torsdag 13 mars 2014

FP, C och KD: minska försvarsanlaget med 6 mrd...

De politiker, som placerats i det ofta så negligerade försvarsutskottet, verkar trivas i den för dem så okända doften av tevesmink. Nu är det val snart. Gotland skall bepansras. Trots att gotlänningarna, till skillnad från krimborna, inte känner minsta sukt efter att bli införlivade i Ryssland. Tycks bara vara MP som håller huvudet kallt.

I denna stund av krigseufori bland politiker är det dags att minnas lite - trots att glömska har sina fördelar. Särskilt politiska fördelar.  Inte minst för några borgerliga partietr

När Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet efter valet 2002 satt i konkreta regeringsförhandlingar med Miljöpartiet hade man kommit långt i förhandlingarna. Bland annat var de fyra partierna överens om att genomföra besparingar på det militära försvaret med 6 miljarder kronor under mandatperioden. De tre borgerliga partierna motiverade detta i förhandlingarna med att man skulle kunna föra över pengarna till "vård och inre säkerhet". 

Den som berättar detta är den notoriskt försiktige Lennart Olsen, som i sin bok Rödgrön reda, skriver initierat om såväl denna förhandling som de budgetförhandlingar MP - både under och efter min tid som språkrör - hade med S och V. Lennart satt under flera år som MP:s representant i finansdepartementet under samarbetsåren med Socialdemokraterna.

Nu är väl detta med 6 miljarders neddragning ingenting som Björklund, Lööf och Hägglund vill kännas vid. Hur som helst blev det ingen minoritetsregering med MP, FP, C och KD. Lennart berättar i boken om dagen då förhandlingarna skulle avslutas i god sämja: "Jag var alltså fylld av optimism när jag kom in till riksdagen. Där väntade dock en chock."

Chocken bestod i att Maud Olofsson kallat till presskonferens där hon meddelade att C hoppade av förhandlingarna. Argumentet sades vara att det a) var för ont om tid, b) att regeringen skulle bli alltför beroende av Moderaterna och därför inte skulle hålla särskilt länge. Lennart berättar att en kristdemokrat ilsket ropade Bullshit! Och själv har jag hört Lars Leijonborg sucka djupt över Olofssons agerande. För att inte tala om de centerpartister som var fly förbannade över Olofssons agerande.

Olofssons argumentation var tänkt som en annan från början. En av Centerns förhandlare (Agne Hansson) hade tydligt signalerat till FP och KD att Olofsson ville lägga skulden för ett förhandlingsammanbrott hos MP. Detta gick emellertid inte eftersom såväl Lars Leijonborg som Alf Svensson hade hotat med att offentligt dementera detta. Först då avstod Olofsson från den motiveringen. Såväl Leijonborg som Svensson - särskilt den sistnämnde - var fly förbannade på Centerns agerande och talade varmt om MP:s konstruktiva insats. Ett tungt vägande skäl för Olofsson att inte göra upp med MP var att hon därmed skulle kunna medverka i en legitimation av MP som grönt regeringsparti. Något som hon ansåg att bara Centern skulle vara.

Minnas skall i denna stund, när Rysslands agerande i Krim tas som avstamp för militärisk retorik från de gamla mittenpartierna, att de var villiga att minska försvarsanslaget mer än vad sossarna sedermera skulle göra... Det budgetsamarbete som återupptogs mellan S, V och MP innebar att MP fick att göra med två partier som inte var lika villiga att minska försvarsanslaget...Idag verkar det bara vara MP som inte trummar på krigstrumman.


44 kommentarer:

  1. Vad menar du med att det idag endast verkar vara MP som inte trummar på krigstrumman?

    Kan man inte ha olika motiv till att vilja öka anslagen, ha dem kvar som de är, eller minska dem? Som V t.ex. som vill finansiera ökade anslag med en neddragning på anslagen till de svenska snabbstyrkorna i EU och Natosamarbetet. Det är ju inte en ökning av anslagning, utan en omprioritering. Är inte det ett första steg till att rusta ner? Samt att inte vilja slå på krigstrumman?
    MP däremot har tydligt gått ut med att de har valt en mer EU vänlig linje. Antar att man tror sig ha väldigt stor makt att förändra försvarspolitiken inom EU. Vilken linje har du själv?
    Ett hemvärn som visserligen inte står pall för mycket mot omvärlden om det gäller, eller fortsatt militär upprustning? Vad väljer vi rädsla eller tillit till vår egen oförmåga/förmåga.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  2. Enligt Riksdag och Departement vill V ha högre försvarsanslag, Lisbeth. I samband med Ukraina har V betonat att man kan tänka sig öka anslaget med tanke på vad som skett. (Att Ryssland har 20 gånger mindre försvar än USA är ingenting som berättas idag, inte heller att det militära utbyta av gammalt materiel mot nytt, samt en mer allmän upprustning, som skett i Ryssland de senaste åren inte haft ett dyft med deras intåg på Krim att göra, vilket bland annat Stefan Hedlund - professor vid Centrum för Rysslandsstudier i Uppsala - påpekar i dagens SvD.

