torsdag 15 maj 2014

EU-valet - var står MP:s kandidater för?

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/369366?programid=2071
Har du bråttom: dra fram till 41 minuter.
Bara 14 procent av MP:s medlemmar deltog när partiet hade omröstning till EU-listan. Vilket naturligtvis är en nästan skändligt låg siffra.

Överhuvudtaget är det svårt att välja EU-listor eftersom även personval medför att listan i sig får rösten - och längre ner kan ju någon stå vars uppfattningar man undrar en del över. 


Vad står egentligen Miljöpartiet idag när det gäller synen ekonomisk tillväxt. Frågan är dubbelt aktuell. 
  • Var står partiets ledning inför riksdagsvalet? 
  • Vad står de politiker som partiet vill skicka till gröna gruppen i EU-parlamentet? Isabellas Lövins tillväxtanalytiska Sommarprogram (klicka på bilden!) skiljer sig radikalt från den DN-debattartikel där Peter Erikssons - tillsammans med bland annat Göran Persson - hävdade att "ett grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer".
Detta föranledde mig att skriva ett utkast till debattartikel i ämnet. Funderade på att skicka den färdiga texten till en tidning lagom till valet den 25:e. Men det känns lite taskigt. Så jag lägger ut den här istället, det blir liksom mer avspänt så... Jag hoppas på svar, om inte annat för att jag rätt var det är kommer att sitta i teve och tycka saker om EU-valet.
 

Vad står egentligen Miljöpartiet idag när det gäller synen ekonomisk tillväxt. Är partiledningen villig att göra en mer grundläggande analys än den som föregångarna som språkrör – Peter Eriksson och Maria Wetterstrand – gav uttryck för på DN-Debatt för nästan tio år sedan (1 augusti 2004) då man tillsammans med Lars Ohly och Göran Persson skrev: "Våra tre partier är fullt och fast övertygade om att våra ambitioner för ett rättvisare och grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer."

Detta var, för att uttrycka sig försiktigt, ett trendbrott i Miljöpartiets grundläggande samhällsanalys. Man inte bara accepterade, utan företrädde plötsligt, den ekomodernistiska tesen om ekonomisk tillväxt som en förutsättning för social och ekologisk hållbarhet. Man hävdade att ekonomisk tillväxt är förutsättning för utveckling även i länder som har uppnått en konsumtionsnivå som, enligt alla tillgängliga fakta, är långt högre än planeten tål.

Denna analys oroade mig av flera skäl och jag finner den ovärdig ett grönt parti. Frågan är vad dagens gröna partiledning anser. Delar man de tidigare språkrörens syn? Eller har Gustav Fridolin och Åsa Romson en syn som mer överensstämmer med de värderingar som en gång motiverade MP:s tillblivelse? Det vill säga att vi måste finna vägar ut ur de system och strukturer som för sin överlevnad kräver tillväxt.

Frågan är dubbelt aktuell. Var står partiets ledning inför riksdagsvalet? Vad står de politiker som partiet vill skicka till gröna gruppen i EU-parlamentet?

Peter Eriksson kandiderar till EU-parlamentet. Han står på en säker andraplats på MP:s valsedel. Han ersätter Carl Schlyter som varit en av dem som tydligast drivit en tillväxtkritisk linje i gruppen. Hur kommer gruppen av påverkas av detta byte?

Isabella Lövin, som är partiets förstanamn på valsedeln, markerade – på ett mycket analytisk sätt – sin inställning till jakten på ekonomisk tillväxt i P1:s Sommar fyra år efter det att Peter Eriksson levererat uppfattningen att ”ett grönare Sverige endast kan förverkligas i en ekonomi som växer”. Lövins analys var klockren. Besvärande, utmanande, genomtänkt. Den skilde sig markant från den syn språkrören gett uttryck för.

Vi måste börja analysera hur vi kan komma ur den fälla vi hamnat i när dagens system, strukturer och normer till stor del upprätthålls av tron på en evig ekonomisk tillväxt. Det blir definitivt inte bättre av om vi till Bryssel skickar gröna politiker som legitimerar en ohållbar färdriktning genom att hävda att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för hållbarhet. Det är illa nog att vi har en näringsminister som inför den så kallade Framtidskommissonens arbete med klimat- och miljöfrågorna dikterade följande: ”Låt oss inte glömma att hållbarhet kräver tillväxt.” (Framtidskommissonen: På väg mot grönare framtid). 

