar de alltid prata jämställdhet. Med jämställdhet menar de orättvisan att kvinnor inte får göra karriär i näringslivet. Det är Orättvisan nr 1. Och alla måste tycka så, annars är man gris på två ben. Så om en lokal innehåller mängder med liberaler, då är detta samtalsämnet. Man kan även höra att det är så, alla låter så ekonomiskt obekymrade. De låter som om det finns en stor villa med dubbelgarage att köra hem till sedan, efteråt. Det är därför man kan låta så.

    SvaraRadera
  19. Den som väntar på något gott... så jag väntar tålmodigt.... :)
    AK

    SvaraRadera
  20. @Neoliberal agenda
    Du menar att Wallenberg tar alla pengarna då skattekontona ligger på SEB?

    Om staten fick skapa skuldfria pengar,dvs kronor, som de spenderade ut skulle staten knappt behöva ta ut någon skatt. Folk skulle då också kunna betala av de av bankerna påhittade skulderna och slippa alla räntor som också de är en skatt (eller om du vill kalla det ocker då bankerna inget lånat ut).

    Du kanske kan förklara för mig varför vi ska använda bankernas skulder som surrogat för kronor som betalmedel. Vi bollar bankernas skulder mellan våra konton vid kontotransaktioner. För det du har på ditt bankkonto är inte kronor - det är bankens skuld till dig på kronor (som banken kan betala om du gör ett bankomatuttag - under förutsättning att inte för många gör det samtidigt med dig, såsom vid en bankrusning).

    Som vanligt är det som är mest intressant med dig det du "glömmer" skriva.

    SvaraRadera
  21. På många arbetsplatser har arbetstidsförkortning införts smygvägen. Där väljer anställda att ägna åtskillig arbetstid åt bankärenden, inköp, nätsurfande, alternativt väljer de att "jobba hemifrån". Från det perspektivet är förkortad arbetstid för alla snarast en rättvisereform.

    SvaraRadera
  22. Neoliberal Agendamån juni 02, 06:32:00 em

    "Du menar att Wallenberg tar alla pengarna då skattekontona ligger på SEB?"

    Nej

    "Du kanske kan förklara för mig varför vi ska använda bankernas skulder som surrogat för kronor som betalmedel. "

    Det är inte jag som är för dagens monetära system.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.