    SvaraRadera
  3. Hej Biger

    Här har du en artikel om Gotland som väldigt tydligt och pedagogiskt förklarar varför det kan vara bättre för freden att "trumma på krigstrumman" än att inte göra det. Hoppas du läser den trots att den måste anses ligga utanför din comfort zone :)

    Försvara Gotland - Varför och hur
    http://kkrva.se/forsvara-gotland-varfor-och-hur/comment-page-1/c#/comment-p-1age/comment-1ommen-t-15895

    MVH Erik

    SvaraRadera
  4. Ja och...? Vad gör man inte för att Sverige ska kunna vara alliansfritt? Frågan om Natomedlemskap har tagit en väldig fart. Då behöver man kanske stuva om i försvarsbudgeten och även höja anslagen. Pengar som i framtiden kan hjälpa oss att lättare möta klimatförändringar och miljöhot.
    Att ställa om vårt land.

    Tycker V verkar kunna ha fler än en tanke i huvudet samtidigt. Speciellt när det gäller försvaret.
    Undrar om det har med rysskräck att göra. Eller om att det mer har att göra med, att man vill se en verklig förändring.

    Har reagerat flera gånger på, att Birger Schlaug skrivit om, att vissa länder kan välja en annan väg i EU dvs. inte stridsvägen. Det undrar jag personligen över om vi verkligen kan. Kan vi det när/om vi dras in i konflikter? Undrar även om inte känslor som rädsla, skulle sätta stopp för att välja den mer fredliga vägen, när det verkligen gäller?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  5. Erik, komfortzon ligger inte för mig. Länken tycks inte fungera. Men förstår att det skall vara något från Krigsvetenskapsakademien.

    Lisbeth, det är väl ändå inte så att den militära delen har vuxit i Sverige sedan vi blev medlemmar i EU. Oavsett vilka riktlinjer som finns i olika EU-dokument. Ordet "kan" lär kunna tänjas en hel del. Om rädslor håller jag med dig.

    SvaraRadera
  6. Nej Birger, Den militära delen har inte vuxit sedan vi blev medlemmar i EU. Vår röststyrka har inte heller vuxit. Den har snarare minskat. Större medlemsländers röststyrka däremot har ökat. Håller med om att ordet "kan" lär kunna tänjas en hel del. Ang. rädslor så är förmodligen inte människor i de större medlemsländerna, befriade från rädslor. Det KAN smitta av sig på oss, så att den militära delen ökar i Sverige. EU som ett fredsprojekt "kan" alltså diskuteras. Vilket du också gjort tidigare. Dessutom kan riktlinjer bli till lag oskriven lag eller skriven.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  7. Tror inte att EU lär bli ett fredsprojekt, däremot är jag inte bergis på att ett medlemsland inte skulle kunna besluta sig för att avrusta den militära delen av försvaret.

    SvaraRadera
  8. Nej, det kan man givetvis inte vara säker på. Men då måste man gå utanför sin egen lilla komfortzon eller trygghetszon.

    Det vågar både MP och V i denna fråga. Resten låter som Erik.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  9. "som inte trummar på krigstrumman."

    Att skydda nationen mot våldtäkt - är det att trumma på krigstrumman?

    Säger du samma sak till våldtagna kvinnor? "Det är ditt fel, för att du försökte skydda dig!"?

    Putin är ytterst opålitlig, varför vill du göra oss till ett lätt mål?

    Ingen annan skyddar oss och vi har ignen egen skyddsförmåga, så hur tänker du här?

    Då kan du väl själv avskaffa alla dina hemförsäkringar, sluta låsa huset/bilen/cykeln osv och meddela detta på din blog, så får vi se hur länge du klarar dig.

    för det finns väl ingen med oärliga avsikter i ditt närområde..?

    SvaraRadera
  10. Pangpang, skulle vi hålla ut mot ett ryskt anfall - varför skulle de anfalla Sverige, ett land bakom Natoländerna i Baltikum???? - skulle försvarskostnaderna bli minst dubbelt så höga, om ens det skulle räcka. Försvaret har aldrig räckt för att hindra en fiende som vill inta landet.

    SvaraRadera
  11. @Anonym:
    Falsk logik, du utgår ifrån att Putin et al tänker som du själv - klassiskt felgrepp.

    Varför behövde Ivan anfalla Georgien?
    Varför behöver Ivan invadera/ockupera Ukraina?

    Sverige i sig behöver inte vara ett anfallsmål, däremot ligger vi där vi ligger, och den som kontrollerar norra Norrland/Gotland/Öresund kontrollerar också tillfarter/rutter till/från Ryssland.

    Så enkelt kan det vara. Kontroll över egen logistik.

    Sverige har LITE kontroll, Schlaug vill ta bort den helt.

    Varför?

    Varför vill ni göra oss helt och fullt försvarslösa?

    En nation har inget existensberättigande om den inte kan hävda sin existens.

    Varför vill ni ta bort Sveriges existensberättigande och möjighet att hävda sin existens?

    Svara på det istället.

    SvaraRadera
  12. @Anonym:
    "Försvaret har aldrig räckt för att hindra en fiende som vill inta landet."

    Nja.
    Sverige har aldrig kunnat stå emot ett ryskt anfall om Ryssland lade in allt de hade mot oss, så långt är det rätt.