Det kommer att bli ohyggligt svårt att ta oss ur beroendet av ekonomisk tillväxt. Men ju längre vi väntar med att göra en seriös analys ju mer panikartade beslut kommer att krävas. Det handlar om att ta sig ur tillväxtberoendet med social värdighet och demokrati i behåll. Det borde rimligen vara så att gröna företrädare i riksdag och EU-parlament går i fronten för det samtal som kan medföra att vi hittar vägar ut ur den fälla vi fastnat i.

Men naturligtvis finns det också ljusglimtar inför en sådan analys. Det är nämligen inte ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi vant oss vid. Det är människors strävan efter bättre liv. Bättre liv har vi kunnat få genom människors strävan efter en skola för alla, en god sjukvård, goda bostäder, mat på borden och grundläggande materiell välfärd. 

I varje tidevarv, i varje skede av samhällsevolutionen, bör vi ställa oss frågan: Vad är bättre liv? snarare än att ställa frågan: Hur får vi ekonomisk tillväxt? (Säg något beslut som idag inte motiveras med att det ger tillväxt!)

Det intressanta uppstår om svaret på frågan vad som är bättre liv blir mer fri tid, mer kultur, mer social närvaro och mindre stress snarare än ökande konsumtion och ökande flöden av varor genom samhället. Bättre liv skulle därmed inte leda till tillväxt i traditionella mått – bara i mått som speglar livskvalitet. Då, och kanske bara då, kan vi med demokratiska beslut på ett socialt anständigt sätt skydda planetens möjlighet att härbärgera goda samhällen. Och på köpet faktiskt få bättre liv. 

Ställer sig Gustav Fridolin och Åsa Romson bakom de tidigare språkrörens tes om att vi inte kan klara miljöfrågorna utan ekonomisk tillväxt? 

Ställer sig Peter Eriksson bakom den värdering han framförde 2004? 

Det här är faktiskt avgörande för hur många av oss kommer att lägga rösterna i årets val. Bryr sig ingen om den mest besvärliga framtidsfrågan, då får man välja valsedel utifrån partiernas uppfattning i andra frågor. Och det kanske inte gynnar just MP.

Birger Schlaug


15 kommentarer:

  1. Peter borde inte alls ha ställt upp på EU-listan. Nu är det säkert många av oss "gamla" miljöpartister som går till F! i det här valet.
    Tyvärr för mp.

    SvaraRadera
  2. Låt oss konkretisera.

    Det lär vara omöjligt med "ett rättvisare och grönare Sverige" utan mycket stora ändringar - exempelvis genom att göra om hela den produktiva apparaten så den klarar sig med mycket mindre tillförsel av energi och andra råvaror.

    Och denna omställning innebär en massa arbete. Följaktligen också en massa bokföring, dvs en massa pengar som resulterar i BNP.

    SvaraRadera
  3. Jan Wiklund, stämmer nog inte alls. Omställning sker inte genom att nya verksamheter läggs ovanpå de gamla, utan att nya verksamheter (omställning)ersätter sådant som annars skulle göras utan omställning. Dessutom är det helt fel att säga omställning kräver en växande ekonomi, vilket är Peter Erikssons tes i artikeln. Det du hävdar är att omställning ger en växande ekonomi under en övergångsperiod. Det är en enorm skillnad!

    SvaraRadera
  4. per.almgren@soceng.setors maj 15, 12:27:00 em

    Det är en mycket väsentlig fråga som Birger tar upp. Det miljöpartiet borde vara entydiga med är att vårt resursuttag måste minska, samtidigt som vi då måste genomföra en omfördelningspolitik värd namnet. De som i dag har den sämsta ekonomin måste få en förbättring och de som har det bäst ställt måste betala detta. Totalresultatet måste vara en ekonomi som ger oss en balans mellan uttag och vad naturen på samma tid kan förnya.

    Praktiskt kan en ändring/utjämning ske genom en allmän basinkomst, stor nog att leva på, finansierad med avgiftsbelagda pengar som enda form av beskattning (ingen moms, ingen arbetsgivaravgift, ingen inkomstskatt etc). Det fordrar ett minimum av kontroll och administration, kan tekniskt sett genomföras snabbt. Hur finns närmare beskrivet på några faceboksidor om basinkomst eller kan erhållas från undertecknad.

    Det är väl knappast möjligt att erhålla svar på hur alla mp-kandidaterna ställer sig till detta innan valet, var och en kan ju ringa och fråga dem vad de anser, det kan ju bli en press på att de åtminstone börjar fundera på saken.

    Per Almgren, medlem i MP Norrköping

    SvaraRadera
  5. En gissning är att språkrören inte kommer att svara på Birgers mycket välskriva förfrågan. Hoppas dock att jag har fel.

    Men även tystnaden kan vara talande.