    Men, Sverige hade fram till FB00 en skapligt respektabel styrka som garanterat avskräckte de flesta tankar om att påtvinga oss sin vilja, och det var det som var hela poängen - att det skulle kosta mer än det smakade att anfalla oss.

    Vad kan du ge för 100%'iga garantier att Putin inte gör en "Ukraina" mot ex Gotland?

    Vi kan i dagsläget inte hindra honom överhuvudtaget eftersom Gotland är helt avmilitäriserat, och ingen lär hjälpa oss.

    Vårt försvar, i dagsläget, är dimensionerat att försvara området Rosenbad - Bromma tillräckligt länge så Birger och hans politikerkompisar kan fly landet och lämna alla oss andra till vårt öde.

    Vänsterpartistisk 'solidaritet' i sitt esse..

    SvaraRadera
  13. Pangpang: Att militarisera Gotland har inget värde i sig, vilket ju t o m ÖB slagit fast.

    Var och en som följer rysk politik vet att det finns fyra länder som man är intresserad av eftersom det ingår i deras intressesfär, ligger i närområdet och som man därför absolut inte vill ha Nato-anläggningar i

    Ukraina är högst på listan. Vitryssland, Georgien och Kazakstan kommer därefter. I en tid när Nato flyttar fram sina positioner är det värt att notera att en Natobas i dessa länder vore lika förfärande för Moskva som en rysk bas i Kanada eller Mexiko vore för USA.

    När Georgiens president Michail Saakasjvili inledde attacken mot Sydossetiens huvudstad Tschinvali så var det skäl nog för Moskva att utnyttja situationen genom att markera. (Om du gått på SvD:s myt om att det var Ryssland som anföll det autonoma Sydossetien så kan jag berätta att till och med EU, i en slutrapport om händelsen, slagit fast att det var Saakasjvili som inledde genom att sända in trupp.)

    Nu är det så vist ordnat att gotlänningar inte, till skillnad från majoriteten Krimbor, önskar tillhöra Ryssland. Det är inte heller så att svensk trupp är på väg in i något om område där Ryssland har de intressen som de har i de fyra länderna jag nämnde ovan. Vad gäller Baltikum kan konstateras att dessa länder förvisso har en del rysktalande men att länderna också är med i Nato, vilket innebär att ett angrepp på dem ligger utanför det som Ryssland kan offra. Det skulle nämligen innebära totalt stopp för gasleverenser, totalt stopp för export av timmer till alla de Natoländer som man nu har handel till.

    När Kiev beslöt att, som ett av de första besluten i den nya regeringen, angripa ryskan - och samtidigt utsåg personer från Svoboda till försvarsminister och riksåklagare, borde var och en begripit att detta utgjorde en sådan provokation att Moskva skulle reagera på det sätt man nu gjort - eller än värre.

    Det är djupt förledande att blanda in Sverige och svensk försvarspolitik i det som nu händer i Ukraina. Sverige bör för övrigt upphöra med att tillsammans med USA och andra Natoländer öva krig i Norrbotten. Det kan bara uppfattas negativt av Ryssland. På sammma sätt som USA skulle uppfatta det som provocerande om Ryssland övade på mexikansk mark.

    SvaraRadera
  14. Nu är det ju faktiskt så konstigt att bara jag som femåring satte likhetstecken mellan militär = krig.

    Som vuxen värnpliktig förstod jag att Försvarsmakten endast hade en uppgift - att verka avhållande mot väpnade maktmedel mot Sverige och därmed verka krigsavhållande. Syftet var inte krig, utan att bevara fred och säkerhet.

    MP och andra i försvarsberedningar efter murens fall, kom fram till att omvärlden hade förändrats (helt riktigt) och att i den nya omvärlden så värnade vi svensk fred och säkerhet bäst genom att "mota olle i grind" genom att verka i fredsfrämjande säkerhetsoperationer utomlands tillsammans med andra snälla nationer. Resultatet av det blev faktiskt en Försvarsmakt som till vardags ägnade sig åt "krig", på riktigt. Fortfarande med syftet fred och säkerhet. Man myntade till och med begrepp som innebar att en Försvarsmakt som inte är insatt och krigar på riktigt är inte "användbar". En vanlig kommentar till den nordiska stridsgruppen är att den har varit slöseri med pengar för att den aldrig har använts på riktigt i krig. Oavsett om den genom sin beredskap har bidragit till fred och säkerhet som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Typ "antingen slutar ni och slåss och kommer till förhandlingsbordet, annars tvingar vi er att sluta slåss och börja förhandla istället". Ofta kan bara hotet om "riktiga" insatser innebära att politiska mål uppnås.

    Nu är vi i situationen att omvärlden förändras igen. En nation i vårt närområde har demonstrerat att man inte utesluter väpnade maktmedel mot grannländer för att uppnå sina utrikespolitiska (och inrikespolitiska) mål. Vi har dessutom uttalat en ensidig solidaritet att bistå några av de mest utsatta länderna om de blir utsatta.

    Hemma har vi ingenting som då kan verka avhållande mot att välja väpnad makt som påtryckningsmedel mot varken vårt land eller våra grannar. Vi har inte ens återinfört den doktrinen som försvarsmålsättning. Vi pratar fortfarande om att förband som inte används är bortkastade pengar. Det skapar då ett säkerhetspolitiskt vacuum och utrymme för att faktiskt kunna uppnå stora resultat genom att använda väpnad makt. Det ökar krigsrisken i vårt närområde.

    De som nu är oroliga för Gotland är oroliga för att nuvarande situation inbjuder till väpnade metoder för att utnyttja Gotland i en större strategi. De skulle önska att det fanns en avhållande effekt som dämpade risken för sådana val från andra nationer. De är oroliga för att krigsrisken är hög och skulle hellre se att den minskade och att fred och säkerhet bevaras i Sverige och vårt närområde.

    Ur mitt perspektiv trummar de på fredstrumman och det handlar om fred-oro snarare än krigseufori. Jag håller det för osannolikt att någon normalt funtad (inkluderar politiker faktiskt) skulle önska krig. Det faller på sin egen orimlighet. Vi har bara olika syn på vad som skapar fred och säkerhet.

    Din argumentation är dig inte värdig. Du argumenterar med en femårings insikter om säkerhets- och försvarspolitik. Tyvärr är du inte ensam, varken bland allmänhet eller politiker. Jag förväntar mig inte längre en högre nivå i svensk försvarsdebatt. Det är erbarmligt att läsa all okunnig skit som produceras av "förståsigpåare" och proffstyckare. Särskilt från politiker som ska kunna leda oss och värna våra intressen. Bland annat långsiktig fred och säkerhet som garanterar att vårt samhälle kan utvecklas och frodas i alla andra aspekter än att bara överleva.

    /Benjamin

    SvaraRadera
  15. Att blanda in frågan om Sveriges försvar i det som nu händer Ukraina är förstås förledande, vilket också är avsikten. Försvarsivrare som önskar få Sverige med i NATO använder Ukraina som förevändning för att omvända den svenska folkmajoriteten, som hittills hållit fast vid Sveriges alliansfrihet.

    SvaraRadera
  16. Att blanda in frågan om Sveriges försvar i det som nu händer Ukraina är förstås förledande, vilket också är avsikten. Försvarsivrare som önskar få Sverige med i NATO använder Ukraina som förevändning för att omvända den svenska folkmajoriteten, som hittills hållit fast vid Sveriges alliansfrihet.

    SvaraRadera
  17. Birger, du kan ha mycket rätt att Ryssland inte är intresserade av Gotland och deras raukar. De är intresserade av andra länder.

    Men, antag att de är intresserade av att återinförliva Baltikum och den delen av Östersjö-kusten i sin dröm om återupprättad storhetstid. Baltstaterna är NATO-medlemmar och det innebär en större risk att utmana NATO. Särskilt risken för att involvera NATO i en öppen väpnad konflikt. Om man nu ändå vill göra det, säg att man VERKLIGEN vill återinförliva Baltikum i sin nygamla union, då måste NATO-frågan hanteras.

    Ett sätt att hantera NATO och risken för väpnade motåtgärder från NATO vore då att från början planera att eliminera alla militära handlingsalternativ för NATO. Utan militära handlingsalternativ finns bara ord och hot om sanktioner, och det har hittills inte verkat injaga någon större respekt i Putin och hans gäng.

    Hur eliminierar man NATO:s militära handlingsalternativ vid en territoriell konflikt i Baltikum?

    Jag ska inte skriva dig på näsan, men det finns många inlägg ute på nätet som beskriver Gotlands strategiska läge i Östersjön och varför ön är militärt strategiskt relevant i ett konfliktscenario i Baltikum. Läs gärna dem, bl.a. på KKrVA hemsida.

    Alltså behöver det inte vara Gotland i sig som är ett mål. Att behärska Gotland kan vara en bricka i ett politiskt spel för att t.ex. vinna kontroll över Baltikum.

    Riskerna med att reta upp svensken verkar inte heller så stora. Vad kan vi göra förutom att tugga fradga och skriva okvädingsord? Sådant fungerar dåligt mot dem som bara respekterar muskler och makt. Vad skulle EU göra? De skulle nog bara debattera och se till sina egna intressen först, t.ex. säkra sin egen energitillgång före de skulle riskera den för att göra svensken glad. Vad är värst? Att irritera svenskarna, ett litet folk i norra Europas periferi med minimala beroenden för den egna tillväxten, eller öppen konflikt med den stora Björnen och energileverantören?

    Kontentan är att ditt resonemang är väldigt förnenklat på gränsen till naivt. Analysera den ryska operationen mot Ukraina. Den är väldigt komplex och, tyvärr, mycket skickligt genomförd med åtgärder i olika domäner utfört välkoreograferat under fler skeden. Allt är inte vad det ser ut som. Att ta Gotland betyder inte att det primärt är målet att behärska Gotland.

    SvaraRadera
  18. Jag blir så trött.