    Gt

    SvaraRadera
  6. " Jag har principer, men om dom inte skulle passa så har jag andra"

    SvaraRadera
  7. Man är rätt naiv om man tror att man med logik och bra argument övertalar någon som drivs av kortsiktig vinning.

    Jag tror många är helt medvetna om att tillväxtpolitiken leder till katastrof men de är också medvetna om sin egen dödlighet, så de driver motorn tills den exploderar.

    Rationellt självintresse sträcker inte sig tills efter döden.

    Girighet är lite som drogmissbruk, knarkaren är helt medveten om att heroinet dödar men kan inte sluta och argument biter inte på en knarkare heller.

    Tyvärr har knarkarna en hel lobbyistarme, tankesmedjor och pengar bakom sig.





    SvaraRadera
  8. Anonym 11:30: Omställning sker genom att man anstränger sig, och detta skapar bokföring av använd tid vilket räknas i pengar. Det finns ingen självklar samstämmighet mellan pengar och använda materiella resurser, som är det enda som skapar miljöförstöring.

    Ingen kan säga idag om BNP minskar eller ökar vid omställning. Det är ett resultat, inte ett syfte.

    Dock är det alldeles korrekt att jagande efter pengar skapar miljöförstöring, i alla fall när det är stat och kapital som jagar, eftersom miljöförstöring är det enklaste sättet att öka vinsten.

    SvaraRadera
  9. Tyvärr, Jan, visar den forskning som finns att varje krona innehåller materiella delar i form av miljöförstöring. Det var inte länge sedan en sådan utredning presenterades, tror att det var från Naturvårdsverket.

    SvaraRadera
  10. Är det " så ohyggligt svårt " ??

    Eric

    SvaraRadera
  11. Anonym 10:32. Säkert går en del från MP till FI. Men, hör och häpna, även från MP till SD!

    Miljöpartisten Elisabeth Olofsson skriver idag på avpixlat.info om sin vandring från MP till just SD, och motiverar varför. Hur hon kan trivas i ett kärnkraftsparti ter sig obegripligt.

    Men Olofsson motiverar det ungefär med att skräcken för halal-slakt och övrig islamisering tillfälligt tar över rädslan för kärnkraften.
    Hon hävdar även att Åkesson, Söder m.fl. i SD-ledningen har en mycket högre intellektuell skärpa än nuvarande MP-språkrör.

    SvaraRadera
  12. Okej, Romson ställer i alla fall frågan i sin senaste inledare i medlemstidningen Grönt som kom i lådan i går. Ordagrant:

    "Jag hoppas att vi gör vad vi kan för att valrörelsen också ska ge svar på frågor som är mycket mer grundläggande. Vill vi fortsätta med en ekonomisk modell som steg för steg förstör livsförutsättningarna på jorden, eller vill vi bygga framtiden mer hållbart?"



    Man kan tydligen läsa tidningen här om man loggar in: https://www.qiozk.com/buy/12932

    SvaraRadera
  13. Varför ska "gamla miljöpartister" gå till FI?
    Gamla miljöpartiseter borde vilja gå till V som fortfarande har utträdeskravet kvar. Även om vi är med i EU bör kravet stå kvar.
    Det betyder inte att man tror att det går att lämna hux flux. Eller att det är enda lösningen.

    SvaraRadera
  14. Anso, jo, det är ju bra att rör skriver internt. Lite historia: efter det att rören (Peter och Maria) skrivit den artikel jag hänvisar till i inlägget så bad man om ursäkt internt när jag påtalade det orimliga. Jag påtalade också det orimliga i ett svar på DN-debatt. Vilket i sin tur rören svarade på... Utan att be om ursäkt eller ta tillbaka. Dubbla tungor, en internt för att hålla medlemmar lugna, en externt för att inte behöva förknippas med tillväxtkritik utåt. Sånt är det värsta jag vet i politiken. Man måste stå för någonting, politik är inte att vinna röster utan att få stöd att förändra samhället.

    SvaraRadera
  15. Ja, man måste stå för någonting.
    Jonas Sjöstedt gör det. På ett helt annat sätt än andra politiker. "Carl Bildt kletar ner oss med skit". Han jämför oss med SD.

    Vilket säkert är ett lyckat recept i denna värld, där alla verkar mer eller mindre rädda för, att bli kallade rasister.

    Carl Bildt är lyckligt ovetande om att han är ett framgångsreceptet för Fi, som säger in med feministerna och ut med rasisterna. MP och Fi verkar stötta varandra. Rör/ande eniga.

    Stackars Jonas Sjöstedt! Det kan inte vara kul att ha kulor! Men mitt stöd har han. Dubbla tungor är inget att ha.

    Lisbeth

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.