    Sveriges uttalade och av rikdagen fastställda säkerhetspolitik är INTE längre "alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig". Riksdagen ändrade säkerhetspolitiken i samband med försvarsbeslutet 1996. Den har sedermera ändrats mer i flera steg. Idag talas möjligen om MILITÄR alliansfrihet vilket i sig snarare är ett problem än något som skapar säkerhet. Vad gäller neutralitet så har Sverige (regering och riksdag) uttalat att vi INTE kommer stå overksamma om någon hotar våra grannländer, dvs. raka motsatsen till att säga sig vilja vara neutral vid en konflikt i närområdet. Vi har en ensidigt uttalad "solidaritetsdeklaration" med våra grannländer. Vi är militärt allierade inom EU genom vårt deltagande i EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik. Vi bidrar med truppbidrag till EU:s militära styrkor. Vi deltar aktivt i NATO:s partnerskapsprogram. Vi gör allt utom att säkerställa en militär allians som kan garantera vår fred och säkerhet vid en väpnad konflikt. Endast icke-bindande åtaganden accepteras, dvs. till intet förpliktigande samarbeten.

    Vår gamla säkerhetspolitik, "neutralitetspolitiken", i vilken vår alliansfrihet var en grundbult för trovärdighet, byggde på att vi hade en egen förmåga att hävda vår säkerhet. Den krävde ett invasionsförsvar. Dagens försvar utgör ca 6% av de volymer som utgjorde ett trovärdigt invasionsförsvar för en neutralitetspolitik med alliansfrihet i fred. Vi behövde då satsa ca 3% av BNP för att trovärdigt hävda vår alliansfrihet. Vi satsar idag 1,1% av BNP.

    Alla de som vill fortsätta vara alliansfria och neutrala i krig, kan väl öppna plånboken och hysta upp de extra 100 miljarder per år som en sådan politik kostar?

    Jag skulle gärna vilja köra Ferrari, men tyvärr får jag nöja mig med en gammal Volvo i bilpool med grannarna. Så är verkligheten ibland.

    Läs nu på innan ni slänger fram löjliga konspirationsteorier och hjärnspöken. Se verkligheten för vad den är istället.

    SvaraRadera
  19. @Anonym lite högre upp

    "Försvarsivrare" ivrar för svensk fred och säkerhet. "Försvar" handlar om att bevara fred och säkerhet i Sverige och vårt närområde. Inget annat.

    Några "försvarsivrare" anser att medlemskap i NATO skulle främja svensk fred och säkerhet. Vem vill inte ha fred och säkerhet?

    Eller, tror du att "försvarsivrare" vill se krig på svenskt territorium?

    När man hör politiker, som är "fredsivrare", tala om att förband som inte sätts in i insatser på riktigt inte är "användbara" och slöseri med pengar, så börjar man undra om alla hästar är hemma.

    SvaraRadera
  20. Ett land i kris eller krig sätter nog inte miljöfrågor högst på agendan. Således borde även en miljöpartist tycka att trygghet, stabilitet, säkerhet och fred är viktigt. Det är ju en förutsättningar för att miljöfrågor överhuvudtaget ska diskuteras.

    Ett Sverige utan försvar bidrar inte till stabilitet, fred och säkerhet. Det skapar ett tomrum av möjligheter för någon annan att utnyttja. Ett Sverige utan försvar i en omvärld med väpnade, offensiva, förmågor är som att släppa in en kanin i ett varghägn med hungriga vargar. Det är mer sannolikt med slagsmål om bytet än att kaninen får ett fridfullt liv.

    /Beatrice

    SvaraRadera
  21. @Anonym 05:33:00

    Notera att det inte är "försvarsivrarna" som 1996 beslutade om att lämna den gamla säkerhetspolitiken där Sverige skulle vara alliansfri. Det var folkmajoritetens representanter i riksdagen som smög igenom en försvarsreform, nogsamt undvikande en offentlig debatt. Som en konsekvens så förs nu, nästan 20 år sedan, en debatt med argument som inte har varit relevanta de senaste 20 åren. Det ansvaret bör läggas på dem det berör, nämligen våra folkvalda som möjligen valde att agera bakom ryggen på sina väljare, "folkmajoriteten".

    "Försvarsivrarna" fortsätter att ivra för fortsatt svensk fred och säkerhet. De är tyvärr tvungna att förhålla sig till dagens verklighet, inte den som rådde för 20 år sedan. I det sammanhanget framstår ett medlemskap i NATO i en helt annan dager.

    Att ÖB inte vill besätta Gotland handlar nog mindre om den operativa relevansen av en sådan åtgärd, utan snarare om att han knappt kan klara sina åtaganden på fastlandet. Det försvar som sägs kunna försvara flyktvägen till Bromma någon dag, är inte dagens försvar utan det försvar (IO 14) som numera utlovas vara klart kring 2023. Som idag är materiellt underfinansierat med några miljarder per år. Det är nog inte läge att börja öka ambitionsnivån, när de eventuella tillskott av medel som skulle kunna ske knappast kommer vara i storleksordningen för att klara gårdagens behov av försvarsförmåga. Gotland är på kort sikt inget möjligt problem för ÖB att adressera. Ev. politiska beslut idag skapar inga nya förmågor förrän tidigast om 10 år. Det är den tid det tar att producera krigsförband med materiel och utbildad personal på alla nivåer. Idag klarar ÖB knappt driften med sina underbemannade förband som har mer vakanser än anställda. Några extra produktionsresurser finns helt enkelt inte. Oavsett vad som eventuellt behövs på Gotland så finns det inga kortsiktiga lösningar. ÖB måste lägga energi på sådant han möjligen kan påverka och redan att ro nuvarande försvarsreform i hamn lär kräva ett mirakel.

    SvaraRadera
  22. Här kommer länken som jag misslyckades så gravt med tidigare idag.


    http://kkrva.se/forsvara-gotland-varfor-och-hur/

    För den som inte orkar läsa så klistrar jag in det som i min mening är det viktigaste takehomebudskapet

    "En faktor, den kanske viktigaste, som måste vägas in när det gäller hur utforma försvaret av Gotland är att ett akut hot mot ön inte behöver uppstå först i samband med att en konflikt utbrutit i vårt närområde. Hotet finns redan i händelse av en kris, där såväl Nato som Ryssland befarar att krisen eventuellt kan leda till en konflikt. För båda parter kan det då vara frestande att tidigt gardera sig mot att den andre tar Gotland, i det fall krisen skulle övergå till en väpnad konflikt. Frestelsen att ta ön och nervositeten över vad den andre eventuellt kan tänkas göra kommer att vara speciellt stor om ön är ett militärt vakuum – det kostar ju då så lite, både i tid och resurser, att förbättra sitt eget läge. I allra värsta fall kan denna önskan att gardera sig mot en presumtiv motståndares eventuella framtida intentioner vara det som utlöser en militär konflikt i östersjöområdet."

    MVH Erik

    SvaraRadera
  23. Krigets första offer är Sanningen, heter det. Men Sanningen stupar nog redan innan kriget hinner starta.

    Om boken "Utan media kan du inte starta ett krig" av Jan-Olof Rönn (JOR Förlag 2010) påminns härmed.

    Gt

    SvaraRadera
  24. Sättet, varpå vår statsledning och dess medier beskriver Ukraina-situationen, kan tyda på missuppfattning av vår förmåga att tänka själva.

    Birgers blogg utgör antagligen, i denna fråga, ett irritationsmoment för våra höjdare.

    SvaraRadera
  25. @ Gt

    Bra boktips, men vem är det som vill starta ett krig? Jag hoppas att du refererar till den mycket framgångsrika informationskampanj som Ryssland har orkestrerat i samband med operationen mot Ukraina.

    I Sverige är jag 100% övertygad om att det inte finns någon som vill starta krig.

    Vad gäller en hel del utsagor i många av kommentarerna ovan så är det relativt enkelt att göra en faktakontroll. Riksdagens arkiv är öppet tillgängligt via internet. Försvarsmaktens underlag återfinns till stor del på deras hemsida. Med mera. Vi söker alla sanningen. Vi söker nog alla fred och säkerhet före krig. Men vi är nog inte alltid överens om vägen mot dessa mål. Det betyder inte att vi är oense om målen.

    Sanningen ligger förvisso också i betraktarens öga, så den egna sanningen är inte alltid en korrekt beskrivning av verkligheten. Det gäller oss alla.

    Pfg

    SvaraRadera
  26. Erik, Flytta från??? Baltikum är natoland och är så långt från man kan komma....

    SvaraRadera
  27. @ Anonym 08:09
    Förstår inte alls vad du menar.

    @Birger
    De baltiska staterna är definitivt av intresse för Putin.

    Vidare blir jag förvånad av att du i stor utsträckning verkar ha köpt den ryska argumentationen för deras aggressiva utrikespolitik. Faktum är att vi i värsta fall åter har fått en aggressiv stormakt som har beslutat sig för att expandera. Nationell revansch och återupprättelse är ju ett oerhört farligt fenomen (t.ex Hitler).

    Med all sannolikhet har de inget intresse eller önskan om att annektera Sverige, men i värsta fall så kan vi om tio-femton år vara en del av en rysk intressesfär och då kan man ju glömma att ha en självständig utrikespolitik om vi då inte har ett trovärdigt försvar. Historien är ju fullständigt nerlusad med felbedömningar där nationer som inte tagit en aggressioner på allvar har fått betala ett oerhört högt pris i mänskligt lidande. Liksom onödigt att chansa när vi inte behöver.

    Erik

    SvaraRadera
  28. Palme predikade gemensam säkerhet.
    Han var internationellt respekterad.
    Han kunde ha fått FN på fötter.
    Han ville samexistens.
    USA ville varken det ena eller det
    andra. De ville hellre knäcka Sovjet.
    Han sveks av sina egna och mördades av Högre makter.
    Gorbatjov hyste stor aktning för
    Olof Palme. Synd att de aldrig han att träffa varandra.
    I Sovjetunionen så hölls i en stor sal, när alla steg upp en
    tyst minut till Olof Palmes minne.
    Han var en representant för Jorden och de små staternas rätt att finnas till.
    Om nu några idioter tycker att vi bör upprusta för att försvara oss mot Ryssen så kanske det ligger i Överidioternas intresse att få till en sådan verklighet med Underidioternas goda vilja som nu styr det som var Sverige.
    Vem är Birger och vem är Du.

    SvaraRadera
  29. Under Palmes ledning hade vi ett militärt försvar som var 17 ggr större än dagen. Vi ansåg det viktigt att kunna hävda att inom 2 dagar kunde vi sätta en miljon man på krigsfot. Det gjorde vi för att kunna samexistera i dåtidens omvärld. Palme förstod invasionsförsvarets syfte för att stabilisera och skapa säkerhet i vår omvärld. Han var bildad.

    Idag lever vi i en annan omvärld och förutsättningarna är annorlunda. Vi har inte behov av, eller råd med, ett stort invasionsförsvar. Men vi behöver fortfarande stabilitet och säkerhet i vår omvärld. Målen finns kvar. Inklusive att kunna samexistera fredligt.

    Jag anser att försvarsförmågan spelar en roll för detta. Det gör inte mig till krigshetsare. Vi är oense om vad som skapar fred och säkerhet, men inte att målet är fred och säkerhet. Det är för mig personligen kränkande att t.ex. Birger inte gör åtskillnad på detta. Ja, jag anser att viss rustning behövs för stabilitet, säkerhet och möjligheten till fortsatt fredlig samexistens. Nej, jag vill inte ha krig, utan mitt mål är det absolut motsatta. Jag vill det för att jag INTE vill ha krig.

    Varför måste någon klistra på mig epitetet "krigshetsare" istället för att diskutera det vi egentligen är oense om - vad som skapar fred och säkerhet. Det är en förringande och ovärdig debatteknik. Vore jag kvinna skulle det kallas härskarteknik. Låt oss mötas i sakfrågan istället för en pseudodebatt om det enda vi egentligen är överens om - behovet av fred, säkerhet och fredlig samexistens.

    SvaraRadera
  30. Härskarteknik är en vanlig metod när det blir för svårt att bemöta sakfrågan. Klassiskt. Istället för att ta omaket att debattera något som man känner sig osäker på, så kan man istället angripa, förringa och misstänkliggöra motparten med tillmälen. Så betedde jag mig också i femårsåldern. Detta skulle vara helt främmande för Palme som var bildad och förstod vikten av att vinna respekt även hos sina motståndare. Utrikespolitiskt kunde han vinna respekt och agera oberoende utifrån den position som svensk neutralitetspolitik gav honom. En respekt och politik vars trovärdighet grundlades genom en stark försvarsförmåga. Avsedd att markera vår vilja att inte böja oss för påtryckningar, inte för att starta krig. Det gav Palme en utrikespolitisk plattform och vann honom respekt även hos dem som bara respekterar makt och styrka. Palme hade fördelen att agera i en tid när Sverige hade råd att stå oberoende och alliansfri. Idag är förutsättningarna annorlunda i Europa och Sverige. Målen består men vi måste hitta lösningar för dagens Sverige och omvärld. Jag vill hellre diskutera det, men först måste vi förstå varandras utgångspunkter för hur fred och säkerhet skapas. Förutom tillmälen om "krigstrummor" mm så framgår inga förklaringar om hur fred och säkerhet främjas genom att lägga ner svensk militär försvarsförmåga. Jag vill gärna lyssna och lära. Då kan vi istället mötas i en konstruktiv debatt.

    SvaraRadera
  31. Anonym, Fint skrivet och det skulle kunna vara sant... Om det nu var så att Palme vann respekt hos alla sina motståndare. Ang. härskarteknik, så är det klassiskt att framhäva en person som bildad. Det gör automatiskt andra till mer obildade.

    "Så betedde jag mig också i femårsåldern". Så säger den som använder sig av härskarteknik. Man förminskar andra. Palme använde sig av att beskriva den demokratiska socialismen. Av att beskriva SIN egen övertygelse på ett karismatiskt sätt. Alla känner inte igen sig i den demokratiska socialismen och kallar sig därför heller inte för socialister. Många är förmodligen de som inte skulle skriva under på att "Palme förstod vikten av att vinna respekt hos sina motståndare." Det fanns helt uppenbart människor som älskade honom och de som hatade honom.

    Vem kan säga vad som skulle vara helt främmande för Palme? Palme själv? om ens det?

    Vill också gärna lyssna och lära. Håller med om att vi måste mötas i en konstruktiv debatt. Inte i höger eller vänster mästrande. Inte heller i glorifierande av olika personer. Hur mycket gott de än uträttat...

    Ser inte ordet "krigstrummor" som ett tillmäle. Ordet beskriver snarare, att vi fortfarande löser problem på samma sätt som vi skapat dem. dvs. med mera krig. Vapen är till för att användas eller skrämmas med. Krigstrummorna fortsätter alltså att trumma.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  32. Kan vi enas om att Palme blev mördad? Av någon/några med ett vapen?

    Lisbeth

    SvaraRadera
  33. Låt oss alla be varandra om ursäkt för ömsesidigt missbruk av härskartekniker och återgå till sakfrågan?

    Hur bidrar en ensidig svensk nedrustning till fred och säkerhet i dagens omvärld? Vilka är mekanismerna som leder till ökad stabilitet och fredlig samexistens? Varför anses rop om rustning utgöra ett hot mot freden? Hur rationaliseras sådana argument?

    SvaraRadera
  34. Palme blev mördad av en mördare med vapen och vilja att mörda.

    Vapen är förmåga, men viljan sitter i människan.

    Invasionsförsvaret hade vapen för att dämpa krigsrisken, inte för att använda dem på riktigt. Om så hade skett så hade dåvarande säkerhetspolitik misslyckats. Målet och syftet var att hålla Sverige utanför krig. Att dämpa lusten att välja väpnade medel mot Sverige. Paradoxen är att det kräver en trovärdig förmåga till krigföring. Inte samma sak som att den finns en vilja att använda den.

    Med MP som medspelare i försvarsreformen i FB 96, så har vi idag soldater som tvingas använda sina vapen på riktigt istället för att verka genom beredskap. Idag vill vi tydligen använda förmågan istället. Fortfarande dock med syfte att verka för långsiktig fred och säkerhet. (Vilket inte går så bra).

    "Terrorbalans" är otrevligt men om det skapar säkerhet och trygghet för länder att närma sig varandra för dialog och jämbördiga samtal så är det inte nödvändigtvis dåligt, kanske bara nödvändigt. Problemet är när det uppstår obalanser som idag. De senaste 10-20 åren har vår del av världen haft en jämbördigt låg nivå av vapenmakt tillgängligt. Det har gynnat en fredlig tillvaro. Oavsett vad olika länder har haft för olika viljor så fanns det ingen förmåga att använda vapenmakt för att vinna debatten. Nu skruvar en makt upp nivån och det uppstår en obalans som ökar risker för otrygghet och osäkerhet om andras viljor. Nu finns en förmåga som med vilja kan användas för att vinna ett meningsytbyte med vapenmakt istället för dialog. Vi måste nedrusta i balans och vidmakthålla en status quo där vapenmakt aldrig kan användas istället för dialog. Så rutten är världen och människorna i den, vilket historien har bevisat om och om igen. Att vi anpassar oss och hittar strategier för att ändå kunna samexistera fredligt borde vara bra, även om det tyvärr innebär att vi måste acceptera vapnen. Det är inte vapnen som skapar krig, det är människorna bakom vapnen.

    SvaraRadera
  35. Bra frågor anonym.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  36. De som argumenterar för försvar av Gotland och rustning i Sverige vill inte ha mera krig, de vill ha mera fred. "Militär" är INTE lika med "Krig".
    "Vapen" är INTE lika med "Mörda", det krävs en mördare också.
    Först när människor vill ha krig så blir det krig. Oavsett vilka vapen man har tillgång till.

    SvaraRadera
  37. Låt mig förtydliga att de farliga människorna bakom vapnet inte är soldaterna. Soldaterna och de militära förbanden är vapnet och människorna bakom vapnet är politiker och statsmän.

    SvaraRadera
  38. Om vapnet är förmåga, men viljan sitter i människorna så borde det gå att avveckla alla vapen med ren viljekraft. Likaså borde det gå att avveckla/avslöja människorna bakom vapnen. Om vilja och förstånd samarbetar och identifierar makten.

    SvaraRadera
  39. Ökade försvarsanslag, som följer av en NATO-anslutning, gagnar framförallt svensk försvarsindustri, som bekant en tung aktör. Sverige tillverkar flest vapen per capita. Att den nationella säkerheten skulle stärkas av en NATO-anslutning är en chimär.

    SvaraRadera
  40. Pfg. Det är inte kriget man vill ha, utan målet. För Hitler var målet att krossa Sovjetunionen, varvid kriget blev medlet. Vilka som i framtiden vill starta krig, vet nog ingen idag. Antagligen vill ingen ha fler krig. Ändå sätts de igång här och var i världen.

    Boken "Utan media kan du inte starta ett krig" utgår från att det är något annat man vill, och att kriget som sagt blir medlet.

    Birgers texter om Krim etc. ger mig viktig info som komplement till den västliga information, som våra svenska medier förmedlar.

    Gt

    SvaraRadera
  41. Carl Bildt verkar vara EU:s överste stridstupp.

    SvaraRadera
  42. Antingen har man en egen krigsmakt, eller någon annans. De flesta här har lämnat verkligheten, tycks det som.

    SvaraRadera
  43. Birger, miljöpartister, kan ni förklara er syn? Stämmer den med era observationer av den historiska omvärldsutvecklingen fram till idag? Jag är villig att lyssna.

    "Låt oss alla be varandra om ursäkt för ömsesidigt missbruk av härskartekniker och återgå till sakfrågan?

    Hur bidrar en ensidig svensk nedrustning till fred och säkerhet i dagens omvärld? Vilka är mekanismerna som leder till ökad stabilitet och fredlig samexistens? Varför anses rop om rustning utgöra ett hot mot freden? Hur rationaliseras sådana argument?"

    SvaraRadera
  44. Hoho?

    "Hur bidrar en ensidig svensk nedrustning till fred och säkerhet i dagens omvärld? Vilka är mekanismerna som leder till ökad stabilitet och fredlig samexistens? Varför anses rop om rustning utgöra ett hot mot freden? Hur rationaliseras sådana argument?"

    För svårt att förklara? Ovan finns enkla argument för att förklara hur rustning ibland bidrar till fred och säkerhet. Där nedrustning leder till ökad risk för användning av militära maktmedel. Hur lyder de sakliga argumenten som förklarar att nedrustning alltid leder till ökad stabilitet och fredlig samexistens, oavsett vad andra i omvärlden gör? Jag vill förstå vad jag har missat eftersom jag inte kan begripa en sådan åsikt. Vad har jag inte tänkt på som ni har förstått?

    (Även om tråden är död, så borde väl Birger se denna kommentar?)

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.